Vi alla vet att man aldrig blir fullärd inom ridningen. Det finns ingen gräns på kunskap och inspiration, man kan alltid komma ett steg längre - oavsett vilken nivå man rider på. Men hur blir man egentligen en bättre ryttare? Hur undviker man perioder där allt bara står still och man snarare backar än rör sig framåt? 
Jag tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter. 

 

* VILJAN OCH BESLUTSAMHET

Ingenting går utan vilja. I alla fall inte fullt ut. För att ens kunna ta emot kunskap och inspiration tror jag man måste ha viljan och kämparglöden för att ständigt utvecklas, annars fungerar inte "svampen" som suger åt sig nya lärdomar. Då blir dörren stängd och man blir lite nonchalant. 

 

 

* INTRESSE

För att ha viljan att lära sig måste man ha ett intresse. Ett äkta intresse. Har man inte det så "behöver man inte" lära sig så mycket mer än att man kan grunderna. Är det däremot tvärt om, att man har ett äkta intresse, så faller allt på plats att man ständigt vill utvecklas och komma vidare. Med ett sant intresse så kommer även mål och förhoppningar vilket är grunden för att bli sporrad framåt. Jag tror även att man behöver veta vad man vill för att få ut så mycket som möjligt. En som varierar mellan hoppning och dressyr på lite lägre nivå blir aldrig riktigt fokuserad utan tränar båda grenarna men det är i princip bevisat att man inte kan bli bäst i båda grenarna samtidigt. Därför rekommenderar jag er att ta en gren i taget eller hitta just "din" gren. 

Alla behöver träna. Återigen - man blir aldrig fullärd. Även de bästa ryttarna tränar så att vi "småryttare" som uttrycker sig att man inte behöver träna men samtidigt påstår att man vill kunna tävla de höga klasserna... det är inte riktigt rätt tycker jag. Hitta en tränare som du trivs ihop med. Det är viktigt att kunna föra en dialog med tränaren så att man kan disskutera utveckling, mål och träning. Personligen fungerar jag bäst med krävande tränare, jag vill inte ha någon som säger bra hela tiden. Britt säger bra när det är bra. Under några träningar har jag fått "perfekt" och då är det perfekt. Inget smicker utan man måste rida för beröm = jag blir sporrad och gör mitt bästa. 

(Bild från när jag fick äran att se en Sandgaard träning genom praktiken). 

Analysering är något av det viktigaste. Att bli filmad, kolla i speglar när man rider, att läsa igenom dressyrprotokoll in i minsta detalj... att se hur det ser ut, tänka efter vad som behöver bättras på och hur man ska bättra på det. Tränaren ska absolut hjälpa till med detta men det är viktigt att man får lära sig det tänket. Det hjälper en i framtiden och att se ärligt på sig själv. Man måste alltid tänka ett steg före. "Vad behöver vi förbättra? Hur ska vi förbättra det? När? Var? Vad behövs?". 
Skriv gärna ner lite om varje ridpass så du tvingas tänka igenom vad ni gjort och hur ni presterade, vad ni kunnat göra bättre och så vidare. 

 

 

Dessutom behöver man pengar, hästmaterial, stöttande föräldrar och så vidare .

 

 

/Linn