Det är skrämmande nog mindre än ett år kvar av mitt sista ponnyår. Fylls jag av panik? Ja, för att vara ärlig så kommer det lite panikkänslor. Det här året var tänkt till så mycket annat, Cherry och jag tränade mot FEI debut och SM kval och vi hade definitivt varit där idag om hon fått vara hel. Istället står jag här med en ny ponny och nya mål. Målen är mindre, ganska mycket mindre. Nu hoppas jag att få rida åtminstone få rida DM med bra förutsättningar som går i stapeln i höst. 
Det gör mig lite ledsen, det kan jag ärligt säga. Jag hade verkligen allt. Mitt sista ponnyår i ett guldläge. Jag hade fått ta vara på tiden och suga ut alla erfarenheter det finns att få i ponnyåren. Startat de högsta klasserna och där haft en fin chans - på en ponny som jag ridit upp i klasserna själv. 

Trots detta är jag så fruktansvärt glad att jag fått äran att rida ingen annan än Skattegårds Porter RNF 156, en ponny som lärt mig mycket sedan han kom hit även fast vi egentligen inte hunnit något. Vi är fortfarande under igångsättning, vi är båda ringrostiga och vi har ingen aning om hur våra framtida dagar ser ut. Även fast det känns ganska mycket att missa det jag siktat mot i alla mina år... så är jag så glad över det kommande året som väntar. För jag kommer få lära mig så mycket. 

 

 

Jag kommer istället utvecklas mot min framtid som är lite längre bort. Och just då, i framtiden, gäller det inte att ha ridit så många SM som möjligt utan istället att man som ryttare lärt sig så mycket som möjligt. 

Jag ska inte säga för mycket, Porter kan ju allt men det är mycket igångsättning, stärkande och uppbyggande just nu. Mycket grunder och mycket sammansvetsning mellan oss två som individer. När styrkan, grunderna, konditionen, musklerna och samspelet är på plats kanske allt går av raketfart.

"Poletten" kanske släpper inom en månad så vi kan ta oss vidare och "go for it", eller så kanske det tar tills i höst innan vi är "där". Vi har hittat traven fylld av schvung så den biten är i alla fall avprickad. 
Det är så oförutsägbart men "mirakel" kan ju ske. Så jag ska inte vara för negativ. Men det gör inget om vi inte startar SM, FEI och liknande för vi kommer göra så mycket annat som jag kommer ha med mig i kommande år, saker som är viktigare än ett deltagande någonstans.

 

 

Mitt sista ponnyår (ush det gör ont att skriva) kommer ge mig lärdom, utveckling och en stabil grund för framtiden. Jag kanske missar de högsta klasserna och delta i SM men istället får jag fokusera på det viktiga - att lära mig, att lära mig ännu mer och att.... lära mig ÄNNU mer.  Det kommer Porter hjälpa mig så otroligt mycket med. Och våran tid kommer fyllas med många minnen och meriter - på vilken nivå kan jag dock inte uttala mig om - det återstår att se. 

/Linn