Jag funderade på igår, hur sällan en del egentligen berömmer sina hästar. Väldigt många berömmer bara vid extremt bra utförda moment, men inte vid de "små" tillfällena. Jag är en av de som tycker att ju mer beröm, desto bättre. Vid en bra skänkelvikning, ett kvickt svar, en bra ryggning eller fattning, så öser jag beröm över Ziro. Det gör hela passet så mycket roligare för en själv och för hästen. Är man positiv och glad är hästen också det ofta.

 

Om vi råkar göra en rörelse på fel eller ett dåligt sätt, så gör jag ingenting. Jag sitter, gör om - gör rätt. Då kommer beröm. Man berömmer det som är bra, hur stort eller litet det än är. Vid inlärning av något är beröm en stor del av träningen. Hästen gör något = beröm = hästen förstår vad det är den ska göra.