La dolce vita
När jag och min pojkvän var ute och gick med Porter för ett par dagar sedan så reagerade han på Porters pannband. Han hade ett swarovskipannband med stora stenar.
Istället tyckte han att han skulle ha ett helsvart och att jag definitivt skulle inköpa ett under Göteborg Horse Show för att han tyckte att han för tillfället såg ut som "Ja jag vill leva la dolce vita ooh ooh"....
Haha!
/Linn
/Linn
Att provrida
Jag vet inte om det bara är jag men jag tycker det är oerhört svårt att provrida. Även om man vet precis vad man söker efter så måste man vara så pass lugn och fokuserad som möjligt för att få fram sin vanliga ridning och därefter kunna känna hur hästen fungerar. Men det är allt annat än lätt när ägare, eventuell ryttare och liknande står och tittar på med hököga och granskar varje millimeter av din ridning. Man sätter sig i en ny sadel som man inte känner, man sätter sig på en häst som inte reagerar fullt ut som de man ridit på tidigare. Då är det faktiskt inte lätt att rida.
Jag och Porter under provridning.
Jag beundrar Porters ägare något så enormt som lånade ut honom till mig trots att jag inte kunde rida honom på tygeln ens en gång på provridning. Visserligen hade jag inte ridit på ett halvår då och då är det inte lätt att sätta sig upp på en ny häst som inte blivit riden ordentligt (med ordentligt menar jag att han inte varit igång) på länge. Men troligtvis såg hon något under ytan som fick henne inse att det skulle gå - och det beundrar jag henne för.
Jag provrider Kasper. 175cm hög och sen lilla jag som bara ridit på mina dressyrponnyer och suttit på en storhäst och ridit runt lite någon enstaka gång. Men vi var perfect match.
När vi själva får hit folk för provridning så försöker vi också se utanför boxen. Ja, personen kanske inte kan rida hästen på tygeln - men har personen ambitionen för att lära sig att rida just våran häst? Ser personen nervös ut? Är våran häst svårriden?
Den mest skrämmande provridningen tror jag är när man ska prova storhästar och bara ridit på sina ponnyer i alla år. Att rida storhäst är en helt annan sak.
Jag har haft tur alla provridningar. Jag har provridit Musse, Porter och Kasper. Alla passar mig som handen i handsken. Cherry provred jag aldrig men hon var och är verkligen "made for me". Förhoppningsvis fortsätter turen även i framtiden.... längtar!
Det är en konst att provrida.
/Linn
Att ha hingst
En hingst är alltid en hingst. Oavsett uppfostran, lydnad och temperament.
Vi tvekade väldigt mycket på Porter innan vi provridit första gången endast för att han är just en hingst. Det är krävande att ha en med tanke på all förändring i all hantering av hästarna, stall, hagar och nytt tänk.
Vi tvekade väldigt mycket på Porter innan vi provridit första gången endast för att han är just en hingst. Det är krävande att ha en med tanke på all förändring i all hantering av hästarna, stall, hagar och nytt tänk.
Det finns egentligen två kategorier bland hingstar. De som är väldigt hingstiga och far runt med ston i tankarna dagarna i ända, och de är mycket krävande att hantera för säkerheten. Man måste alltid vara steget före och kunna kontrollera eventuella situationer. Sedan finns det även de som är oerhört väluppfostrande och som alltid är lyhörda, lugna och snälla. De som man lika gärna kan tro är valacker. Och även de är mycket krävande att hantera. Varför? Jo, det kan lätt bli att man "glömmer bort" (läs mer; inte alltid har en vaken tanke på att det är en hingst) och tack vare det kan situationer uppstå just för att man själv blir lite för borta.
Porter är den sistnämnda hingsten, han är fantastisk i all hantering. Det är han verkligen, han står med två ston i stallet varav den ena tycker om att brunsta mycket och ofta. Men han kan ta det hur lätt som helst. Och just därför är det rätt krävande att behålla tanken på att det är en hingst även om man inte tror det för att han är så snäll. Just för säkerheten så är det viktigt att alltid ligga steget före och inte slappna av för mycket i tankarna vid hanteringen även om det är mycket liten risk att något händer.
