Flytt med hästarna

Hej! Skolan idag gick hur segt som helst. Idag är enda dagen vi går från 9-16, annars är det lugnare.
 
Eftet skolan åkte jag direkt till stallet. Där hade pappa tagit in Ziro, så jag tog på transportskydden och så åkte vi. Vart då? Jo, till ett nytt stall! Valåsen på vintern är INTE kul... Det ligger högt uppe, så på vintern när det är isbana så är man fast. Dessutom är inte luften den bästa i stallet, eller underlagen på ridbana och ridhus. Kommer dock sakna folket där!
 
Stallet vi flyttat till är enkelt, bra luft, bra folk och bättre hagar än i Valåsen.
 
Imorgon börjar jag inte förens 12.30, så pappa och jag åker till stallet och är med på utsläpp och ser så allt går bra. Sen åker jag och mamma dit på eftermiddagen och drar iväg till stora ridhuset. Det ligger ca 10 minuter bort om man skrittar, toppen!
 
 
 
/Nathalie

Drivkraft

 

 

/Linn


Instagram!

Ja, jag har skaffat instagram! Följ mig så får ni se bilder som inte läggs ut här :D

@busknathalie


/Nathalie

Vinnare av finn fyra fel

Den första som hittade felen var Terese Vigardt, men hon hade ingen blogg. Så den första med blogg som hittade alla fel var Wilma!
 
 
Besök Wilmas blogg HÄR!
 
*Klick*
 
 
/Nathalie

Here i am!

Hej finisar!
 
Ledsen för min frånvaro, men jag har verkligen haft fullt upp. Igår red Jonna och jag båda hästarna. Hon red Valle och jag Ziro, och hör och häpna: Vi bytte hästar sen! Ja, jag lät någon annan rida Ziro. Först kändes det lite PANIK, men jag lugnade mig rätt fort. Det såg jättefint ut mellan dem iallafall, och Jonna provade med det Susanne lärde mig. Ytterhjälper = värstingtrav!
 
Hon tyckte att han var väldigt mjuk och fin, kul att höra!
 
Själv tyckte jag att han var väldigt fin. Lite spänd och rusade iväg ibland, men när han slappnade av var han fin!
 
Idag red jag inte. Vi har varit iväg och g**** i******* b******. Hmm? Imorgon får ni veta! Ska bli jättekul och framförallt BRA.
 
 
 
/Nathalie

Frågestund med Linn

Nu känns det som att det är dags för en frågestund. En ny blogg, en ny ponny och därmed ett nytt liv. Nästan i alla fall. 
Hur ser livet ut numera? Vad är planen med allt? Hur känns det med saker och ting? 
 
Varsågod att fråga på hur mycket ni vill, jag besvarar era frågor. 
 
Förövrigt får den här bilden mig att blicka tillbaka på tiden med den mest fantastiska i mitt liv. Jag älskar henne så otroligt mycket och önskar jag fick pussa på hennes mule varje dag igen - precis som jag gör på bilden. 
 
 
/Linn

Sprid vidare för ökad chans att vinna

 
/Dressyrteamet

Beteende på framridning

Nu när jag sitter på en hingst som dessutom använts till aveln så har jag inte kunnat annat än att lägga märke till hur folk beter sig på en framridning. Det är inte klokt. 
 
Man stannar mitt framför en annan. Och även om Porter är väldigt väluppfostrad och kan hålla sig från sina hingstinstinkter så anser jag att det är väldigt oansvarligt att stanna med rumpan mitt framför ansiktet. Det är inte fel bara för att jag nu råkar sitta på en hingst - utan överhuvudtaget. 
 
Folk pratar med sina kompisar/föräldrar/tränare eller liknande som är på plats när de skrittar på långa tyglar, vänder sig om och håller fokus på de i full ögonkontakt, rider in i en och säger "oj". Ja... oj. Det kan ju sammanfatta det hela. Prata gärna med de du har med dig men håll koll på ekipagen runt om kring när du skrittar på långa tyglar och vi andra försöker rida - annars kan man hålla sig utanför framridningen. 
 
 
Att sabba andras linjer är ofta populärt. Man ser hur någon kommer i en ökning och just då måste man vända precis så man korsar den linjen mitt när ekipaget har högsta växeln i... visst är framridningen till för alla men man kan turas om. Och om man dessutom skulle göra detsamma för ekipaget som förstörde för en själv... då får man en utskällning och hatblickar resten av tiden.
Detta har inte hänt mig men har sett det allt för ofta. 
 
Jag anser att jag som valt att sitta på en hingst har mitt ansvar att hålla mig lite i vägen för andra för att de ska få sin fulla rätt att rida fram. Därför tycker jag inte det är mer än rättvist att de inte ska stanna en halvmeter framför mer sitt stos rumpa framför Porters ansikte, rida in honom när man skrittar på långa tyglar och har fokus på att snacka med polarna. 
 
Folk är så egoistiska och näsvisa så det inte är sant. Det kanske man behöver vara för att kunna få en ordentlig framridning men jag tycker man kan ställa upp för varandra. Och framförallt be om ursäkt när man betett sig felaktigt och vet om det. 
 
Jag har många gånger råkat göra fel på framridning, krockat med ett annat ekipage och råkat förstöra någons linje men jag ber alltid om förlåtelse. Det är inte mer än rätt. 
 

/Linn

Tävlingsryttare eller ej?

 
Ibland funderar jag på om jag faktiskt fungerar som en tävlingsryttare. 
Jag blir faktiskt sällan nervös, utan jag håller det till en väldigt lagom nivå. Mer som peppande pirr. Däremot får jag ofta svårt att andas på plats. Luften vill inte ner i magen utan stannar vid halsen/brösten så det blir väldigt tungt och ansträngt vilket gör att jag blir spänd när jag inte kan ta djupa andetag. 
 
Dessutom blir jag oerhört lätt stressad. Missar man något på tidsplaneringen eller att jag känner att hästen är stel som en planka och jag inte hinner få loss det så blir jag stressad och tappar all ridning. Tvärt om emot vad man ska göra alltså. 
 
Inte nog med det... så fort jag träder in på själva banan så blir jag mekanisk. Antingen passiv eller alldeles för mycket. Jag skyndar mig igenom linjerna och rider inte med halvhalter eller kan "tänka" hur jag ska rida (t.ex. "Nu är han för rak. Vad ska jag göra? Jo jag formar honom kring innerskänkeln") utan bara rider på som ett ånglok - tappar all ridning och allt blir väldigt stressat, springit och allmänt dåligt. 
Jag tror jag tänker så mycket på vart jag ska så jag tappar ridningen. Hur många gånger jag än rider samma program och vet så tydligt vart jag ska så tänker jag bara på vart jag ska. Omvärlden finns inte. 
 
 
Detta får mig att ibland undra om jag verkligen är en tävlingsryttare. Nej, egentligen är jag nog inte det. Jag har ändå en erfarenhet inom tävling nu. Jag är inte heller nervös och har stora krav på mig eller ponnyn. 
Problemet är nog att jag på träning får till en fantastisk känsla och när jag då blandas av stor tidspress eller känner hur det antingen är stelt, slut på bränsle eller övertankad med bränsle så vill jag så gärna lösa det och jag vet hur man gör - men då kommer andningen in och jag blir stel och kommer därför inte till ridning. Försök komma ner i sadeln och driva och vara stadig när man är spänd som en solfjäder.... 
 
Det jag behöver göra är alltså att först och främst få koll på min andning som blir så anstränd... så jag kan börja slappna av och då komma till ridning och klarna till i huvudet. Lätt som en plätt... eller hur? Nej....
Men jag vet att om jag får komma till ridning även på tävling så ligger vi så bra till. Så nu jäklar måste jag lösa detta en gång för alla. 
 
/Linn
 
 

Finn fyra fel

Finn fyra fel! Vinnaren får fet länk :)
 
 
Bild 1 är original, bild 2 är redigerad.

Fyra fel, inte fem som det brukar vara ;)
 
 
/Nathalie

Ziro, världens finaste!

Igår red Ziro och jag ut. Han var GALEN, bland de galnaste uteritter vi gjort... Han stack flera gånger och bockade som en tok, bakutade och flög åt alla håll och kanter. Jag skrattade så jag fick ont i magen, men någon gång han drog lite väl fort så fick jag ryta lite, så gav han sig.
 
Idag red vi i ridhuset. I början kändes det sådär, lite knackligt. Men sen när vi kom igång, då jäklar var vi igång på riktigt! Jag testade lite av det vi gjorde i fredags, alltså ytterhjälper i traven. Det funkade SÅ bra! Hela han jobbade, tryckte sig uppåt och det var så häftigt! Allt funkade sen!
 
Eller? Haha, när jag skulle fatta galopp ur traven, så trodde han att vi skulle flasha på igen.. Värsta dundertraven! Coolt, men inte helt rätt. Men massa beröm, känns jätteskönt att han hajjat grejen så himla fort!
 
 
 
/Nathalie

Finn ett fel....

Pottan fick en liten makeover.... en del av det fixade han själv - slutresultatet blev en indianponny med torv och lera i ansiktet. Söt som få!

/Linn


Back on track

Är det någon där ute som har några erfarenheter av Back on track?
Jag vet att många har produkter därifrån men är det någon som faktiskt har märkt någon skillnad? Mycket tror jag vi inbillar oss, förlitar oss på försäljarens ord och tror på mirakel - men ibland kan det faktiskt stämma. Det jag är nyfiken på är om det fungerat för någon?

Jag skulle vilja ha ett BoT täcke till Porter som han får ha dagen före tävling för att bli bra förberedd i sin kropp som börjar bli till åldern. Sen är han mjuk och himla spänstig men kan man förebygga stelhet så är det alltid bra. 
 
 
 
/Linn

Entreprenörskap

I skolan började vi den här terminen en kurs i entreprenörskap. Där har jag kommit fram till med läraren att starta mitt företag jag vill ha i framtiden. Det vill säga ett utbildnings och tävlingsstall med inriktning dressyr. 
 
Jag sitter nu, och har gjort hela dagen, och skissar ihop en hemsida. Reslutatet får ni se när det är klart. 
Hmm.... ;)

/Linn

Vivaldi, "Valle"

Valle är min mammas storhäst, som vi köpte i Augusti -11. Valle är en speciell häst. Utseendemässigt är han nog ganska unik, och han rör sig med väääldigt mycket knän.
 
Valle att rida... Ja, han är ju inte den som är jobbsugen eller tar i i onödan, men han är jättesnäll och schysst. Han gör det man ber om utan att tycka någonting. Han kan vara lite tittig ute, men gör aldrig mer än att stampa till lite.
 
Innan Valle kom till oss så hade han tävlat dressyr upp till LA med placeringar. Nu är hans tävlingsliv över, och han går som dressyrpålle/skogsmulle. Det passar honom bra det!
 
 
En film på mig och Valle. Nu kan jag honom mycket bättre, nu går han jättefint när jag rider. På filmen är det väl lite sådär va? ;)
 
Valle heter egentligen Vivaldi, och han är korsning mellan Frieser och KWPN av grövre modell. Det gör att han rör sig med mycket knä, men inte så mycket framåt.
 
Uppförsbacke?
 
Visst är han rätt häftig?
 
 
/Nathalie

San Ziro

Ziro vet ni ju ganska bra vem det är, eller? ;)
 
Ziro är född 2005, och jag fick honom efter den tragiska händelsen med Knut.
 
Jag tror inte att jag behöver skriva så mycket, ni vet ju det mesta.
 
Men han var rätt seg av sig, hade inte mycket gång eller utstrålning. Eller hade och hade... Han hade och har alltid haft, men de låg under ytan.
 
Jag visar lite bilder och filmer :)
 
 
 
Film från LA:P1 vinst i höstas på 70%.
 
 
Film från vårat första ridpass.
 
Världens finaste!
 
 
/Nathalie

Knut

Knut är den häst som lärt mig mest. Honom köpte vi efter att ha sålt Sigge, som en läromästare till mig. Han var född 1996, och världens snällaste lilla häst.
 
Under vintern lärde han mig allt från skänkelvikningar till galoppfattningar, verkligen allt.
 
Efter ca 4 månader startade vi en LB, som vi kom tvåa i. Efter det plockade vi massa placeringar i LC-LB, men även en i LA. Tillsammans gjorde vi allt! Tävlade, tränade, badade på sommaren, red ut, testade fälttävlan osv. Han var verkligen en gentleman, som tog hand om mig på bästa sätt.
 
 
Här har ni oss, i startfälttävlan.
 
Vi kämpade i LA-klasser, trots att Knut egentligen inte var anpassad för dressyr. Vi låg runt 60%, och det var väl ungefär våran topp.
 
Efter drygt 1 å bestämde vi oss för att flytta till ett annat stall, för att Knut skulle få vara ute mer. Vi körde alla saker på fredag den 10/12-10. Morgonen därpå var det meningen att vi skulle hämta Knut, 08.00. Men så blev det inte. Runt 06.30 ringde telefonen, och det var ridskolepersonal som ville prata med pappa. Jaha? Vad var grejen som de ringde om?
 
Stallet hade brunnit ner, med alla hästar inuti. Min ponny, min bästa vän, var borta för alltid, och jag kunde inte göra ett skit åt saken. Jag grät och grät, vad fasen skulle jag göra?
 
Fattar ni? Samma jävla morgon som vi skulle flytta så brann stallet ner.
 
Klicka för att stänga bildenKlicka för att stänga bildenhttp://cdn.publishme.se/cdn/5-1/2028060/images/2010/nathalie-busk-och-knut-140_95525307.jpgKlicka för att stänga bilden
Samtidigt som jag är oerhört glad att ha Ziro, så saknar jag Knut varenda dag. Hans tid var inte slut, inte alls. Han var så levnadsglad, positiv och gjorde allt för min skull.
 
Tanken som ständigt gick (och går) genom mitt huvud är: Tänk om jag sagt att vi skulle flyttat på fredagen? Jag sa att vi flyttar honom imorgon, för att slippa köra honom i mörkret på kvällen. Varför sa jag lördag?
 
Tårarna sprutade när jag skrev detta inlägg, men det var skönt att få ut det också.
 
 
/Nathalie

Hillandale Rococo, "Sigge"

Min första häst skaffade vi när jag var 12 år. Vi sa att vi skulle ha en storhäst, så att både jag och mamma kunde rida utan problem.
 
Jag hade ridit på ridskola i 3 år, och kunde allt trodde jag. Dock hade jag ingen aning om vad att "gå i form" var, eller hur man ens sadlar ordentligt.
 
Vi provred ett 5-årigt fullblod, men han passade inte oss. Vi la ut en annons på hästnet om att vi sökte häst, och fick snabbt svar. En kvinna som jobbade på ett försäljningsstall hade en valack på 10 år till salu, importerad från Irland, vid namn Coco. Vi provred, och två dagar senare var han våran!
 
 

En film från ett vanligt ridpass, där jag tyckte att jag red ganska ordentligt. Då förstår ni vart jag låg för 4 år sedan...
 
Men sen gick det utför. Vi red inte honom ordentligt eftersom vi inte kunde, och han var en ren hopphäst. Han blev het, stack med mig flera gånger per ridpass. Vi flyttade till ett annat stall, i hopp om att få bättre hjälp. Det fick vi, men det räckte inte.
 
Efter ca 9 månader tillsammans, efter kämpande och mååååånga träningar, så beslutade vi att sälja.
 
Mamma hittade hans förra ägare i Skottland där han föddes, och de berättade mycket om honom. Hans riktiga namn var inte Coco, det var Hillandale Rococo. Han hade vunnit mängder av tävlingar där borta! Men han hade varit skadad också. Han såldes sedan till ett försäljningsstall på Irland, där de låtsades ha tappat bort hans pass där det stog om skadan. Sedan sålde de honom som en hel och frisk häst, under annat namn. Allt för att tjäna pengar.
 
Han lämnades till mammas kompis på tillridning, där det funkade jättebra.
 
 
 
Vi sålde honom till vad som verkade vara ett TOPPEN hem! Egen hästgård, flera andra hästar och mycket hästvana. Men vad gjorde de? Hoppade sönder honom. Han hade nog hållt om han fått vänjas långsamt, men de hoppade 120-banor efter 2 veckor...
 
De bokade tid för avlivning innan de avslutat behandlingarna. Vi försökte köpa tillbaka honom, men vi hade min ponny Knut då, och den summan de ville ha för en trasig häst, som kanske inte klarar sig, var löjlig. Den får man inte fram på 2 dagar.
 
Sigge, som vi alltid kallade honom, springer idag på de gröna ängarna. Det var så onödigt, att ta ett liv som kan klara sig, och han kunde ha gått som dressyrhäst istället. Men nej, de avlivade honom..
 
Orden jag skulle vilja beskriva dem med är inte bloggvänliga, så jag låter bli.
 
Låter det som en bra start på hästeriet? Nej, det var hemskt.
 
 
 
 
/Nathalie
 
 

Imorgon...

Imorgon kommer det ploppa upp inlägg om alla mina hästar här. Det om Knut kommer bli känslosamt, och jag känner redan tårarna trycka. Men det kommer, om Sigge, Knut, Ziro och Valle.
 
 
 
/Nathalie

Katrineholms Ryttarförening 26/1 - Skattegårds Porter RNF 156

Idag var vi ganska oplanerat iväg på våran första start. En provstart helt enkelt. Totalt oförberedda (!!!) åkte vi för att rida en LB:1 endast för att se hur han beter sig på tävlingsplatsen och vad han kräver för framridning för att kunna planera träningar och kommande tävlingsår. I och med att han är en ny individ för oss som dessutom inte tävlat på ett par år så kändes det välbehövligt. Då blir vi mer förberedda inför "riktiga" tävlingar och vet hur mycket framridning han kräver och liknande. 
 
Hej mamma, är jag snygg? Tar du kort på mig? Visst är jag fin? Hallå mamma?
 
