Jag försöker skriva ihop inlägg. Men vad jag än börjar fundera på så kommer Cherry in i mina tankar. Och jag kan inte längre hantera det.
Jag får mina gråtanfall över henne rätt ofta, och jag tänker på henne varje dag. Men jag har försökt hantera det för både min omgivnings och min skull - det är inte så bra att gråta hela tiden så man får kontant huvudvärk...
Men ibland blir det bara för mycket. Jag kan koppla henne till allt. Till ord, till prylar, till tankar, till minnen och till framtiden. Och just nu skulle jag bara vilja gå ut i hagen och krama om henne medans hon pratar, vilket hon alltid gjorde, och kunna hitta tröst i hennes närvaro. Men det går inte, för hon är inte här. Från att få träffat henne varje dag i flera år till att inte få se henne på flera veckor. Nu är vi uppe i månader utan varandra. Det svåraste är att inte veta när jag får se henne igen. Jag önskar jag kunde göra något drastiskt och springa genom skogar och gå över vägar bara för att få titta på henne men det kan jag inte.
Jag är fast här med minnen. Minnen som ingen någonsin kan radera och som aldrig någonsin kommer sluta glädja mig - och inte heller kommer sluta göra ont. Jag är fast här med endast hopp och tro, hopp om att få träffa henne snart igen och tro på att någon där ute - vem som helst, kan förstå.
Ja, jag har Porter nu. Ja, han gör mig lycklig. Ja, jag trivs med honom. Nej, jag vill inte bli av med honom. Men det gör det inte lättare. Visst fungerar han lite som min medicin för han förgyller min vardag när ingen annan gör det.
Cherry är min skrivbordsbild på datorn, hon är bakgrundsbild och skal på min mobil. Hon är mitt omslag på facebook, hon är tavlor på mina väggar, hon är i mitt hjärta. Hon är på alla ställen man kan vara - förutom här. Cherry är inte här. Jag bär henne alltid med mig men jag har henne inte vid min sida...
Jag kommer fortfarande ihåg hur det känns att pussa hennes mjuka, stora och goa mule. Hur hon pratade konstant. Hur hennes päls blänkte i solen. Hur hon hoppade och for av glädje när man red henne. Hur hon sken upp när hon blev tävlingsfin och var så stolt. Jag minns allt, hennes bra och dåliga sidor. Hennes vanor och ovanor. Vad hon älskade och vad hon hatade. Vad hon ville och inte ville.
Hennes lila glittrande grimma som passade hennes personlighet som handen i handsken doftar fortfarande henne. Hennes täcken har hennes päls på sig. Hennes borstar har hennes stöv.
Det är inte klokt vad man kan sakna någon. Men Cherry var inte bara en ponny, hon var och är mitt liv . Hon kom in i det i de mörkaste tiderna och sakta men säkert gjorde hon det ljusare och ljusare. Hon fanns där när ingen annan gjorde det, hon lyssnade när ingen annan ville höra. Hon fick mig skratta när allt jag ville var att gråta.
Det är så tomt utan henne. Hennes tillvaro saknas här av ALLA. Jag tror vi alla i stallet saknar hur hon pratade så fort man visade sig. Jag saknar min bästa vän, jag saknar hon som är mitt allt.
Jag försöker vara stark men det är inte så lätt när ens styrka är så långt bort och oanträffbar. Men jag vet i alla fall att hon är okej för hon har mat. Där det finns mat mår Cherry bra. Hihi! Och jag vet att hennes ägare tar hand om henne.
Idag red jag och Porter ut. Han var superpigg och glad, speciellt när han fick galoppera upp för en backe i full sula och leva livet. Det finns mycket krut i honom kan jag säga, manen stod åt alla håll och kanter, öronen var spikade farmåt och tårarna rann ner för mina kinder. Det bubblade av lycka i honom och jag skrattade konstant. Tänk vad roligt det är att rida.
Kameran gick inte att zooma med ibland så det är därför vi knappt syns på galoppvideon.
Den här filmen får sammanfatta ridturen:
Söt ponnyskrutt som småtaktade nedåt, och som frustade hela vägen uppåt.
Karro var snäll och hjälpte mig att filma idag när jag knoppade. Tyvärr ville inte Porter sammarbeta utan var mest nyfiken på vad vi gjorde och därför är det lite svårt att se men jag tror de flesta vet hur man gör i grunden i alla fall.
Varför jag börjar på mitten av manen (endast nu när vi filmade till det här klippet) var för att han har lättast man där. Tyvärr är den rätt ponnybusig så det blir lätt spretigt. Ett tips för att undvika det är att blöta manen lite innan så får man bättre koll på alla strån.
