Fri form eller ihopriden?

En sak har jag väldigt svårt att förstå. Ni vet de som rider utan sadel och träns och endast styr med en halsring och kroppsignaler, och som påstår att deras sätt är mycket mer hållbart för hästen och klankar ner på våran ordinarie ridning.... hur är tanken bakom det? 
 
Jag tänker såhär; 
Vi rider inte våra hästar i form "bara för att", och "bara för att det ser snyggt ut". Utan varför vi rider hästen i form är för att det ger bäst förutsättningar för hästen att bära upp ryttaren, ha förutsättningar till hållbarhet och för att ha hästen i balans. Bland annat. 
 
Och för att kolla meningen med korrekt ridning - vilket är att få hästen få över mer vikt på bakbenen och därför komma upp i framdelen (som alla vet har hästen mer procent vikt på frambenen i naturligt läge vilket sliter oerhört på benen och kroppen öht), och därför rider vi hästen i form från bakbenen fram till bettet så att vi har hästen mellan skänkel och hand. Först när hästen är där kan vi inverka och få hästen lägga över mer vikt på bakbenen. 
Att ni tar bort sadeln, fine, men att ta bort tränset förstår jag inte. För då kan ni inte arbeta hästen mellan skänkel och hand samt bli ihopriden - och då går hästen på frambenen och sliter på sin kropp.
JA man kan driva på till aktiva bakben och "ta tillbaka" med kroppen men hästen är inte ihopriden för det, och ihopriden måste den vara annars sliter det. Det finns som sagt en anledning till varför vi rider ihop hästen och inte låter den gå lång och på bogarna. 
 

Skulle det räcka med att rida ihop hästen för kroppen så tror jag inte att WC ryttarna skulle rida med utrustning. De om några har styrkan och kunskapen att rida ihop hästen utan utrustning men bevisligen gör de ett självklart val. De har vettet att förstå att det är hjälpande istället för stjälpande att rida med utrustning och hästen i form. 
 

Jag beundrar er som kan kontrollera era hästar utan utrustning. Absolut. Men det är definitivt inte hållbar ridning då hästen inte blir ihopriden på samma sätt, om ens på något sätt.
Det är en fantastiskt kontakt med hästen, men det främjar inte dess hållbarhet.
 
Hur illa vi än vill se det så finns det en anledning till varför vi rider med den utrustningen vi gör. Det finns forskningar och framförallt bevisade resultat på hjälpen utrustningen gör. Och den förstör inte alls för hästen, snarare främjar hästen att arbeta korrekt om den är korrekt inpassad.
 
 
/Linn
 
 

Träna vidare

Tack för alla tips kring lastningen. Tyvärr var det saker som vi redan provat och en del tips där folk missförstod, hade hoppats på att få ett sådant där magitrick där man bara behövde säga blomma så skulle hon springa in i transporten men det verkar inte finnas... ;)
 
Wilma har åkt sedan hon var föl till utställningar, premieringar, test och miljöträning. Det har egentligen aldrig varit några problem, hon har gått in och ut några gånger sedan har det bara varit och stänga. 
Därför vet jag att det finns där. Fuxsto och unghäst är sällan en bra kombo tillsammans.... 
Som sagt, hon är jäkligt smart. Vi har framförallt kört in några cm, backa, in ytterligare några cm, backa, in hela vägen, backa, in halva vägen, backa. Som jag skrev i förra inlägget, allt för att hon ska lyssna på mig och göra det jag ber henne om - att det är jag som bestämmer hur hon ska gå in och ut i transporten. Men berömgalen, smart och kvick som hon är så tror jag att hon vill ut snabbt för att hon tror att hon gör rätt då. Så nu får vi vara ännu tydligare, ha henne stå still ännu längre innan man backar ut henne. 
 

Hon har i alla fall gjort stora framsteg. Ett tag så blockade hon omvärlden totalt och bara frös fast. Nu går hon in heeeela vägen - även om hon är kvick ut. Det sköna är i alla fall att när man har henne inne och bommen för så är det inga problem. 

Det är inga problem att få på henne. Och det är egentligen inga problem med att stänga bommen när hon går in nu, men jag vill inte att det ska vara ett stressmoment att göra det. Utan att man lungt kan göra det. Och det krävs ytterligare lite träning. 

 
/Linn
 

Tips kring lastning

Jag tänkte höra med er läsare om ni har några tips att dela med er av. 


När Wilma gått in i transporten så går hon ut igen lika fort. Då är jag snabb som sjutton och säger back så att det blir som att det är jag som backar henne, så att det är jag som bestämmer och säger åt henne vad hon ska göra.
 