Porter är den sistnämnda hingsten, han är fantastisk i all hantering. Det är han verkligen, han står med två ston i stallet varav den ena tycker om att brunsta mycket och ofta. Men han kan ta det hur lätt som helst. Och just därför är det rätt krävande att behålla tanken på att det är en hingst även om man inte tror det för att han är så snäll. Just för säkerheten så är det viktigt att alltid ligga steget före och inte slappna av för mycket i tankarna vid hanteringen även om det är mycket liten risk att något händer.
Trots allt extra som tillkommer så är jag fast. Jag är frälst vid hingstar - det är något extra. Det får man känna efter en tid med de, framförallt älskar jag den ständiga energin. De är alltid på topp och färdiga för att arbeta.
Att jag dessutom får spendera min första hingsttid med älskade Porter gör inte saken sämre, han är världens finaste grabb. Från insidan och ut.
Att jag dessutom får spendera min första hingsttid med älskade Porter gör inte saken sämre, han är världens finaste grabb. Från insidan och ut.
/Linn
Tömkörning
Jag tömkörde Porter idag. Fy så svårt det är!
I slutet var han dock fin, men han tyckte det var bättre att vara pigg än att styra och bromsa ;)
Promenad i solskenet
Idag blev det en promenad med mina pojkar. De är så fina!
Tips
Jag hittade ett par klipp på Youtube från Kyra clinicar som jag tänkte dela med mig av.
Allra intressantast tycker jag var när hon tar upp klassikern med att "röra fingrarna". Lyssna så får ni höra vad hon säger om det.
/Linn
Vikten av en anpassad sadel
En sak jag tycker är skrämmande är när en person har fyra hästar och har en och samma sadel till de - trots att de ser helt olika ut i exteriöret och liknande.
Att man inte har råd med en inpassad sadel till varje häst förstår jag för det krävs ekonomi utöver det vanliga, Cherrys gick på skrämmande mycket.... och den fick vi använda ca. 5 gånger...
Att ha en och samma sadel till fyra olika hästar kan aldrig sluta bra. Är hästarna olika ligger sadeln olika på de, även om det bara handlar om några få marginaler ibland. Ska man kunna prestera till 110% så kan man inte rida runt i en sadel som glappar någon stans, som åker fram-bak-åt sidan och liknande. Man ska istället få hjälp att kunna koncentrera sig till fullo på ridningen och där även prestera utan hämningar.
Det är även skadligt att rida med en sadel som ligger tokigt. Men det hoppas jag att ni redan vet.
Hoppryttare framförallt tycker jag är extra slarviga med oinpassade sadlar (OBSERVERA att det finns de som är mycket duktiga och förståndiga som istället har jättefint inpassade sadlar), det var inte ovanligt att jag såg hur bakvalvet glappade några centimeter när jag då tävlade hoppning. Sadlar som glider hit och dit och hämnar prestationen.
Hoppryttare framförallt tycker jag är extra slarviga med oinpassade sadlar (OBSERVERA att det finns de som är mycket duktiga och förståndiga som istället har jättefint inpassade sadlar), det var inte ovanligt att jag såg hur bakvalvet glappade några centimeter när jag då tävlade hoppning. Sadlar som glider hit och dit och hämnar prestationen.
I dressyren där hela sporten är uppbyggt på rörelser, optimal ridning och liknande är många duktiga på att anpassa sadlar - tyvärr finns det även skräckanfall.
Det ÄR viktigt, jag har själv känt skillnanden. När vi åkte till Sharpman med Cherry blev det plötsligt superlätt att flytta henne sidleds, att hitta den lodräta sitsen och för henne att röra sig bogfritt.
Som tur är har kunniga personer kollat så den sadeln passar även nu på Porter. Skönt, jag älskar den.
Som tur är har kunniga personer kollat så den sadeln passar även nu på Porter. Skönt, jag älskar den.
Standarden är att rätta med paddar, visst, har man fyra olika hästar så kanske det är enda lösningen tills man gifter sig med en miljönär. Det är bättre än inget. Men man ska ALLTID sträva efter att kunna rida utan padd - att sadeln ligger optimalt utan den.
På Porter har jag fårskinnspadd för stötdämpning för tillfället men jag skulle lika gärna kunna rida utan den.
På Porter har jag fårskinnspadd för stötdämpning för tillfället men jag skulle lika gärna kunna rida utan den.
/Linn
Lycka!
Tidigare fick jag ett sms från våran hästlärare där det stod att skolan betalade inträde den 24 på GHS så vi skulle få se bla. Kyra Clinicen som jag önskade. Vilket betyder... ÄNTLIGEN får jag se Kyra undervisa och lära ut.
