Här kommer ännu ett gäng bilder :)

 

Synd att den här blev ur fokus, annars vore den fin!

 

 

 

 

/Nathalie

Här har ni bilder ifrån framridningen.

 

Ser ni hur dåligt jag börjat rida? Min sits påminner om en sköldpadda, och vart fasen har jag blicken? Fastklistrad i hans fina små öron!

 

 

 

 

Det kommer fler bilder lite senare :)

 

 

/Nathalie

 

Undrar du ibland hur dressyrdomarna dömer? Då ska du gå på denna inspirerande kväll!

 

Karro var snäll och hjälpte mig att filma idag när jag knoppade. Tyvärr ville inte Porter sammarbeta utan var mest nyfiken på vad vi gjorde och därför är det lite svårt att se men jag tror de flesta vet hur man gör i grunden i alla fall. 

Varför jag börjar på mitten av manen (endast nu när vi filmade till det här klippet) var för att han har lättast man där. Tyvärr är den rätt ponnybusig så det blir lätt spretigt. Ett tips för att undvika det är att blöta manen lite innan så får man bättre koll på alla strån.

 

1. Ta en jämnt uppdelad bit man och fläta så långt det går. Fläta gärna lite lösare i början och hårdare i slutet för en "fluffigare" knopp. 
2. Fäst änden med ett varv, vik upp det överblivna och fäst med ett varv - användandes samma snodd. Håll kvar en bit av snodden och rulla upp flätan och fäst. Detta blir Flyingeknoppar - att man använder endast en snodd. 

3. Fortsätt med samma jämna fördelning (använd gärna en kam så det blir helt jämnt) tills det är klart. 

 

 

/Linn

Har ni någon gång tävlat och regnet bara öst ner? Eller att det varit närmare -30 och man verkligen förfryst sig? Eller hur det har blåst så mycket att hästarna nästan lättar från marken? Eller att det varit så varmt att minst tio ryttare fick hoppa av sina hästar och kasta sig in i ett privatstall med iskallt vatten på huvudet för att inte tuppa av?

Då är det faktiskt ingen stor höjdare att tävla. Det är då man får känna på hur stor ens vilja och motivation faktiskt är, om man väljer att starta trots det. Oavsett vilket väder det än är som jag beskrev ovan så är det oerhört skönt att komma hem efter en sån dag. 

 

När man blir nervös är det lätt att man blir ett exploderande hormontroll. Man kan lätt få utbrott bara av att man råkade rutta en millimeter av spöt i lite sand, att en knopp inte blev helt 100% rund, att ponnyn inte är lika blank som vanligt.... av precis allt som är oviktigt egentligen. 

 

Däremot såg jag på senaste tävlingen hur en mamma och dotter hade världens catfight. De skrek på varandra, nästan slogs och speciellt dottern var allmänt vrålelak. Allt var mammans fel tydligen.

Jag hörde en mening "Du skulle ha anmält till en annan tävling där det inte hade varit dressyrstaket, hur *** tänkte du?". Hmmm.... konstigt att det är dressyrstaket när det är dressyr du tävlar? 

Ingen sa något, ingen kollade ens. Man vill inte lägga sig i. Men de här fallen är vanligare än vad man tror och det gör ont i mig av att tänka på det.

 

Nu har jag inte alltid varit gudasnäll mot min mamma när jag är nervös. Några rytningar och fula ord har det allt kommit men så vitt jag vet så har jag aldrig skyllt på henne och jag har alltid bett om ursäkt. Jag har även lärt mig med tiden att kontrollera min nervositet - om jag nu är nervös.

 

Inför tävling är jag petnoga med allt. Allt ska vara tiptop! Jag tänkte dela med mig av det jag brukar göra, för att verkligen bli nöjd med Ziro och mig själv.

 

Hästen är ju det allra viktigaste. Det är den domaren kommer hålla ögonen på mest. Små saker som man kanske inte tror spelar så stor roll, kan faktiskt synas och påverka helhetsintrycket. En ren och prydlig ponny ger bättre intryck än en långhårig lortgris.

 

Här är det viktigaste:

 

*Ren och igenomkammad svans. Tvätta svansen, jag brukar använda grönsåpa. Jag tvättar kvällen innan, och så flätar jag svansen. På morgonen är svansen torr och lite vågig. Då sprejar jag i rätt mycket glanssprej och kammar igenom svansen så att det inte finns en enda tova i. Med glanssprejen så blir det lättare att kamma = man drar inte av lika många hårstrån som med en torr svans. Sedan flätar jag svansen igen när vi ska åka, och kammar igenom den på tävlingsplatsen igen.