I förrgår när vi lastade så visade hon inga av hennes tidigare tendenser utan gick rätt in när jag bad henne - men som sagt - backade ut lika fort igen. Och jag vill inte att det ska bli ett stressmoment att slänga på bommen utan man ska kunna ta det lugnt och säkert. 
 
Kan även tillägga att några händer på rumpan inte är något att prova för då kommer bakbenen farandes. 
 
Hon har gjort jättestora framsteg. Men nu är det dags att komma ännu lite längre. 
Hon är varken rädd eller har fått dåliga erfarenheter utan hon är bara envis som synden och jäkligt smart. 
 
 
 
/Linn

Gärdet är roligt

Igår red jag Wilma igen, denna gången på gärdet. Direkt när vi kom dit och skulle stanna och knäppa av grimskaftet så fick hon något ryck och hoppade baklänges och busade så grimskaftet fick vara på hela ritten och det var tur det. Det kändes som att det sprudlade så mycket glädje i henne att det var nära på att spricka, och då ut i bocksprång. Lite som att sitta på Cherry ;) Men hon gjorde mer caprioler...
 
Från och med idag får vi linlöpa innan. Endast för säkerhetsskäl, jag har inte tid att ramla av och skada mig. Hon är helt enkelt bara överlycklig över att få bli riden - och det ser jag som något mycket positivt!
 
 
Min kamera ville inte ställa upp igår heller (inget ovanligt i och för sig... den MÅSTE lämnas in). 
 
 
/Linn

Lastträning

/Linn


Wilma - föl till femåring

Blev inspirerad av Johanna Grants inlägg och gör samma sak på mina flickor som jag följt sedan de gjordes. 
 
Wilma som föl
 
Wilma som ettåring

 
Wilma som tvååring

 
Wilma tre år

 
Wilma fyra år

 
Wilma som femåring
 

Här har det inte hunnit bli så mycket bilder än ;)


Tyvärr hade jag de mesta bilderna på andra datorn men ni fick i alla fall se en skymt av Wilmas liv. 
Det känns som om det här året kommer bli kul, hon är fantastisk i psyket och hon kommer ihåg vad hon lärde sig som fyraåring på bettet hon älskar (nova). 
 
 
/Linn

Ängsbackens Cocopop ("Wilma")

"Linn kan du inte berätta om dom andra hästarna du har hemma och vad du har för historia och mål med dom :)"
Ett mycket bra förslag på inlägg. Först ut är Wilma. 


Ängsbackens Cocopop
Sto f: 2008 e. Kantje's Umberto RNF 175 - Sanana VII RNF 1428 - Värends Pedro RNF 57. 
Uppfödare och ägare: Linn Forsström och Marie Fredrikson, Stuteri Ängsbacken. 
 

Wilma är våran egen uppfödning som kom till världen kvickt den 26 maj 2008. Det dröjde inte många minuter innan hon var uppe på benen och var full av liv. Den där extra energin har stannat kvar under alla hennes unghäst år, ofta fick hennes mamma Santis flytta på sig illa kvickt när hon drog igång med sina busattacker för att hon var så galen. 
 
 
Vi började tro att det skulle bli en kamp att rida in henne men hon har varit genomsnäll redan från början. På två veckor travade hon under ryttare (som 2,5 åring). Därefter har det fortsatt med treårstest och fortsatt utbildning. 
 
Wilma på inridning. 
 
Mål 2013
Idag red vi årets andra ridpass. Jag hoppas snart vara igång och rida alla gångarter och där bygga kondition och styrka. Så fort vi får lastningen att fungera är målet att komma iväg och träna för att förhoppningsvis vara ute på träningstävlingar till sommaren. 
När grunderna är satta, med en förberedd karriär, vill vi ha ut henne till en duktig liten ryttare som kan ta ut henne på tävlingsbanorna. Jag själv skulle gärna ta den uppgiften men tyvärr är detta mitt sista ponnyår. 
 
Mål för kommande år
Att hon presterar på tävlingsbanorna, troligtvis i hoppning. Klasser och gren är så svårt att säga i nuläget. När tävlingskarriären är lagt på hyllan tar vi henne tillbaka för att fortsätta våran avel. 
 
 
Wilma är helt fantastisk, hon är väldigt lättlärd och otroligt positiv. Ni kommer få följa henne fram tills vi hittar en ryttare till henne när vi känner att hon är färdig för sitt kommande liv. 
 
