Imorgon ska Ziro få busa ute på gärdet. Det var längesen vi hade ett pass där vi bara busade, inga krav eller jobb. Vi ska raca och busa, och på onsdag kör vi ett hårt dressyrpass. Torsdag skrittar vi ut och fredag är det äntligen träning igen! :D

 

* Min nuvarande och absolut älskade kavaj är numera för kort i ärmarna. Därför suktar jag efter Kingslands dressyrkavaj. De gånger jag sett den in action så är den supersnygg. Lång, figursydd och lagom stilren. 

Ska prova den nere på GHS. 

 

 

 

 

 

* Jackan från Gina Tricot som är designad till Borås HS. Den är elegant och supersnygg. Perfekt till finare tillfällen så som träningar och skulle även passa till skolan!

 

 

 

* Ny hjälm att träna i. Min nuvarande börjar bli solblekt och då vill jag hellre spara den till tävlingar och inte använda den hemma så det börjar bli värre. 
Tänker mig ventilation så det blir skönt till sommaren och sportigt.

 

 

 

 

/Linn

 

 

 

Många av mina tränare har varit mycket hjälpsamma när det gäller att få igång bakkärran. Att hästen böjer på nacken betyder inte att den går i form. Att gå i form inkluderar bakbenen!

 

Några tips som hjälpt mig:

 

*Mycket galopp hjälper traven. Det kanske låter konstigt men så är det. Fungerar Ziro i galoppen så fungerar han oftast i traven också.

 

*Tempoväxlingar, mycket nyttigt för bakbensaktiviteten. Några övningar:

 

 

 

 

*Öka i en öppna. Då får hästen verkligen arbeta i bak.

 

När du ska köpa ett träns att ha till finare tillfällen, alltså inte bara ute i skogen, köp då inget "bara för att". Här får du några tips vad du kan tänka på:

Långt huvud = Bred nosgrimma. Det tar upp en större del av huvud och lurar ögat. Förbjudet är att ha remont som förvärrar/framhäver det långa huvudet. 

Kort huvud = Smalare nosgrimma. Det framhäver huvudet, en bred nosgrimma till en häst med kort huvud tar alldeles för stor plats och man ser inte något av ansiktet som är viktigt för helhetsintrycket. 

EX 1: Cherrys huvud lättas upp och hon ser elegantare ut i bred nosgrimma:
EX 2: Musse ser ut som en tönt i smal, en bred framhäver hans ansikte och han är vacker i den. 

 

* Har hästen mycket tecken eller inga tecken i huvudet?
Är hästen mörk och inte har några tecken och du har ett svart träns är det lätt att huvudet inte syns. Där är tricket att ha en vitfodrad nosgrimma och gärna ett roligt pannband (tänk bling och liknande som skiljer sig från det mörka, inte bara ett svart läder). Detta gör att man ser huvudet bättre. 

Har du en häst med mycket tecken? Håll det simpelt, helfärgade nosgrimmor gör att det inte blir rörigt och för mycket. 

EX: Porters huvud framhävs med vitfodrad nosgrimma:

 

* Vilken färg på lädret? (Och vi antar att sadeln matchar tränset i efterhand). 
Regel nummer ett - undvik helst brunt läder på skimlar. Speciellt de som går mot orange ton. Det blir alldeles för vasst. Jag rekommenderar helt svart läder som blir en snygg kontrast. 

Fuxar och isabeller gör sig bra både i mörkbrunt och svart läder. Det är en smaksak. 

Svarta/mörka hästar är snyggt i svart läder. Beroende på hur hästen är tecknad är det även snyggt med vitfodrad nosgrimma som jag nämnt tidigare.

Undvik färgglada träns som är rosa, ljusblåa och liknande. Det är inte okej. 

 

 

 

* Pannband?
Jag säger det bara en gång - det ska vara svängda pannband. Det löper snyggare utöver hästens huvud och skapar en fin form. Raka fungerar i nödfall men v-formade är förbjudet, det blir alldeles för hård kontrast och tar fokuset från huvudet. 

Allra snyggast är ett pannband som skiljer sig lite från tränset, det vill säga inte bara ett svart läderpannband utan något på. Det blir lätt ett tungt uttryck, istället rekommenderar jag bling, pannband med mönstersöm och liknande som gör att tränset inte ser lika hårt och tråkigt ut. 

 

 

Detta är att tänka på framförallt till utställningar och liknande. Där handlar det om att visa sin häst från sin bästa sida och då gäller det att tänka till. (OBS: Inga bling pannband där dock!). Från mina erfarenheter har jag även märkt att det ger skillnad på dressyrbanorna, det ser trevligare ut med ett träns som framhäver hästen istället för att få den se tråkig ut. 

