Porter är inne i en period där han är helbusig. Han har energi så det räcker och blir över (!!!) och det finns inget bättre än att racea hela passen och dra av glädjesprång rakt upp i luften. När man sitter upp så får man hålla i sig för då blir han så glad att han inte kan stå stilla, det känns som om han ska spricka av glädje och far åt alla håll och kanter. Inte kan man tro att han blir 18 år i vår den lilla pojken!

 

Tack vare all energi går de flesta passen ut på att rida av honom och hålla i sig men igår var han så pigg att man inte kunde ge efter på tygeln om man inte ville fara iväg i 240km/h och fara upp i luften så vi jobbade mycket på att jag skulle kunna få tillbaka honom för att sedan kunna ge eftergift. Tillslut lyssnade han faktiskt riktigt bra och väntade på mig. Jag hatar att sitta och hålla utan vill kunna ta förhållning och arbeta till en eftergift.

När jag hade honom bättre med mig försökte jag böja lite på honom för att lossa upp lite och tillslut (efter lite disskutioner) lossade han så pass att han var väldigt följsam och gick i en fin låg form i skritt.

 

 

Jag förstår att han blir så glad och busig för vi trimmar vid ett öppet fält vilket lätt inbjuder till fria galopper och liknande. Men vi får göra det bästa av situationen då det är den möjligheten till arbete vi har. Men vi bukar dela upp det i en "win win situation" - när han arbetar bra får han busa en stund så att båda blir nöjda och glada. Jag tycker det är superkul att han är så laddad och lycklig att bli riden i alla fall även om det är lite påfrestande på tålamodet ibland ;)

 

 

/Linn