 

Resultat - en luftig, lätt vågig svans.

 

*Rena ben! Det ser väldigt ovårdat ut, och faktiskt respektlöst att komma med skitiga ben. Det är annorlunda om det har regnat och är blött och kladdigt, men annars finns det ingen ursäkt till att komma med smutsiga ben.

 

Att knoppa en häst är en konst. Det är väldigt få som faktiskt kan göra det bra. Det är svårt för det finns många olika varianter på knoppning och olika varianter på hästens exteriör som spelar in i slutresultatet. Det är inte bara att "snodda upp" utan man måste veta hur sin häst är byggd för att få fram det bästa resultatet. 

 

↑ Vikknoppar - Mitt hatobjekt. Det blir fyrkantiga knoppar som inte ger ett trevligt och framhävande helhetsintryck. Passar ingen sorts hals...

 

↑ Flyingeknoppar - Underbara. Här använder man en enda snodd och rullar upp de - de blir stadiga, runda och ger ett väldigt elegant intryck. Passar alla sorters halsar. 

↑ Rullknoppar - En mer "nybörjarvariant" på flyingeknoppar. Här använder man fler snoddar, resultatet blir helt okej men de sitter inte speciellt bra. Kan vara svåra att få riktigt runda och fina. Passar alla sorters halsar. 

↑ Hollänska knoppar - Stora, få, runda knoppar som man "fluffar upp" vilket ger intrycket av en muskulös hals med fint lyft. Passar till de hästar som har väldigt rak hals, även de med tendens till underhals då det ger fokus på överlinjen. 

 

↑ Sydda knoppar - Går att variera på många sätt. Man kan rulla, vika, fluffa eller spänna åt knopparna. Själva syningen gör att de blir stadiga och sitter länge trots ruskande på halsen. Passar alla sorters halsar beroende på utformning. 

 

Jag använder mig av en blandning utav Flyingeknoppar och hollänska knoppar. Det vill säga en snodd men mycket fluff som ger ett muskulöst intryck och ger en mycket trevlig överlinje. Desto färre knoppar desto större knoppar - vilket ger desto större "nacke". 
Hopphästar har i regel mindre och "ofluffiga" och dressyr större och fluffiga. 

 

Med rätt knoppar kan du göra att hästens exteriör och skavanker ser bättre ut för ögat. Har hästen rak hals så kan du göra så intrycket blir att den är biffig. Är halsen lång kan du få den se kort ut. Är hästen lågställd kan du få den se högre ut fram. Allt handlar om tips och trick. 

 

 

I del två kommer en film på tips och trick, manlängd, förklarningar och hur jag knoppar. 

 

 

/Linn

 

Man stannar mitt framför en annan. Och även om Porter är väldigt väluppfostrad och kan hålla sig från sina hingstinstinkter så anser jag att det är väldigt oansvarligt att stanna med rumpan mitt framför ansiktet. Det är inte fel bara för att jag nu råkar sitta på en hingst - utan överhuvudtaget. 

 

Folk pratar med sina kompisar/föräldrar/tränare eller liknande som är på plats när de skrittar på långa tyglar, vänder sig om och håller fokus på de i full ögonkontakt, rider in i en och säger "oj". Ja... oj. Det kan ju sammanfatta det hela. Prata gärna med de du har med dig men håll koll på ekipagen runt om kring när du skrittar på långa tyglar och vi andra försöker rida - annars kan man hålla sig utanför framridningen. 

 

 

Att sabba andras linjer är ofta populärt. Man ser hur någon kommer i en ökning och just då måste man vända precis så man korsar den linjen mitt när ekipaget har högsta växeln i... visst är framridningen till för alla men man kan turas om. Och om man dessutom skulle göra detsamma för ekipaget som förstörde för en själv... då får man en utskällning och hatblickar resten av tiden.
Detta har inte hänt mig men har sett det allt för ofta. 

 

Jag anser att jag som valt att sitta på en hingst har mitt ansvar att hålla mig lite i vägen för andra för att de ska få sin fulla rätt att rida fram. Därför tycker jag inte det är mer än rättvist att de inte ska stanna en halvmeter framför mer sitt stos rumpa framför Porters ansikte, rida in honom när man skrittar på långa tyglar och har fokus på att snacka med polarna. 

