Innan Ziro så hade jag en D-ponny vid namn Knut. Han lärde mig verkligen allt inom ridning! Från galoppfattningar till slutor, till galoppombyten och ryggningar. I december 2010, samma dag som vi skulle flyttat honom till ett annat stall, så fick vi ett samtal om att stallet brunnit ner, tillsammans med hästarna inuti. Min bästa vän var borta och jag var förkrossad.

 

 

Men jag visste att jag bara skulle må sämre av att ligga på mitt rum och gråta, så jag bestämde mig för att leta efter en ny ponny. Jag visste att jag ville ha en ung och grön ponny att utbilda själv, och fastnade för en fux nere i skåne. Trots att den var långt borta så ville jag kolla på den! Jag kollade lite på andra, och snubblade över en annons på en brun ponny, 5 år gammal. Han drog väl inte min blick till sig, men var väl ganska fin.

 

 

Vi åkte och tittade på honom.

 

Jag älskade hans personlighet från första början. I stallet skulle han kolla allt! Hans box var bakom ett hörn, och han försökte desperat kika runt det hörnet när vi var på andra sidan och pratade med dåvarande ägarna.

 

 

Provridningen haha. Han gick inte fram för 5 öre och jag satt som en kråka minst sagt.

 

 

Men vi köpte den lilla skruttponnyn med den långa pälsen iallafall. Ett beslut jag aldrig ångrat, men ibland undrat över. Undrat om jag tagit mig vatten över huvudet, är han för svår för mig? Han är jäkligt svår, men får man honom på sin sida, då är han en solklar vinnare.

 

Det har var en KORT version om hur det gick till när jag fick honom. Det är en storhäst inblandad i det hela, Sigge. Det stora halvblodet som bossade runt med mig, men det är en annan femma!

 

 

/Nathalie