 
För det första så har han skött sig YPPERLIGT. Trots att ponnyer har stannat tre dm framför honom så har han inte reagerat minsta lilla. Ston kunde rida vid sidan om utan några problem och han skötte sig verkligen. Däremot var han väldigt pigg och blev då spänd och vi hade planerat för lite framridning vilket ledde till att han var som en solfjäder i collecting ring och på banan och då blev jag också spänd vilket gjorde att jag inte red och det blev pannkaka. 
Vi är så vana med Cherry som knappt fick ridas fram, bara röra på sig i alla tre gångarter i princip och sedan in på banan - annars gick hon inte fram på banan. Porter känner vi efter idag kommer kräva minst 40 min intensiv framridning och då bortsett från framskrittning. I och med att han inte fick gå av sig energin han hade så blev det spändhet istället för hans vanliga dans som kommer när han gått av sig lite. MEN det är just därför vi åkte idag. För att få reda på detta. Nu är vi mycket mer välvetande om hur nästa tävling ska gå till, vi vet hur vi ska planera dagarna innan, hur tidsschemat ska se ut med framridning och vad som krävs av mig inne på banan vilket jag tror kommer bara jag får känna att han är med lite bättre istället för att vara hyper och spänd av överenergi. 
 
Jag har inte ridit ett endaste program på honom, inte något som liknar det heller, inga fasta linjer ens en gång. Vi har inte ens ridit i två månader och innan dess var ingen av oss igång. Han har inte tävlat på ett par år och jag har inte tävlat på ett år. Hade vi några fördelar med oss? Nja, att vi var klart snyggast. Annars - nej, men det är just det - vi åkte för våran skull för att kunna få en ordentlig tävling nästa tävling. Det här var en provstart för att lära känna honom. Och det är först nu jag känner att vi är redo för att tävla - när jag vet hans upplägg. Detta var en träning för att kunna veta för framtiden. 
 

Misstaget blev helt enkelt en för kort framridning men det är inte så lätt när han är helt ny för oss. Får han gå av sig så rockar han banorna nästa gång!
 
 
/Linn
 

Nämen...?

:o

/Linn


Morgonpigg? Nä...

Jag har varit vaken sedan 06.30, det ni! Vi hade stallmorgon, så vi fodrade, tog på täcken och släppte ut alla.
 
Jag ska dit i eftermiddag igen, och kanskekanske kan kameran följa med! Vi får hoppas på det bästa, det var ett tag sedan jag bjöd på färska bilder...
 
 
Tänk att man kan längta så efter att få rida! Ziro och jag ska nog ut i skogen, och förhoppningsvis är han lugnare så att jag får ut något av passet...
 
 
/Nathalie

Vi dansade litegrann vi också!

Precis som Linn och Pottan så dansade Ziro och jag litegrann idag också!
 
I början av träningen gick det lite sådär. Jag fick väcka upp honom ett par gånger även fast han var väldigt pigg. Han var ganska lat faktiskt! Vi lät honom galoppera på ordentligt på volt och fyrkanten, och sen gick det bara bättre och bättre.
 
Vi red en hel del öppnor innanför fyrkanten för att han inte skulle få stödja sig mot väggen, och ett par steg här och där så kom ett par svävande steg. Vi gick då in på en stor volt, och så skulle jag trycka lite med ytterskänkeln, och möta upp med yttertygeln. Ryggen höjdes och vi bokstavligen svävade fram i en jättehärlig trav! Han orkade bara hålla den ett par steg, men jäklar vilken gång han fick!

Det var verkligen en aha-upplevelse! Det ska jag leka lite med hemma, så förhoppningsvis kommer han orka hålla den under hela ridpass inom ett par månader :D
 
Åh vad jag älskar min fina bebis <3
 
Idag insåg jag hur mycket mer det finns att hämta hos honom. Den här gången vi fick fram, jäklar vilken superponny jag sitter på!
 
Cimba gick i ridhuset hemma, jättefin var han! Imorgon ska vi skritta ut och sedan rida litegrann i ridhuset :D
 
 
/Nathalie

Idag har vi dansat

Idag har vi dansat. Han travade med sånt påskjut och ryggaktivitet så hela framdelen höjdes och han rörde sig bogfritt i uppförsbacke.
Galoppen har jag aldrig fått så samlad. Han var reglerbar och gav mig rysningar för att han var så fin!

/Linn


Rolig dag framför mig

Idag skulle jag egentligen vara ledig, men jag missade ett prov när jag avr sjuk, så jag ska göra det idag. Börjar vid 13.40 och slutar när jag är klar med provet. Sedan ska jag hem en stund, innan stallet.
 
Först ska jag rida en liten (men större än Ziro) krabat i stallet, Cimba. En supermysig unghäst! Jossan som rider honom är sjuk, så jag ska rida honom idag och tills på söndag. Det ska bli superkul, alltid roligt att testa nya hästar :D
 
När jag ridit honom är det träning med Ziro på schemat. Åh, mysdag idag!
 
Nu vet ni vad jag ska pyssla med :)
 
 
 
/Nathalie

Storhäst vs Ponny

Totalt har jag haft 4 hästar, två hästar och två ponnysar. Båda har ju sin charm, men om jag skulle välja, vad skulle det bli?
 
I nuläget, absolut ponny. Inget slår ponnytiden, och jag kommer sakna den fruktansvärt när den är över om ca 2 år. Jag har detta år och ett till, sedan är det storhäst som gäller. Ziro och jag kommer tävla tillsammans sålänge han är i bra ålder och håller sih fräsch. Men jag vill ha en storhäst också, alltså en riktig!
 
För att par dagar sedan snubblade jag över en annons på en häst, som jag inte får ur huvudet. Så jäkla fin, 3 år och rörde sig helt magiskt. Tänk om man haft pengar, då hade jag slagit till.
 
Storhästtävlingar känns så tråkigt. Inte samma charm i det hela känns det som, så torrt! Tävla mot gamla tanter, hur kul?
 
På ponnytävlingar känner man nästan alla, det blir mycket roligare att prata med varandra. Fråga om den andres ritt, hälsa på varandra, säga lycka till osv. På storhästtävlingar känns det som alla är ute efter alla ungefär haha.
 
 
Vad föredrar ni? Ni som gått från ponny till häst, hur var det? Jag rider Valle ibland, men han är ju inte den storhäst jag tänker mig.
 
 
/Nathalie

Vi pryder klubbens hemsida

Jag och Cherry pryder Kumla Ridklubbs hemsida tillsammans med resterande ryttare i Div II,5 som vi hade hösten -11. Världens finaste ponny!
 
 
 
/Linn

Kallt!

Ziro var hyper idag när vi red ut!
 
Det började mörkna lite, men jag hade ju ställt in mig på uteritt, så det blev så. Han skrittade på väldigt fort, taktade ibland och ibland fick han tokryck och började studsa och kasta med huvudet. Så så det ut när vi skulle trava. Man får gå på honom litegrann, annars blir det bara studs och inget framåt. Sen drar han iväg!
 
Han ville inte trava lugnt alls, utan sprang lite på tvären och studsade med framdelen. Men idag skulle det vara ett dressyrpass, så jag la in massa halter och ryggningar för att ta kontrollen.
 
Han blev jättefin, kunde gå i en lägre form utan att studsa eller dra iväg. Galoppera gjorde vi ett par språng, sen gick det inte. Han kokade över och studsade och drog, så vi hamnade nästan i dikena. Jag tog ett par språng men struntade i det sen.
 
När vi kom tillbaka redd vi litegrann i ridhuset. Han var PIGG och jättefin! Kvicka reaktioner och jättefin form.
 
Chuckie och Alfons får stå för bilden, lika fina båda två ;)
 
Imorgon har vi träning, och jag har en känsla av att det kommer gå super! Ska se om jag kan få lite film!
 
 
/Nathalie

Superpigg och nytt träns

Porter var superpigg även idag. Jag var på snudden till att vara i farozonen för att ramla av då han skakade på sig i traven så man ruskades omkring och for därefter omkring i bocksprång. Att en snart 18 åring kan vara så pigg och överlycklig är roligt!
När jag efter många tempoväxlingar och halvhalter fick honom att arbeta istället för att busa så var han så läcker! Elektrisk, flashig och uppmärksam!

Han fick även ett nytt träns. Premiera tränsen kommer aldrig in, de har skjutit på datum från november till 20 jan och det är fortfarande inte inne. Därför fick han ett från Hööks som jag hittills känner mig nöjd med. Han också! Hans huvud syns mer i en vitfodrad nosgrimma.

 

/Linn


Nya benskydd

Porter fick ett par nya träningsskydd idag. Äntligen hittade jag ett par i storlek S och dessutom till halva priset.
Liknande skydd till bakbenen kan jag istället köpa på Hööks för där kan han ha storlek M.

 

/Linn


Hästfolk

Hästmänniskor måste väl vara de värsta och bästa som finns? Det finns de som irriterar sig på allt man säger/skriver, klagar på allt och snackar skit bakom ens rygg. Det finns även de som ställer upp, hjälper och ger tips, the good guys.
 
Jag tycker det är löjligt när halvt vuxna eller faktiskt vuxna människor, som borde kunna tänka till lite, ger sig på andra. För något som sagts eller gjorts, som inte ens har med personen i fråga att göra?! VARFÖR ska man idiotförklara andra för något de tycker? Alla har rätt att ha sin åsikt, och om helt harmlösa saker så behöver man inte dra igång en debatt.
 

Men varför gör folk så då? Jo, dåligt självförtroende. Klagar på vad andra gör, kan inte glädjas åt andra eller acceptera vad man säger.
 
Jag, du, alla har rätt att skriva våra åsikter, sålänge man inte drar in någon annan i dem. Om andra inte klarar av det, så bör de ta en titt i spegeln och fundera på varför man gör som man gör. Har man så dåligt självförtroende?
 
Och nej, det har inte hänt mig något. Det är en allmän sak, som jag dock upplevt allt förmånga gånger. Inte på senaste tiden, som tur är :)
 
 
/Nathalie

Åsiktsinlägg, eller bara töntigt?

Jag tycker det är så fruktansvärt fel när jag ser "åsiktsinlägg" som bara går ut på att kalla folk för saker och försöka provocera. Det är så lågt och genomskinligt.
 
Man skriver att den gör si, vilken idiot. Den andra gör så, den fattar ju ingenting. Speciellt på flera bloggar har jag läst om ponnyakuten. Jag tycker att Linn skrev ett jättebra inlägg om det, utan att singla ut just en person så skrev hon om helheten.
 
Flera andra bloggar har gjort tvärt om. Skrivit om just HENNE med det problemet, eller att HON var för sådär för sin ponny. Vad är grejen? Det är så himla fjantigt och barnsligt att inte kunna uttrycka sig moget.
 
När man kallar folk för idiot, inte fattar något, efterbliven osv, så är det inte åsikter. Det är att skriva om en viss person, alltså att hänga ut någon. Alla kan kolla ponnyakuten och lätt se vem man menar. Det som skulle vara ett åsiktsinlägg blir alltså internetmobbing, att hänga ut någon som ett samtalsämne, fritt fram att kasta sina åsikter på.
 
 
Bara för att man har en blogg, är på TV eller what ever, så ger det INGEN rätten att skriva vad man tycker om den personen. Tänk er själva att vara ett ämne som folk skriver precis vad de vill om. Idiot, borde inte rida, inget hästvett osvosv. Om just DIG.
 
Man kan tycka exakt vad man vill, men det är inte okej alls att öppet skriva ut det.
 
Ponnyakuten, bloggare, hästar osv. Det gör ont, vem som än skriver de där sakerna.
 
En del borde växa upp och ta tag i sitt eget, och sluta kalla andra för saker. Ingen är perfekt, eller hur?
 
 
/Nathalie

Överlycklig och övertaggad

Porter är inne i en period där han är helbusig. Han har energi så det räcker och blir över (!!!) och det finns inget bättre än att racea hela passen och dra av glädjesprång rakt upp i luften. När man sitter upp så får man hålla i sig för då blir han så glad att han inte kan stå stilla, det känns som om han ska spricka av glädje och far åt alla håll och kanter. Inte kan man tro att han blir 18 år i vår den lilla pojken!
 
Tack vare all energi går de flesta passen ut på att rida av honom och hålla i sig men igår var han så pigg att man inte kunde ge efter på tygeln om man inte ville fara iväg i 240km/h och fara upp i luften så vi jobbade mycket på att jag skulle kunna få tillbaka honom för att sedan kunna ge eftergift. Tillslut lyssnade han faktiskt riktigt bra och väntade på mig. Jag hatar att sitta och hålla utan vill kunna ta förhållning och arbeta till en eftergift.
När jag hade honom bättre med mig försökte jag böja lite på honom för att lossa upp lite och tillslut (efter lite disskutioner) lossade han så pass att han var väldigt följsam och gick i en fin låg form i skritt.
 
 
Jag förstår att han blir så glad och busig för vi trimmar vid ett öppet fält vilket lätt inbjuder till fria galopper och liknande. Men vi får göra det bästa av situationen då det är den möjligheten till arbete vi har. Men vi bukar dela upp det i en "win win situation" - när han arbetar bra får han busa en stund så att båda blir nöjda och glada. Jag tycker det är superkul att han är så laddad och lycklig att bli riden i alla fall även om det är lite påfrestande på tålamodet ibland ;)
 
 
/Linn

Bra ridning!

Idag tänkte jag innan passet, att jag ska vara huuuur kugn som helst, inte störa honom, och bara låta honom gå som den fantastiskt fina ponny han är.

Min plan fungerade! Jag satt och jag red BRA! Jag gav en smackning i det ögonblicket det behövdes, slappnade av och förberedde honom noga. Han funkade så himla bra!
 
Fick ett stort leende på läpparna när min absoluta favvolåt drog igång på NRJ, och Ziro började dansa fram. Vänstergaloppen var så jäkla fin idag, känslan går inte att jämföra med något! Vi red en del enkla byten och förvänd galopp, det behöver trimmas på. I bytena fattar han ny galopp innan jag hunnit reagera, så jag la in många skrittsteg innan jag bad honom fatta. Jättefina fattningar idag också!
 
Mot slutet red jag några delar ur kürprogrammet, och de funkade jättebra. Nu är jag riktigt taggad på att träna ordentligt så att vi kommer prestera ännu bättre på tävlingarna i vår :D
 
 
 
/Nathalie

Ca 1 vecka kvar

Om ungefär en vecka kommer jag lägga en beställning. Jag ska beställa ett par nya stövlar som sagt, lackade med extra hög dressyrbåge. Men kommer ni ihåg att jag skrev att jag ville ha dem hellackade? Det kommer inte funka :( Lacken kunde spricka och bli ful där det blir veck på foten, så jag måste köra på lackade på skaften bara. Jaja, det kommer bli kanonbra iallafall, och så ska jag lägga till en detalj till: Kristaller på bågen och övre delen av skaftet, som på bilden.
 
Såhär kommer mina stövlar se ut, minus lacken på hälen, sporrarna nöter där... Det blir tävlingsstövlar, och de andra till vardags. Men såklart kommer jag ju kunna variera till tävling :)
 
Vad tycker ni?
 
 
/Nathalie

Film från träningen

Här har ni film från träningen i onsdags. Har inte haft tid att ladda upp den förens idag.
 
 
 
Fy tusan vad det gick dåligt! Han och jag var jättetrötta och varma. Det är stor skillnad från att gå utifrån från -7 grader till inomhus och +5 grader. Svettigt!
 
Alla pass är inte bra, så jag bjuder även på dåliga.
 
 
/Nathalie

Bra sjukdag

Inatt vaknade jag och mådde verkligen jättedåligt. Gick upp och spydde, så nu sitter jag här hemma! Trist att det skulle vara just idag, när hela skolan skulle åka till Romme. Vi skulle åka slalom, fika och ha det mysigt, men istället sitter jag här :(
 

Jag hade fått skippa stallet idag då vi inte kommit hem förens ikväll, men nu kan jag åka dit. Jag får se vilken tid det blir, och beroende på hur ljust/mörkt det är om jag kan rida ut eller inte. Efter att en i stallet sett varg i skogen så rider jag inte ut själv i mörkret. En ensam varg attackerar inte en häst, men ett par vargar KAN göra det (tror inte de skulle, men de kan).
 
Har ni önskeinlägg när jag ändå är hemma och har tid att blogga ordentligt? :D
 
 
 
/Nathalie

Gårdagen

Hej på er!
 
Igår var en fullproppad dag, hade verkligen inte tid för något bloggande.
 
Skola till 14.20, och sedan åkte jag och en kompis till stallet. Hon red Valle och jag red Ziro, ut en liten sväng. Ziro var GALEN! Det var längesen vi red ut, speciellt med sällskap. När vi skulle trava så gick hans ben i 190 km/h, rumpan till vänster, huvudet till höger och benen rakt fram ungefär.
 
Sedan var det galopp i sidleds trots att vi bar skulle trava litegrann. Han tyckte det  var skitkul! Jag hade mina vinterstövlar, som inte har det bästa greppet. Det var nära att jag flög när han körde sina värsta bakuter.
 
Men oj så kul han hade och vad nöjd han var! Jag satt och gapskrattade medans Ziro bockade och Emelie travade framför, dels för att Ziro var hur rolig som helst, och dels för en grej Emelie sagt innan som gjorde att jag nästan vek mig av skratt haha!
 
 
 
/Nathalie

Ponnyakuten

Hittils på PA 4 har man fått sett barn och ungdomar söka in till ponnyakuten genom castings. Väl där ser man hur dålig hästvett 9/10 personer har. 
Överlag är klassikern att hästarna drar iväg när man leder de. De bestämmer vart man ska gå och har ingen respekt för ledaren. Livsfarligt och dåraktigt. En sak som jag inte förstår är att föräldrarna låter barnen leda de ponnyerna som tagit kontrollen (rättelse, fått* kontrollen....) med bara grimma och grimskaft. Varför tar man inte till kedja och/eller träns vilket blir lite skarpare och gör det lättare att hantera och behålla kontrollen på ponnyn?
Nu tycker jag att man ska kunna leda de i grimma och grimskaft men vid sådana lägen är säkerheten viktigare tills man får hjälp med problemet. 
 
