Vikten av dressyr är trots allt att ha en lyhörd häst. Men när är det extra viktigt? Jo, när hästen är tungriden. 

En tungriden häst, det vill säga ofta de som har ett bristande exteriör - byggd i nersförbacke, grova i typen och allmänt "tunga" - är extra viktigt att den är lyhörd. 
Tänk er själva, en häst som är tungriden och om man då inte jobbar med effektheten av hjälperna... det blir ännu värre. Då blir även ryttaren tungriden och får ta i med varje muskel som finns i kroppen och allt ser tungt och ansträngt ut - motsatsen för dressyrens syfte och mål. Istället är det viktigt att jobba med lyrhördheten och effektheten av hjälperna på en sådan häst, driver man så ska den svara direkt. Det är extra, extra viktigt på en sådan häst. 

 

"Förr i tiden" när jag red Musse 7 dagar i veckan i princip så fick jag dagligen jobba med detta. Det blev bättre och bättre och han blev tillslut riktigt lydig för skänkeln vilket underlättade all ridning och utförning överlag. Det blev inte längre lika tungt. 
Jag kan säga att jag hade stenhårda benmuskler efter all drivning tillslut. 

 

"Numera" när jag fick Cherry dit jag ville ha henne - det vill säga lydhörd och snabbt svarande för skänkeln, och även nu med Porter som även han är lyhörd... så kan jag inte längre rida de tunga hästarna. Jag har helt enkelt inte den styrkan i benen, numera kan jag rida med små, lätta hjälper utan att ta i så ridningen slipper bli en kamp.