1. Ta en jämnt uppdelad bit man och fläta så långt det går. Fläta gärna lite lösare i början och hårdare i slutet för en "fluffigare" knopp. 2. Fäst änden med ett varv, vik upp det överblivna och fäst med ett varv - användandes samma snodd. Håll kvar en bit av snodden och rulla upp flätan och fäst. Detta blir Flyingeknoppar - att man använder endast en snodd.
3. Fortsätt med samma jämna fördelning (använd gärna en kam så det blir helt jämnt) tills det är klart.
Det är strålande sol, och vi ska nog åka mot stallet snart. Ziro vilade igår, och idag är planen att rida ut. Får se om vi blir själva eller om mamma följer med. Ziro skulle behöva galoppera, så det vore bäst att vara själva. Han börjar blir lite rund om magen nu, så jag får höja arbetsnivån ett par snäpp. Rida lite hårdare helt enkelt, kräva mer och tänja på gränserna.
Vad föredrar ni? Att rida ut själva eller med någon? :)
Idag är det två veckor kvar tills Ziro och jag gör årets första start. Det går av stapeln på hemmaklubben - Kumla Ridklubb. Nästa vecka ska vi dit och träna = mycket bra för mitt krutpaket att få titta lite och tänka tillbaka till de andra gångerna han varit där.
Förhoppningsvis har han sina nerver under lite mer kontroll än förra året, för att rida LA:1 på 50% är ju hur pinsamt som helst. Jag vill ha en ponny som stannar på marken, och lugnt väntar på mig. I ökningarna ska jag vara TYST. Jag brukar viska "öka" till honom - och då bär det iväg i en dunderökning. Risken finns bara att det kokar över då haha! Tyst som en mus och låta honom öka själv, eftersom snett igenom och öka är samma sak om man heter Ziro ;)
Mina mål då? Jo, vi rider ju två klasser. Vilken som kommer gå bäst/sämst vet jag inte, det kan variera. Men jag hoppaaaaas att båda två går bra.
Sist vi tävlade i Kumla var förra våren, och gav en fjärdeplats i LA:1 på 66% och någon utanför placering i LA:P1 debuten, bara ett par poäng ifrån själva vinsten. Surt.
Målen för tävlingen:
*Ziro ska vara lugn och vänta på mig, inte öka eller dra iväg på egna äventyr.
*LA:1 på 65% och en okej känsla.
*LA:P1 på 62% och en okej känsla.
*Vi ska ha KUL och inte känna av någon press!
*På framridningen vill jag kunna göra just det - rida fram. Han ska inte bocka och sparka överdrivet mycket, och kunna passera andra hästar utan att skygga eller kicka.
Anledningen till att jag sätter så pass låg procent är för att det är just första tävlingen, och atombomben kan sprängas. Exploderar han en gång så brukar det hålla i sig programmet igenom.
Om två veckor har vi gjort våra första starter, och tävlingen efter det blir nationell. Längtar!
Igår blev det ett hårt pass för Susanne. Vi började med galoppen och red mycket förvänd. Ziro var väldigt fin och jobbade bra! Fokus var formen, att han skulle hålla sig samlad och rund och orka ligga kvar. Vi låg på mittvolten och ställde åt "fel" håll i den förvända, alltså rätt håll (krångligt). Höger förvänd på volten = ställa inåt. Och samma i vänster då. Mycket lösgörande! Efter det red vi serpentiner över ridhuset, och kände jag att jag behövde det så skulle jag ta ett varv på mottvolten.
I traven jobbade vi med öppnor, volter och slutor. En meter innanför fyrkanten, öppna till B/E, volt, och sedan fortsätta på linjen i en sluta. När det funkade bra jobbade vi med diagonalslutorna. Det går stadigt framåt med dem!
Allra sist red vi ökad trav runt hela fyrkanten, och verkligen tryckte på gränsen där. Han jobbade verkligen jättebra och försökte verkligen, så jag är mer än nöjd!
Mamma red samtidigt som mig, så jag har tyvärr ingen film :/
I skolan jobbar vi just nu med entreprenörskap där jag jobbar med att bygga upp mitt framtida företag som jag vill ha. Jag skulle uppskatta om ni kunde gå in på min marknadsundersökning och svara på tre frågor som går på nolltid. Det hjälper mig att lägga upp min planering.
Nya träningsformen sedan ett par år tillbaka är att rida hästarna låga i formen. Benämningen på detta är olika, allt från "LDR = Low deep round", "lång och låg" och så vidare.
