Igår under träningen insåg jag att jag inte har tränat sedan i april/maj. Jag har alltså inte ridit dressyr på mer än ett halvår, endast markarbetat lite på vårat gärde här hemma. 

Faktum är att jag dagen innan satte mig med skokräm, skoborste, bomull och en nylonstrympa och putsade stövlarna tills jag kunde spegla mig i de. Jag plockade ihop en outfit som skulle passa ihop samt gjorde rent och smörjde sadel och träns. De förberedelserna och detaljerna har jag saknat. 

 

Det skönaste är att jag inte tappat allt för mycket av min ridning utan snarare hittat den lite bättre - däremot så är jag väldigt ringrostig och framförallt i galoppen så vill inte mina inverkningar fungera så som jag vill, kroppen får inte riktigt till samspelet. Det tål även att tilläggas att jag har en fruktansvärd träningsvärk i magen idag....

 

 

Något som var extra roligt igår var att Britt vid flera tillfällen sa att jag satt fint. Ni som följt mig ett bra tag vet att jag har haft rätt stora problem med min sits och det känns som om det äntligen är åtgärdat. All slit och alla tårar verkar ha gett resultat. Det är en grym känsla. Däremot har jag ovanan att lägga ner händerna för mycket och när han rids i den högre formen så ska även handen höjas så inte tygellinjen bryts - det är kvar att jobba med men jag har min sitsbåge till hjälp samt att jag ska prova tips från Kyra som hon berättat om i sin bok.

 

Jag och min sitsbåge som jag vunnit. Jag tror den kan hjälpa mig på vägen till en mer buren hand!

(Ursäkta hemmaoutfiten, skulle bara rida ut i skogen). 

 

/Linn