Mina hästar är alltid lydiga att leda men trots det har jag antingen grimma och kedja alternativt träns och kedja vid promenader (inte vid in och utsläpp) för att kunna ha lite mer att säga till om vid eventuellt problem. 
 
Porter med grimma och kedja. Han är oerhört lydig så man skulle kunna leda honom med bara armen om halsen och rösten men jag tänker alltid på säkerheten och därmed har jag tagit beslutet att ha kedja på vid promenader. Det är dels en hingst jag har som är lite annorlunda mot de andra könen och det kan dels ske oväntande saker. 
 
Kort sagt - HUR SVÅRT ska det vara att tänka på säkerheten? Inte bara för sig själv och ponnyn utan för allt runtomkring?

En högre lägstanivå

Igår var det som sagt dressyrträning. Britt fick rida först som vanligt och varför tänkte jag berätta i en videoblogg senare. I början var det otroligt mycket hästar i ridhuset så alla hade svårt att koncentrera sig och han hade också en del överskottsenergi vilket gjorde att det tog lite tid innan han var så pass avslappnad att han kunde börja arbeta. Tillslut var han faktiskt rätt fin. Han gick att böja på mer än vanligt men var ganska ostadig - men när han inte gått ordetligt brukar det ta ca. tre lektioner innan han är fin igen så han har ökat lägstanivån!
 
Jag red och han var likadan. Ostadig och då även trött men jag behövde sitta upp. Tänk att det kan vara så svårt att få ihop honom galoppen och att svänga. Men det är faktiskt jättesvårt att rida och driva med muskler som man inte har efter mer än ett halvårs uppehåll. Jag har tappat en stor del koordination och framförallt styrka under den här tiden och det glöms lätt bort. Men det är jättesvårt att driva mer när man använder alla de få muskler i benen och sätet som man har... men förhoppningsvis är de snart tillbaka. 
 
En av de sista träningarna med Cherry i våras... saknar det så. Min Cherry. 
 
 

Fortsätt kämpa, hur jobbigt det än är

Alla kommer ha svackor i sin utveckling, det går upp och ner och kommer alltid göra det.
 
Jag vet inte hur många svackor vi haft, Ziro och jag. Dagar när jag börjat stortjuta och hoppat av, när han sparkat, dragit iväg och gjort allt jag inte ber om. Jag har kämpat i veckor, träningar på träningar och till slut har det gett sig.
 
Det gäller att ha tålamod och inte ta ut all irritation och frustration på hästen. Allt för många blir våldsamma i svackorna, helt i onödan. Istället för att envist kämpa med den förbannade dressyren, så ta ett par veckor och bara rid ut och busa. Rid i lång och låg form, låt hästen gå med huvudet i taket. Gör saker ni är bra på, som i stort sett alltid blir bra.
 
Tänk en gång extra innan du rappar till med spöt, sparkar med sporrarna eller rycker till i tygeln. Hästen gör inget för att vara dum, och problemet sitter i 99,9% hos ryttaren. Så egentligen borde hästen bita och sparka DIG ;)
 
Ziro och jag valde att hoppa en del i somras under en svacka. Det löste sig finfint!
 
 
/Nathalie

Vackert ute!

När jag var ute och fodrade lunch förut så knäppte jag lite kort. Det är fantastiskt väder ute!
Jag är glad att jag bor som jag gör, det finns inget bättre!


Med värme kommer lera

Våren längtar många till, jag också. Men det jobbiga med våren är all lera som blir. Vissa har det bra med grusade eller helt enkelt torra hagar, men inte vi. Det blir 2-3 dm lera, tjock lera.
 
Den där leran är proppad med otäcka bakterier, och den blandas ut med kiss och bajs. Den ska våra fina hästar sedan gå i, och få all skit på sina ben.
 
Poängen är att man SKA spola ben. Det stör mig otroligt mycket när folk är för likgiltiga för att göra det. Hästarna är de som drabbas, eftersom de får mugg och sedan rasp. Det blir skorpor som man sedan måste dra bort, och att dra bort skorporna kan göra ont på hästen.
 
Googlebild
 
Ziro har aldrig, inte en enda gång, under den tiden jag ägt honom fått komma in med leriga ben till natten.
 
Han har aldrig heller haft varken mugg eller rasp. Vattenskolla en gång, pga ett pyttelitet sår som inte kunde hållas rent under dagarna.
 
Hästarna väljer inte att gå i leran, så det är vårat ansvar att hålla deras ben rena. Iallafall under natten, så att de får pausa från skiten.
 
 
/Nathalie

Bläää

Hej, ursäkta dålig uppdatering. Jag la mig tidigt igår och hade träning idag, så tiden räckte inte till.
 
Precis hemkommen från en halvdan träning nu. Det var absolut inte dåligt, men inte så bra som jag önskat heller. Men Susanne var jättenöjd och tyckte att han såg kanonfin ut, och vi fick fram en jättefin tävlingstrav med ordentlig uppförsbacke och fina bakben.
 
Galoppen var inte bra idag heller. Det går i perioder, så är det. Det gäller bara att kämpa sig igenom det, hur jobbigt det än må vara.
 
Jag är nöjd jag också. Ziro jobbade väldigt bra även om han satte till latsidan ibland. Vi gjorde en väldigt jobbig övning på volten, med ökning- öppna - 10 metersvolt, och göra om igen.
 
 
 
/Nathalie

Mot träning

Porter är lindad och vi är påväg mot träning. Jag hoppas han är fin idag!


Melwas

Under sommaren red jag en C-ponnyhingst vid namn Brantsviken Melwas. 4 år gammal, Welsh om jag minns rätt.
 
Melwas är en ponny med jättego personlighet, men som alla unga hingstar kunde han vara lite jobbig att leda/göra i ordning. Men det var aldrig någon fara, det var bara nyfikenhet och att han var lite hingstig.
 
Att rida hade jag önskat att han var lite mer framme för skänkeln, men VILKEN PONNY! Han har sån power i sig! Han rör sig väldigt stort och fint, och är väldigt lätt i munnen. Väldigt god framåtbjudning, men han blev trött fort och tappde lite bjudning då. Men det förstår man, 4 år och inte så stark än.
 
Jag visade Melwas på championat med finfina poäng i dressyren. I hoppningen var inte jag med och visade, men där fick han ännu högre poäng.
 
Tyvärr tog min tid slut och det blev så att jag inte red Melwas mer. Men jag kände mig lite stor på honom. Med en mindre ryttare kan han komma hur långt som helst i både hoppning och dressyr!
 

 
Visst är han fin?
 
Melwas är godkänd, för er med ston ;)
 
 
/Nathalie

Två månader tillsammans

Idag är det två månader sedan Porter kom hit. Vad tiden går fort.... vart tar den vägen? Men ni vet vad man brukar säga; tiden går fort när man har roligt ♥


Busbilder

Porter vilade medans jag var sjuk förutom en dag när Karro var snäll och red honom. Därför kan jag minst sagt säga att han var explosiv igår... när jag väldigt, väldigt lätt tänkte att vi skulle börja trava så blev det lite rodeo. Men när han fått gå av sig så höll han sig på backen med öronen spetsade framåt. Goa och glada Porter!
 
 
Det var inte på frågan om att jobba igår utan bara få ut lite bus och energi. 
Idag var han mycket bättre och jobbade riktigt fint i skritten när jag flyttade bakdel och lossade honom. 

Bra trav, dålig galopp

Idag red vi i ridhuset.
 
Travarbetet gick väldigt bra! Vänsteröppnorna måste jag passa så att han inte blir förböjd i halsen för då blir det vingligt. Annars var traven väldigt fin.
 
Galoppen var väldigt svår idag. Han vågar inte ta ut sprången i vårat lilla ridhus med kasst underlag och massa stolpar, så det känns väldigt knackligt och vi får inget ordentligt flyt. Jag försökte göra ökningar, väldigt små, för att få ut sprången lite, men det funkade inte. När man inte får ett tryck i galoppen blir formen inte heller bra.
 
Det blev mycket galopparbete idag, men traven var absolut bäst. Mot slutet räckte det att jag tänkte "trav", för att han skulle gå från skritt till trav. Han fick gå väldigt lång och låg, och efter mycket jobb så funkade galoppen på långsidorna iallafall.
 
Imorgon tränar vi för Susanne i Nysäter. Äntligen ett stort och fint ridhus igen. Sist var ju i onsdags, men det känns som det gått mycket längre tid!
 
 
 
/Nathalie

Tjuvkik






Mot stallet!

Nu ska jag bara ut med hunden och sen mot stallet för andra gången. Vi hade morgonfodringen, och så har vi kvällen också.
 
Har ni några önskeinlägg? Skriv här så fixar jag när jag kommer hem :D
 
 
 
/Nathalie

Mitt svar på läsarfrågan

Jag frågade ju er vilket kön ni föredrar på hästar, mycket intressant att läsa!
 
Jag föredrar valacker eller hingstar, men INTE ston. Jag har inget emot att andra gillar ston, men själv gör jag det inte. Det är ju vidrigt när de är brunstiga och står och "skvätter" och äcklar sig. De är allämnt bitchiga och tjuriga och vill inte arbeta. Det gäller ju långt ifrån alla, det är bara som jag själv tycker.
 
Jag kan inte säga att ston är ojömna i humöret, för det är min lille Biro också.
 
Och att valacker skulle vara tråkiga och opersonliga tycker jag inte alls! Ziro är den mest personliga hästen jag mött! Han ska kolla på allt, är med mig vid golvet med huvudet när jag borstar ben eller tar på benskydd. Han brukar sträcka på sig som en katt med frambenen framåt och rumpan uppåt.
 
Attityd vid ridningen, speciellt om jag har ett spö. Peta på honom så kommer rumpan! Har dock blivit bättre.
 
Hingstar kan vara jobbiga att hantera ibland, när man går bland andra hästar eller ser något intressant. Men att rida är de jättehäftiga och fina!
 
Min fina valack!
 

Fina Melwas, godkänd hingst på 4 år som jag red ett tag. Riktigt fin ponny som jag saknar ibland!
 
 
/Nathalie

Bloggtävling?

Skulle ni vara intresserade av en bloggtävling? Jag har ett riktigt bra pris! Enkla regler och bra pris, det låter väl bra?!
 
Ni kan vinna en tallrik med skinkmackor!
 
Nejdå, priset kommer vara mycket bättre, dock inte ätbart...
 
Skulle det vara kul med en tävling, med BRA pris?
 
 
/Nathalie

Hö gör magen glad

Alldeles för många hästar får för lite grovfoder, hö eller hösilage. Istället får de fulla hinkar med kraft och havre, vilket inte alls är bra för magen.
 
Hästarnas magar producerar ständigt magsyra, och får de inte äta tillräckligt med hö så ökar risken för magsår. Hästar har dessutom väldigt stora tuggbehov, så har de inget att tugga på kan väggar, krubbor osv falla offer.
 
Vet ni att det inte bör gå mer än 3 timmar mellan varje mål? Det gäller 24/7, även under natten alltså. Det är SYND om hästar som får några kilo på kvällen, som försvinner fort. Hästar sover långt ifrån hela nätterna, så egenligen bör de ha hö som räcker hela natten.
 
Under sommaren går de flesta på bete, vilket tillgodoser hästens tuggbehov och ger lite mat i magen beroende på hur kraftigt betet är. Men bara för att hästen äter hela dagarna gör det inte att den kan stå utan hela natten inne. Det är inte alls okej att ge ett halvt kilo just för att hästen inte ska bli tjock, och sedan kraft i massor. Höet är viktigare än kraften, alltid.
 
Blir hästen tjock under sommaren (eller annan årstid) så får man helt enkelt rida den lite hårdare, galoppera lite mer. Man ska inte ge hästen mindre hö p.g.a sin egen lathet. Oavsett om man har pojk-/flickvän, jobb, fester, inte känner för att rida osv så kommer hästen före det.
 
Slowfeedingnät är ett bra alternativ! Man kan ge en mindre mängd hö som räcker längre, men man måste ändå lägga ut så det räcker länge. En del hästar slutar aldrig äta, så det gäller att fylla på!
 
Vi har våra hästar på nästan fri tillgång. Vi lägger ut hösilage i nät, och sedan hö i lådor. De äter hösilaget först under ett par 4-5 timmar, och sedan om de känner för det har de hö också. Dock ligger det alltid massa hö kvar, men lite äter de av det.
 
 
/Nathalie

Igår insåg jag en sak

Igår red jag både Valle och Ziro, som är totalt olika. Ziro är pigg, mjuk och väldigt lätt att öka/minska på. Valle är seg, lite stel och stark och har i stort sett bara en längd på sina steg. Ökar man blir det bara högre knän.
 
Men när jag red Valle där, och det gick helt okej, så insåg jag hur kul det egentligen är att rida olika hästar. Olika storlekar, rörelsemönster och olika ridkänslor. Till sommaren hoppas jag kunna ta hem en tillridningshäst/ponny som jag gjorde för två somrar sedan.
 
I framtiden vill jag verkligen ha många hästar att rida. Fina, välridna hästar som ger en underbar ridkänsla.
 
 
Ziro får självklart ingå i den skaran med hästar.
 
En sak till som är rolig, är att rida andra hästar och sedan sin egen. Man inser då att trots brister, så är ens egen häst så himla fin. För ingen annan häst kan ju ens jämföras med ens egen, right?
 
 
/Nathalie

Sjukling

Jag har under ett par dagar varit sjuk med stark förkylning och feber. Idag är första dagen som datorn är på faktiskt. Mobilinläggen vill inte publiceras så det är tur att Nathalie är en så duktig bloggpartner som raddar upp med inlägg så ni får något att läsa. 
Jag tänkte gottgöra er med ett par videobloggar. 
En när jag pratar åsikter, en när jag knoppar och en med min tävlingsutrustning. Har ni mer idéer så skriv ner de i en kommentar så går det säkert att fixa!
 
 
 
/Linn

Läsarfråga!

Vad föredrar ni, fin läsare? STO, VALACK, eller HINGST? Varför?
 

Ni får mitt svar lite senare :)
 
 
/Nathalie
 

Det där med smeknamn!

Jag följer Linns inlägg och berättar om Ziros & Valles smeknamn, kan ju vara kul att veta!
 
Ziro:
 
Peetie, Peedie, Biro, Biroman, Piroman, Ziitiie, Ziirrii, Peetiepoo, Piropo. Jag tror det var alla :)
 
 
Valle:
 
Voldemort, Mårten, Mården, Vole, Voldi, Valé, Volimårten.
 
/Nathalie

Han är inte som alla andra

En sak som stör mig är när folk drar alla hästar över en kam. Om en häst bockar eller på något sätt protesterar så tror man automatiskt att den har ont någonstans. Men en del borde tänka om.
 
Ziro har varit som han är sedan han kom. En gång ville han inte gå över en bro, och vi stog där i 30 minuter medans han stegrade och sparkade. Till slut tröttnade han och gick över. Det sitter i huvudet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Ziro har ett huvud av sten, verkligen. Vill han inte göra något så gör han det inte i första hand.
 
Jag har hellre en ponny som visar lite attityd och visar att han faktiskt är en levande varelse, än att ha en ponny som bara gör allt man ber den om, oavsett vad den tycker.
 
Det hade varit annorlunda om han alltid varit lugn och aldrig gjorde annat än att andas, och sen helt plötsligt tjurade ihop och började sparka och stegra. Men nu är det ju inte så, eller hur?
 
 
Bilder från samma träning. 98% av filmen ser ut som de två nedre bilderna, men ibland händer det att han gör ett par kickar när man kommer åt honom. Det gör honom inte till en häst med ont eller skador. Det gör honom till en häst med åsikter.
 
Ibland borde vissa människor tänka lite längre än näsan räcker, och inte häva ur sig saker som faktikt inte stämmer över huvudtaget.
 
Det finns många hästar som har attityd, och det tycker jag är bra. Men det ska inte förväxlas med skador.
 
 
/Nathalie
 

Ett stort problem

Ärovarv... Det är svårt det! Ziro och jag har ju varit med på ett par stycken under våra två år på banorna, men 4/5 av dem har varit helt jätttefula haha! Ziro blir väääldigt taggad när han ska galoppera med andra hästar, det är musik och folk som klappar, och en jätteglad ryttare. Ziro bubblar över liksom...
 
Vi har gjort något fint ärovarv i våra dagar, men de flesta ser ut såhär:
 
 
 
På en del tävlingar har vi skrittat runt, eller travat. De flesta har ju varit i galopp, med bakuter och sparkar. Jag får alltid säga till ryttaren bakom att hålla ordentligt avstånd. Man vill ju kunna rida ett fint ärovarv när man har vunnit någon lite högre klass. Alla våra ärovarv i LA:P1 vinster har ju varit katastrof. Ni såg ju på filmen.
 
Hoppas att han mognar snart och kan sköta sig. Han blir 8 i år meen beter sig som 4 haha!
 
 
/Nathalie

Vissa människor växer inte upp

Tänk att folk kan vara i en viss ålder men bete sig som om de vore 11 år gamla? Ikväll är jag sur på riktigt, sjukt låg nivå och förbannat omoget.
 
Over and out, vi hörs imorgon.
 
 
 
/Nathalie

Hoppbilder

Hoppbilder önskades, och hoppbilder får ni! Tänk på att vi haft jätteproblem med hoppningen, kunde inte komma över en bom ens...
 
 
Jag bjuder på en film från sist vi hoppade två små skutt! Så söt när han landar haha!
 
