Det är även skadligt att rida med en sadel som ligger tokigt. Men det hoppas jag att ni redan vet. 
Hoppryttare framförallt tycker jag är extra slarviga med oinpassade sadlar (OBSERVERA att det finns de som är mycket duktiga och förståndiga som istället har jättefint inpassade sadlar), det var inte ovanligt att jag såg hur bakvalvet glappade några centimeter när jag då tävlade hoppning. Sadlar som glider hit och dit och hämnar prestationen. 

I dressyren där hela sporten är uppbyggt på rörelser, optimal ridning och liknande är många duktiga på att anpassa sadlar - tyvärr finns det även skräckanfall. 

 

Det ÄR viktigt, jag har själv känt skillnanden. När vi åkte till Sharpman med Cherry blev det plötsligt superlätt att flytta henne sidleds, att hitta den lodräta sitsen och för henne att röra sig bogfritt. 
Som tur är har kunniga personer kollat så den sadeln passar även nu på Porter. Skönt, jag älskar den. 

 

Standarden är att rätta med paddar, visst, har man fyra olika hästar så kanske det är enda lösningen tills man gifter sig med en miljönär. Det är bättre än inget. Men man ska ALLTID sträva efter att kunna rida utan padd - att sadeln ligger optimalt utan den. 
På Porter har jag fårskinnspadd för stötdämpning för tillfället men jag skulle lika gärna kunna rida utan den. 

 

 

/Linn