Föräldrar är guld värda

När man blir nervös är det lätt att man blir ett exploderande hormontroll. Man kan lätt få utbrott bara av att man råkade rutta en millimeter av spöt i lite sand, att en knopp inte blev helt 100% rund, att ponnyn inte är lika blank som vanligt.... av precis allt som är oviktigt egentligen. 
 
Däremot såg jag på senaste tävlingen hur en mamma och dotter hade världens catfight. De skrek på varandra, nästan slogs och speciellt dottern var allmänt vrålelak. Allt var mammans fel tydligen.
Jag hörde en mening "Du skulle ha anmält till en annan tävling där det inte hade varit dressyrstaket, hur *** tänkte du?". Hmmm.... konstigt att det är dressyrstaket när det är dressyr du tävlar? 
Ingen sa något, ingen kollade ens. Man vill inte lägga sig i. Men de här fallen är vanligare än vad man tror och det gör ont i mig av att tänka på det.
 
Nu har jag inte alltid varit gudasnäll mot min mamma när jag är nervös. Några rytningar och fula ord har det allt kommit men så vitt jag vet så har jag aldrig skyllt på henne och jag har alltid bett om ursäkt. Jag har även lärt mig med tiden att kontrollera min nervositet - om jag nu är nervös.
 
 
Utan min mamma hade jag inte kunnat ha hästar. Jag hade aldrig kunnat träna eller tävla. Jag skulle inte klara mig utan henne. Mamma gör allt för mig, för att jag ska kunna tävla och utvecklas - för att jag ska kunna göra det jag älskar. Hon ställer upp när jag ber henne och även när jag inte ber henne. 
 
Jag önskar att folk kunde förstå det. Ni vore inget utan era föräldrar och deras support, skjutsande, sponsring, hästskötaruppgifter... inget alls. Det sista de förtjänar är att få skit både psykiskt och fysiskt kastat mot sig. Om det nu är så illa att du inte kan kontrollera dig när du är nervös - var då noga med att be om ursäkt när dagen är över och varna dagen innan. 
 
(Tjejen och mamman som jag skrev om ovan verkade slappna av efter ritten och kunde skratta tillsammans. Det var skönt att se). 
 
/Linn

Kommentarer
Postat av: Mamma

ÄLSKAR DIG!!

2013-02-20 @ 07:12:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0