Om ni fick välja mellan två olika slags hästar med olika slags fördelar.... vilken av dessa skulle ni välja?

Häst nummer ett:
En häst som sitter fast, är stark och som går med huvudet i vädret. Trots mycket och korrekt träning så händer inte mycket. Ibland, några linjer här och var under några ridpass, så är hästen jättefin. Men 9/10 så är huvudet i vädret och allt är stretigt. När man väl får lite utveckling och man får det stressigt en eller två dagar och måste låta hästen vila så tappar den allt och man är tillbaka på ruta ett igen. Ofta får man känslan av att hästen tappar allt man ridit igenom under natten och varje pass börjas från punkten där man startade utan att man egentligen får igenom något under passet. 

 

En häst som knäpper av. Det är helt tomt i handen och vad man än gör så krullar hästen ihop sig. Hästen sitter fast lite här och var men det är inget som syns direkt på marken. Den är jämn i sitt presterande, ingen topp och ingen dal - alltid med nacken avknäppt. 

 

 

Jag är lite neutral i frågan. Ingen av hästarna arbetar korrekt och därför är ingen av hästarna "självklar" att välja. Den ena hästen kan man lura andra med (jag menar, det syns inte alltid för orutinerade ögon om hästen knäpper av vilket innebär att man fortfarande kan samla mer poäng på tävlingsbanan än på hästen som har huvudet uppe i värdet och stretar emot), och den andra är jättefin några väldigt få steg - och hur långt kommer man egentligen med det? När hästen tappar allt under natten?

 

 

/Linn

 

 

/Nathalie

Ursäkta rubriken, men så känner jag.

 

Det värsta med hopptävlingar måste vara framridningen. Man fick akta sig för att inte bli påkörd av småungar som red runt i 190 i galopp på en liten volt. Vände upp mot hindrena så fort och snävt att ponnysarna halvt gick omkull, för att sedan sticka till med sporrarna och kasta sig över hindren. Det gjorde mig så förbannad. STACKARS ponnysar som måste stå ut med det.

 

Och föräldrarna säger inte till. Hade det varit mina ungar hade jag sett till att de fått börja om på ridskola, för där fick iallafall jag lära mig de enklaste grunderna, vilket dessa ungar inte verkar ha gjort.

 

Nej fy vad det gör mig arg. Ta hand om din ponny och rid den med respekt, eller sälj den till någon som gör det.

 

Ja, idag var dressyrponnyn hopponny för en dag. Inte en rutinerad sådan, men ändå.

 

LD: Man fick bara vara 5 ekipage i ridhuset, och framridning och framhoppning är på samma ställe, så vi fick kanske 10 minuter på oss till att rida och hoppa fram. Jag hoppade räcket två gånger och oxern tre gånger, sedan var det min tur.

 

På banan: Han var väldigt spänd och lite tittig för puliken på ena kortsidan. Han hoppade ettan klockrent, men ett stopp på tvåan som jag tar på mig. Jag visade honom inte vägen ordentligt, och kunde ha hållt om bättre, Trean blev också ett stopp, men då tittade han på publiken på kortsidan (man hoppade mot publiken) och såg nog inte hindret. När jag kom på det igen hoppade han klockrent. En glädjebakut efter fyran, och direkt efter kom femman, men där red jag ordentligt så han hoppade.

 

Jag är väldigt nöjd med det!

 

Jag gjorde en omstart också, för att få bättre flyt, men det sket sig... Han stannade på ettan, det tyckte jag var ett onödigt stopp men jag kunde ha ridit bättre. Sedan gjorde han ett kråkhopp på tvåan och trean och stannade på fyran. Då valde jag att utgå. Det kändes att han inte orkade och det var kämpigt, och det ska det inte vara. Allt vi gör ska vara kul, så det skulle varit dumt av mig att försöka pressa honom.

 

Det kommer en film från första hoppningen! :D

 

Idag åkte vi till ridhuset igen för att markarbeta. 

 

Skritten jobbade både han och jag bra i. Jag red och vågade verkligen puscha på gränsen vilket gjorde att han lossade mer än förra gången och blev helt okej. Jag jobbar mycket med att flytta bogarna för det är där han sitter fast allra mest. 
I traven och galoppen får vi det inte att stämma. Han sitter fast (inte ett dugg konstigt, nu har han inte blivit trimmad på länge och har innan det inte varit igång på x antal år) och jag kommer inte till ridning. Han blir stark för att det blir jobbigt och jag får honom då inte mellan skänkel och hand. Vilket innebär en ponny som går med huvudet i luften och en ryttare som är helt slut i armarna som fått ett extra ben i handen. 

Jag ska byta tillbaka till andra bettet och se. Sedan behöver han ridas igenom av Britt som verkligen kan lösa alla situationer. 