 

Jag har många gånger råkat göra fel på framridning, krockat med ett annat ekipage och råkat förstöra någons linje men jag ber alltid om förlåtelse. Det är inte mer än rätt. 

 

/Linn

 

Ibland funderar jag på om jag faktiskt fungerar som en tävlingsryttare. 

Jag blir faktiskt sällan nervös, utan jag håller det till en väldigt lagom nivå. Mer som peppande pirr. Däremot får jag ofta svårt att andas på plats. Luften vill inte ner i magen utan stannar vid halsen/brösten så det blir väldigt tungt och ansträngt vilket gör att jag blir spänd när jag inte kan ta djupa andetag. 

 

Dessutom blir jag oerhört lätt stressad. Missar man något på tidsplaneringen eller att jag känner att hästen är stel som en planka och jag inte hinner få loss det så blir jag stressad och tappar all ridning. Tvärt om emot vad man ska göra alltså. 

 

Inte nog med det... så fort jag träder in på själva banan så blir jag mekanisk. Antingen passiv eller alldeles för mycket. Jag skyndar mig igenom linjerna och rider inte med halvhalter eller kan "tänka" hur jag ska rida (t.ex. "Nu är han för rak. Vad ska jag göra? Jo jag formar honom kring innerskänkeln") utan bara rider på som ett ånglok - tappar all ridning och allt blir väldigt stressat, springit och allmänt dåligt. 

Jag tror jag tänker så mycket på vart jag ska så jag tappar ridningen. Hur många gånger jag än rider samma program och vet så tydligt vart jag ska så tänker jag bara på vart jag ska. Omvärlden finns inte. 

 

 

Detta får mig att ibland undra om jag verkligen är en tävlingsryttare. Nej, egentligen är jag nog inte det. Jag har ändå en erfarenhet inom tävling nu. Jag är inte heller nervös och har stora krav på mig eller ponnyn. 
Problemet är nog att jag på träning får till en fantastisk känsla och när jag då blandas av stor tidspress eller känner hur det antingen är stelt, slut på bränsle eller övertankad med bränsle så vill jag så gärna lösa det och jag vet hur man gör - men då kommer andningen in och jag blir stel och kommer därför inte till ridning. Försök komma ner i sadeln och driva och vara stadig när man är spänd som en solfjäder.... 

 

Det jag behöver göra är alltså att först och främst få koll på min andning som blir så anstränd... så jag kan börja slappna av och då komma till ridning och klarna till i huvudet. Lätt som en plätt... eller hur? Nej....

Men jag vet att om jag får komma till ridning även på tävling så ligger vi så bra till. Så nu jäklar måste jag lösa detta en gång för alla. 

 

/Linn

 

 

 

Hej mamma, är jag snygg? Tar du kort på mig? Visst är jag fin? Hallå mamma?

 

 

För det första så har han skött sig YPPERLIGT. Trots att ponnyer har stannat tre dm framför honom så har han inte reagerat minsta lilla. Ston kunde rida vid sidan om utan några problem och han skötte sig verkligen. Däremot var han väldigt pigg och blev då spänd och vi hade planerat för lite framridning vilket ledde till att han var som en solfjäder i collecting ring och på banan och då blev jag också spänd vilket gjorde att jag inte red och det blev pannkaka. 

 

Misstaget blev helt enkelt en för kort framridning men det är inte så lätt när han är helt ny för oss. Får han gå av sig så rockar han banorna nästa gång!

 

 

/Linn

 

Årsgränsen för att få tävla ponny är i Sverige 18 år. Utomlands är det 16 år. Det disskuteras ständigt om hur man vill få upp oss juniorer på storhäst tidigare för att tillslut få mer ryttare till en högre nivå på storhäst. Visst, det köper jag. Jag kan förstå att man vill ha fler ryttare att välja mellan på den högre nivån till satsningar och en högre standard på svensk dressyr. MEN.....

Nummer ett:
Vi som inte har ekonomi att köpa en häst som ens är hyfsat bra - säg utbildad MSV.... vad ska vi göra? Folk lånar inte ut hästar till vem som helst. Man ska kunna visa upp fina meriter i de högsta klasserna och det är inte sällan man läser i annonser "lånas ut till dig över 18 år". Vi är alltså extremt låsta. Vi måste dels ha presterat på topp på ponny och sen vara över 18 år samtidigt vilket gör att vi ändå inte kommer upp på storhäst förens vi "måste". Och när vi väl måste ta steget upp till storhäst så blir problemet:

 

Nummer två: 
Finns hästmaterialet runt om i landet? Både ja och nej. De som faktiskt har fina hästar låter ryttare med meriter som deltagande vid EM på storhäst och liknande rida de. Hur ska vi nyblivna hästryttare kunna satsa och bredda standarden om knappt några uppfödare vågar satsa på oss unga? Återigen, här måste man då kunna visa upp vassa meriter och på direkten hitta knapparna från ponny till storhäst för att få förtroendet att få låna eller köpa en bra häst. Hmm... steget upp till storhäst är faktiskt inte alltid så lätt. 