Som ni alla förstår vid det här laget så är hon min stora förebild och jag är så lycklig. Jag tror jag kommer få mycket inspiration till min egna träning och även få ny förståelse på övningar och tips. Vet att alla säger att hon förklarar så bra och har roliga liknelser. Det ska bli härligt att äntligen få uppleva det själv, går i ett slagt lyckorus.
Det blir alltså mycket GHS för mig i år. Vi åker även ner hela helgen. Underbart.
Jag går verkligen på bästa skolan.
/Linn
Viktigt bland tungridna hästar
Vikten av dressyr är trots allt att ha en lyhörd häst. Men när är det extra viktigt? Jo, när hästen är tungriden.
En tungriden häst, det vill säga ofta de som har ett bristande exteriör - byggd i nersförbacke, grova i typen och allmänt "tunga" - är extra viktigt att den är lyhörd.
Tänk er själva, en häst som är tungriden och om man då inte jobbar med effektheten av hjälperna... det blir ännu värre. Då blir även ryttaren tungriden och får ta i med varje muskel som finns i kroppen och allt ser tungt och ansträngt ut - motsatsen för dressyrens syfte och mål. Istället är det viktigt att jobba med lyrhördheten och effektheten av hjälperna på en sådan häst, driver man så ska den svara direkt. Det är extra, extra viktigt på en sådan häst.
Tänk er själva, en häst som är tungriden och om man då inte jobbar med effektheten av hjälperna... det blir ännu värre. Då blir även ryttaren tungriden och får ta i med varje muskel som finns i kroppen och allt ser tungt och ansträngt ut - motsatsen för dressyrens syfte och mål. Istället är det viktigt att jobba med lyrhördheten och effektheten av hjälperna på en sådan häst, driver man så ska den svara direkt. Det är extra, extra viktigt på en sådan häst.
"Förr i tiden" när jag red Musse 7 dagar i veckan i princip så fick jag dagligen jobba med detta. Det blev bättre och bättre och han blev tillslut riktigt lydig för skänkeln vilket underlättade all ridning och utförning överlag. Det blev inte längre lika tungt.
Jag kan säga att jag hade stenhårda benmuskler efter all drivning tillslut.
Jag kan säga att jag hade stenhårda benmuskler efter all drivning tillslut.
"Numera" när jag fick Cherry dit jag ville ha henne - det vill säga lydhörd och snabbt svarande för skänkeln, och även nu med Porter som även han är lyhörd... så kan jag inte längre rida de tunga hästarna. Jag har helt enkelt inte den styrkan i benen, numera kan jag rida med små, lätta hjälper utan att ta i så ridningen slipper bli en kamp.
Det är så oerhört viktigt att hästen är lyhörd för hjälperna. Det visar sig framförallt ju högre upp i klasserna man kommer, har man slarvat med det i grunden får man gå tillbaka ett par steg och det är inte värt det. Jobba med det dagligen konsekvent. Hästen ska svara NU, DIREKT, inte fråga tillbaka "vad ska jag göra? Jaga, nä men jag väntar ett tag innan jag lyssnar".
/Linn
Uppsutten hjälp av tränare
Som de flesta vet så brukar Britt rida mina ponnyer mycket. Hon har hjälpt mig med både Musse, Cherry och Porter och kommer fortsätta med det även i framtiden på mina hästar.
Det är inte alls ovanligt att hon rider 60% av lektionen och jag 40%, ibland blir det mer och ibland mindre. Det gör hon för att hjälpa mig och ponnyerna, även fast jag nu de senaste åren kan lösgöra de själva och kan rida mer ordentligt och inte bara åka häst så kan hon alltid göra något snäpp till. Och i och med att jag aldrig haft en färdig häst så har hon kunnat "snabba på" utvecklingen lite när hon rider då hon kan komma ett steg längre än mig.
Jag gillar även att se henne rida för då får jag det verkligen visat hur jag ska rida de. Vilka delar av kroppen använder hon? Vad gör hon när hen gör så? Hur löser hon det?
Jag tycker att alla ska sätta upp sina tränare åtminstone en gång. Det är viktigt för de att få känna känslan hur det är att sitta på och därmed kunna ge ännu bättre tips och råd.
Britt och Cherry!