När jag tänker på detta så kommer det upp två funderingar i huvudet:
1. Ni som säger "nu ska jag rida henne lång och låg". Lång?! Lång för mig betyder att hästen är lång i kroppen, det vill säga inte ihopriden med bakbenen under sig och höjd rygg. Och om det är vad man är ute efter så känns det fel, för dressyren handlar om att få ihop hästen - få in bakbenen och få de höja ryggen. Vad det än har för betydelse så tycker jag just ordet "lång" låter fel.
2. Att rida hästen i en låg form betyder inte att hästen ska gå på bogarna. Det är många som missar. De lägger ner hästen och hela frampartiet ramlar med ner och hästen ramlar framåtstupa på bogarna. Det är inte syftet. Man kan med rätt träning få hästen gå i låg form med bibehållen balans. Om man släpper hästen på bogarna så ser jag inget syfte med att rida hästen låg, det blir ingen verkan mer än att hästen blir framtung.
EX: Musse rids i lägre form och går på bogarna. Han är tung och inte ihop.
EX: Cherry går i en lägre form och har med sig ryggaktiviteten, hon jobbar där avspänd med balansen kvar vilket gör att hon inte stupar framåt utan behåller vikten på bakbenen.
Det tar tid att lära sig att rida den låga formen korrekt men det går lättare om man förstår att det inte betyder att hela framdelen ska tippa i marken. Cherry jobbades dagligen i två år med detta då hon hade en kort och kompakt hals. Hon kunde tillslut arbeta i en låg form i balans.
Idag är det första mars = VÅR! Egentligen är jag inte ett fan av våren, med allt blött och kladdigt som följer med. Men vår betyder att vi är ett snäpp närmare sommar, vilket jag verkligen är ett stort fan av! Några härliga sommarbilder får ta mig tillbaka (till den kalla sommaren) till förra året!
En bra träning för mig har några olika krav, såsom:
*Variation. Att bara ligga på en volt ger mig inget nöje, och inte Ziro heller. Tycker man inte att det man gör är kul så lär man sig inte mycket av det.
*Jobb med det som behövs. Är det grunderna som behöver slipas så ska grunderna slipas. Det som behövs ska jobbas på, inte det som man vill träna på bara för att.
*Rätt träningsgrad. Ziro är en välutbildad ponny, och jag kan en del jag också. Att trava runt fyrkanten och på några volter ger oss inte mycket. Det vet jag rätt bra hur det ska se ut.
*Sitsen! Jag har en dålig grundsits vilket gör att mina fula små ovanor kan komma fram. Min tränare måste påminna mig om det.
*Vara nogrann. Jag vill inte få massa beröm om något inte är bra, men när det är bra så vill jag verkligen veta det.
*Bra förklaringar. Jag måste ju kunna förstå vad tränaren vill, så en massa kringelkrok-snack går inte hem.
Det är några viktiga punkter.
Tränare jag verkligen fått bra hjälp av är Madeleine Johansson (har hjälpt mig i flera år, dock längesen vi tränade för henne), Susanne Åberg (tränar vi för nu, superbra!). De två har hjälp mig mest, men jag har även testat på Johan Ekenberg och Anna Björkman som jag tycker varit kanon! Johan ska jag börja träna mer för nu är tanken. Jag har även ridit för Marianne Essen, och ska göra det nästa lördag igen.
Nedanstående hingstar har hittills godkänts för avel. 4- och 5-åriga hingstar samt prestationshingstar i hoppning gör sitt sista prov på fredag. Vilka som godkänns blir klart fredag eftermiddag.
3-åriga hingstar
↑ Certus NL (SWB) Mörkbrun e. Zuidenwind u. Celica (F. 4) (SWB) e. Figaro R, mankhöjd 168 cm, äg/uppf Bengt Nilsson.
↑ Diador Brun e. Diarado u. Grandessa e. Polydor, mankhöjd 165 cm, äg Stall Österlund, uppf B.J.M. Wezenberg.
4-åriga gångartshingstar
↑ Edison O Brun e. Johnson u. Zialita O e. Rousseau, mankhöjd 171 cm, äg Björkås C & M, uppf P. Oosterbosch.
↑ Gustav (SWB) Fux e. Damino SD (SWB) u. Taiga (72) (SWB) e. Rambo (SWB), mankhöjd 166 cm, äg/uppf Per Holmestrand.
↑ Lynch Bages Fux e. Londontime u. Cinderella e. Cordoba, mankhöjd 172 cm, äg Johan Ifverson, uppf Dorothea och Hermann Osmers.
Sankt Erik II (SWB) Fux e. Johnson u. Weuchette e. Weltmeyer, mankhöjd 168 cm, äg/uppf Forty Invest AB.