 

Nummer tre: 
Är förbundet villiga att satsa på oss som kommer från ponny? För att vi ska vilja alternativt våga ta det steget känns det som om vi måste ha något att hämta i storhästvärlden. Men det känns som om vi ofta blir suckade på istället för satsade på. En del satsningar finns det allt - "Lövsta future challenge" och liknande men vad mer? Plantskolan vore en dröm men återigen - där ska man också ha visat upp meriter på storhäst vilket tar oss tillbaka till punkt nummer ett och två.

 

 

 

Jag menar inte att vi ska få allt serverat på bricka för så är inte hästvärlden. Jag gillar att få kämpa MEN jag tror de tre överstående punkterna är grundläggande på varför vårat dressyrnät är lite tunt i dagsläget. Vill vi ha upp ungdommar på storhäst så vi kan bredda våran svenska dressyr - ge oss då möjligheter och erbjud oss något istället för att sucka och neka oss. 
Uppfödare - våga ta chanser på oss unga. Ha i bakhuvudet att vi genomgår den ibland svåra övergången från ponny till storhäst, men se istället in i framtiden. Man kan vara duktig på att rida även fast man inte har femhundra tusen att lägga ut på en häst, man kan vara duktig även fast man inte har världens bästa meriter på ponny.

Förbundet - "locka" med satsningar och hjälp så vi faktiskt kan komma någonstans vilket inte är lätt att göra på egen hand när man börjar om från nytt på storhäst. 

 

Jag tror ovanstående är lite anledningar till varför svensk dressyr ligger lite efter. Och jag tycker det är synd.  

 

/Linn

Det planeras ett Div 1 lag för Kumla Ridklubb, och självklart är Ziro och jag med!

 

Drömmen skulle ju vara att vinna och få rida lag-SM, men det finns många BRA lag i värmland framför allt. Men vi ser ut att få ihop ett bra lag, så inget är omöjligt! I så fall blir det en tripp en bit längre ner i Sverige, men det är kul :D

 

Här är några bilder från den första omgången i Div 1 förra året, den enda omgången jag har bilder från.

 

Lägger upp på både Linn och Cherry, och mig och Ziro :)

 

2013 är mitt sista ponnår vilket betyder att jag tänker satsa. Jag har en ponny som med ytterligare träning kommer dansa fram vilket han redan börjat göra. Det gör att jag vågar sikta högt, som jag brukar skriva - det värsta som kan hända är att vi inte uppfyller målen. 

 

Tanken är att vi ska debutera ett lägre program. Detta för att han inte varit igång på länge och för att jag inte ridit på ett halvår, det vill säga att vi båda är ringrostiga och vi känner knappt varandra. Jag vill även se hur han beter sig på tävling, det är trots allt en hingst jag sitter på och det känns bra att få starta en gång så jag vet hur jag ska planera upp kommande tävlingar som är "viktigare". 

Därefter är det dags att rida LA:P1 tills vi fått två starter på minst 62% vilket betyder nationellt kval. Väl där är det nationella FEI som gäller och förhoppningsvis kan vi få så bra procent att vi har en liten chans att komma med till SM. Jag tror inte det är omöjligt. 
På New Forest SM går mästerskapsklassen i LA:4 så där hoppas vi på en fin placering. Efter det är det Tre små gummors cup, DM och fortsatt FEI. 

 

I mars gör Ziro och jag våra första nationella starter. Det känns jättekul, men samtidigt skrämmande.

 

Det som känns bäst är att det är jag som har tagit oss dit vi är idag. Jag hade ett bra råmaterial att jobba med, samt bra tränare som coachat och stöttat. Men det mesta av jobbet har jag gjort, och det känns så jäkla bra!

 

Det ska även bli kul att få rida för tre olika domare! Alltid kul att få mycket kritik och feedback, och få flera rutinerade ögon på sig. Dessutom, att tävla de högsta klasserna i Sverige (förutom kür, men vi jobbar med den!). Det känns mäktigt även om vi inte kommer att fajtas om topplaceringarna än. Det krävs mer styrka och bärighet.