Allt handlar om helhetsintrycket. Det är det första intrycket vi får och då vill man att det ska vara bra. Dölj skavanker och framhäv istället. 

 

 

/Linn

Något som irriterar mig fruktansvärt mycket är när ett ekipage kommer in på framridningen, och ryttaren kortar tyglarna efter ett varv, rider direkt i en arbetsform och börjar rida linjer. Utan uppvärmning i stort sett. Det handlar alltså om ekipage som inte är uppvärmda sedan innan, utan går in på framridningen för första gången.

 

Hur fasen tror man att hästen ska kunna prestera om den inte får bli ordentligt lösgjord och uppvärmd? Det kan bli skadligt att inte värma upp ordentligt, och risken för att hästen ska sträcka sig eller överanstränga sig blir större.

 

Det är många som väljer att åka utomlands en period för att träna. Just nu är Matilda hos Adelinde Cornelissen och tränar och jag läser varje träningsinlägg hon skriver för att suga ut tips. Vet att en del åker till Anky van Grunsven och liknande också. Allt för att insipreras och få hjälp att komma vidare. 

 

Om jag någon gång har en så pass bra häst att våra svenska tränare inte längre räcker till, eller att jag behöver akut inspiration och hjälp från andra ögon och erfarenheter - då skulle jag åka till Kyra Kyrklund. Jag skulle inte ens fundera på någon annan, Kyra är mitt självklara val. Hon är fantastisk och har ett väldigt härligt träningssätt och förklarningar som gör att man förstår till 110% vad hon pratar om och är ute efter. 

 

 

Vem skulle ni vilja åka och träna hos under en period? Låt oss säga att ni kan välja vilken toppryttare som helst. Motivera gärna. 

 

 

/Linn

*Ziro ÄLSKAR apelsin, banan, vindruvor osv. Supersmarrigt!

 

*Ute i hagen så gör han stora hål in i hösilagebalen. Sedan kör han ner hela huvudet och äter från mitten.

 

*När han äter sitt kraftfoder, så trycker han läpparna mot gallret samtidigt som han tuggar. Eftersom hans mat är uppblött så rinner det överallt!

 

*Bland det jobbigaste jag vet är när vi åker direkt från skolan till stallet, och jag måste byta om. Jag är en riktig fryskott, så jag står och fryser hur länge som helst innan jag byter om. *Förstenad*

 

*Ziro har väldigt korrekta travökningar. Inte bara massa flygande framben och inga bakben. Han sträcker ut i fram, och skjuter och trampar på i bak. Han har VÄLDIGT fina bakben som han brukar få beröm för i ökningarna. Det har han ärvt av sin pappa (Feno-Me RP 137).

 

 

 

 

/Nathalie

Har ni någon gång hört uttrycket "Lagom är bäst"? Trodde väl det. 

Jag tycker däremot att det inte stämmer - åtminstone inte i ridsporten. 

Om man nu alltid sitter och tänker att lagom är bäst, då sitter man dag ut och dag in med "lagom" takt, "lagom" tempo, "lagom" form, "lagom" lösgjordhet, "lagom" rörlighet.... på det sättet blir det att man springer och trampar i samma sirap varje dag - det händer inget. 

 

Allt handlar om konsekvent variation istället. Variera tempot, variera takten, variera formen, variera rörligheten. Ta tillbaka, rid fram. Överböj, ställ lite. Begär samling, begär ökning. Begär schwung, begär kvickhet i steget. 

Variera, tänj på gränserna. För att kunna komma ett steg längre måste du tänja på gränsen. Du kan inte sitta i din säkra "lagomhet" utan man måste våga öppna dörren och knacka på till nästa nivå. 

 

Cherry och jag ovan, jag började kräva lite mer uppförsbacke och samling. Hon är inte helt eftergiven utan är lite spänd i överlinjen - men tack vare det jobbet lossade hon och kunde efter bara några dagar galoppera i bättre samling och mer i uppförsbacke, just för att vi tändje på gränsen och utvecklade galoppen lite till. 

 

Man ska aldrig vara nöjd för länge. Utan hela tiden sikta efter förbättring. För att förbättras måste man tänja på gränserna. 
Lycka till. 

 

 

/Linn

Jag hittade ännu mer bilder från igår. 
Min kamera börjar verkligen ge upp. Bilderna blir så oklara och med kass kvalité. Jag måste våga lämna iväg den på lagning. Suck. 

 

På översta bilden hade jag precis torkat bort farttårar i ansiktet så jag tappade tygeln. Rider inte med så glappa tyglar annars - om någon undrade. 

 

Igår red jag i ridhuset, och mamma filmade medan jag red küren. Det kändes riktigt riktigt bra med programmet, och Ziro var fin. Han blev väldigt taggad när vi red programmet, men han gjorde allt jag bad honom om väldigt fint.