Direktkvalificerade hingstar
↑ Boss VDL 1255 Brun f 2006 e. Indoctro u. Nisolde e. Nimmerdor, mankhöjd 169 cm, äg R. Rikkert och VDL Stud, uppf W. Abbring, ryttare Magnus Österlund
↑ Cormac N (SWB) Mörkbrun f 2007 e. Corlensky G u. Isis N (SWB) e. Indoctro, mankhöjd 168 cm, äg Olle Kindberg, uppf Ingrid och Olle Kindberg.
↑ Daquar CC 1236 Mörkbrun f 2009 e. Diarado u. Valentina II e. Quinar, mankhöjd 167 cm, äg CC Holsteiner Breeding, uppf Klaus-Peter Wiepert.
↑ Don Primus Brun f 2005 e. Don Primero u. Landine e. Sandro Hit u. Landane e. Bariton, mankhöjd 168 cm, äg Paul Schockemöhle Pferdehalt. GmbH, uppf Gestuet Lewitz.
↑ Durrant Brun f 2008 e. Warrant u. Tanagra e. Voltaire u. Cabriola Z e. Calvin Z, mankhöjd 163 cm, äg Björn Svensson.
↑ Last Man's Hope Brun f 2007 e. Last Man Standing u. Caletta e. Conteros, mankhöjd 170 cm, äg Gestuet Lewitz, uppf Zuchthof Gebr. Müller GbR.
↑ Qurinell (SWB) Fux f 2008 e. Quaterback u. Cavatina (20) (SWB) e. Ampere, mankhöjd 166 cm, äg/uppf Sundsmåla Gård AB.
↑ Snap Shot Brun f 2006 e. Sir Donnerhall u. Ally e. Alabaster, mankhöjd 165 cm, äg Calista Holding AS, uppf Kamma Beirholm.
↑ Spitfire Z Brun f 2009 e. Stalypso u. Uramie e. Lux Z u. Kyra e. Ramiro Z, mankhöjd 164 cm, äg Stald Cajus, uppf Emelie Linderholt.
Finns det något värre än hästar som bara kliver över en? Som inte har någon respekt och som "hänger" i grimskaftet? Hästar väger så pass mycket och har en sån kroppsstorlek att det lätt bli farligt.
Vi har alltid lärt våra hästar att lyssna på kroppsspråket. Stannar jag så ska de stanna i bibehållen position, det vill säga axel-bog ungefär. Vi ska inte behöva dra i grimskaftet utan det ska vara lika slakt som när vi går med de - alltså stannar vi bara för kroppsspråket. Börjar vi gå så ska de börja gå. Står vi still så ska de stå still.
Gör de inte något av det ovannämnda så ryggar vi ett par steg och gör om igen tills proceduren är rätt. Det behövs inte många gånger innan budskapet sjunkt in. Däremot behöver man upprepa det ibland vid eventuella tvekningar men det är hyfsat acceptabelt beroende på hästen.
Redan från början ska man lära sig göra rätt. Fast det strutar Wilma i, hon bestämde sig för att hon ville äta gräs fast det inte var gott och det gjorde hon.
Idag blev det ett dressyrpass i ridhuset. Ziro kändes lite matt i början, men ändå helt okej. Efter andra galoppen blev det dock krut i honom! Ju mer jag bad om desto mer försökte han och tog han i.
Jag började med att trava igång honom lång, låg och rund. Efter galoppen var han väldigt fin i detta arbete och gick väldigt stadigt. Han hde väldigt bråttom och blev väldigt pigg, så jag hade lite svårt att få honom att ta ut och vila på steget. Iställe blev traven lite trippig, men det var ingen större fara.
Galoppen var himla fin idag! Jag bad honom om att samlasamlasamla, ner i en väldigt samlad och luftig galopp, för att med fjäderlätta hjälper och ett "öka" explodera i ökad galopp. Det gjorde vi om flera gånger i båda varven, och jag fick honom helt mellan hjälperna då. Vi gjorde en del galopp-halt/ryggning-galopp, och det gjorde han fint. Lite väl ivrig och flög bakåt i ryggningarna, och flög fram i galopp, men det är så härligt!
Alla borde få uppleva att rida Ziro, han är så jäkla underbar! Mjuk, känslig, en stark vilja att göra rätt, och härligt pigg. Han suuuuger i sig allt beröm och försöker ännu mer. Det är min fina pojk det!
Sedan red jag Valle lite också. Mamma tyckte att han var lite stel i högervarvet, så jag hoppade upp lite. Visst var han stel, men det släppte efter en del galopparbete med fattningar och övergångar. Väldigt fin blev han då!
