När man lär hästen någon sidvärtesrörelse är det viktigt att ta det långsamt. Bokstavligen långsamt.

 

Vi kan väl ta slutorna, som vi haft lite svårt med. Det är bra om hästen kan skänkelvikning, eftersom det är lite likt sluta. Det viktigaste är inte att hästen håller en hög samling och tempo. Det viktigaste är att hästen förstår hur den ska vara ställd, och hur benen ska vara. Det gör INGET om det verkligen går i slowmotion.

 

Susanne lärde mig en väldigt smart sak som jag kommer ta med mig: Så länge han travar så är det okej. Det får gå hur sakta som helst, bara det är trav.

 

Så jäkla bra sagt. Det gick i slowmotion, det var bara så att vi travade. Men han behövde det, för att hinna hålla koll på benens position. Sen kunde jag gradvis öka samlingen och tempot, när han förstod hur slutan fungerade.

 

Det är precis samma sak med öppnor och skänkelvikningar. Ta det långsamt, om hästen saktar nernerner, låt den göra det. Jaga inte på. Det ska inte vara stressigt att lära sig nya saker, då blir det bara fel.

 

De senaste gångerna har slutorna verkligen funkat. Nu kan vi hålla ett nästan normalt tempo. Snart kommer vi kunna rida slutor i tävlingstraven också, om vi fortsätter som vi gör nu.

 

 

 

/Nathalie