 

Det som känns skrämmade är om jag gör bort mig. Nervöst slarv, rida oschysst mot Ziro eller få prestationsångest. Men det här året ska vara ett provår. Få rutin, och under vårat sista år ska vi satsa mer.

 

Jag är iallafall galet taggad, och jag hoppas att Ziro håller sina nerver i schack (och jag mina), så vet jag att de där SM-kvalen är helt möjliga!

 

Att lära sig dressyrprogram kan vara allt annat än lätt. Och hur väl man än har pluggat in det så kan man få kortslutning på tävlingsbanan och tappa bort sig. Det har nog hänt de flesta som tävlat. 

 

När jag lär mig dressyrprogrammen så brukar jag först alltid kolla kolla de olika bedömningsgrupperna och läsa texten om hur programmet går till.

Därefter söker jag upp det på Stallbacken.com där det är uppritat sett i fågelperspektiv vilket gör en klarare bild på hur linjerna ligger. 

 

 

På Youtube finns det många olika filmer på ekipage som tävlar de olika programmen och jag brukar kolla på ett par stycken för att se hur det ser ut när man rider det. Det är oftast här jag verkligen lär mig programmet. 

 

Att springa på hallmattan är underskattat. Jag brukar göra det när jag ska rida ett program för första gången då det bli samma känsla som när man rider det. Även fast man ser lite fånig ut när man springer där med flashig trav så är det viktiga förberedelser att ta till för att ha de bästa förutsättningarna på tävlingsdagen. 

 

Givetvis tycker jag också man ska rida igenom programmet minst ett par gånger på träning för att känna på hur det känns och anpassa det efter just sin häst. Lära känna de olika linjerna på när du behöver ta upp, när du behöver förbereda volten och så vidare. 

 

Att vara förberedd inför en tävling är självklart - eller hur? Därför tycker jag alla ska vara noga med att plugga på programmen en tid innan så de verkligen sitter. Att en del lär sig de på vägen dit har jag svårt att förstå, hur kan kan det hjälpa en till en förberedd start med förutsättningar? 

 

/Linn

För att kunna prestera bra på banan är det viktigt med en ordentlig framridning, eller hur? Framridningen är jag väldigt noga med.

 

Ziro går alltid bäst om han får en ordentlig framskrittning, helst på 20 minuter. Jag brukar även skritta en del runt tävlingsområdet så han får titta lite. När det är dags att korta tyglarna får han först gå lång och låg. I den formen gör jag skänkelvikningar, öppnor och volter. Jag brukar bolla honom lite mellan skänklarna för att få honom snabb och smidig.

 

 

 

Trava igång gör jag i ett fräscht tempo runt fyrkanten, och ibland gör jag någon 20-metersvolt. Jag gör tempoväxlingar och övergångar så att han verkligen är med mig och kommer igång och trampar på i bak. Samma låga form.

 

Galopperar igång honom i lätt sits också i ett fräsch tempo. Runt fyrkanten och på stora volter, flyttar honom lite hit och dit.

 

Skrittpaus så att det inte blir jobbigt.

 

Sedan plockar jag upp honom och rider några rörelser från programmet, så att han har ett hum om vad vi pysslar med.

 

En sak jag gör ofta om han är ofokuserad, är att rygga honom. Rygga snabbt, långsamt, normalt osv. Funkar bra på honom!

 

En bra framridning ger en lösgjord och nöjd häst, som kommer prestera bättre på banan än en häst som är spänd och stel.

 

Funkar bra för oss! Här efter vinst i LA;P1 på 70%

 

 

/Nathalie

Förra året så valde jag att tävla för Kumla Ridklubb, trots att den ligger runt 7 mil härifrån. Jag ville delta i Div 1 vilket vi gjorde, men andra och tredje omgången blev pannkaka.

 

Jag tycker KuRK är en suverän klubb! Aktiviteter, tävlingar och annat kul.

 

I år fick jag m.fl. lite beröm för att vara bra tävlingsryttare vilket var väldigt kul! Jag fick presentkort på Hööks som present, men tyvärr har jag inte hittat något jag vill ha därifrån :( Men jag ska åka till butiken någon dag, enklare när man är där och kan se sakerna i verkligheten.

 

I år ska vi också representera KuRK vilket ska bli jättekul! Det är redan massa skoj planerat, som jag ser mycket fram emot!