Jag tycker det är viktigt med även uppsutten hjälp.
/Linn
Hovslagaren
Nu har vi fått besök av hovslagaren. Musse och Porter blev skodda.
Var tvungen att ta kort på Porter och Wilma, se så nära de står och Porter sa knappt ett ljud. Han var så snäll och duktig och brydde sig inte om att hon var ett sto. Snacka om bra temperament.
Hingstarna till bruksprovet för New Forest
Idag upptäckte jag gladligen att det är två Porteravkommor som ska visas på årets bruksprov för New Forest.
Mycket spännande och ett måste att följa, fast det är det annars också. New Forestnörd som jag är.
Den 23-24 mars får ni hålla tummarna för hans söner!
http://newforest.se/hingstprem-2013/anm-hingstar%202013.pdf
/Linn
Min Cherry
Jag försöker skriva ihop inlägg. Men vad jag än börjar fundera på så kommer Cherry in i mina tankar. Och jag kan inte längre hantera det.
Jag får mina gråtanfall över henne rätt ofta, och jag tänker på henne varje dag. Men jag har försökt hantera det för både min omgivnings och min skull - det är inte så bra att gråta hela tiden så man får kontant huvudvärk...
Men ibland blir det bara för mycket. Jag kan koppla henne till allt. Till ord, till prylar, till tankar, till minnen och till framtiden. Och just nu skulle jag bara vilja gå ut i hagen och krama om henne medans hon pratar, vilket hon alltid gjorde, och kunna hitta tröst i hennes närvaro. Men det går inte, för hon är inte här.
Från att få träffat henne varje dag i flera år till att inte få se henne på flera veckor. Nu är vi uppe i månader utan varandra. Det svåraste är att inte veta när jag får se henne igen. Jag önskar jag kunde göra något drastiskt och springa genom skogar och gå över vägar bara för att få titta på henne men det kan jag inte.
Från att få träffat henne varje dag i flera år till att inte få se henne på flera veckor. Nu är vi uppe i månader utan varandra. Det svåraste är att inte veta när jag får se henne igen. Jag önskar jag kunde göra något drastiskt och springa genom skogar och gå över vägar bara för att få titta på henne men det kan jag inte.
Jag är fast här med minnen. Minnen som ingen någonsin kan radera och som aldrig någonsin kommer sluta glädja mig - och inte heller kommer sluta göra ont. Jag är fast här med endast hopp och tro, hopp om att få träffa henne snart igen och tro på att någon där ute - vem som helst, kan förstå.
Ja, jag har Porter nu. Ja, han gör mig lycklig. Ja, jag trivs med honom. Nej, jag vill inte bli av med honom.
Men det gör det inte lättare. Visst fungerar han lite som min medicin för han förgyller min vardag när ingen annan gör det.
Men det gör det inte lättare. Visst fungerar han lite som min medicin för han förgyller min vardag när ingen annan gör det.
Cherry är min skrivbordsbild på datorn, hon är bakgrundsbild och skal på min mobil. Hon är mitt omslag på facebook, hon är tavlor på mina väggar, hon är i mitt hjärta. Hon är på alla ställen man kan vara - förutom här. Cherry är inte här. Jag bär henne alltid med mig men jag har henne inte vid min sida...
Jag kommer fortfarande ihåg hur det känns att pussa hennes mjuka, stora och goa mule. Hur hon pratade konstant. Hur hennes päls blänkte i solen. Hur hon hoppade och for av glädje när man red henne. Hur hon sken upp när hon blev tävlingsfin och var så stolt. Jag minns allt, hennes bra och dåliga sidor. Hennes vanor och ovanor. Vad hon älskade och vad hon hatade. Vad hon ville och inte ville.
Hennes lila glittrande grimma som passade hennes personlighet som handen i handsken doftar fortfarande henne. Hennes täcken har hennes päls på sig. Hennes borstar har hennes stöv.
Det är inte klokt vad man kan sakna någon. Men Cherry var inte bara en ponny, hon var och är mitt liv . Hon kom in i det i de mörkaste tiderna och sakta men säkert gjorde hon det ljusare och ljusare. Hon fanns där när ingen annan gjorde det, hon lyssnade när ingen annan ville höra. Hon fick mig skratta när allt jag ville var att gråta.
