Ponnyakuten

Hittils på PA 4 har man fått sett barn och ungdomar söka in till ponnyakuten genom castings. Väl där ser man hur dålig hästvett 9/10 personer har. 
Överlag är klassikern att hästarna drar iväg när man leder de. De bestämmer vart man ska gå och har ingen respekt för ledaren. Livsfarligt och dåraktigt. En sak som jag inte förstår är att föräldrarna låter barnen leda de ponnyerna som tagit kontrollen (rättelse, fått* kontrollen....) med bara grimma och grimskaft. Varför tar man inte till kedja och/eller träns vilket blir lite skarpare och gör det lättare att hantera och behålla kontrollen på ponnyn?
Nu tycker jag att man ska kunna leda de i grimma och grimskaft men vid sådana lägen är säkerheten viktigare tills man får hjälp med problemet. 
 
Mina hästar är alltid lydiga att leda men trots det har jag antingen grimma och kedja alternativt träns och kedja vid promenader (inte vid in och utsläpp) för att kunna ha lite mer att säga till om vid eventuellt problem. 
 
Porter med grimma och kedja. Han är oerhört lydig så man skulle kunna leda honom med bara armen om halsen och rösten men jag tänker alltid på säkerheten och därmed har jag tagit beslutet att ha kedja på vid promenader. Det är dels en hingst jag har som är lite annorlunda mot de andra könen och det kan dels ske oväntande saker. 
 
Kort sagt - HUR SVÅRT ska det vara att tänka på säkerheten? Inte bara för sig själv och ponnyn utan för allt runtomkring?

Kommentarer
Postat av: Anna

Tänkte på ungefär samma sätt när jag såg PA 4. Oftast har barn svårt att visa vem som bestämmer och ponnyerna kan ta över kontrollen. Föräldrarna borde vara med och se till att barnen inte tappar kontrollen från början eller som du säger ta till något skarpare tills det fixar sig. Brukar också ha något skarpare än grimma och grimskaft då jag är ute om det inte gäller ut och insläpp! ;)
Vilka finisar det var på bilden! <3 ;)

2013-01-25 @ 19:58:51
URL: http://stallnorm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0