Idag fotades en del av mina schabrak. En del otvättade då det blev helt spontant - därför är inte heller alla med. De kommer upp allt till helgen troligtvis.
Är det inte fruktansvärt jobbigt att få reklamkommentarer? "Var med i bloggtävlingen", "Var med i dagens blogg" osv osv. Våran blogg är ingen marknadsplats, och jag raderar alla reklamkommentarer. Det är så patetiskt att kommentera så. Är man verkligen så desperat för att få sina 4 extra läsare?
Ziro gillar inte de kommentarerna han heller, då blir ni sparkade av hans lilla rumpa! Med ena sidan vågig svans och andra sidan rak :)
En inspirerande och intressant blogg är Emilie Nyreröd's! Den är dressyrig och handlar även mycket om aveln - mina två favoritintressen. Hon skriver mycket bra och man kan alltid hämta tips, övningar och inspiration därifrån.
Just nu är hon på Bruksprovet och visar upp deras fina hingst.
Ziro och jag började med att rida igång på ridbanan, för att mjuka upp honom efter två lugna dagar. Han var precis som alltid annars, väldigt mjuk och fin. Han var himla pigg och busig också!
Sedan gick vi till sommarhagen. Där vart det åka av! Nej, men han fick busa precis hur mycket han ville, vilket han gjorde. Vi racade, han gjorde bakuter, bumpade (huvudet ner, benen ut åt sidorna och hoppa runt haha) och var jätteglad. Så himla kul att rida honom!
Valle red jag också i sommarhagen, men han skulle göra tvärt emot vad Ziro gjort. När jag red Valle för två dagar sedan så ville han busa. När vi galopperade så tvärstannade han och drog ner huvudet (så Valle busar). Det blir ju tvärstopp att man glider fram, och så har han huvudet i backen = stup rakt ner! Haha, jag satt löst faktiskt, men klarade mig!
Idag var jag hård mot honom. Hade det varit min häst hade det varit okej, men nu ska det vara min mammas lugna skogsmulle. Han har testat lite på senaste tiden, som att vägra stå stilla när man ber honom, vid vägen när man väntar på att bilarna ska åka förbi t.ex. Idag fick han backa om han inte stog stilla, och han fick inte busa något.
Idag kommer våran veterinär ut för att vaccinera ponnyerna. Det ska bli spännande att se vad Wilma hittar på idag (hon HATAR honom och visar sig inte från sin bästa sida när han är i närheten...). Men är han bara snabb som attan in och ut från boxen så borde det gå som en dans. Fuxston är inte att leka med när de sätter den sidan till.
Musse ska även på tänderna raspade då de var ojämnt slitna och väldigt dåliga när han kollade de sist för ett halvår sedan. Nu är det dags igen då man inte kan slipa allt på en gång för då blir det inga tänder kvar, haha. Han står och gnisslar tänder i hagen och på stallgången och kastar i sig maten så troligtvis är det därför. Han har ingen riktig koll på sin mun.
Vi har haft våran veterinär i otroligt många år. Är det då man räknas som stamkund? Speciellt nu de senaste åren när vi träffat på honom ofta under 2012 när Cherry inte var bra, innan det har det mest varit vaccinationer och liknande - och det är ju bra det. Vi vill ha friska hästar!
UPTATE: Alla var superduktiga. Wilma skötte sig faktiskt riktigt bra och Musses tänder var mycket bättre. Skönt.
Som trogen avelsnörd följer jag bruksprovet dagligen. Men jag måste få påpeka en sak - vad slarviga de är med bilderna i år. Rörig bakgrund, dåliga vinklar och otilltalande bilder helt enkelt. Det är meningen att man ska göra "reklam" och få folk att få upp ögonen för hingstarna men nu tycker jag det är jättesvårt att få ett bra perspektiv på hur de ser ut.
vs.
Dåligt gjort, det är ingen vidare tilltalande reklam för de unga hingstarna. Nu kanske bättre bilder kommer men första intrycket som man fått nu kunde ha gjorts mycket bättre. Tagits i korrekta vinklar i med korrekt uppställning (många står under sig) och liknande.
En av tävlingarna förra våren, när det verkligen släppte för oss. Han lugnade sig och slutade köra rodeo, och vi plockade placering efter placering, efter denna tävlingen.
Andra klassen var Lagtävlan för ponnyallsvenskan, och jag låg som sista placerade från mitten av klassen. Jag var ju beredd att åka hem, men vi stannade tre timmar till. Jag blev visst placerad!
Vi kom 2a i LA:1 på 66%, och 5a i Lagtävlan för ponnyallsvenskan på 64%.