Det är så tomt utan henne. Hennes tillvaro saknas här av ALLA. Jag tror vi alla i stallet saknar hur hon pratade så fort man visade sig. Jag saknar min bästa vän, jag saknar hon som är mitt allt.
Jag försöker vara stark men det är inte så lätt när ens styrka är så långt bort och oanträffbar. Men jag vet i alla fall att hon är okej för hon har mat. Där det finns mat mår Cherry bra. Hihi! Och jag vet att hennes ägare tar hand om henne.
Jag saknar dig
/Linn
Uteritt
Idag red jag och Porter ut. Han var superpigg och glad, speciellt när han fick galoppera upp för en backe i full sula och leva livet. Det finns mycket krut i honom kan jag säga, manen stod åt alla håll och kanter, öronen var spikade farmåt och tårarna rann ner för mina kinder. Det bubblade av lycka i honom och jag skrattade konstant. Tänk vad roligt det är att rida.
Kameran gick inte att zooma med ibland så det är därför vi knappt syns på galoppvideon.
Den här filmen får sammanfatta ridturen:
Söt ponnyskrutt som småtaktade nedåt, och som frustade hela vägen uppåt.
/Linn
Knoppning med Linn
Karro var snäll och hjälpte mig att filma idag när jag knoppade. Tyvärr ville inte Porter sammarbeta utan var mest nyfiken på vad vi gjorde och därför är det lite svårt att se men jag tror de flesta vet hur man gör i grunden i alla fall.
Varför jag börjar på mitten av manen (endast nu när vi filmade till det här klippet) var för att han har lättast man där. Tyvärr är den rätt ponnybusig så det blir lätt spretigt. Ett tips för att undvika det är att blöta manen lite innan så får man bättre koll på alla strån.
1. Ta en jämnt uppdelad bit man och fläta så långt det går. Fläta gärna lite lösare i början och hårdare i slutet för en "fluffigare" knopp.
2. Fäst änden med ett varv, vik upp det överblivna och fäst med ett varv - användandes samma snodd. Håll kvar en bit av snodden och rulla upp flätan och fäst. Detta blir Flyingeknoppar - att man använder endast en snodd.
2. Fäst änden med ett varv, vik upp det överblivna och fäst med ett varv - användandes samma snodd. Håll kvar en bit av snodden och rulla upp flätan och fäst. Detta blir Flyingeknoppar - att man använder endast en snodd.
3. Fortsätt med samma jämna fördelning (använd gärna en kam så det blir helt jämnt) tills det är klart.
/Linn
Äntligen är det gjort
Nu har vi äntligen filmat när jag knoppar!
Granngården
Porter ville ha mat och torv sa han. Hand nöd är min lag ;)
Låg form....?
Nya träningsformen sedan ett par år tillbaka är att rida hästarna låga i formen. Benämningen på detta är olika, allt från "LDR = Low deep round", "lång och låg" och så vidare.
När jag tänker på detta så kommer det upp två funderingar i huvudet:
1. Ni som säger "nu ska jag rida henne lång och låg". Lång?! Lång för mig betyder att hästen är lång i kroppen, det vill säga inte ihopriden med bakbenen under sig och höjd rygg. Och om det är vad man är ute efter så känns det fel, för dressyren handlar om att få ihop hästen - få in bakbenen och få de höja ryggen.
Vad det än har för betydelse så tycker jag just ordet "lång" låter fel.
1. Ni som säger "nu ska jag rida henne lång och låg". Lång?! Lång för mig betyder att hästen är lång i kroppen, det vill säga inte ihopriden med bakbenen under sig och höjd rygg. Och om det är vad man är ute efter så känns det fel, för dressyren handlar om att få ihop hästen - få in bakbenen och få de höja ryggen.
Vad det än har för betydelse så tycker jag just ordet "lång" låter fel.
2. Att rida hästen i en låg form betyder inte att hästen ska gå på bogarna. Det är många som missar. De lägger ner hästen och hela frampartiet ramlar med ner och hästen ramlar framåtstupa på bogarna. Det är inte syftet.
Man kan med rätt träning få hästen gå i låg form med bibehållen balans. Om man släpper hästen på bogarna så ser jag inget syfte med att rida hästen låg, det blir ingen verkan mer än att hästen blir framtung.
Man kan med rätt träning få hästen gå i låg form med bibehållen balans. Om man släpper hästen på bogarna så ser jag inget syfte med att rida hästen låg, det blir ingen verkan mer än att hästen blir framtung.