 

 

Jag hatar att vara ringrostig för jag kan inte rida i det sista som behövs. Mitt uppehåll som blev under Cherrys rehabilitering gjorde mig inte gott. Blir lite ledsen för jag vet att jag kan, känner mig som en nybörjare nu. Men det blir inte lättare för mig när ponnyn också är ringrostig. Men får vi ordning på varandra så vet jag att underverk kommer ske!

 

Om en vecka händer något väldigt kul, och lyxigt för hästarna! Det gäller Valle och Ziro, de kommer få det som KUNGAR!

 

Sug på den karamellen!

 

 

DIMMANS EMIR

Poäng: 40 
Född 2010 hos Helena Gruhb, Skurup
f Jolly Roger RNF 109 m Dimmans Elmia RNF 2092
mf Silverlea Buckskin RNF 96 mm Miss Ellie RNF 1560
mmf Burma Wilton RNF 59 mmmf Dawn of Spring RNF 18

Äg.Helena Gruhb, Skurup

TORPALYCKANS MAN-BOY

Poäng: 40
Född 2010 hos Torpalyckans stuteri, Ingelstad
f Stackarps Peer-Boy RNF 185 m Thera Stb.5890
mf Monday's Moscan He.Stb.161 NFH mm Manon Stb. 2768
mmf Nieuwmoeds Warrendo He.Stb.55 mmmf Broomy Slipon 2894 NPS

Äg. Torpalyckans stuteri, Ingelstad


Godkända 4 åringar

MEWEIS AF TOFTAGÅRDEN

Poäng: 40
Född 2009 hos Siw Mattsson, Bjärnum
f Sturevallens Gentleman RNF 95 m Sturevallens Monami RNF 2701
mf stratorps Mowitz RNF 129 mm Matilda IV RNF 1915
mmf Hedlanda Good-Boy RNF 85 mmmf Lobsang RNF 41

Äg. Siw Mattsson, Bjärnum,

Godkända äldre

BAKKEGAARDS PINPOINT

Poäng: 41
Född 1997 hos Inga Lippman,
f Malibu II NFHE 100 DK NF m Bakkegaards Piccoline NF1138DK
mf Beacon Pericles NFHE 5 DK NF mm Havens Filline NF 662 DK NF
mmf Peveril Probus NFHE 17 DK NF mmmf Forest Horse GBR NF

Äg. Torpalyckans stuteri, Torpalyckan, 360 44 Ingelstad

Film från hoppningen!

 

 

Oxern låg på 85 cm, och vi ska hoppa 80, så¨det ska nog gå bra :)

 

 

/Nathalie

Idag klädde vi ut oss som hoppekipage. Han fick låna ett pullarträns och min hoppsadel. Den har jag visserligen ridit i innan men idag blev det full mundering. Det var rätt skönt för min träningsvärk från gårdagen (hehe) kändes inte lika mycket när jag hade korta läder. 

 

Bettet jag provade igår var ett novabett. Jag fick det i födelsedagspresent av Karro och Anki som har hästarna här, tanken var då att ha det till Wilma för att få henne våga ta mer stöd på bettet. Det blev en stor skillnad på hela ponnyn när jag provade det på henne, helt plöstligt fick man kontakten med hennes mun och hon sökte sig nedåt. 

 

När Porter kom visade det sig att han har lika liten mun som Wilma och jag bestämde mig då för att prova det även på honom då han inte har styrkan till att vara stadig. Men jag har inte kommit till skott då jag ville vara i ett ridhus första gången då det finns risk (även om den är liten så vill jag tänka på säkerheten, speciellt när jag har en hingst) att de biter av det. 

 

 

Jag upplevde en stor skillnad. Han skummade redan första delen av passet, det rann fradga hela tiden. Och han tog mer stöd på bettet. Jag upplevde aldrig att han släppte bettet. Tanken är nu att rida med det en period så han får bygga upp styrkan och stadigheten och sedan övergå till det gamla tredelade (kommer variera mellan dessa två i en period). 

 

 

/Linn

Här är filmen från FEI Mästerskap :)

 

 

 

 

/Nathalie

Idag åkte vi äntligen till ett ridhus. Det var väldigt länge sedan på grund av vädret och annat så det var väldigt roligt. Att ridhuset också är fantastiskt fint med riktigt bra underlag gör inte saken sämre. 

Det här var första "riktiga" passet på länge, annars har jag bara suttit på gärdet och ställt lite åt båda hållen då det inte är så lätt att arbeta där, man får så svårt att hålla linjer och det blir omotiverande. 
Jag provade även ett nytt bett då jag önskar ett lite jämnare stöd, ibland när det blir jobbigt så är han lite glapp i stödet ibland. Jag upplevde faktiskt skillnad och det rann fradga ur munnen på honom så om han får lära känna bettet mer så tror jag underverk kommer ske. 