 
/Linn

Clinic med Gustaf Svalling (Örebro distrikt)

 

Undrar du ibland hur dressyrdomarna dömer? Då ska du gå på denna inspirerande kväll!

 

Gustaf Svalling är Sveriges högst utbildade domare. Hans meritlista kan göras lång men bl.a så är han Grand Prix domare och 2011 utsågs han till femstjärnig domare av FEI.

Gustaf kommer att gå igenom hur han som domare tänker, tittar och vad han premierar hos ekpiagen. Det kommer att vara både ett föredrag samt praktiskt där han kommenterar och förklarar ritterna och bedömningen.

Så kom till Kumla Ridklubb den 22 April för en inspirerande och intressant kväll!

Tid: 22 April 18.30 - ca 21.00

Plats: Kumla Ridklubb

Pris: 100:- (betalas i dörren)

Anmäla senast 17 April för garanterad plats till
[email protected]

 

Medlemar i Kumla ridklubb går in för halva priset.
Är du med i TUR går du in gratis!
Servering kommer att finnas!


Jag ska definitivt gå! Superb att jag går in för halva priset. Ett mycket bra arrangemang!


/Linn 

 


Fredags-skratt

Här kommer en fredagsfräckis. Filmen är från en startfälttävlan 2010 och den får mig än idag att skratta. Observera att Lago på filmen var 17 år vid det här tillfället. 
  
 
Jag älskar mammas reaktion! "ÅH". 
 
 
/Linn

Träningen med Sessan

Nu är en lagom lång och mysig dag med solsken avklarad och Sessan står nu ute i hagen och återhämtar sig medans jag skriver det här inlägget. 
Vet ni vad? Idag fick jag äntligen hoppa för första gången på ett år och det var superkul!
 
Gänget (fattas en elev dock). 
 
Träningen började med en individuell framridning där jag la all tid på skritten med att flytta bogarna. Hon satt fast i vänstersidan men lossade väldigt fint efter lite kämpande. Därefter jobbade jag med övergångar och sedan var det dags att börja den gemensamma träningen. Vi red över fyra bommar - en serie på rakt spår och en serie på böjt. 
Hon gjorde allt väldigt bra, det var åt vänster som hon ville trampa om i raka serien men det löste sig tillslut. 
 
När alla bomövningar var klara så var det dags att börja travhoppa. Något som jag alltid haft lite svårt med då jag tycker det är svårt att känna avstånd, speciellt på Sessan som började galoppera de sista galoppsprången vilket Alex förklarade var på grund av brist av styrka i traven. 
Därefter började vi galoppera mot hindren, ett räcke och en oxer. Allt flöt på strålande om man bara lät henne galoppera på framåt och inte störa henne vilket jag faktiskt inte gjorde, jag var bara där som ett stöd och det är jag stolt över. 
  
 
Sessan fick därefter vila medans vi åt mat, därefter tränade vi på att visa häst för hand inför hästskötarexamen. 
Hon har skött sig exemplariskt under dagen och jag fick en JÄTTEfin känsla i traven framförallt! Även i sprången då allt bara flöt på. 
 
Det var en väldigt bra träning och jag längtar tills nästa gång!


/Linn 

Vem är Sessan?

Sessan är en av våra två inhyrda hästar. Ett halvblodssto som är ca. 160cm.
Genomsnäll och underbart härlig.

Hon tävlas och tränas i hoppning av Karro (som ni hört talas om här).


Bilder från igår

Igår red jag som sagt både Sessan och Wilma. 

Sessan
I och med att jag ska ha henne på skolträningen imorgon (bomträning som jag tänkte be mamma att filma och eventuellt fota) så bestämde vi att jag skulle rida henne en gång innan i och med att det var väldigt länge sedan jag satt på henne förra gången och jag har inte ridit henne mer än ett par gånger. 
Jag började med att känna efter hur hon fungerade för dagen. Sedan gjorde jag mycket övergångar och fick jobba lite för att få henne extra alert vilket släppte till snabbt, stor skillnad sen sist jag red henne då jag fick driva mig gul och blå så hon har verkligen utvecklats på lyhördheten. Därefter flyttade jag bogarna som hon satt fast i och när hon släppte efter började jag trava. Direkt hade jag med mig ryggen fint. Det svåra var att få igång de långa bakbenen vid några tillfällen men det lossade fint. 
Hon kändes jätte, jättetrevlig att rida. Stor skillnad sen sist. Fick en trevlig känsla och det var väldigt roligt att rida. 
 