EX: Musse rids i lägre form och går på bogarna. Han är tung och inte ihop.
EX: Cherry går i en lägre form och har med sig ryggaktiviteten, hon jobbar där avspänd med balansen kvar vilket gör att hon inte stupar framåt utan behåller vikten på bakbenen.
Det tar tid att lära sig att rida den låga formen korrekt men det går lättare om man förstår att det inte betyder att hela framdelen ska tippa i marken. Cherry jobbades dagligen i två år med detta då hon hade en kort och kompakt hals. Hon kunde tillslut arbeta i en låg form i balans.
/Linn
Fredagsmys
Porter vet verkligen hur man myser till det på fredagar!
Nu har han gosat med mig länge och han älskar verkligen att vara nära.
De nygodkända hingstarna
Nedanstående hingstar har hittills godkänts för avel. 4- och 5-åriga hingstar samt prestationshingstar i hoppning gör sitt sista prov på fredag. Vilka som godkänns blir klart fredag eftermiddag.
3-åriga hingstar
↑ Certus NL (SWB)
Mörkbrun e. Zuidenwind u. Celica (F. 4) (SWB) e. Figaro R, mankhöjd 168 cm, äg/uppf Bengt Nilsson.
↑ Diador Brun e. Diarado u. Grandessa e. Polydor, mankhöjd 165 cm, äg Stall Österlund, uppf B.J.M. Wezenberg.
4-åriga gångartshingstar
↑ Edison O
Brun e. Johnson u. Zialita O e. Rousseau, mankhöjd 171 cm, äg Björkås C & M, uppf P. Oosterbosch.
↑ Gustav (SWB)
Fux e. Damino SD (SWB) u. Taiga (72) (SWB) e. Rambo (SWB), mankhöjd 166 cm, äg/uppf Per Holmestrand.
.jpg)
↑ Lynch Bages
Fux e. Londontime u. Cinderella e. Cordoba, mankhöjd 172 cm, äg Johan Ifverson, uppf Dorothea och Hermann Osmers.
Sankt Erik II (SWB)
Fux e. Johnson u. Weuchette e. Weltmeyer, mankhöjd 168 cm, äg/uppf Forty Invest AB.
Direktkvalificerade hingstar
↑ Boss VDL 1255
Brun f 2006 e. Indoctro u. Nisolde e. Nimmerdor, mankhöjd 169 cm, äg R. Rikkert och VDL Stud, uppf W. Abbring, ryttare Magnus Österlund
↑ Cormac N (SWB)
Mörkbrun f 2007 e. Corlensky G u. Isis N (SWB) e. Indoctro, mankhöjd 168 cm, äg Olle Kindberg, uppf Ingrid och Olle Kindberg.
↑ Daquar CC 1236
Mörkbrun f 2009 e. Diarado u. Valentina II e. Quinar, mankhöjd 167 cm, äg CC Holsteiner Breeding, uppf Klaus-Peter Wiepert.
↑ Don Primus
Brun f 2005 e. Don Primero u. Landine e. Sandro Hit u. Landane e. Bariton, mankhöjd 168 cm, äg Paul Schockemöhle Pferdehalt. GmbH, uppf Gestuet Lewitz.
↑ Durrant
Brun f 2008 e. Warrant u. Tanagra e. Voltaire u. Cabriola Z e. Calvin Z, mankhöjd 163 cm, äg Björn Svensson.
↑ Last Man's Hope
Brun f 2007 e. Last Man Standing u. Caletta e. Conteros, mankhöjd 170 cm, äg Gestuet Lewitz, uppf Zuchthof Gebr. Müller GbR.
↑ Qurinell (SWB)
Fux f 2008 e. Quaterback u. Cavatina (20) (SWB) e. Ampere, mankhöjd 166 cm, äg/uppf Sundsmåla Gård AB.
↑ Snap Shot
Brun f 2006 e. Sir Donnerhall u. Ally e. Alabaster, mankhöjd 165 cm, äg Calista Holding AS, uppf Kamma Beirholm.
↑ Spitfire Z
Brun f 2009 e. Stalypso u. Uramie e. Lux Z u. Kyra e. Ramiro Z, mankhöjd 164 cm, äg Stald Cajus, uppf Emelie Linderholt.
FOTO: LAILA BERGLUND/ASVH
/Linn