Han kändes helt okej för att inte vara igenomriden på länge. Vi brukar trots allt falla några steg och den här gången hade vi inte fallit fullt så mycket. Han travade fint och släppte igenom lite. På torsdag ska vi iväg igen och då hoppas jag på att få honom lossa ännu mer. 

Nästa gång ska jag även sätta på mig sporrar så jag kan driva igenom lite till, är för klen i mina ben.

 

Har ni tänkt på att man ofta lägger märke till vilka som har ny häst/ponny? Individen i fråga är ofta lite mager eller lite rund. Men det är bara naturligt. Man ska prova nytt foder och hitta en fodermängd som passar hästen utöver ens träning och eftertraktade egenskaper. Även om tidigare ägaren skickar en lista så blir det aldrig exakt då man kanske inte har samma hökvalité och liknande. 

Visst kan man räkna ut en foderstatus men jag tycker det är viktigare att se på individen. "Okej, nu är hästen lite mager. Då ökar vi på lite", alternativt "Nu är hästen lite rund, då drar jag ner lite på maten". Det är jättesvårt att hitta rätt mängd på en ny individ. 

 

 

 

Ja, vad ska man säga? Nationella debuten avklarad iallafall!

 

Jag är så jäkla trött, så jag drar det lite snabbt bara:

 

Framridning FEI Lagtävlan: Han kändes väldigt fin! Lugn och uppmärksam..

 

På banan: Det gick SKIT! Han kollade på allt runt omkring, sket i mig och var rädd för domaren när vi red förbi för 100:e gången. Innan var det inge läskigt alls! Denna kassa ritt där ingenting funkade ( och två felridningar, smartskalle) så var jag så förbannad. Kunde inte hålla tillbaka tårarna, så arg var jag. 55%, och det var inte värt en poäng till.

 

4 timmar till nästa start då! Han fick käka sin betfor, och sen gick vi på en promenad.

 

Framridning FEI Mästerskap: Här var jag väldigt sträng. Korrigerade minsta lilla olydnad, hans reaktioner skulle vara blixtsnabba och allt skulle flyta på.

 

På banan: Han var väldigt fin! Vi hade inga större missar, men det är en heeeel del att jobba med. Slutorna drar ner så himla mycket! Det är flera procent bara där, och så behövs mer styrka och bärighet, det skrev alla domare. Men vi fick fina lovord och bra tips!

 

59% i denna klassen. Det är jag väldigt nöjd med! Det kommer vi kunna göra mycket bättre, när vi får lite mer rutin.

 

Jag fick en fråga om hur länge jag är i stallet och vad jag gör, så jag kan ta det i ett inlägg :)

 

När jag kommer till stallet ropar jag några ord till Ziro först av allt, eftersom hans hage är precis bredvid "parkeringen". Sedan går jag och byter om om jag kommer direkt från skolan. Beroende på tiden så antingen mockar jag och gör kraftfodret, eller tar in honom och grejar. Börjar det bli mörkt och jag ska rida, så tar jag alltid honom först.

 

Mocka är något jag nästan alltid vill göra själv. Det är inte så att jag inte litar på mamma/pappa, men jag är så petnoga när jag mockar. Vill ha ut allt kiss och minsta lilla bajsbit ska ut. Sen ska spånet läggas på rätt sätt. Mest i mitten och mindre mot kanterna. Det är för att han bajsar på kanterna = lite lättare att mocka. Men han är en bajs-kulspruta. Ingen ordning där, utan han bajsar där rumpan råkar vara (fast aldrig mitt i boxen, bara kanter).

 

Samma med kraften och vattnet, det fixar jag helst själv. Är man kontrollfreak så är man! Han ska ju ha just SÅ mycket, eller SÅ.

 

Så när jag mockat och grejat rider jag, eller om jag rider först så mockar jag efteråt.

 

Hösilage får han också såklart, men eftersom han får fri tillgång ute så behöver jag bara göra hösilage till kvällen. Det lägger jag i ett stort och finmaskigt nät så att han får plocka. Jag slänger även ner en höskiva, så att han kan pilla med det när hösilaget är slut. Hö är nämligen inte lika gott, så det blir kvar.

 

Idag debuterar vi nationellt, och rider båda FEI-programmet (lagtävlan och mästerskap). Vi rider 13.55 och 18.20.

 

Ni kan följa oss på Equipe om ni klickar HÄR.

 

Ikväll var det ju träning fär Susanne. Vi red några delar ur programmet vilket gick ganska okej. Det är ryttarmissar, helt klart. Jag spänner mig för mycket och slutar rida, men jag måste fortsätta vara tydlig och förklara för honom vad det är jag vill, istället för att bara hoppas på det bästa.

 

Vi red saxen i sluta på ett annat sätt än i programmet, men det var ju själva slutan som skulle jobbas med.