 
 
Wilma
Wilma fick spontant bli riden igår. Det var bara att gå ut och hämta henne i hagen, borsta, sadla och tränsa - och sedan hoppa upp och rida iväg. Sådant psykte gillar jag på de unga hästarna, inga bekymmer trots att det varit vila från sådant hela vintern. Det är min unge det. 
Vi skrittade på vägen förbi läskiga saker där hon bara kollade vaksamt, vi fotograferade och hoppade över en snövall för att komma ut på en annan väg. När vi sedan vände och skulle ner för den så hoppade hon ett sådant sött litet hopp. Debuten för oss i luften ;) 
Är mycket nöjd med min prinsessa, hon var lika fin på novabettet efter vintervilan. Hon sökte sig nedåt och stannade där flera steg och hon kändes väldigt trevlig. Det var väldigt roligt att rida henne. 
 
 
 
/Linn

Mitt i prick

/Linn


Två hästar ridna

Smakprov på vad som komma skall. Red Sessan idag då jag ska ha med henne på fredag till bomträningen med skolan. Även Wilma fick komma ut idag för första gången sedan vinterpausen.


Drift problem

Jag har inte kommit in på bloggen under ett par dagar och nu fanns det ett meddelande på blogg.se att de haft driftproblem vilket kan förklara en del. 

Det har inte hänt så mycket här hemma. Jag funderar på om jag ska klippa Pottan igen då han har fått långa, svarta hårstrån glest över kroppen. Det är varken snyggt eller funktionellt. 
På fredag ska vi rida med skolan med lite bomövningar. Förhoppningsvis tar jag med Porter och det blir då första gången vi använder oss av bommar vilket kan bli spännande. Men det är mycket bra träning. 
 
Wilma ska börja ridas så fort vädret tillåter. Det blir skrittpromenader en vecka på vägarna som har underbart underlag just nu tillsammans med mamma på marken innan vi ger oss på andra gångarter. Vi ska även börja dra igång lastträningen nu när isen försvunnit någorlunda så vi kan åka iväg med henne. 
 
Wilma under första galoppen hemma på gärdet. Även våran första galopp tillsammans. 
 
Holly ska även komma hem så fort det blir väder för de att gå ute dygnet runt. Och då ska även hon sättas igång och förhoppningsvis hittar vi en ryttare till henne. 
 
 
/Linn

Förändring

Jag delade med mig av att vi är i en svacka just nu, jag och Porter. Efter lite funderingar och analyser har jag kommit fram till några saker jag ska prova. 

* Ta bort fårskinnspadden. Satte på den då han blev känslig efter klippningen men upplever nu att jag hamnar för högt upp, vill ha mer kontakt med ryggen.
* Strunta i om det bara blir skritt under en del pass, att verkligen lossa honom i skritten innan jag går över till någon annan gångart. Blir lite stressad när jag vet att jag har en timma på mig att rida och han behöver få gå av sig, men jag får sluta lyssna på andra och verkligen vara supernogrann. Tror det lättar upp de andra gångarterna. 
* Markarbeta oftare. Är lite för fast i Cherrytänken (hon fick en träning i veckan samt ev en tävling. Mer behövdes inte eller kunde hon inte ta, hon var en ponny som behövde ut och busa). Tror det hjälper mycket, tyvärr är det inte speciellt lätt att sitta på ett öppet gärde, det gör bara att han blir starkare men det går åtminstone att jobba i skritt där jag kommer mer till ridning. 
* Ta ut massör eller equiterapeut som kan mjuka upp honom lite så han får bättre förutsättningar. 
 
Ett pass för en tid sedan. Minns det så väl, allt släppte här och han travade på tygeln i schvung och jag hade så svårt att sitta still. 
Men det är motiverande, för jag vet att vi tog oss igenom tröskeln en annan gång och kan göra det igen. 
 
 
/Linn

Minnen och tankar

Jag kollade precis in i Cherrys mapp och bläddrade igenom några av de finaste korten "in action" på oss. De togs i Mariestad under våren 2012, bara några tävlingar innan allt brast. Vi kom på en fjärdeplats i regional LB:1 och fick därmed våra första poäng. Det var väldigt stort för oss efter en tidigare säsong med uthoppning från banan, stor bristande framåtbjudning vilket en gång ledde till uteslutning för att jag inte fick upp henne i trav och x antal tävlingar där hon inte ville fatta galopp utan det tog halva programmet innan hon gick med på det. 
 