 
 
 
/Nathalie

Svar på frågestunden

tränar du för susanne gustavsson?:) de gör jag också, hon är så himla bra :)
Svar: Nej, det är Susanne Åberg jag tränar för :)
 
Umgås du inte med kompisar på helgerna eller på kvällarna och sånt? Eller är du ett "hemmabarn" eller hur man ska förklara..? ;) :)
Svar: Hemmabarn? Skön du är haha!... Nej men jag umgås med kompisar såklart, men mest i skolan. Mina dagar är verkligen FULLproppade, så tyvärr finns det inte så mycket tid som jag skulle vilja. Helger blir det isåfall :)
 
Hur är Ziro att rida? ♥
Svar: Ziro är svår, jag ljuger om jag säger annat. Han är extremt känslig för allting, och man märker om man gör fel. Mjuka, rörliga händer, men ändå stilla. Väldigt bestämd ridning, men ännu mer mjukt. Sitta stilla i sadeln, men ändå gunga med. Det du måste göra, ska du egentligen inte göra. Jättesvårt att förklara, men allt ska vara perfekt för att han ska gå bra.
 
Han är PIGGELIN att rida, men man får aldrigaldrigaldrig bromsa med händerna. Tar man tag i honom bryter helvetet ut. Då kan man hoppa av, för ridpasset är förstört. Det har hänt två gånger för mig. En gång hoppade han till när jag inte var beredd = jag råkade dra i munnen. En annan gång stack han som ett spjut när jag skrittade på långa tyglar. Vi kom i dundergalopp med en stolpe i ridhuset, så jag tog tag av ren reflex. Fick hoppa av honom båda gångerna efter det...
 
Han blir helstissig, går på tvären, studsar och är orolig. KÄNSLIG är en  underdrift.
 
Kan du berätta lite mer ingående om din tävlingskarriär med Ziro. Alltså vad för resultat ni fick på eran första tävling och när det var. När ni fick erat "genombrott"
Svar: Vi började med att rida LC på 60% ungefär. Vi pendlade mellan 52-64% under 1-2 månader, innan vi fick 68% och råkade vinna. Våran allra första tävling var i mars -10. Sen fick vi lite kläm på LC, och red aldrig under 70%. 76% är rekordet.
 
Genombrottet måste ha varit när vi red LA;P1 på nästan 68%. Vi hade ridit på 62% innan, men när  vi fick 68% och dessutom vann, så kändes det verkligen som att vi var med i matchen!
 
Eller kanske TSG-cupen? Vi kammade hem hela cupen på 74% i LA:4 och vann med 4% marginal. Då fick nog en del upp ögonen för oss. Jag själv bland annat!
 
Svårt att bara säga en sak :)
 
Vad är det högsta du hoppat med ziro?
Svar: 1 meter! Jag har varit lite hopprädd efter att ha haft en crazy förstahäst, men det har verkligen släppt! Från att inte kunna galoppera över en bom kan vi nu styra på ett 80-90 cm hinder utan att tveka, och dessutom komma över ;)

Kan du inte lägga ut lite bilder när ni hoppar oxå?
Svar: Absolut, fixar ett inlägg!
 
Kan du visa film/bilder när Ziro gör spanskskritt och hur du lärde honom? :)
Svar: I fix!
 
Hur kom det sig att du och Linn började blogga tillsammans? Förstått att ni rider för samma klubb, men vems ide var det, varför och lite så? :) Tycker förresten det blev toppen!
Svar: Jag tröttnade på att blogga själv, hade ingen motivation. Linn lämnade en kommentar att hon ev. var intresserad, och sen har det rullat på! Ja jag tycker också det blev kanon!
 
Festar du mycket?:-)
Svar: Jag är ingen partyprinsessa om vi säger så haha! På helgerna åker vi ju till träning/ridhus/tävling, och då kan man ju inte rida runt bakis. Oschysst mot hästen. Och på vardagar festar man ju inte, eller?
 
Hej! :) När du köpte Ziro, hade du mål som att rida SM då? :D Trodde du att han kunde utvecklas så mycket?
Svar: Hello there! Nej verkligen inte! Jag hade väl en dröm men absolut inget mål om det. Nej, lägre LA visste jag nog att han skulle kunna gå på godkänd procent, men jag hade aldrig trott den som sagt att vi skulle rida LA:P1 på 70%, rida FEI, vinna cuper osv. Men där ser man! Det räcker med en ungponny för 25.000 med lite potential, en del tid och tålamod för att nå höga klasser :) Och Ziro har absolut inte nått sin topp, tvärt om! Han är bara i början på sin karriär.

Vad använder du för kamera och objektiv? :D
Svar: Jag har en Nikon D3100 nu, med ett Nikon 18-105mm objektiv :) Men mina bilder från 2012 och innan är tagna med en Nikon D3000 med ett Nikon 18-55mm objektiv. Den gick dock sönder, så nu har jag en ny :)
 
Hur ofta tränar ni för tränare?
Svar: Hur ofta Linn gör det vet jag inte, men jag tränar för tränare 1 gång/vecka just nu. Men snart kommer det nog bli 2 gånger, bara jag hittar rätt tränare förutom Susanne då :)
 

1. Vad har du för sadel?
Svar: En Spalding Britannica. Den är dyr, men så jäkla skön! Har aldrig suttit i en skönare sadel.

2. Har du någon erfarenhet av att hästen lägger tungan över bettet? Min häst är kollad o jag är inte den typen som är hårdhänt. Det har alltså blivit en sorts vana...
Svar: Min första häst gjorde det ibland när han blev stressad. Det blev också som en vana, men vi köpte ett tungfelsbett, och det funkade på honom. Annars vet jag inte, jag är inte rutinerad i området.

3. när började du rida öppna på Ziro?
Svar: Jag började våren -11, när han var 5 år. Han var inte stadig, samlad eller så, men vi tränade bara på att få en korrekt tvärning. Trampet och formen tog vi senare.
 
Kan du ha ett inlägg med steg för steg hur du gör dina fina knoppar?
Svar: Absolut, det kan jag fixa!
 
Vad har du för slags benskydd o vad tycker du är bra att använda under ett vanligt dressyrpass?:)
Svar: Jag har väldigt många olika skydd. Jag använder vanliga senskydd, ibland teddydamasker, heltäckande skydd, damasker med "fuskpäls", heltäckande dressyrskydd, och så har jag en massa benlindor som jag alltid har padd under. Till dressyr är det finast med lindor, men annars teddydamasker eller andra damasker. Men sålänge ett par skydd skyddar och är bekväma, så är det bra skydd!
 
Hej! Jag undrar hur mycket övertramp era två hästar har!? :D
Svar: Klurig fråga! Men menar du i skritten? Ziro har väldigt mycket övertramp. Bra vid ökad skritt, mindre bra vid samlad skritt. Pottan vet jag inte hur mycket/lite övertramp han har.
 
jag undrar vad du tycker om Nellie Berntsson, för att det är många som pratar om henne. Jag brukar ju se att du (Nathali) skriver mycket vad DU tycker.. ?
Skulle vara jätte intressant att få veta! :s
Svar: Jag tycker inte till om personer som jag inte träffat, och inte öppet på bloggen. Men hennes blogg är jag inget fan av :)
Tjoho!
 
 
/Nathalie

Förbannad jäkla snyggt!

Trots att de flesta av er tyckte utan huva, så tycker jag det är så läckert!
 
BOAVISTA STRASS HUVA EQUILINE
Denna vore ju helt underbart fin, med strasstenar på! Dock går den loss på 599 kr, vilket är lite väl mycket för en huva... Dock ska jag inhandla en marinblå huva av något slag :D Har brun just nu vilket är snyggt, men vill kunna variera mig mer.
 
 
/Nathalie

Hiss

Inför vintern köpte jag ett par vinterkängor från Hööks, från JH sortimentet. 
Faktum är att jag inte en endaste gång fryst om fötterna i de, trots att jag är en fryslort. De fungerar finfint att rida i och passar i stallmiljön med is och halka då de har en sula som ger grepp. 
 
 
 
 
Tyvärr är de slutsålda nu men om de kommer i lager igen - tveka inte en sekund. 
De är 10 poängare!
 
/Linn

Precis hemkommen

Träningen gick verkligen inte bra. Vi kastades in i höga krav direkt. Ziro blev lite märrig, så jag tänkte att jag kan väl rida med spö, bara idag. Tjudelitodeli! Rumpa överallt, jäklar vilka sparkar han gjorde! Och guess what? Finns på film!
 
Vi jobbade med takten och tempot. Vi skulle hålla ett lågt tempo (kändes det som) och lugn takt. Jag tycker att han blir lite för långsam i sina rörelser då, men det är ju nyttigt att variera.
 
Vi red en jäkla massa förvänd galopp på volten, med minskningar-samlad galopp övergångar. Fy tusan vad det var jobbigt! Ziro har inte styrkan för att gå där, så han hamnade lite på frambenen stundtals.
 
Nej, det var ingen bra träning. Vi jobbade inte tillsammans som ett team.
 
Jag ska fundera på om jag ska fortsätta med de här träningarna, eller kanske testa rida för Johan igen. Missförstå inte, Helene är TOPPENbra! Men kanske inte för just oss? Jag ska tänka på saken!
 
Nu ska jag ta och fixa svaren på frågestunden, så får ni dem imorgon. Förhoppningsvis får ni filmen från idag också, annars blir det till helgen. Den lär ni vilja se haha, benen rätt ut och rätt upp på honom!
 
Ja men nästan så!
 
 
/Nathalie

Tio-i-topp lista

New Forestbladet kom i brevlådan idag. Jag fastnade som varit vid årets statistik bland betäckningar och läste igenom "Tio i topp listan". 
 
1. Mallards Wood Flashlight RNF 204 (nygodkänd) - 15 ston
 
2. Dimmans Eros RNF 182 - 11 ston
 
3. Rolökke Fixe RNF 150
 
Resten av listan: 
http://www.newforest.se/tioitopp.asp 
 
Jag tycker det är roligt att folk vågar betäcka med en nygodkänd hingst! Och att han också fick flest ston visar ännu mera good will från uppfödarna. Min favorit bland hopphingstarna är Eros som kom på en välförtjänt andra plats. 
Överlag tycker jag dock att det inte är så mycket bestäckningar oavsett ras om man kollar runt. Synd men det är nog klokt med tanke på att det knappt går att sälja häst idag - om man inte skänker bort de...  men jag  tyckte det var roligt att kolla listan och se att de hingstar som man trodde glömts bort även de fick göra sin rätt med betäckningar. 
 
/Linn
 

Nu, träning

Nu är vi på träning, hör av mig ikväll igen :D
 
Once a winner, always a winner!
 
 
/Nathalie

Upp på storhäst tidigare? Hur?

Årsgränsen för att få tävla ponny är i Sverige 18 år. Utomlands är det 16 år. Det disskuteras ständigt om hur man vill få upp oss juniorer på storhäst tidigare för att tillslut få mer ryttare till en högre nivå på storhäst. Visst, det köper jag. Jag kan förstå att man vill ha fler ryttare att välja mellan på den högre nivån till satsningar och en högre standard på svensk dressyr. MEN.....
 

Nummer ett:

Vi som inte har ekonomi att köpa en häst som ens är hyfsat bra - säg utbildad MSV.... vad ska vi göra? Folk lånar inte ut hästar till vem som helst. Man ska kunna visa upp fina meriter i de högsta klasserna och det är inte sällan man läser i annonser "lånas ut till dig över 18 år". Vi är alltså extremt låsta. Vi måste dels ha presterat på topp på ponny och sen vara över 18 år samtidigt vilket gör att vi ändå inte kommer upp på storhäst förens vi "måste". Och när vi väl måste ta steget upp till storhäst så blir problemet:
 
Nummer två: 
Finns hästmaterialet runt om i landet? Både ja och nej. De som faktiskt har fina hästar låter ryttare med meriter som deltagande vid EM på storhäst och liknande rida de. Hur ska vi nyblivna hästryttare kunna satsa och bredda standarden om knappt några uppfödare vågar satsa på oss unga? Återigen, här måste man då kunna visa upp vassa meriter och på direkten hitta knapparna från ponny till storhäst för att få förtroendet att få låna eller köpa en bra häst. Hmm... steget upp till storhäst är faktiskt inte alltid så lätt. 
 
Nummer tre: 
Är förbundet villiga att satsa på oss som kommer från ponny? För att vi ska vilja alternativt våga ta det steget känns det som om vi måste ha något att hämta i storhästvärlden. Men det känns som om vi ofta blir suckade på istället för satsade på. En del satsningar finns det allt - "Lövsta future challenge" och liknande men vad mer? Plantskolan vore en dröm men återigen - där ska man också ha visat upp meriter på storhäst vilket tar oss tillbaka till punkt nummer ett och två.
 
Vi har inga dåliga krav på oss.... 
 
 
Jag menar inte att vi ska få allt serverat på bricka för så är inte hästvärlden. Jag gillar att få kämpa MEN jag tror de tre överstående punkterna är grundläggande på varför vårat dressyrnät är lite tunt i dagsläget. Vill vi ha upp ungdommar på storhäst så vi kan bredda våran svenska dressyr - ge oss då möjligheter och erbjud oss något istället för att sucka och neka oss. 
Uppfödare - våga ta chanser på oss unga. Ha i bakhuvudet att vi genomgår den ibland svåra övergången från ponny till storhäst, men se istället in i framtiden. Man kan vara duktig på att rida även fast man inte har femhundra tusen att lägga ut på en häst, man kan vara duktig även fast man inte har världens bästa meriter på ponny.
Förbundet - "locka" med satsningar och hjälp så vi faktiskt kan komma någonstans vilket inte är lätt att göra på egen hand när man börjar om från nytt på storhäst. 
 
Företag - våga sponsra och hjälpa till. 
 
Jag tror ovanstående är lite anledningar till varför svensk dressyr ligger lite efter. Och jag tycker det är synd.  
 
/Linn

5 saker ni inte visste om mig/Ziro

Om mig:
 
*Jag har börjat träna på gym nu, och har till och med köpt gymkort! Riktigt skönt!
 
*Jag gillar varken godis eller chips särskillt mycket, men läsk älskar jag!
 
*Jag tycker det är tråkigt att läsa bloggar som handlar om någon/några som rider LC på 60% och hoppar LC/LB med fel här och där. Man vill väl läsa om någon som tävlar på högre nivå och dessutom gör det bra?
 
*Min drömhäst skulle vara en rödbrun hingst med 4 höga vita strumpor och bläs. Självklart ung och egenutbildad!
 
*Jag skriver rubriker till inlägg i ett worddokument. Har det uppdelat i måndag, tisdag, onsdag osv. Jag skriver inläggen till en hel vecka på helger, så slipper jag tänka så mycket på det på kvällar. Självklart skriver jag på vardagar också, om ridpass, lägger ut bilder osv.
 
 
Om Ziro:
 
*Han har en punkt på halsen, och om man kliar där så lägger han huvudet på sne och läpparna börjar snurra runt.
 
*Hans allra största skräck är skidåkare. Möter man skidåkare så åker man antingen av (har aldrig gjort det då, men i framtiden säkert!), eller så är vi vid stallet på 0,1 sekunder...
 
*Ziro ska kolla ALLT när man gör iordning honom! Borstar, benskydd, sadel osv. Fick han bestämma skulle han nog följa med in i sadelkammaren haha!
 
*Ziro går på fri tillgång av hö/hösilage nästan. Vi lägger ut mer än de äter upp, och inne får han så mycket att det blir kvar på morgonen. DET är bra hästhållning när magen får hållas igång hela tiden!
 
*Hans favoritgodis måste nog vara bananer! Mumma, finns inget bättre!
 
Världens absolut finaste lille cookiemonster!
 
 
/Nathalie

Kärt barn har många namn...

Under en veckas tid har jag funderat på vad jag egentligen kallar mina älskade ponnyer och här kommer en del av de...
 
Linus (fast smeknamn: Musse) - älskling, bebis, hjärtat, bubben och gris. 
Ängsbackens Cocopop (fast smeknamn: Wilma) - Wilmis, Schnuffis, cocounge och skitunge
Skattegårds Porter RNF 156 (fast smeknamn: Porter) - knasboll, duracellkaninen, Pottan och Harry. 
Ängsbackens Holypop (fast smeknamn: Holly) - Hoppiedoppie, prinsessan, hjärtat och Poppan.
Mightiness Mist (fast smeknamn: Skruttan) - Skruttfia och draken.
 
 
Cherry hade nog mest smeknamn av alla...:
Cherran, blondie, hjärtat, tittutaren, Cheeeejjjyyyyy, drottning, godisråtta, sprattelfia, älskling och mycket, mycket mer. Alla uttalas med hennes eget lilla tonläge och flera gånger varje dag säger jag "tittuuuuutt Cheeejjyyyy" bara för att hon älskade att leka tittut och jag alltid sa så när vi lekte det. 
 
 
Santana när hon fanns kallades för: Mammis, mamsimumsingen, Tantis, mamma och Santis.
 
 
Jag älskar lite småtöntiga smeknamn, det blir så sött och kärleksfullt. Har ni några roliga smeknamn till era hästar?

/Linn

Hehe, mer puckoZiro

Visst är han härlig min Ziro? Här har ni filmklipp från fails under 2012, enjoy!
 
 
Tjuho!
 
 
/Nathalie

Vi hästmänniskor

Vi har valt en sport och ett intresse där det i princip varje dag handlar om toppar och dalar i ridpass och övrig kontakt med hästvärlden. Hur många gånger har man inte undrat hur ett pass kan gå från bra - till dåligt - till hemskt - till underbart? Och hur många svackor har man inte under ett år jämfört hur många supertoppar man har under kanske ett pass i halvåret...? 
Vad är det som gör att det är värt allt slit? Alla uppoffringar, allt blod, all svett och alla tårar? Alla tankar på att ge upp men man är så envis att man slår näven i bordet och gråter lite till, blöder lite till och svettas lite till för vi kan inte annat än att hoppas på att någon gång komma upp till supertoppen igen... för att sedan halka ner till de mörkaste dalarna igen. 
 