 

Sedan red vi även halvcirklarna i galopp med enkelt byte. Det kan vara trixigt att få till cirklarna och bytet (som dessutom ska vara rakt, dubbel svårighet!), men när jag slutade mesa (och som Johan skulle sagt) och slutade vara försiktig i fel ögonblick och vara så jävla klen, så funkade det mycket bättre! Jag måste tänka på vägen för att bytet ska bli bra, annars sabbar jag bara för honom.

 

Travökningarna har jag tyckt känts lite knackliga - ojämna - men de funkade riktigt bra ändå!

 

Vi hoppas på det bästa, och hoppas att jag skärper mig och rider ordentligt!

 

Prio nummer 1 för mig är att ha ett starkt band till min häst. Min häst ska se mig som en vän, inte en boss. Vi ska behandla varandra respekt. Det är något många glömmer, att inte bara hästen ska behandla oss med respekt, utan att vi måste respektera hästen också. Om min häst inte kommer i hagen, det får mig att tänka till. Varför vill han inte komma till mig?

 

Ziro kommer 99% av gångerna i hagen. Är det jättemycket lera så kan det hända att han bara står och tittar på mig och trampar runt lite, men det förstår jag.

 

Jag vill att min häst ska VILJA umgås med mig, och inte bli rädd så fort jag höjer handen. Ziro och jag har under våra två år fått en starkt band som överlever alla smällar och slag. Han blir glad när han ser att jag kommer till stallet, och ställer sig vid öppningen i hagen med spetsade öron. Vi springer och leker i hagen, han jagar mig och bockar runt. Han går förbi läskiga saker när vi rider ut, för att han litar på mig. Kom ihåg det ordet, tillit.

 

Om din häst inte litar på dig som vän och ryttare, så kommer ni inte prestera. Så enkelt är det.

 

Vad ska du göra för att få hästens tillit och vänskap? Jag har ett par tips!

 

*Träna lydnad. Hästen ska följa dig, om du springer, går, svänger eller vad som helst.

 

*Trickträna. Det får hästen uppmärksam på dig, och det är en kul grej att göra tillsammans.

 

*VAR GLAD. Ingen gillar att umgås med någon om är tjurig och bitter. Om hästen småjävlas lite med dig, skratta åt saken istället för att daska till den.

 

*Ta din tid. Pussa på hästen, ge den små godisar, borsta extra länge.

 

*Istället för att skritta ut, ta en promenad tillsammans. Då går ni ihop, och du kan klappa och prata med hästen på ett annat sätt.

 

*Istället för vilodag - UMGÅS!

 

Jag blir lite ledsen när jag ser hur många som tar in hästen, rider och sedan ställer in den i boxen. Inget "umgås", utan bara gör det man ska. Ziro och jag småbusar varje dag. Han buffar lite på mig när jag borstar benen, försöker sno borsten ifrån mig, snosar mig i håret, viker upp överläppen och drar den över min hjälm när vi går. Jag fintar honom i hagen när han kommer så han får jaga mig (så skapra svängar gör jag så att mina knän mår uselt haha!).

 

 

Ziro och jag är bästa kompisar, och jag är helt hundra på att det underlättar mycket för oss i ridningen. Vi tricktränar, och det är kul att leka med spansk skritt, dutta mulen på hinklock och springa efter dem när jag kastar, och massa mer. Han kan en del trick nu den där killen!

 

 

/Nathalie

 

 

Alla hamnar vi väl i ett mellanstadie? När man ständigt plockar placeringar och höga procent i LB, men knappt får ihop 60% i LA, som jag och Ziro hade för drygt ett år sedan. Nu är vi där igen, men nu med LA-FEI. Nej, vi är absolut inte "för bra" för LA, men jag börjar känna mig hyfsat färdig där ändå. Men än är vi inte ett av de ekipage som kommer kunna prestera på topp i FEI än. Så vad gör man?

 

Personligen startar jag hellre en klass som jag inte är helt redo för, än att ligga och nöta i samma klasser på samma procent. Man måste misslyckas för att lyckas. Alltså, det är okej att starta FEI även om man inte är "där", och se en utveckling, och jobba sig uppåt i procenten. Att känna hur det där svåra blir lättare och lättare, och verkligen KÄNNA utvecklingen.

 

Det hände mig och Ziro i somras. Vi startade LA:P1 gång på gång, med 60-63% ungefär. Men tävling efter tävling kändes det lite bättre, enklare. Och så en gång låg vi där på 68% och vinst. Sedan red vi på 70% och ännu en vinst. Den gången kändes det inte svårare än att rida en LB. Gången efter det vann på en till LA:P1 på 65%. Det gick inte bra alls, men just för att vi hade hittat "lättheten" i programmet så kunde vi kamma hem vinsten med en ganska stor marginal.