Igår red jag Wilma igen, denna gången på gärdet. Direkt när vi kom dit och skulle stanna och knäppa av grimskaftet så fick hon något ryck och hoppade baklänges och busade så grimskaftet fick vara på hela ritten och det var tur det. Det kändes som att det sprudlade så mycket glädje i henne att det var nära på att spricka, och då ut i bocksprång. Lite som att sitta på Cherry ;) Men hon gjorde mer caprioler...

 

Från och med idag får vi linlöpa innan. Endast för säkerhetsskäl, jag har inte tid att ramla av och skada mig. Hon är helt enkelt bara överlycklig över att få bli riden - och det ser jag som något mycket positivt!