Självdansande maskiner

Aveln har ändrats genom åren och då även hästarna. Nu för tiden strävar man efter hästar som bär på en naturlig lösgjordhet, naturlig schwung/rörliga - en häst som har allt vi strävar efter i sig naturligt kort sagt. 

Hmm tänker jag då.....

Om vi tänker oss 20 år framåt och aveln fortsätter i samma riktning:

 

Nummer ett - Går aveln ut på att få fram några maskiner som dansar omkring självmant och ryttaren bara behöver sitta där? Vad händer med dressyrens konst?

Nummer två - Om hästarna har allt naturligt i sig, vad lär man sig som ryttare då? Man behöver inte jobba för något, och man får inte lära sig problemlösning (t.ex: hästen sitter fast i vänstersidan, vad ska jag göra?) utan istället kan sitta där och rida runt på en häst som gör jobbet själv. Det är i och för sig inte helt och hållet fel men man lär sig inget som ryttare då, vilket betyder att man tappar dressyrens konst. 

Nummer tre - Vart tar samspelet vägen? Det osynliga språket mellan häst och ryttare som ingen annan ser? Om hästen får fram allt man söker efter (tänk utbildningsskalan) av sig själv.... då tappar man samspelet. Då behöver ryttaren bara sitta där och styra. Om inte hästarna lär sig programmen själv också.........

 

 

Jag har ridit hästar som varit som jag beskrev ovan - varit naturligt bra och man inte behövde göra så mycket. Och jag har även ridit hästar som kräver sin ryttare för att prestera som ovan. 

Även om hästen som hade allt naturligt gav en fin känsla och att man bara kunde sitta där och njuta så lever det inte ens i närheten upp till när man tagit sig över en tröskel genom att ha arbetat igenom en sida som satt fast och då få fram dansen... den känslan och njutningen är bättre än allt annat. Och det är det man lär sig av - att kämpa mot målen. 

 

 

Att öka ridbarheten och förutsättningarna är bra. Men det är lätt att hästarna då, om allt går för långt, blir till självdansande maskiner och det tycker jag inte dressyren handlar om. "Det krävs två stycken för att dansa tango". 

 

 

/Linn

 

Njaa.. Självdansande maskiner är nog fel att beskriva. Det är inte lätt att rida hästar med 10-mässiga gångarter. Det är snarare lätt för oss att förstöra dem. Visst kan de se flashiga ut när de springer runt på 3-års testen sådär lite snyggt spänstiga osv. men tänk på vilka det är som rider. Här snackar vi ju inte hobbyryttare utan yrkesryttare. "Hobbyryttare" som inte rider på sånt proffessionellt sätt (flera hästar per dag på hög nivå) skulle aldrig klara av det och det är svårare än vad man tror att rida en sådan häst. Jag skulle snarare påstå att en normal häst med lagom bjudning, korrekt byggd, positiv, som varken har för mkt av det ena eller det andra är den lättaste hästen som kräver "minst" arbete för oss ryttare. Visst har de moderna sporthästarna lättare för vissa saker som tex. samling men det betyder inte att man hoppar över bitar i utbildnigen!! :) Ni har en bra blogg! :)