 
Jag har svårt att förstå hur mycket man som hästmänniska går igenom bara för att en gång till få uppleva det där ridpasset där hästen dansar fram till minimala hjälper och alla poletter som ni kämpat med under flera månaders tid bara faller på plats. Inte nog på de långa och hemska stunderna mellan varje perfekt pass så har vi även ett privatliv på sidan om. Och vi är alla medvetna om att det inte heller är en dans på rosor. Vi hästmänniskor är nog bland de starkaste psykiskt. Trots motgångar och tuffa tider så kämpar vi på tills vi stupar, vi ger inte upp. Vi ser alltid glimten ur situationer och kämpar mot våra mål. Vi är medvetna om att allt man kämpat för kan avslutas på en mikrosekund men vi sätter våran psykiska och fysiska styrka och allt hopp i världen för vårat hopp. 
Vi har med tiden lärt oss att ta minsta lilla positiva sak som ett värde av en dyrbar diamant. 
 
Vi ska vara stolta över varje dag vi fortsätter att älska denna fantastiska sport. För vi kan inte få det bättre, vi vet värdet av det lilla positiva och vi vet hur livet går till. Plötsligt kan allt vända men det enda som kan stoppa än är brist på hopp. Vi får uppleva så mycket tillsammans med våra älskade djur, bra som dåligt. Det finns inget av högre värde. 
 
 

Irriterande

Har publicerat ett par mobilinlägg under dagen men inget tycks ha kommit upp. Suck!

Jag har tyvärr blivit sjuk men jag pallrade iväg mig till praktiken idag i alla fall. Det bestod av att kolla på två hoppgrupper. En med ponnyer och en med hästar. Fokuset var på framåtbjudningen och lydnad för gas och broms. 
Britt sa en klok sak idag (som alltid) och det är det som gör det så inspirerande att kolla på, även om det är hoppning. 

"Prioritera framåtbjudningen före formen, är framåtbjudningen där gör det att hästen trampar på från bakbenen fram till bettet och kommer formen naturligt"
 
 
/Linn

Vi är tillbaka!

Är hemma och har ätit nu efter ett BRA pass på Ziro.
 
Vi skrittade fram, och sen var det ca 35 minuters aktiv ridning blandat med skrittjobb och pauser. Ziro var verkligen på arbetarhumör idag! Han var jättefin för det mesta, men han var het idag också. Han kan från ingenstans dra iväg i galopp eller en bockserie, men sedan jobba jättefint.
 
För varje "bra", varje klapp eller galoppfattning, så tog han i lite extra, blev lite mer lyhörd och samlade sig lite mer. Så fint gick han!
 
Högergaloppen gick lite väl fort, men efter ett par enkla byten, ryggning-galopp, och halt-galopp, så fick jag honom mer uppåt och inte lika fort framåt. Supergalopp verkligen, stora och luftiga språng med fin samling. NÖJD.
 
Vi är verkligen tillbaka efter våran ordentliga svacka, och jag ser fram emot träningen imorgon :D
 
Gaaaammmal bild på oss!
 
 
/Nathhalie

Ett vill-ha

De här bootsen från Kingslans var väl hur snygga som helst? Jag har ett par fårskinnsboots, men materialet är matt konstläder, och de blir så himla smutsiga hela tiden.
 
De här är mer "håriga" än fluffiga, så jag tror det är lättare att borsta bort. Att de är lackade gör att smutsen inte fastnar lika lätt heller. Men så länge får jag nöja mig med de jag har!
 
Hööks har ju liknande, kanske värt att köpa?
 
 
/Nathalie

Bildminne

I början av 2012 åkte vi för att rida LB:1 & LA:1. Vi red LB på 65% och en tredjeplats, och LA red vi på 50% (filmen jag visade förut). Jag bjuder på framridningsbilderna. Man red fram på ett fruset och knöligt gärde, och Ziro var hur spänd som helst.
 
Inte konstigt att vi red på 50%... Det knäppte i ridhuset, knakade och så drog de upp föregående ryttares protokoll för väggen. Det var folk som gick 3 meter ovanför banan och klampade, dörrar som öppnades och en 6-årig Ziro. Schuhu, lyckad kombo!
 
 
/Nathalie

Träning imorgon igen!

Imorgon blir det träning för Ziro och mig igen. Vi ska till Botorp och träna för Helene Wannerth. Vi har aldrig tränat för henne förut, så det ska bli jättekul! Är Ziro hälften så fin som i fredags är jag nöjd, med tanke på våran tuffa period nu ett tag.
 
Det är självklart jättebra att få hjälp av olika tränare. Olika tränare tittar på olika saker. Susanne t.ex tittar mest på grunderna, formen, trampet osv. När det funkar jobbar vi rörelser. Madde är mer för schwung, tramp, tempo, hög form osv.
 
Vi får se vad Helene kommer vilja kolla på, men vad det än är så är jag övertygad om att hon är kanonbra!
 
Bild från i somras, Anna Björkman-träning. Vilket schwung vi fick i honom, rysningar!
 
 
/Nathalie

Frågestund?

Tänkte köra en frågestund! Ni frågar mig om vad som helst så svarar jag så snart som möjligt!
 
EDIT: Avslutas imorgon, onsdag!

Lite inspirerande bilder!
 
 
/Nathalie

Om hemsidan

Jag kommer inte berätta vad hemsidan heter med pannbanden. Jag hoppas ni förstår det. Jag vill inte berätta det för att det sedan ska spridas vidare och att massa människor ska komma till tävlingar med likadana. De är minst sagt ovanliga och ovanligt vackra, nästan ingen har sånna.
 
Men vill ni hitta sidor med pannband har jag ett tips åt er. Google. Googla på pannband, på andra språk. I utlandet finns det andra än i Sverige, och vem vet, kanske hittar just du en hemsida med mycket snyggare pannband än vad den jag handlar från har.
 
Ja, de är SÅ fina, men jag tror ni förstår att jag inte delar sidan. Jag har berättat för två personer som jag verkligen litar på inte kommer sprida sidan vidare. Andra får inte veta, tyvärr.
 
 
/Nathalie

Bad to the bone!

Lite humör såhär på förmiddagen. Den här filmen är ju bara för härlig haha! Ziro visar några av sina tricks, men då är inte de senaste sakerna med. Men ändå, man får sig ett leende på läpparna. Så söt är han, även om det inte kändes så i de ögonblicken ;)
 
 
 
 
/Nathalie

Världens finaste

Om du inte tycker att din häst är världens absolut finaste häst, så är det egentligen inte din häst.
 
 
 
/Nathalie

Det jag faktiskt ska spara pengar till

Det jag vill ha mer än något annat är faktiskt ett par dressyrstövlar till. Jag har avskytt lackade stövlar förut, men nu är jag totalt förälskade i dem. Så jäkla snyggt! Kaxigt men stilrent.
 
Jag börjar spara pengar nu, och jag beställer HÄRIFRÅN. Fast pris oavsett design eller modell :D
 
Men ska det vara lackade ska det vara hellackade. Annars ser det ju ut som om man gjort det själv haha... Det, tillsammans med bruna stövlar, är totalförbjudet!
 
 
/Nathalie
 
 

Örebro Praktiska Gymnasium

Jag går mitt andra år på gymnasiet. Skolan jag går på heter Praktiska och jag läser linjen Naturbruk Häst. 
Skolgången ska innehålla minst 50% praktik. 
Under ettan hade vi praktik två dagar i veckan, två dagar kärnämnen och en dag hästteori på skolan. Detta gällde även höstterminen i tvåan. Nu i trean har vi istället tre dagars praktik, en kärnämnesdag och en hästteoridag på skolan. Detta gör att skoltrötta jag får det möjligt att orka med till stundenten. 
 
Lärarna bjuder på sig själva (minst sagt!) under lucian.  
 
 
Nu när det blev tre dagars praktik är jag på måndagar hos Sofie som utbildar unghästar och som är dressyrryttare. Där trivs jag jättebra och det är roligt att få känna på hur det är att bedriva en sådan verksamhet som jag själv vill ha i framtiden. Jag är trots allt väldigt intresserad av utbildning och dressyr. 
De två andra dagarna är jag hos Britt och kollar när hon har hopplektioner. Intressant och givande då hon även på hopplektionerna lägger mycket fokus på markarbetet och man får en större bild på övningar och tips som man kanske inte hade fått om man varit fast vid "dressyrtänket". Jag brukar även försöka dressyrträna någon av de här dagarna så det ingår i praktiken. Vi får dock se hur det blir i framtiden för jag vill inte gå ut med hoppinriktning hur intressant det än är. 
 
När vi började fick vi full utrustning för att klara oss på praktiken. Skor+chaps, hjälm, säkerhetsväst, ridbyxor, vårjacka, vinterjacka osv. 
Praktiska ridbyxor:
 
Jag rekommenderar alla som är intresserad av att plugga häst att checka in skolan. Den har ändrat min syn på skolor fullständigt. 
 
 
/Linn

Kass träning

Är på väg hem från en kass träning. Det är så frustrerande att tappa så mycket styrka och koordination på mer än ett halvår så man inte kan rida ordentligt. Men det blev bättre till slutet men kände mig verkligen som en nybörjare.


Blir jag rädd?

Fick en fråga om jag blir rädd när han stegrar eller sparkar. Svar: Nej, det blir jag inte.
 
Det började ju med att han kom som 5-åring, och då var det småprotester bara. Var det glädjeskutt så var det pyttesmå. Jag som då var ovan vid hästar som visade vad de tycker hade dock inga problem när det var så små grejer. Men när han fick mer kondition och muskler, och orkade mer, så blev allt så mycket större.
 
Jämförelsebilder:
 
Detta är en bild från dec. 2010.
 
Bild från maj 2011. Det är 5 månader, och på den tiden fick han bättre kondis. På bilden skulle vi ut från framridningen, men Ziro ville inte lämna de andra hästarna.
 
Så nej, jag har vant mig gradvis vid hans grejer. Men nu stegrar han nästan aldrig längre, och bockar nästan aldrig. Om vi inte är ute och rider såklart. Fullt ös medvetslös då... Men det är okej, så länge han inte håller på inne på banan som han gjorde på filmen.
 
Det enda jag var rädd för i hans värsta perioder, var att han skulle slå över när han stegrade. Alltså att han skulle skada sig. Mig själv var jag inte orolig för!
 
Sist han bockade var på träningen i fredags, när vi verkligen kom åt honom i galoppen. Men innan det var det säkert 2-3 månader sedan han bockade på ett dressyrpass.
 
 
/Nathalie

Bra humör!

Jag är på så himla bra humör! Det beror på att vi har den där grejen på G med hästarna (som ni ska få veta mer om), men även för att jag suttit och kollat på filmer på mig och Ziro. Jag har världens finaste ponny, på riktigt alltså. Så himla glad att jag har honom. När jag kommer hem från stallet saknar jag honom redan, så ni kan ju tänka er att inte ens åka dit idag! Hemskt :(
 
If people don't like you, that's thier problem.
 
 
/Nathalie

Ziro har ändrat teckning!

Vet ni vad?
 
När vi mätte Ziro som 6-åring så hade han stjärn och snopp i ansiktet. Nu när han mättes som 8-åring (snart 8!) så hade han fått en bläs! De skrev om det, för snoppen och stjärnet hade växt ihop.
 
På denna bild ser man rätt tydligt att det är ett litet mellanrum mellan de vita hårstråna. Snart 2 år gammal bild.
 
 
Jag har faktiskt ingen bra bild som visar hur det sitter ihop nu, men ni ser nog att strimman ner från stjärnet går längre ner, och under nosgrimman så går det ihop med strimman från snoppen. 1 vecka gammal bild.
 
Ganska coolt att det kan ändras sådär, men lilleman börjar bli gammal nu ;)
 
 
/Nathalie
 
 

Ursäkt/förklaring

I en kommentar på en blogg skrev jag "mulleman". Mottagaren till kommentaren trodde jag menade tjock som i mullig. Det är absolut INTE vad jag menade. Mulleman är ett ord jag använder rätt ofta faktiskt, och jag använder det som söt/gosig/snäll osv. "Vilken mulleman" = Vilken gosig kille, ungefär. Har använt ordet i flera inlägg på gamla bloggar för att beskriva Ziro.
 
I efterhand nu förstår jag att de som inte använder/hört talas om ordet missförstår, det borde jag tänkt på innan. Jag vill verkligen inte framstå som "the bad guy", för det var inte tanken att det skulle uppfattas så.
 
Alfons är en mulleman om någon! Så himla söt och kramgo! Kramgo skulle kunna beskriva det bra!
 
Ber om ursäkt för missförståndet. Att kommentaren var anonym gör såklart inte saken bättre, men anledningen är att jag helt enkelt är för lat för att skriva in mitt namn, mail och bloggadress.
 
Jag står för mitt oigenomtänka misstag, och jag ber om ursäkt för det.
 
 
/Nathalie

Hemmadag

Vaknade imorse helt svettig, yr och halsont, och feber på det. Hemma idag alltså.
 
Jag vill verkligen åka till stallet, men kan inte riskera att bli mer sjuk så att jag är sjuk till träningen för Helene på onsdag... Alltså fixar mamma och pappa stallet på lunch. Men jag sa till dem att Ziro ska ha ett STORT äpple från mig, så han överlever nog.

Jag HATAR att vara hemma från stallet. Folk som inte har häst, vad gör de om dagarna egentligen haha? Jag sitter och tittar på tråkiga TV-program... Blogginlägg har jag ju fixat så det kan jag ju inte pyssla med nu...
 
Vi lär höras lite senare igen, jag har ju liksom tid ;)
 
LA:P1 vinst på 70%, verkligen bra bakbensaktivitet måste jag säga ;) Nej, bara en övertaggad Ziro och någon människa som gick i en dörr bakom sargen. Haha, jag såg det innan vi skulle vända snett igenom, och tänkte: "Fasen, nu smäller det snart". I samma sekund - ja ni ser ju bilden....
 
 
/Nathalie

Frågestunden

Frågestunden avslutas på onsdag, så passa på att fråga! Antingen bläddrar du ner, eller så klickar du HÄR för ställa en fråga :)
 
 
 
/Nathalie

Div 1

Det planeras ett Div 1 lag för Kumla Ridklubb, och självklart är Ziro och jag med!
 
Drömmen skulle ju vara att vinna och få rida lag-SM, men det finns många BRA lag i värmland framför allt. Men vi ser ut att få ihop ett bra lag, så inget är omöjligt! I så fall blir det en tripp en bit längre ner i Sverige, men det är kul :D
 
Här är några bilder från den första omgången i Div 1 förra året, den enda omgången jag har bilder från.
 
Lägger upp på både Linn och Cherry, och mig och Ziro :)
 
Som ni ser gick det bra! Vi kom egentligen 3a men de hade räknat fel, men ändå var vi bara 2 poäng från 2orna, och 3/4 poäng ifrån 1orna.
 
I år ska vi ha revansch!
 
 
/Nathalie

Bröderna bus

Musse och Lago, bröderna bus. De har någon slags hatkärlek till varandra, de går varandra på nerverna men älskar att bli irriterade på varandra. Här är bilder från idag och från förra året. Såhär kan de stå hela dagarna:
 
 
Det roliga är att det alltid är min ponny som gör de fula minerna...
 
/Linn

Han brinner snart upp

Ziro var HET idag! Jisses, hur kan man ha så mycket energi?
 
Vi skrittade fram, och sen la jag mycket fokus på formen i skritten. Samma som på träningen, lång och låg. Han var fin, och just då fick jag driva en del, skritt är jobbigt!
 
Vi travade igång och han var fin. Många övergångar och tempoväxlingar. Myrsteg till stora steg. PIGG ponny som verkligen inte ville trava i små steg!
 
När vi var uppvärmda ordentligt så travade vi ett par bommar. Jag la mest fokus på grunderna. Susanne tyckte att jag skulle sänka kraven i någon vecka, så det har jag verkligen gjort. Jag vill ha honom lång och låg, så kommer vi nog ut ur den svacka i var i väldigt fort.
 
Vi skuttade även över ett litet hinder på 50 centimeter, och sen var det fullt ös. Det var full fart genom hörnen, och då travade vi. Jag försökte vara seriös och bromsa upp honom med volter, men sen slutade det med att jag fick ett skrattanfall och bara klappade om honom haha! Dressyrekipage var det ja!
 
Vi avslutade sen, för han var väldigt fin! Speciellt sista galoppen, heeeelt otroligt fin var han! :D
 
Stiligt!
 
 
/Nathalie

Pigg ponny

Planen inför dagens pass var att mjuka Porter lite inför morgondagens lektion. Det slutade istället med att jag fick släppa alla jobbtankar och istället galoppera bort all energi. Han var totalt jättepigg och då är det ingen idé att kräva något arbete när hans fokus är på bus istället för då blir det bara bråk. Han kändes lite stel i bakkärran men han var också spänd överlag för att han var så pigg. 
 
Karro var även snäll och klippte hans ben idag efter ridturen så han är nu redo för tävlingarna till utseendet. Riktigt snygg blev han. 
 
 
(OBS: Min kamera krånglar så därav bildkvalitén...)
 
 
Glad ponnybus! Man kan inte tro att han blir 18 år i år så som han håller på. Men det är härligt när han är glad och energisk!
 
/Linn

Woop woop!

Nu är jag verkligen överlycklig! Bästa grejen håller på att hända :D Självklart får ni veta mer senare!
 
Det kommer bli hur bra som helst för lille Peedie!
 
 
/Nathalie

Ta itu med rädslan

Som jag har skrivit tidigare så var jag för några år sedan hopprädd efter en händelse. För att bota denna så fick jag låna hem en storhäst av Anna som rider våran Mightiness Mist. 