 

Jag jobbade hela kvällen igår med att fixa musiken, och nu har jag den nästan klar. Jag kan rida till den, men när "the real thing" händer, så måste jag fixa övergångarna så att de blir lite mjukare.

 

Filmen kan jag tyvärr inte visa, eftersom programmet inte är officielt förens jag har tävlat det. Alltså vore det nästan fritt fram för andra att kopiera. Jag tror inte att någon skulle göra det, men jag tar inte risken när programmet passar oss så bra.

 

Har ni någon gång tävlat och regnet bara öst ner? Eller att det varit närmare -30 och man verkligen förfryst sig? Eller hur det har blåst så mycket att hästarna nästan lättar från marken? Eller att det varit så varmt att minst tio ryttare fick hoppa av sina hästar och kasta sig in i ett privatstall med iskallt vatten på huvudet för att inte tuppa av?

Då är det faktiskt ingen stor höjdare att tävla. Det är då man får känna på hur stor ens vilja och motivation faktiskt är, om man väljer att starta trots det. Oavsett vilket väder det än är som jag beskrev ovan så är det oerhört skönt att komma hem efter en sån dag. 

 

Aveln har ändrats genom åren och då även hästarna. Nu för tiden strävar man efter hästar som bär på en naturlig lösgjordhet, naturlig schwung/rörliga - en häst som har allt vi strävar efter i sig naturligt kort sagt. 

Hmm tänker jag då.....

Om vi tänker oss 20 år framåt och aveln fortsätter i samma riktning:

 

Nummer ett - Går aveln ut på att få fram några maskiner som dansar omkring självmant och ryttaren bara behöver sitta där? Vad händer med dressyrens konst?

Nummer två - Om hästarna har allt naturligt i sig, vad lär man sig som ryttare då? Man behöver inte jobba för något, och man får inte lära sig problemlösning (t.ex: hästen sitter fast i vänstersidan, vad ska jag göra?) utan istället kan sitta där och rida runt på en häst som gör jobbet själv. Det är i och för sig inte helt och hållet fel men man lär sig inget som ryttare då, vilket betyder att man tappar dressyrens konst. 

Nummer tre - Vart tar samspelet vägen? Det osynliga språket mellan häst och ryttare som ingen annan ser? Om hästen får fram allt man söker efter (tänk utbildningsskalan) av sig själv.... då tappar man samspelet. Då behöver ryttaren bara sitta där och styra. Om inte hästarna lär sig programmen själv också.........

 

 

Jag har ridit hästar som varit som jag beskrev ovan - varit naturligt bra och man inte behövde göra så mycket. Och jag har även ridit hästar som kräver sin ryttare för att prestera som ovan. 

Även om hästen som hade allt naturligt gav en fin känsla och att man bara kunde sitta där och njuta så lever det inte ens i närheten upp till när man tagit sig över en tröskel genom att ha arbetat igenom en sida som satt fast och då få fram dansen... den känslan och njutningen är bättre än allt annat. Och det är det man lär sig av - att kämpa mot målen. 

 

 

 

 

/Linn

 

Till träning är bruna ridstövlar döläckert. Jag var skeptiskt mot det förut men nu skulle jag döda för ett par bruna att träna i. Det värker i "måste ha" tanken i mig när jag ser ett par. 

 

Som jag har skrivit så har Porter haft en aktiv vila av olika skäl, jag är lite rädd att allt ska bli för intensivt nu när han börjar bli till åldern och inte varit igång på ett par år och då får han ta det lugnt ett par dagar för återhämtning och check. Jag vill inte ha en skadad ponny. 

 

Idag fick jag äntligen sitta upp igen. Vi har linlöpt honom två dagar innan så jag inte skulle riskera livet då han älskar att bli riden och man vet aldrig riktigt om han spenderar lyckan uppe i luften eller på marken. Som tur är så är jag van med Cherry och hennes bravader som var rätt hemska ibland så jag är sadelfast, men det är onödigt att ta några större risker. 
Hur som helst så busade han bara lite nu när han fått springa av sig lite i två dagar. Han lyssnade ganska bra idag trots vila. Skänkeln betydde dock galopp och inte att han skulle gå fram till bettet och aktivera bakbenen.... 

 

Han var ganska stark och la sig på för att han ville leka lattjolajban så jag fick ta och lätta i extrem överdrift hela tiden. Därför är det stort glapp i tyglarna ibland. 
Jag försökte få honom att sänka sig och böja på sin starka hingstnacke, den är inte lätt att rubba ska ni veta. Det gick hyfsat bra faktiskt, det brukar annars ta ett par dagar när han vilat för att han ska kunna arbetas igen. 

