Vilka klasser ska man starta egentligen?

 
 
Alla hamnar vi väl i ett mellanstadie? När man ständigt plockar placeringar och höga procent i LB, men knappt får ihop 60% i LA, som jag och Ziro hade för drygt ett år sedan. Nu är vi där igen, men nu med LA-FEI. Nej, vi är absolut inte "för bra" för LA, men jag börjar känna mig hyfsat färdig där ändå. Men än är vi inte ett av de ekipage som kommer kunna prestera på topp i FEI än. Så vad gör man?
 
Personligen startar jag hellre en klass som jag inte är helt redo för, än att ligga och nöta i samma klasser på samma procent. Man måste misslyckas för att lyckas. Alltså, det är okej att starta FEI även om man inte är "där", och se en utveckling, och jobba sig uppåt i procenten. Att känna hur det där svåra blir lättare och lättare, och verkligen KÄNNA utvecklingen.
 
Det hände mig och Ziro i somras. Vi startade LA:P1 gång på gång, med 60-63% ungefär. Men tävling efter tävling kändes det lite bättre, enklare. Och så en gång låg vi där på 68% och vinst. Sedan red vi på 70% och ännu en vinst. Den gången kändes det inte svårare än att rida en LB. Gången efter det vann på en till LA:P1 på 65%. Det gick inte bra alls, men just för att vi hade hittat "lättheten" i programmet så kunde vi kamma hem vinsten med en ganska stor marginal.
 
Min fina vita prins och jag gjorde samma sak. Kämpade i LA-klasser med 60% som bäst, men skillnaden var att det var våran gräns.
 
Var inte rädd för att starta de svårare klasserna. Det krävs att man vågar, våga misslyckas för att sedan se resultaten bli bättre, och få den där känslan av att man KAN.
 
 
/Nathalie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0