Kasper som han kallades var ca. 175cm och lilla jag är ca. 164cm. Jag var som en mygga på honom men han var alltid så snäll mot mig. Tack vare honom gick jag från att ha panik och nästan börja gråta vid 60cm till att hoppa 135cm kolugn och med tanken att "jag kan hoppa ännu högre". Han hjälpte mig så med så mycket, inte bara vid hoppningen utan överlag. Han byggde upp mitt mod och framförallt mitt självförtroende som hjälpte mig sedan både på hopp och dressyrbanorna. 
 
 
Jag hade inte något att säga till om på hans rygg egentligen, men snäll som han var så hjälpte han mig när mina ben inte riktigt orkade driva, när mina förhållningar inte hjälpte och när kroppen var som spagetti av nervositet. Han sa "vi fixar det här" och visst gjorde vi det. Världens bästa häst. 
 
Jag saknar honom varje dag. Han gav mig så mycket, det är tack vare honom jag är den ryttare jag är idag på många stadium. 

Tävlingsplanering för 2013

2013 är mitt sista ponnår vilket betyder att jag tänker satsa. Jag har en ponny som med ytterligare träning kommer dansa fram vilket han redan börjat göra. Det gör att jag vågar sikta högt, som jag brukar skriva - det värsta som kan hända är att vi inte uppfyller målen. 
 
Tanken är att vi ska debutera ett lägre program. Detta för att han inte varit igång på länge och för att jag inte ridit på ett halvår, det vill säga att vi båda är ringrostiga och vi känner knappt varandra. Jag vill även se hur han beter sig på tävling, det är trots allt en hingst jag sitter på och det känns bra att få starta en gång så jag vet hur jag ska planera upp kommande tävlingar som är "viktigare". 
Därefter är det dags att rida LA:P1 tills vi fått två starter på minst 62% vilket betyder nationellt kval. Väl där är det nationella FEI som gäller och förhoppningsvis kan vi få så bra procent att vi har en liten chans att komma med till SM. Jag tror inte det är omöjligt. 
På New Forest SM går mästerskapsklassen i LA:4 så där hoppas vi på en fin placering. Efter det är det Tre små gummors cup, DM och fortsatt FEI. 
 
 
Jag tror det är bra att jag satt så höga mål för det gör att man blir lite tvungen att våga rida och inte mesa i de lätta sakerna. Det kommer bli en stor utmaning då vi inte känner varandra och han är olik Cherry att rida (men samtidigt så otroligt lik) men jag gillar utmaningar. Jag vågar. Let's go for it!
 
/Linn

När jag ändå är inne på att köpa saker...

Skulle det inte vara fint med ett nytt pannband till de nationella tävlingarna nu? Vi ska tävla bland eliten, de allra bästa i Sverige. Vi kommer vara en av de bästa i Sverige, tillsammans med många andra. Självklart måste man väl ha lite nytt *bling* i sin utrustning? Jag är rejält knäsvag för pannband, och min fina "to good to be true" hemsida bjuder på allt som är vackert! Välja egna färkombinationer, äkta swarovski och nästan alla under 500-lappen. Perfekt!
 
Hur jäkla fina? Och sen kan man mixa och matcha som man vill :D

Ziro vill så gärna ha ett nytt, så jag ska kolla lite i min spargris! Kvalitén är super också. Mitt har varit med om den del tuff hantering (skärpning Natta!), men alla stenar sitter där de ska :)
 
 
/Nathalie

Stuteribesök

I somras när vi var nere och kollade på Falsterbo Horse Show så åkte vi även på ett besök till Dimmans Stuteri. Helena föder upp New Forestponnyer och gör det även väldigt framgångsrikt. Det roliga är också att hon haft Porter hos sig på station!

Det finns inget sötare än fölungar. Min personliga favorit blev "Pricken" som är den som har bläs. Han var så charmig och så otroligt söt. 
 
 
Kolla vilken underbar miljö:
 
/Linn

Jag jobbar flitigt

Såhär jobbar jag! Har skrivit inlägg till nästan alla dagar nästa vecka, men än är jag inte klar! ;D
 
Alla blåa linjer är rubriker ;)
 
 
/Nathalie

Sommarhetta

På sommaren är det verkligen inte skönt att rida i en ventilationsfri hjälm. Man blir klibbig av svett och får nästan värmeslag, och det förstör ju hela ridpass. Jag funderar på att spara ihop till en ny hjälm, eller önska mig en när jag fyller år i början av sommaren.
 
Vilken av dessa är snyggast (minst ful)?
 
 
1. GPAHJÄLM GPA SEED AIR EVOLUTION
 
Ca 4-5000 kr
 
2. Lamicell
 
Ca 1500 kr
 
3. Också Lamicell
 
Ca 1000 kr
 
 
 
4. Också Lamicell
 
Ca 1400 kr
 
Vad tycker ni? Vilken skulle ni valt? :)
 
 
/Nathalie
 

Citat

Kloka ord från Kyra Kyrklund.
 
"Ryttaren ska inte behöva inverka med sina hjälper på hästen hela tiden. Lägg till hjälpen igen först när du märker att hästen har slutat reagera. Man kan jämföra detta med att åka sparkstöttning: när den fått upp farten slutar man sparka och först när farten avtar så sparkar man på igen".
 
"När jag sätter mig upp på en främmande häst är mitt mål inte detsamma som många andras: att till varje pris få hästen så snabbt som möjligt få hästen att gå på tygeln. För att du som ryttare ska få din häst att bli riktigt eftergiven måste du själv kunna ge efter på tygeln. Genom att själv ge efter på tygeln lär jag hästen att den inte konstant ska ha ett fast och starkt stöd av handen".
 
 
 
"Det allra viktigaste för mig är att hästen väntar på mig, att den har ett sådant förtroende för mig och sin egen balans att vi når fram till den punkt då jag driver hästen framåt istället för att brömsa den eller med stark hand "hålla" den på tygeln".
 
 
"Kom ihåg , straff = inverkan, beröm = ingen inverkan".
 
 

Favoriten:
"Jag anser att det är fel om man brukar mer kraft på att bromsa hästen med tygeln, än man använder för att driva den framåt"
 
/Linn

Visst ser det lätt ut?

Visst ser han himla lätt ut min Ziro? Det får jag höra ofta iallafall. Att han ser så enkel ut, som att jag bara behöver sitta där. Tackar för det, eftersom man vill att det ska se så enkelt ut som möjligt.
 
Jag måste skratta lite åt alla som lägger ut bilder på sin hästar när de är "vilda", ooohhh! De bockar och stegrar, bakutar och kastar sig. Och så har hästen lyft rumpan lite från backen, eller drar upp huvudet lite. Vild var det ja...
 
HÄR får ni ser på en liten envis vilding!
 
Jag bjuder, bus-/galenbilder på min Biroman!
 

Vad händer på denna bild då? Jo, vi skulle trava lite på gärdet, vilket resulterade i att Ziro drog i full fart, och jag försökte bromsa medans han sprang på tvären, och sedan flög iväg över ett dike till vänster om bilden. Verkligen en skum ponny...
 
 
De sista 3 bilderna hänger ihop i en bakutserie. Fick en 1a på den travökningen med kommentaren: "Det blev rodeo!"
 
Det här är ett LITET urval av alla bilder...
 
Är din hästen verkligen så "vild" längre?
 
 
Ni som inte sett den här filmen, KOLLA på den så får ni se hur det kan bli när Ziro är spänd. Tjuho, stegra studsa och kasta sig!
 
 
/Nathalie

Mitt stall

Jag har sedan jag föddes haft lyxen att ha hästarna hemma på gården. Det är inte många meter ut till stallet och det är underbart att ha hästarna så nära. Jag har ett stort behov om hur de mår och vad som händer med de efter att man läst och upplevt olyckor så det passar mig väldigt bra att lättare ha kontroll över de när de är hemma.
 
Vårat stall är uppdelat i två delar. Ponnystallet och stora stallet. Totalt har vi fem boxar, vi hade sex förut men en blev omgjord till garage. 
Det är två olika ingågar och två olika "inredning". Stora stallet är nyare och därmed finare och bättre genomtänkt. I det stallet har vi två stycken boxar som är 11m² och en som är 12m². Ponnystallet har mindre boxar - 9m². 
 
Stora stallet.
 
Kraftfoder förvaras i den bruna bingen och grovfodret på höskullen. 

Mina drömmar är att någon gång antingen bygga ett nytt eller fixa så att stallen blir ett stall men man skulle behöva flytta boxarna och väggar så det är nog inte möjligt. Annars vore det smidigare. Men som tur är så trivs både jag och alla hästarna som det är nu och det är huvudsaken!
 
 
/Linn

I'm in love

Inget speciellt men ändå galet fint. Finns på min top secret hemsida, där jag bl.a köpte mitt vrålsnygga pannband som jättemånga på tävlingar frågar vart jag köpt. Svar? *Jag kommer inte ihåg...*
 
Heeelt underbart!
 
 
/Nathalie

Vad tycker ni?

Bloggen har nu varit igång i snart en vecka. Därför undrar vi lite om vad ni tycker om den nu när ni fått en liten uppfattning? 
Vad vill ni ha mer av? Något vi ska minska på eller ändra på? Har ni några önskeinlägg? 
Vi vill göra det så roligt som möjligt för er att läsa. 
 
 
Kram Dressyrteamet

Hur blir man en bättre ryttare?

Vi alla vet att man aldrig blir fullärd inom ridningen. Det finns ingen gräns på kunskap och inspiration, man kan alltid komma ett steg längre - oavsett vilken nivå man rider på. Men hur blir man egentligen en bättre ryttare? Hur undviker man perioder där allt bara står still och man snarare backar än rör sig framåt? 
Jag tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter. 
 
VILJAN OCH BESLUTSAMHET
Ingenting går utan vilja. I alla fall inte fullt ut. För att ens kunna ta emot kunskap och inspiration tror jag man måste ha viljan och kämparglöden för att ständigt utvecklas, annars fungerar inte "svampen" som suger åt sig nya lärdomar. Då blir dörren stängd och man blir lite nonchalant. 
 
 
INTRESSE
För att ha viljan att lära sig måste man ha ett intresse. Ett äkta intresse. Har man inte det så "behöver man inte" lära sig så mycket mer än att man kan grunderna. Är det däremot tvärt om, att man har ett äkta intresse, så faller allt på plats att man ständigt vill utvecklas och komma vidare. Med ett sant intresse så kommer även mål och förhoppningar vilket är grunden för att bli sporrad framåt. Jag tror även att man behöver veta vad man vill för att få ut så mycket som möjligt. En som varierar mellan hoppning och dressyr på lite lägre nivå blir aldrig riktigt fokuserad utan tränar båda grenarna men det är i princip bevisat att man inte kan bli bäst i båda grenarna samtidigt. Därför rekommenderar jag er att ta en gren i taget eller hitta just "din" gren. 
 
* TRÄNING
Alla behöver träna. Återigen - man blir aldrig fullärd. Även de bästa ryttarna tränar så att vi "småryttare" som uttrycker sig att man inte behöver träna men samtidigt påstår att man vill kunna tävla de höga klasserna... det är inte riktigt rätt tycker jag. Hitta en tränare som du trivs ihop med. Det är viktigt att kunna föra en dialog med tränaren så att man kan disskutera utveckling, mål och träning. Personligen fungerar jag bäst med krävande tränare, jag vill inte ha någon som säger bra hela tiden. Britt säger bra när det är bra. Under några träningar har jag fått "perfekt" och då är det perfekt. Inget smicker utan man måste rida för beröm = jag blir sporrad och gör mitt bästa. 

(Bild från när jag fick äran att se en Sandgaard träning genom praktiken). 
 
* ANALYSERING
Analysering är något av det viktigaste. Att bli filmad, kolla i speglar när man rider, att läsa igenom dressyrprotokoll in i minsta detalj... att se hur det ser ut, tänka efter vad som behöver bättras på och hur man ska bättra på det. Tränaren ska absolut hjälpa till med detta men det är viktigt att man får lära sig det tänket. Det hjälper en i framtiden och att se ärligt på sig själv. Man måste alltid tänka ett steg före. "Vad behöver vi förbättra? Hur ska vi förbättra det? När? Var? Vad behövs?". 
Skriv gärna ner lite om varje ridpass så du tvingas tänka igenom vad ni gjort och hur ni presterade, vad ni kunnat göra bättre och så vidare. 
 
 
Dessutom behöver man pengar, hästmaterial, stöttande föräldrar och så vidare .
 
 
/Linn

Med eller utan huva?

Är det bara jag som tycker att det är himla snyggt att tävla med huva i dressyr?
 
Det ser så proffsigt ut :D
 
Vad tycker ni? Med eller utan huva?
 
 
/Nathalie

Om min dag

Imorse gick jag upp 06.25 för att åka och gymma innan skolan. Duktigt av mig! Så jag och nårga kompisar tränade en stund, och sen vidare till skolan.
 
Efter skolan tog jag bussen till stallet. Träning på schemat ju!
 
Jag såg ju inte alls fram emot träningen, men det gick SÅ bra! Åh vad jag är nöjd! Ziro var jättefin speciellt i traven. Idag fick jag det bekräftat ännu en gång vilken fin ponny jag har! Fick beröm av Susanne att han har musklat sig oroligt mycket, att det inte var samma häst ens. Hans gångarter var helt sinnesfina idag! Stooor elastisk trav, med så mycket rörelse och rygg att jag fick svårt att sitta ner.
 
Han var mjuk som smör i kroppen och munnen, trampade på jättebra och vi flög fram.
 
Målet för dagen var att han skulle slappna av och gå lång och låg. Jag berättade för Susanne att vi haft det tufft ett tag nu, så vi fick jättebra hjälp! Nu hoppas jag att det släpper, men vi får se imorgon!
 

En bild från träningen. Tagen i ridhuset med kapade ben, men kapade ben det är ju standard!
 
If you know what i mean ;)
 
 
/Nathalie

Om min skola

Jag går på Karlskoga Idrottsgymnasium, och bättre skola skulle jag inte kunna gå på!
 
Som ni hör handlar det om idrott. Man får välja en idrott, och självklart valde jag ridsport med dressyrinriktning. Varje fredag har vi en gratisträning för en bra och utbildad tränare som gör upp personliga mål med oss, och jobbar individuellt med oss alla.
 
Förutom den fredagen har vi vanlig skolgympa, och onsdag- och fredagförmiddagar så tränar vi på gymmet. Alltså har vi 4 träningstillfällen i veckan. Skolan är väldigt liten, så man får mycket hjälp från lärare som vet vad olika elever behöver jobba mer med.
 
Jag är supernöjd, kunde verkligen inte hittat en bättre skola! :D
 
 
 
/Nathalie

Mätningen

Shit, måste säga att när vi väl kom till kliniken var jag väldigt nervös... Tänk om han växt över?
 
Vi kom dit och det var travhästar och musik från travbanan, så Ziro var ganska spänd. Han fick gå in i en box medans vi skrev in oss och väntade. Tiden gick fort och så var det snart vår tur.
 
Vi gick fram och tillbaka i en korridor och jag försökte få honom avslappnad. Sen var det våran tur! Det visades 151 cm... Då blev jag ordentligt nervös! Han sjönk lite, men stannade på 150 cm. Mättanten gick in i ett rum och vi hörde att de diskuterade där inne, och sen kom en annan mättant ut. Hon mätte Ziro, och fick honom till 149 cm. Jaha... Men, man drar av en centimeter från skorna!
 
Jag har en poooooonnny! :D
 
 
/Nathalie

Mer än ett halvårs uppehåll

Igår under träningen insåg jag att jag inte har tränat sedan i april/maj. Jag har alltså inte ridit dressyr på mer än ett halvår, endast markarbetat lite på vårat gärde här hemma. 
Faktum är att jag dagen innan satte mig med skokräm, skoborste, bomull och en nylonstrympa och putsade stövlarna tills jag kunde spegla mig i de. Jag plockade ihop en outfit som skulle passa ihop samt gjorde rent och smörjde sadel och träns. De förberedelserna och detaljerna har jag saknat. 
 
Det skönaste är att jag inte tappat allt för mycket av min ridning utan snarare hittat den lite bättre - däremot så är jag väldigt ringrostig och framförallt i galoppen så vill inte mina inverkningar fungera så som jag vill, kroppen får inte riktigt till samspelet. Det tål även att tilläggas att jag har en fruktansvärd träningsvärk i magen idag....
 
 
Något som var extra roligt igår var att Britt vid flera tillfällen sa att jag satt fint. Ni som följt mig ett bra tag vet att jag har haft rätt stora problem med min sits och det känns som om det äntligen är åtgärdat. All slit och alla tårar verkar ha gett resultat. Det är en grym känsla. Däremot har jag ovanan att lägga ner händerna för mycket och när han rids i den högre formen så ska även handen höjas så inte tygellinjen bryts - det är kvar att jobba med men jag har min sitsbåge till hjälp samt att jag ska prova tips från Kyra som hon berättat om i sin bok.
 
Jag och min sitsbåge som jag vunnit. Jag tror den kan hjälpa mig på vägen till en mer buren hand!
(Ursäkta hemmaoutfiten, skulle bara rida ut i skogen). 
 
/Linn

Silver eller guld?

Jag planerar inför tävlingsåret med Porter och försöker hitta en matchande outfit som har en helhet men som inte blir för mycket. Nu har jag dock kört fast i om jag ska ha guld eller silver på honom? Själv har jag mest guld i min utrustning... 
 
 
/Linn

Träningfilm på Skattegårds Porter RNF 156

Mina timmar framför datorn har gått åt till att klippa ihop en film från gårdagens träning. Jag vet att många önskat lite klipp på oss och äntligen har jag fått en träning filmad. 
 
Filmen visar voltarbete och träningstraven. Nästa gång tänkte jag visa lite mer film på tävlingstraven och lite rörelser för variation. 
Snygg är han tycker jag, tänk er att han inte varit igång på länge och blivit riden en månad. Riktigt läcker är han enligt mig. 
  