 

Att lägga ut jämförelsebilder är ganska populärt. Men visar de egentligen skillnaden? Det är som Linn skrev i ett annat inlägg, att redigeringen luras. Det är klart att man vill att "före-bilden" ska se dålig ut, och "nu-bilden" ska se bra ut. Vad gör man? Jo, man redigerar ju såklart båda bilderna, vrider om den nya bilder, gör den gamla lite mörkare osv.

 

Ungefär såhär:

 

Den här bilden togs ca 3 veckor efter att jag fått Ziro. Bilden är mörk, han har vinterpäls, smutsiga bakben, inte så mycket muskler, han ser bakhög ut. Tråkig bakgrund, manen är delad på två sidor.

 

Att hästarna ska röra sig i uppförsbacke är ingen ny lärdom för oss dressyrryttare. Vi jobbar dagligen för att hitta just uppförsbacken, få hästen sätta sig på bakdelen och lätta fram. Lättare sagt en gjort. 
Genom att ha analyserat bilder på bloggar och hästannonser har jag upptäckt väldigt många fula knep för att lura ögat på att hästen går i uppförsbacke. 

 

Kul att läsa era svar!

 

Ziro reds förut ca 6 gånger i veckan, men nu när det är högre krav och hårdare pass, så rids han 4-5 gånger i veckan. Rider man hårt så är det väldigt viktigt med vila, för att kroppen ska hinna återhämta sig. Han rids hård dressyr 2 gånger i veckan, rids ut 1-2 gånger i veckan, och en gång antingen hoppar- eller rids han lätt. Resten av dagarna promeneras han ut för hand. Ut och gå på grusvägarna, skogsstigarna osv. Vi älskar båda två att trickträna och busa i ridhuset också, så det gör vi också.

 

Tänk på att inte rida hårda pass flera dagar i rad. Två dagar max, enligt mig. Tredje dagen ska vara lugn, inte helt vila, men lugn. Det gäller att tänka på att hästens kropp ska hålla, och då kan man inte rida hårt flera dagar, sedan rida ut och galoppera (långa sträckor då), och sedan bara stå i hagen. Det är inte hållbart.

 

Under vintern vilar Ziro aldrig helt. När det är kallt står de mest bara stilla, och kan då bli stela i lederna. En promenad eller skrittur gör att de får röra sig och mjuka upp kroppen.

 

Finns det någon som har tävlat med en sjuk häst? Som är hostig, förkyld med gult snor eller liknande? 
Jag vet att det förkommer, åtminstone på lägre nivå där inga veterinärbesiktningar gör så man inte tar några större risker. 

 

Jag själv skulle inte starta med något som smittade eller ens var risk för att smitta någon. Så om min häst skulle vara förkyld med t.ex. gult snor skulle jag avanmäla. För säkerhetsskull. 
De som faktiskt startar med något som kan vara smittsamt beter sig oerhört respektlöst. Inte bara mot sina medtävlande som riskerar att få sina hästar smittade utan också mot sin tävlingskamrat - hästen. Att tävla är påfrestande, jag vet själv hur mycket extra energi det tar att starta ens en klass när man är sjuk. 

 

(Foto: Emelie Jansson - fjordyy.webblogg.se)

 

Hur tänker ni om detta? 

 

/Linn

Jag vet att det är många som har skydd i hagen på sina hästar och ponnyer. Speciellt de som tävlar och då högre klasser vilket innebär att hästen är högre i värde och så vidare. Annars är det väl också populärt på olycksfåglar som skadar sig genom att titta på ett grässtrå. 

 

Själv har jag aldrig haft skydd i hagen trots att våra går ute från 05.45-20-30, ganska länge alltså. Mina ponnyer är absolut inte världens lugnaste utan kan lätt få för sig att dra en repa om de känner för det genom stock och sten (förutom Porter, han är som Ferdinand på julafton - han står och njuter och är lugnet själv). 

Jag har absolut haft tanken på skydd - speciellt på Cherry som var rätt högt i prisklass den sista tiden och hon kunde busa till det rejält. Men jag har klarat mig utan det och kommer säkert göra det även i framtiden. 

 

 

Ni som har skydd? Vad har ni för några? Senskydd, damasker, boots? Hur får ni de sitta bra under så många timmar och framförallt - varför har ni det? 
Vore intressant att veta hur andra tänker. 

 

 

 Jag är både för och emot skydd i hagen. Jag kan inte riktigt bestämma mig i frågan på en enda sida utan är rätt neutral. Däremot är jag skeptisk emot framförallt lindor i hagen - om de går upp och snurrar av sig och man inte är på plats.... usch vad lätt en olycka kan ske då. 

 

 

 /Linn

Hur många dagar i veckan rider ni era hästar? Varför? Svara på det så ska ni få mitt svar lite senare, det kan vara ganska intressant det där!