Om man kollar på mina väggar här hemma som är fulla med blågula rosetter, pokaler, vinsttäcken och plaketter (plaketterna är dock på hennes box... och där ska de alltid sitta, för det kommer alltid vara henne box)... så kan man tro att vi hade världens lättaste tävlingskarriär. 
Grejen var den att... trots alla gånger hon inte fattade galopp, trots att hon inte gick fram för fem öre och trots att hon busade i programmen så hade vi så hög standard på resten att vi fick våra placeringar och vinster ändå. Hur många är det egentligen där ute som samlar placeringar när ponnyn inte fattar galopp förens efter halva galoppdelen? Och som vinner en tävling där ponnyn inte går fram för fem öre, men som har så hög standard att man plockar finfina poäng i alla fall? 
 
Allt släppte inför 2012. Hon gick fram så mycket att jag fick bromsa istället för att driva ihjäl mig, hon gjorde allt jag bad henne om och ännu lite till. Hon var naturligt loss och hon presterade som aldrig förr. Vi debuterade LA:1 på nästan 70% med 20(eller 21?!)p marginal till tvåan. Vi fick ihop 74% i en regional LB:1a, vi fick en plats i Div I laget och det var då allt kom. 
 
 
Cherry och jag presterande på topp trots allt ni läst om ovan. Vi fick våra placeringar och vinster och fick framförallt minnen som får mig rysa av stolthet. Det som får mig rysa ännu mer är tanken på hur långt vi skulle ha kommit om allt inte hänt. Då hade vi startat FEI nu. Vi var ett dreamteam. 
 
Jag saknar henne så. 
 
/Linn

En fundering

Om ni fick välja mellan två olika slags hästar med olika slags fördelar.... vilken av dessa skulle ni välja?

Häst nummer ett:
En häst som sitter fast, är stark och som går med huvudet i vädret. Trots mycket och korrekt träning så händer inte mycket. Ibland, några linjer här och var under några ridpass, så är hästen jättefin. Men 9/10 så är huvudet i vädret och allt är stretigt. När man väl får lite utveckling och man får det stressigt en eller två dagar och måste låta hästen vila så tappar den allt och man är tillbaka på ruta ett igen. Ofta får man känslan av att hästen tappar allt man ridit igenom under natten och varje pass börjas från punkten där man startade utan att man egentligen får igenom något under passet. 
 
Häst nummer två: 
En häst som knäpper av. Det är helt tomt i handen och vad man än gör så krullar hästen ihop sig. Hästen sitter fast lite här och var men det är inget som syns direkt på marken. Den är jämn i sitt presterande, ingen topp och ingen dal - alltid med nacken avknäppt. 
 

Musse, expert på både att ha huvudet i luften och att knäppa av. Men han är underbar ändå. 
 
Jag är lite neutral i frågan. Ingen av hästarna arbetar korrekt och därför är ingen av hästarna "självklar" att välja. Den ena hästen kan man lura andra med (jag menar, det syns inte alltid för orutinerade ögon om hästen knäpper av vilket innebär att man fortfarande kan samla mer poäng på tävlingsbanan än på hästen som har huvudet uppe i värdet och stretar emot), och den andra är jättefin några väldigt få steg - och hur långt kommer man egentligen med det? När hästen tappar allt under natten?
 
 
/Linn

Markarbete

Idag åkte vi till ridhuset igen för att markarbeta. 
 
Skritten jobbade både han och jag bra i. Jag red och vågade verkligen puscha på gränsen vilket gjorde att han lossade mer än förra gången och blev helt okej. Jag jobbar mycket med att flytta bogarna för det är där han sitter fast allra mest. 
I traven och galoppen får vi det inte att stämma. Han sitter fast (inte ett dugg konstigt, nu har han inte blivit trimmad på länge och har innan det inte varit igång på x antal år) och jag kommer inte till ridning. Han blir stark för att det blir jobbigt och jag får honom då inte mellan skänkel och hand. Vilket innebär en ponny som går med huvudet i luften och en ryttare som är helt slut i armarna som fått ett extra ben i handen. 
Jag ska byta tillbaka till andra bettet och se. Sedan behöver han ridas igenom av Britt som verkligen kan lösa alla situationer. 
 
 
Jag hatar att vara ringrostig för jag kan inte rida i det sista som behövs. Mitt uppehåll som blev under Cherrys rehabilitering gjorde mig inte gott. Blir lite ledsen för jag vet att jag kan, känner mig som en nybörjare nu. Men det blir inte lättare för mig när ponnyn också är ringrostig. Men får vi ordning på varandra så vet jag att underverk kommer ske!
 
 
 
/Linn

Smakprov


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0