 
/Linn

Stallet i Botorp

Kan du berätta om när ni stod i botorp ? Varför funkade det inte ;D stod ni i det stallet vid ridskolan ? Om inte , var?;)
 

Svar: Nej vi stog inte på eller vid ridskolan, vi stog en bit längre bort.
 
Vi flyttade till ett stall med 7/8 boxplatser, för att få närmare till stora ridhus och bättre träningsmöjligheter. Hagarna var SMÅ, men jag tänkte att mycket mat håller Ziro nöjd. Han är inte den som springer som en tok, utan är rätt lugn. Trodde jag. Han gillade inte att stå i en liten hage, han blev så rastlös så han sprang omkring och skadade sig.
 
Han hade sår på benen, nya varje dag. Det regnade mycket, så benskydd skulle han få skav av.
 
Det var annars jättebra! Stallet var jättemysigt, bra luft och folk.
 
Men det funkade inte med hagarna eftersom Ziro inte trivdes med så små, så vi flyttade tillbaka till gamla stallet.
 
Bild från Botorp-tiden.
 
Ziros välbefinnande före allt annat, så vi blir kvar där vi är för tillfället iallafall. Det är dåligt med bra stall runtomkring här. Vill ju ha närhet till ridhus och en bra ridbana, och mycket utevistelse. Snålt med det tyvärr :/
 
 
/Nathalie

Slutmätning

Idag är det dags för dommen, slutmätning av Ziro. Tänk att han redan räknas som 8 år! Var han inte 5 nyss? Jaja, 8 är ingen ålder på en ponny (häst?)!
 
Åh, jag kommer faktiskt bli ledsen om han blir storhäst, jag har ju ponnyplaner... Men världen går inte under för det, vi får tävla storhästklasser istället. Men de tävlingarna känns så... tråkiga? Inget slår ponnytiden!
 
 
Lille bebis håll dig till dina 148 cm!
 
 
/Nathalie

Han är så fin min Ziro <3

Jag är så glad och tacksam över att jag har min fina ponny. Han är verkligen ett ljus i mörker, väldens mest personliga som alltid ska kolla vad man gör, kommer i hagen, trycker mulen mot boxgallret när man går förbi, och det är bara några småsaker.
 
Dessutom är han full av kapacitet, verkligen smockfull. Tänk om jag vore ett par år yngre, tänk hur långt vi skulle kunna gå.
 
 
Hans vilja och utstrålning är ovanlig, hela han är ovanlig på det bästa sättet.
 
Jag längtar tills tävlingarna drar igång igen, och jag får visa upp min fina, välridna ponny. Jag har på känn att 2013 kommer vara ett helt grymt år för oss!
 
 
/Nathalie

Dressyrhelg på Brolöten

I våras åkte jag, mamma, Cherry och en himla massa packning till Brolötens dressyrcentrum för en träningshelg. 
Vi installerade Cherry och all packning i stallet och mötte sedan upp de andra för en snabb genomgång och fika om hur helgen skulle gå till. 
 
 
Första passet fick jag rida med några som red på lånehästar och vi fick inte göra så mycket. Det kändes som om vi bara red runt och det gav ingenting, jag var alltså väldigt besviken på kvällen det passet då det kändes som bortkastade pengar. Under den kvällen bjöds vi på trerättersmiddag som höll en väldigt hög klass och sen samtalade vi om det självklara ämnet - hästar och dressyr. Det var inspirerande att höra Emelie prata om sitt upplägg och Chris prata om sina erfarenheter och tips. 
 
 
Pass nummer två var tvärtom, det var väldigt givande. Jag fick tips om hur jag ska gå till väga för att klara av den förvända galoppen som var ny för både mig och Cherry. Vi red skänkelvikningar, ökningar och liknande där jag verkligen fick träningsinspiration. 
 
Cherry och jag under uppvärmningen pass nr. 2. 
 
Jag skulle vilja åka tillbaka i vår fast med Porter. En inspirationshelg och kvalitétstid med mamma. Eller om jag istället ska försöka få till någon träning för Marianne Essen som var väldigt inspirerade... hmm....
 

Vi har problem

Ziro och jag har seriösa problem, verkligen. Varje ridpass går hur dåligt som helst, och vi får inget flyt alls. Jag känner mig som en total nybörjare som bara skumpar omkring, kan inte ha händerna stilla och är allmänt värdelös.
 
På fredag har vi träning för Susanne, och jag ser inte fram emot den. Visst, vi kommer få bra hjälp, men jag har en känsla av att det kommer gå jättedåligt. Vi får rida på och göra vårat bästa iallafall!
 
Idag då: Vi red i ridhuset, och Ziro kändes från början rätt bra, men sen gick det utför. Det kändes hackigt och vi hade bara oflyt, inge kul...
 
Förhoppningsvis släpper det snart... Jag kommer ihåg att förra året hade vi en precis likadan period. Vi kom inte alls överrens, och jag VET att det har med ridhuset att göra! Så fort vi rider där - pannkaka. Åker vi till Botorp - jättefin. Samma sak varje gång. Förra året knuffades jag över kanten efter 3 veckors dåliga ridpass, och flyttade ifrån Valåsen till Botorp. Tyvärr funkade det inte för Ziro, så vi fick flytta tillbaka.
 
Ni får ett par halvdåliga bilder sedan sist vi var i Botorp, då var han fin!
 

 
Haha, han sköt iväg så i den ökade traven att jag tappade balansen och nästan tappade tyglarna, därav formen ;)
 
 
/Nathalie
 
 
 

Vem är den där San Ziro?

Ziro är en Svensk Ridponny, med alla möjliga raser i sig! Hans pappa Feno-Me RP 137 går som Tysk Ridponny, medans hans mamma var Haflinger/arab av sportmodell. Feno-Me går nu som storhäst och presterar bra i MSV:B dressyr, men var förut en elitponny som deltagit i SM och har vinter och placeringar på nationell & elitnivå.
 
Han är även hoppad en del.
 
Ziros mamma dog tyvärr för ett tag sedan, men jag har fått reda på via uppfödaren att hon var HET. Gick inte att tävla på knappt, helt crazy.
 
Jag har även pratat med ägaren till Feno-Me, och några av Ziros bröders ägare (samma pappa), och alla har i ung ålder varit väldigt tuffa och svåra, stegrat, bockat och sånt som Ziro fortfarande gör ibland (mer sällan nu, förut var det ett par gånger varje ridpass).
 
Ziros morfar Oosterveld's Marsaz var en mycket bra dressyrhäst, och har jag fattat rätt så presterade han på internationell nivå.
Resultatet blev den här:
Pucko... Det som hände på bilden var att jag gjorde en halvhalt i trav, samtidigt som det blåste till och var en annan häst på andra sidan av ridbanan...
 
 
/Nathalie

Graman

Det vrider sig i magen på mig när jag ser någon rida med graman. Jag vet hur gramanen inverkar, och hur det är skadlig. Så varför väljer man att rida med den då?
 
Den ska "hjälpa" hästen hitta rätt form och jobba korrekt, men tvingar och håller fast hästen. Även när man släpper på den så inverkar den. Det är inte rätt att ta på hästen graman bara för att man själv inte kan rida den i korrekt form utan den.
 
Här går Ziro fint i form och trampar på bra. Det är ena sekunden det. Innan såg det ut såhär:
 
Här skulle vi trava, medan han drog iväg i galopp. Jag fick stopp på honom med sitsen, och behövde inte använda mig av händerna.
 
Många rider ut med graman för att hästen blir "het". Det betyder att man sitter och håller och drar i gramanen, vilket skapar stort obehag för hästen.
 
Ziro blir HET ute, han bockar och tar varje tillfälle i akt att rusa iväg, men jag har valt att använda ett hackamore. Det är en myt att det är lätt att bryta hästens nosben med hack. Den måste sitta heeelt fel anpassad, och det krävs mer styrka än vad jag har i min kropp. Med ett hack kan jag ta tag om det behövs, men när jag släpper så släpper även hacket. Det gör inte gramanen.
 
 
Sluta använda graman, och ta hjälp av tränare som kan hjälpa dig att rida hästen i korrekt form.
 
/Nathalie

Småsaker spelar roll

Det finns små trix och knep inom dressyren. De där småsakerna som man själv kanske inte tänker på, men som spelar stor roll. Jag tänkte dela med mig av lite tips, vad man ska tänka på när man rider sitt program helt enkelt.
 
*Den första halten och hälsningen. Det ger ett mycket bättre första intryck om man rider in rakt, gör en snygg halt och en ordentlig hälsning. Vinglar hästen på medellinjen? Öka tempot en aning, och samla upp precis innan halten så att den inte blir för plötslig. Försök lära hästen att stå korrekt, iallafall med frambenen. Det ser mer rutinerat ut, och ger ett bra intryck.
 
Hälsningen, bland det viktigaste. Våga ta i och "snärta" till med armen, nicka ordentligt! Ta tid på dig innan du gå framåt igen. Det ser lugnt och proffsigt ut. Om man bara släpper ut armen lite och knappt rör huvudet, så kommer det se ut som att man inte vill vara där, ursäktande nästan.
 Ziro står bra med frambenen (bakbenen ser inte domaren vid C), och jag gör en bra hälsning.
 
*Visa skillnader! Är det mellan/ökad trav, så ska det synas. Låt hästen sträcka ut benen ordentligt, och innan hörnet gör en tydlig upptagning. Något jag själv varit dålig på, så jag har fått många kommentarer som: "Visa skillnad tydligare", "Visa upptagning" osv.
 
Ziro i mellantrav
 
*Volter ska vara runda, inte ovala. Blicken är viktig i volter. Tittar man på hästens öron har man inte bra koll på voltspåret, och det blir lätt kantigt eller ovalt. Håll blicken på bokstaven du ska ut vid, så brukar det bli bra.
 
8-metersvolt
 
*Rörelserna sker vid bokstaven, inte före eller efter. Ska du vända upp vid A, så sväng lite innan A för att komma upp på medellinjen. Gör man en volt brukar man börja lite efter bokstaven, annars sker inte rörelsen vid den. Vart man svänger och vart rörelsen ska vara, är två olika saker (om det inte gäller ökningar, fattningar, avsaktningar osv, de gäller FRÅN bokstaven).
 
*Sitsen. Tänk på det. En ryttare som sitter korrekt har lättare att inverka korrekt. Det ser snyggare ut och kommer att ge bättre resultat.
 
Jag har en dålig grundsits, men på bilden sitter jag ganska okej. Kunde trampa ner hälen och dra bak axlarna en aning dock.
 

Det är svår att tänka på allt samtidigt, men efter ett tag kommer det ganska naturligt.
 
 
/Nathalie

Hur tänker ni?

På flera bloggar strömmar inlägg där det går ut att bloggaren bedömer bilder på ekipage. Det bedöms hur ryttaren sitter och inverkar, hur hästens form är och matchningen på utrustningen bland annat. Vad tänker ni med? 
 
 
Personligen skulle jag aldrig skicka in en bild till en blogg för att bli bedömd. Inte för att jag är rädd att bli "dissad" utan för att jag hellre lägger den tiden som det tar att välja ut en bild, skicka in och vänta på att få kommentarer om hur det ser ut av någon som är outbildad och inte sett ekipaget, på att åka ner till Britt och träna istället och få ut så mycket mer på den tiden. Av någon som faktiskt kan. 
 
Att man sedan som bloggare, låt oss säga att de flesta är från 10-18 år, tar åt sig uppdraget att bedömma andra ekipage, varför? Jag är ganska säker på att ni inte har någon utbildning inom tränaryrket och inte heller är direkt världsvana inom det. Om jag inte hade utbildning respektive erfarenhet inom yrket så skulle jag aldrig reklamera mig själv med att bedöma andra. Det känns som om man försöker bevisa något, försöka visa att man är kunnig. Men jag anser att en som faktiskt är duktig inte behöver skryta om det/bevisa det genom att lägga tid på sådant trams utan istället visar det genom god ridning, sunt förnuft och fina resultat/välridna hästar. 
 
Räta upp dig, bak med axlarna och fram med höftbenen. Ha aldrig mer svart tröja på dig och flytta stenen nästa gång för den är ivägen. Byt linda på frambenen bara för att jag tycker det. Få hästen dansa som Totilas annars kan du inte rida. 
 
Istället för att kritisera andra så är det väl roligare att lägga den tiden på sig själv och sin egen träning. Jag älskar att utvecklas och om man nu är så duktig att man tar åt sig att bedöma andra så kan man väl istället sätta sig i ett ridhus och kolla i spegeln, bedöma sig själv och med sin kunskap och sina tips kunna utvecklas till mästerskapsnivå rätt snabbt.... ;)
Snälla, var inte så dumma och slösa eran tid på detta. Ta hjälp av någon som faktiskt kan. Visst krävs det inte mycket för att se att handen kanske behöver höjas några cm och att axlarna behöver bak men har man en bra tränare så får man veta det i alla fall och då får betydligt bättre hjälp än av någon som skriver av en ögonblicksbild. 
 

/Linn

Ingen reklam tack

Att få kommentarer innehållande reklam är ingen hit. Vill vi vara med på någons bloggtävling så är vi det, okej? Att kommentera att man ska kolla in på ens blogg, på massa andra bloggar, det kommer inte att göra en populär. Andra kommer tycka att du är jobbig och faktiskt, ingen klickar sig in på en sån kommentar.
 
Ingen reklam tack!
 
/Nathalie

Träning och utveckling

Idag har flera timmar gått åt till putsning av läder. Det var nämligen dags för två träningsdagar på raken och jag tycker det är så roligt och ville därför putsa upp utrustningen som jag saknat så. 
 
Britt fick rida hela passet idag för att försöka lossa upp honom ytterligare och han var helt annorlunda från senaste träningen. Galoppen var väldigt luftig och rund och man kunde samla upp honom med bibehållen galoppkvalité. Traven var han lika fin i som vanligt om inte ännu finare. 
Man blir rörd när man ser Britt sitta och le när hon rider och när man frågar "Är det roligt Britt?" och hon svarar "Jaaa!" med ett stort leende. 
 
Imorgon är det dags igen och Britt får rida i början av lektionen för att se om hon kan få loss ännu lite till. Sedan är det min tur att hoppa upp. Jag har putsat ridstövlarna och dammat av finridbyxorna så filmkameran ska definitivt med. Nu när vi fått sådan utveckling på så kort tid så känns det som om målen inte är så högt satta trots allt. 
 
 
/Linn

Att starta nationellt

I mars gör Ziro och jag våra första nationella starter. Det känns jättekul, men samtidigt skrämmande.
 
Det som känns bäst är att det är jag som har tagit oss dit vi är idag. Jag hade ett bra råmaterial att jobba med, samt bra tränare som coachat och stöttat. Men det mesta av jobbet har jag gjort, och det känns så jäkla bra!
 
Det ska även bli kul att få rida för tre olika domare! Alltid kul att få mycket kritik och feedback, och få flera rutinerade ögon på sig. Dessutom, att tävla de högsta klasserna i Sverige (förutom kür, men vi jobbar med den!). Det känns mäktigt även om vi inte kommer att fajtas om topplaceringarna än. Det krävs mer styrka och bärighet.
 
Det som känns skrämmade är om jag gör bort mig. Nervöst slarv, rida oschysst mot Ziro eller få prestationsångest. Men det här året ska vara ett provår. Få rutin, och under vårat sista år ska vi satsa mer.
 
Jag är iallafall galet taggad, och jag hoppas att Ziro håller sina nerver i schack (och jag mina), så vet jag att de där SM-kvalen är helt möjliga!
 
 
Fina Ziro efter LA-debuten som gav vinst!
 
 
/Nathalie

Att lära sig dressyrprogram

Att lära sig dressyrprogram kan vara allt annat än lätt. Och hur väl man än har pluggat in det så kan man få kortslutning på tävlingsbanan och tappa bort sig. Det har nog hänt de flesta som tävlat. 
 
När jag lär mig dressyrprogrammen så brukar jag först alltid kolla kolla de olika bedömningsgrupperna och läsa texten om hur programmet går till.
Därefter söker jag upp det på Stallbacken.com där det är uppritat sett i fågelperspektiv vilket gör en klarare bild på hur linjerna ligger. 
 
 
Youtube finns det många olika filmer på ekipage som tävlar de olika programmen och jag brukar kolla på ett par stycken för att se hur det ser ut när man rider det. Det är oftast här jag verkligen lär mig programmet. 
 
Att springa på hallmattan är underskattat. Jag brukar göra det när jag ska rida ett program för första gången då det bli samma känsla som när man rider det. Även fast man ser lite fånig ut när man springer där med flashig trav så är det viktiga förberedelser att ta till för att ha de bästa förutsättningarna på tävlingsdagen. 
 
Givetvis tycker jag också man ska rida igenom programmet minst ett par gånger på träning för att känna på hur det känns och anpassa det efter just sin häst. Lära känna de olika linjerna på när du behöver ta upp, när du behöver förbereda volten och så vidare. 
 
Att vara förberedd inför en tävling är självklart - eller hur? Därför tycker jag alla ska vara noga med att plugga på programmen en tid innan så de verkligen sitter. Att en del lär sig de på vägen dit har jag svårt att förstå, hur kan kan det hjälpa en till en förberedd start med förutsättningar? 
 
/Linn

Billig livsförsäkring

Använder ni benskydd? Om inte, varför då?
 
När en ryttare sitter på hästen så förändras hästens naturliga balans. Det kan lätt ske att hästen vinglar till, snubblar eller blir rädd. Hästens ben är bland det viktigaste de har, och det gäller att skydda dem. Det finns riktiga skräckexempel på när hästar slagit sig och fått hemska skador vid ridning. Senskador, rivit upp hud osv.
 
Det tar en eller max två minuter att ta på ett par skydd, helst både fram och bak. Det finns riktigt billiga skydd, billig livsförsäkring kan det också kallas.
 
OBS: Bilderna är tagna från google och har inget med inlägget att göra, visar bara bilder på liknande skador som KAN uppstå.
 
