Idag åkte vi till ridhuset igen för att markarbeta. 

 

Skritten jobbade både han och jag bra i. Jag red och vågade verkligen puscha på gränsen vilket gjorde att han lossade mer än förra gången och blev helt okej. Jag jobbar mycket med att flytta bogarna för det är där han sitter fast allra mest. 
I traven och galoppen får vi det inte att stämma. Han sitter fast (inte ett dugg konstigt, nu har han inte blivit trimmad på länge och har innan det inte varit igång på x antal år) och jag kommer inte till ridning. Han blir stark för att det blir jobbigt och jag får honom då inte mellan skänkel och hand. Vilket innebär en ponny som går med huvudet i luften och en ryttare som är helt slut i armarna som fått ett extra ben i handen. 

Jag ska byta tillbaka till andra bettet och se. Sedan behöver han ridas igenom av Britt som verkligen kan lösa alla situationer. 

 

 

Jag hatar att vara ringrostig för jag kan inte rida i det sista som behövs. Mitt uppehåll som blev under Cherrys rehabilitering gjorde mig inte gott. Blir lite ledsen för jag vet att jag kan, känner mig som en nybörjare nu. Men det blir inte lättare för mig när ponnyn också är ringrostig. Men får vi ordning på varandra så vet jag att underverk kommer ske!