Att ta beslutet om de evigt gröna ängarna

När man köper häst är man alltid införstådd med ansvaret angående skötseln. Att man varje dag måste mocka, fodra och ta hand om hästen. Men jag måste säga att man alltid glömmer bort det allra, allra tuffaste när man har häst... att man någon gång måste ta ett bestlut om att ta avliva de. 
Det är alltid lika svårt att behöva ta ett sånt beslut, hur rätt man än vet att det är (med rätt menar jag om hästen lider eller är så skadad att den inte får leva sitt liv som den förtjänar). 
 
Själv har jag aldrig varit med när det har hänt. Det är jag inte tillräckligt stark för. Inte heller är jag stark nog för att säga hejdå en sista gång och sedan vända de ryggen... men det är något jag måste klara av. 
Vi har aldrig behövt avliva någon på grund av en skada eller liknande utan av åldersskäl. Våra hästar blir alltid gamla, King-Kong togs bort när han var 31 eller 32 år. Mirache var 28 år, Santana var 27 år. Innan det fick vi också ta bort Venus som blev 32 år (tror jag kommer ihåg rätt) och Canadia 29 år (tror jag kommer ihåg rätt) - men då var jag för liten för att förstå. 
 
 
Jag kommer aldrig glömma senaste gången som var med världens underbaraste ponny, Santana VII RNF 1428. Jag tjatade varje dag på stackars mamma om att hon skulle skjuta upp datumet, att hon skulle få uppleva en sommar till (detta var på vintern). Men dagen kom och allt man hade i tankarna var "sista gången". Sista gången jag borsta henne, sista gången jag fick en puss av henne som hon gav en när hon var nöjd och tacksam, sista gången jag satt på hennes rygg. Men det allra, allra svåraste var när tidpunkten kom så pass att det var dags att säga att jag älskar henne en sista gång, krama om henne, vända henne ryggen och bara springa in. Det finns inga svårare steg i världen. Min älskade ponny som gett mig så mycket minnen och som lämnat kvar två underbara barn hos oss som är sin mamma upp i dagen. Min älskade Santana VII RNF 1428. 
 
Det finns en baksida med att ha hästar. Att behöva skiljas från de. 
Det krävs så otroligt mycket av en för att ens kunna ta beslutet, att ens kunna tänka i de banorna att "nu är det dags". Det är inte bara att skaffa häst, det är att ta ansvar för någon levande varelses liv. 
Vila i frid våra älskade hästar som lämnat oss. Vi glömmer er aldrig. 
 
 
/Linn

Kommentarer
Postat av: Ronja

Åå va duktig du är på att skriva, fick tårar i ögonen och rysningar! Det måste är verkligen det värsta! Jag hatar det mer än nånting annat, och ändå är det ju värt det ändå för alla fina stunder och den trygghet och vänskap man får <3

Svar: Åh tack så mycket! <3Du har så rätt!
Linn Forsström

2013-02-04 @ 17:25:13
URL: http://thegoldenhorse.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0