Ziro går alltid med skydd runtom, oavsett om vi ska rida dressyr, rida ut eller bara skritta lite. Vad som helst kan hända med hästar. På vintern när han är broddad har han dessutom boots runtom, och skydd i hagen.
 
 
Använder ni benskydd?
 
 
 
/Nathalie

En gång dressyr - alltid dressyr

Har dressyren alltid varit självklar? Nej faktiskt inte.
Mitt första tävlingsår var 2009 tillsammans med Musse. Innan det hade vi startat flera Pay&Jumper 2008 med varierande resultat, ofta hoppade vi inte högre än 70cm. I ett par år fanns det bara hoppning i huvudet på mig. Visst tränade jag dressyr intensivt för instruktör men jag såg mig hellre hoppandes över höga hinder än travandes inom ett vitt staket. Jag snubblade in i dressyrvärlden då jag av en händelse på en träning blev hopprädd. 
 
 
Cherry var ren hopp ponny när hon kom. Dressyren blev en lösning på att vi fortfarande skulle få träna och tävla. Att det skulle sluta som det gjorde trodde ingen. Vi debuterade i början av våren 2011 i en LC och vann den på 70,00% och efter det har det rullat på. Att hon skulle prestera så bra på dressyrbanan och att vi kom så långt som vi gjorde på den korta tiden från inget till allt, det har jag svårt att tro på än idag. 
När man tar hem en ponny för att satsa på hoppningen och blir en av de vassaste ponnyryttarna på vår nivå i länet i en helt annan gren är rätt häftigt. Jag tänker ibland på vart vi hade varit idag om hon inte blivit ofräsh och faktum är att vi nog tränat gärnet för nationella FEI nu i vår. 
 
Cherry och jag under våran andra dressyrstart tillsammans. Precis omskolat hoppekipage. 

"Everything happens for a reason" är ett känt ordspråk som jag funderar på rätt ofta. Kanske var det meningen att jag på något sätt skulle sluta min hoppsatsning och istället präglas av dressyrens konst? Jag vet inte, men fast i dressyren är jag. Det finns inget bättre än att se ett ekipage som har harmoni och som dansar fram. Att sedan uppleva den känslan själv är bättre än all njutning i världen. 
 
Hoppning och terräng använder jag nu istället som variation för dressyren. 
Jag är fullt säker på att dressyren är det jag vill hålla på med trots den oplanerade vändningen. Jag älskar dressyr ända ut i fingertopparna. Här hör jag hemma. En gång dressyr - alltid dressyr.
 
 
/Linn

Framridningen är viktig

För att kunna prestera bra på banan är det viktigt med en ordentlig framridning, eller hur? Framridningen är jag väldigt noga med.
 
Ziro går alltid bäst om han får en ordentlig framskrittning, helst på 20 minuter. Jag brukar även skritta en del runt tävlingsområdet så han får titta lite. När det är dags att korta tyglarna får han först gå lång och låg. I den formen gör jag skänkelvikningar, öppnor och volter. Jag brukar bolla honom lite mellan skänklarna för att få honom snabb och smidig.
 
 
 
Han brukar gå lite lägre och längre än såhär, men hade ingen bild på det.
 
Trava igång gör jag i ett fräscht tempo runt fyrkanten, och ibland gör jag någon 20-metersvolt. Jag gör tempoväxlingar och övergångar så att han verkligen är med mig och kommer igång och trampar på i bak. Samma låga form.
 
Galopperar igång honom i lätt sits också i ett fräsch tempo. Runt fyrkanten och på stora volter, flyttar honom lite hit och dit.
 
Skrittpaus så att det inte blir jobbigt.
 
Sedan plockar jag upp honom och rider några rörelser från programmet, så att han har ett hum om vad vi pysslar med.
 
En sak jag gör ofta om han är ofokuserad, är att rygga honom. Rygga snabbt, långsamt, normalt osv. Funkar bra på honom!
 
En bra framridning ger en lösgjord och nöjd häst, som kommer prestera bättre på banan än en häst som är spänd och stel.
 
Funkar bra för oss! Här efter vinst i LA;P1 på 70%
 
 
/Nathalie

Cherry är med i tidningen

Cherry var med i tidningen igår. Nerikes Allehanda. Världens goaste ponny, saknar henne så. 
 

Programridning

Välkommen till programridning

2013-01-07 18:39

Den 2 februari 2013 ordnar KuRK en programridning där du kan rida valfritt dressyrprogram.

PROGRAMRIDNING DEN 2 februari 2013 kl. 10.00 i stora ridhuset.

Domare: Lina Hägg

Kostnad: Läs nedan!

Tid: ca 20 min/ekipage

Minst 5 st ekipage och max 20 st ekipage

Ryttarna startar med att rida programmet direkt när de kommer in och blir då bedömda tävlingsmässigt. Därefter går domaren igenom ritten med ryttaren. Eventuell omridning efter det ifall domaren vill se ritten justerad och förbättrad.

Du väljer program och meddelar det i anmälan. De som rider kort bana startar först. Starttider kommer att meddelas på hemsidan. Framridning i lilla ridhuset.

Kostnaden är minst 110 kronor. Svårt att säga exakt summa då milersättning delas på antalet starter men max blir det 140 kr. Ha med växel så underlättar det betalningen.

Anmälan till akak29@yahoo.se eller ring/sms till Anna-Karin Österberg 0763 39 62 37

Senast den 28 januari måste vi ha din anmälan. Meddela namn och vilket program.

Varmt välkomna till en förmiddag i dressyrens tecken!

Anna-Karin och Sofia


Utveckling

Efter att ha kollat igenom bilderna från första provridningen så har jag insett att vi redan utvecklats tillsammans. 
Jag har fått ihop honom mer och börjar hitta ryggaktiviteten samt bakbenen. Vi har en bit kvar, speciellt i galoppen men det känns som om vi fixar det rätt snart. 
 
Detta har vi åstakommit på mindre än två månader. Räkna då bort ca. 3 veckor då han promenerats för hand. 
Bilden längst ner till vänster är från när han varit hos mig en vecka drygt. 
Det känns hoppfullt om att kunna fortsätta utvecklas. Jag tror på honom för han ger en väldigt mäktig ridkänsla som inte går att sätta ord på. Sedan har han den rätta viljan. 

Just nu

Bara så ni vet:
 
Snyggt huh?
 
 
/Nathalie

En liten olycka

Igår skedde det en liten olycka med hästarna. Valle och Ziro skulle åka tillsammans, men det gick inge vidare. Det skakade lite där bak, men jag antog att det var Valle som var nervös och trampade lite. Det var mest i svängar, så jag tänkte att han trampar om bara.
 
När jag öppnade sidodörren ibak så satt Ziros ben ÖVER frambommen, han hade bara 3 transportskydd på sig (det fjärde låg löst), han hade fått upp bakbommen, och Valle hade blivit biten i överläppen så blodet bara rann, och hade bitmärken på halsen.
 
Jag tror att Valle irriterat Ziro (det är Valles grej typ) och hängt över med huvudet på hans sida. Ziro som är den dominanta av dem tålde väl inte det och gav Valle stryk. Hur han fått benet över bommen vet jag dock inte, kanske ett försök till att stegra? Ändå skakade det inte så mycket, men det kanske är boogien som lurar en?
 
Båda hästarna mår jättebra nu iallafall. Valle fick åka direkt hem, men Ziro reds ju i Botorp, ett lätt pass. Valle kunde inte ha bett. Ziro kollade jag så han inte var halt eller oren, men han rörde sig helt normalt och var piggelin när jag red. Skönt!
 
Valle är lite svullen om ena kinden där han blev biten, men han äter normalt och är som vanligt. Kan dock inte ridas på ett tag, då ett hackamores skänklar skulle ligga på såret, och bett också.
 
 
Valle är mammas storhäst för er som inte vet :)
 
Jag är glad att båda klarade sig så bra. Ziro fick promenera och trickträna i ridhuset idag, och han viftade så glatt med frambenen i spansk skritt. Skönt!
 
 
/Nathalie

Kyra Kyrklund

Den person som jag alltid drömt om att få träna för eller att få träffa är Kyra Kyrklund. Sedan den dagen jag läste ut hennes bok - Dressyr med Kyra - så är jag frälst. Hennes tankar och värderingar är som mina. 
Många poletter i ridningen föll på plats bara av att läsa hennes tips i dressyrvärlden. Faktum är att om jag har problem än idag så söker jag upp det i hennes bok och läser vad hon har att säga. 
 
Det var hon som fick mig förstå skolorna och dess innebörd. Hur man gör de, varför man gör de och när man gör de. 
Att hon är tränaren med det stora T:t finns inga tvivel om. Våra landslagsryttare vänder sig ofta till henne för inspiration. Hennes clinicer är ofta fullsatta och det är sällan man hör något ont ord om henne och hennes träningsvärderingar. 
 
 
Igår höll Kyra en clinic i Flyinge. Läser man igenom kommentarerna på Hippsons inlägg på facebook så tyckte alla att den var väldigt givande. Själv är jag otroligt avundsjuk på att jag inte var på plats men jag hoppas att det kommer ett till tillfälle och det ska jag inte missa. HÄR kan du läsa grundligt om clinicen.
 
Foto: Hippson.se  -  Från clinicen igår. 
 
Jag tror att det är bra att ha en förebild eller någon som man har lika värderingar som. Ett extra plus är om det finns att läsa tips och tankar från just den personen så man alltid kan hämta inspiration och hjälp. Givetvis ska man också ha en tränare som hjälper en med detta men när man kör fast så kan man alltid söka inspiration någon annanstans. 

Nyklippt

Porter blev klippt idag då han börjat gå lite hårdare pass. Jag vill inte att han ska bli svettig och förkyld så åtgärden behövdes verkligen. Innan det fick han en skrittur på 40 min på vägarna vilket han tyckte var lite småläskigt då han inte hade något sällskap med sig. Han beter sig som en unghäst den lille busen. 
 
 
Riktigt fin blev han! Nu ser han verkligen ut som en tävlingsponny och ännu bättre blir det när vi klipper benen någon dag nu i veckan. 
 
/Linn 

Kumla ridklubb

Förra året så valde jag att tävla för Kumla Ridklubb, trots att den ligger runt 7 mil härifrån. Jag ville delta i Div 1 vilket vi gjorde, men andra och tredje omgången blev pannkaka.
 
Jag tycker KuRK är en suverän klubb! Aktiviteter, tävlingar och annat kul.
 
I år fick jag m.fl. lite beröm för att vara bra tävlingsryttare vilket var väldigt kul! Jag fick presentkort på Hööks som present, men tyvärr har jag inte hittat något jag vill ha därifrån :( Men jag ska åka till butiken någon dag, enklare när man är där och kan se sakerna i verkligheten.
 
I år ska vi också representera KuRK vilket ska bli jättekul! Det är redan massa skoj planerat, som jag ser mycket fram emot!
 
 
Jag har faktiskt aldrig tävlat för samma klubb i två år, men de klubbar jag har varit med i har varit helt döda haha!
 
 
/Nathalie

Vad ska jag göra efter ponnytiden?

Många säljer sina ponnysar efter ponnytidens slut, och tycker det är ganska självklart att göra det. Men för mig är det inte självklart alls.
 
Ziro är min bästa vän, och jag kan inte förklara med ord hur mycket jag älskar honom. Jag ser faktiskt ingen anledning till att sälja, för han kommer kunna prestera bra bland de större hästarna också. Tävling är inte det enda jag tänker på.
 
Jag kan inte tänka mig att åka ut till stallet, och i Ziros box ska det stå en annan häst. Kanske en jättefin storhäst, men ändå inte Ziro. Det skulle jag inte klara.
 
Provridningar... Alla rider så bra de kan på provridningar, men de visar inte hemmaridningen. När våran storhäst blev såld så verkade hemmet toppen, men de hoppade sönder honom och avlivade utan att avsluta behandlingen. Det är sånt man inte vet.
 
Jag vågar inte chansa, och jag vill inte chansa.
 
Ska jag ha en storhäst så kommer jag ha två. Ziro, och en stor. Jag är faktiskt inne på att köpa ett fint föl i framtiden, för att få vara med från början. Det skulle vara kul!
 
Världens finaste kastar man inte bort <3
 
 
/Nathalie

Premiera

Det nyinkomna märket Premiera har sålt slut på sina träns i alla webshoper. 
Tränsen är kända för sin breda vitfodrade och lackade nosgrimma kombinerat med rundsydda remmar. Det vill säga ett träns som är så nära perfektion man bara kan komma. 

Personligen har jag varit förälskad i de sen första dagen jag såg de men har väntat med att beställa då de kostar runt 1000kr och jag har velat lägga de pengarna på nödvändigare saker. Men jag har ett träns bokat som kommer så fort de får in de i lagret igen. 

Porter och Musse ska få dela på det längst ner till höger. Just den modellen är inte rundsydd men jag tror det passar deras huvud bättre. 
 
Vad jag har hört av de som köpt tränsen så ska de vara riktigt nöjda med de. Bra kvalité och fint läder. 
Det jag gillar är att på de rundsydda tränsen så är även snokremmen rundsydd vilket blir pricken över i:et. 
 
Jag väntar med spänning på att få hem ett på posten! Förhoppningsvis hinner det komma innan första starten.
 
/Linn
 

Varför blev det just Ziro?

Innan Ziro så hade jag en D-ponny vid namn Knut. Han lärde mig verkligen allt inom ridning! Från galoppfattningar till slutor, till galoppombyten och ryggningar. I december 2010, samma dag som vi skulle flyttat honom till ett annat stall, så fick vi ett samtal om att stallet brunnit ner, tillsammans med hästarna inuti. Min bästa vän var borta och jag var förkrossad.
 
 
Men jag visste att jag bara skulle må sämre av att ligga på mitt rum och gråta, så jag bestämde mig för att leta efter en ny ponny. Jag visste att jag ville ha en ung och grön ponny att utbilda själv, och fastnade för en fux nere i skåne. Trots att den var långt borta så ville jag kolla på den! Jag kollade lite på andra, och snubblade över en annons på en brun ponny, 5 år gammal. Han drog väl inte min blick till sig, men var väl ganska fin.
 
Annonsbilden
 
Vi åkte och tittade på honom.
 
Jag älskade hans personlighet från första början. I stallet skulle han kolla allt! Hans box var bakom ett hörn, och han försökte desperat kika runt det hörnet när vi var på andra sidan och pratade med dåvarande ägarna.
 
 
Provridningen haha. Han gick inte fram för 5 öre och jag satt som en kråka minst sagt.
 
 
Men vi köpte den lilla skruttponnyn med den långa pälsen iallafall. Ett beslut jag aldrig ångrat, men ibland undrat över. Undrat om jag tagit mig vatten över huvudet, är han för svår för mig? Han är jäkligt svår, men får man honom på sin sida, då är han en solklar vinnare.
 
Det har var en KORT version om hur det gick till när jag fick honom. Det är en storhäst inblandad i det hela, Sigge. Det stora halvblodet som bossade runt med mig, men det är en annan femma!
 
 
/Nathalie
 

Film från igår

Igår var Ziro och jag iväg till Botorp och red litegrann. Han kändes spänd och ofokuserad i början, men mot andra halvan av passet kändes han kalas! Det har var i mitten av passet, där han kändes fin men inte helt där jag ville ha honom.
 
Här har ni, så ni som inte känner igen oss får se hur vi ser ut :D
 
 
 
 
/Nathalie

Passformen är viktig

Inom hästsporten finns det hur många märken som helst, av olika kvalitéer och olika utbud. 
Schabraken finns i många upplagor och det är faktiskt inte lätt att hitta ett som har både kvalité, hållbarhet, rätt pris och passform. Framförallt det sistnämnda anser jag är viktigt då ett schabrak som ligger dåligt kan ge mycket mer problem än bara skav om det vill sig riktigt illa. 
 
Jag har under mina år hunnit samla på mig en hel del och jag har nog mer än vad jag kan räkna till just nu. Trots det har jag inte hittat många som faktiskt ligger bra. Nöjdast av alla märken jag har är jag med Schockemöhle, Equiline, Scapa och Anna Scarpati. De ligger still under sadeln och gör det möjligt att göra en kanal mellan schabrak och rygg vilket är viktigt. 

Schockemöhle vs. Anna Scarpati
 
Personligen kommer jag i framtiden försöka hålla mig till Anna Scarpati tävlingsschabrak då de uppfyller alla mina krav, förutom på priset. 
Det ska däremot inte glömmas bort att i princip alla schabrak rör på sig under en sadel som inte ligger bra. 
 
Jag tror att de som är okunniga faller för utseendet istället för dess funktion. Kan man få båda är det suveränt, men det viktigaste är trots allt funktionen. Jag vill ge mina hästar de bästa förutsättningarna för att kunna prestera och göra det i bekväm utrustning. Jag skulle inte vilja vara aktiv med en obekväm tröja som stör till exempel. 
 
/Linn

Bloglovin

 Följ min blogg med Bloglovin
 
Glöm inte att följa våran blogg via Bloglovin för att inte missa några inlägg. Där kan ni enkelt hålla koll på uppdateringen och lätt hitta era favoritinlägg. Det kommer även finnas en länk i menyn som ni kan klicka in er på för att enkelt börja följa oss. 

Dressyrteamet

Välkommna till den nystartade bloggen Dressyrteamet.blogg.se. 
Vi som driver bloggen heter Nathalie Busk och Linn Forsström. Vi är klubbkamrater som tävlar för Kumla Ridklubb på våra ponnyer Skattegårds Porter RNF 156 och San Ziro. 

 

Vårat mål med den här bloggen är att dela med oss av våra tankar och våran utveckling inom våran dressyrsatsning. 

Mer information kommer inom kort, hoppas ni finner bloggen trevlig och stannar kvar hos oss. 
Kram, Dressyrteamet. 

 

 


RSS 2.0