Bilder från idag!
Här har ni ett gäng bilder. Från ridhuset, och sedan i hagen :D
Ser ni vad jag gjort med hackamoret? Nu åker det inte in i ögonen längre :D
/Nathalie
Världens bästa Ziro!
Idag var han helt underbar, min lilla kille! Mamma och jag skulle rida ut, men mamma ville rida i ridhuset lite grann innan. Ziro och jag gjorde såklart också det, och han var så himla fin! Vi lekte lite med galoppombyten, vilket han gör superenkelt. Galoppökningarna var magiska idag! Så luftiga och fina.
Så red vi ut då. Mamma skrittade med oss en bit, sedan vände hon. Då var det bara jag och Ziro, och pappa med kameran då! Ziro var helt hyper, skuttade över hela vägen, drog ner huvudet och studsade, så himla glad! Man blir alldeles full av energi av att rida honom, världens finaste Lilleman!
Det kommer bilder sen, ska bara redigera dem litegrann (dvs beskära).
Ziro efter dagens ridpass idag, snygg pose. Det var så varmt att han fick gå utan täcke en liten stund, och sen tog jag på ett tunnare än det han haft nu.
/Nathalie
Förändring
Jag delade med mig av att vi är i en svacka just nu, jag och Porter. Efter lite funderingar och analyser har jag kommit fram till några saker jag ska prova.
* Ta bort fårskinnspadden. Satte på den då han blev känslig efter klippningen men upplever nu att jag hamnar för högt upp, vill ha mer kontakt med ryggen.
* Strunta i om det bara blir skritt under en del pass, att verkligen lossa honom i skritten innan jag går över till någon annan gångart. Blir lite stressad när jag vet att jag har en timma på mig att rida och han behöver få gå av sig, men jag får sluta lyssna på andra och verkligen vara supernogrann. Tror det lättar upp de andra gångarterna.
* Ta bort fårskinnspadden. Satte på den då han blev känslig efter klippningen men upplever nu att jag hamnar för högt upp, vill ha mer kontakt med ryggen.
* Strunta i om det bara blir skritt under en del pass, att verkligen lossa honom i skritten innan jag går över till någon annan gångart. Blir lite stressad när jag vet att jag har en timma på mig att rida och han behöver få gå av sig, men jag får sluta lyssna på andra och verkligen vara supernogrann. Tror det lättar upp de andra gångarterna.
* Markarbeta oftare. Är lite för fast i Cherrytänken (hon fick en träning i veckan samt ev en tävling. Mer behövdes inte eller kunde hon inte ta, hon var en ponny som behövde ut och busa). Tror det hjälper mycket, tyvärr är det inte speciellt lätt att sitta på ett öppet gärde, det gör bara att han blir starkare men det går åtminstone att jobba i skritt där jag kommer mer till ridning.
* Ta ut massör eller equiterapeut som kan mjuka upp honom lite så han får bättre förutsättningar.
Ett pass för en tid sedan. Minns det så väl, allt släppte här och han travade på tygeln i schvung och jag hade så svårt att sitta still.
Men det är motiverande, för jag vet att vi tog oss igenom tröskeln en annan gång och kan göra det igen.
Men det är motiverande, för jag vet att vi tog oss igenom tröskeln en annan gång och kan göra det igen.
/Linn
Dressyrpass
Idag red vi ett dressyrpass i ridhuset. Jag red på novabettet, vilket jag inte gjort sedan i december/januari. I början kändes det på honom att vi inte ridit dressyr på 4 dagar. Han var absolut inte stel eller ovillig, men det kändes lite ovant med slutor, öppnor, enkla byten osv. Lite ringrostiga kanske?
Han kändes inte helt 100 i handen, trots att han brukar gå super på novabett. Han var lite tom stundtals och lite ostadig i formen, och ville gärna göra saker själv.
Allt som allt - nja, inte ett sådär bra ridpass. Imorgon tänkte jag antingen ta dressyr igen, eller rida ut. Vi får se vad som lockar mest!
Imorgon följer dessutom pappa med till stallet, så då kommer ni nog få bilder eller film! :D
Och på måndag, då händer det grejer, woopwoop!
/Nathalie
Minnen och tankar
Jag kollade precis in i Cherrys mapp och bläddrade igenom några av de finaste korten "in action" på oss. De togs i Mariestad under våren 2012, bara några tävlingar innan allt brast. Vi kom på en fjärdeplats i regional LB:1 och fick därmed våra första poäng. Det var väldigt stort för oss efter en tidigare säsong med uthoppning från banan, stor bristande framåtbjudning vilket en gång ledde till uteslutning för att jag inte fick upp henne i trav och x antal tävlingar där hon inte ville fatta galopp utan det tog halva programmet innan hon gick med på det.
Om man kollar på mina väggar här hemma som är fulla med blågula rosetter, pokaler, vinsttäcken och plaketter (plaketterna är dock på hennes box... och där ska de alltid sitta, för det kommer alltid vara henne box)... så kan man tro att vi hade världens lättaste tävlingskarriär.
Grejen var den att... trots alla gånger hon inte fattade galopp, trots att hon inte gick fram för fem öre och trots att hon busade i programmen så hade vi så hög standard på resten att vi fick våra placeringar och vinster ändå. Hur många är det egentligen där ute som samlar placeringar när ponnyn inte fattar galopp förens efter halva galoppdelen? Och som vinner en tävling där ponnyn inte går fram för fem öre, men som har så hög standard att man plockar finfina poäng i alla fall?
Grejen var den att... trots alla gånger hon inte fattade galopp, trots att hon inte gick fram för fem öre och trots att hon busade i programmen så hade vi så hög standard på resten att vi fick våra placeringar och vinster ändå. Hur många är det egentligen där ute som samlar placeringar när ponnyn inte fattar galopp förens efter halva galoppdelen? Och som vinner en tävling där ponnyn inte går fram för fem öre, men som har så hög standard att man plockar finfina poäng i alla fall?
Allt släppte inför 2012. Hon gick fram så mycket att jag fick bromsa istället för att driva ihjäl mig, hon gjorde allt jag bad henne om och ännu lite till. Hon var naturligt loss och hon presterade som aldrig förr. Vi debuterade LA:1 på nästan 70% med 20(eller 21?!)p marginal till tvåan. Vi fick ihop 74% i en regional LB:1a, vi fick en plats i Div I laget och det var då allt kom.
Cherry och jag presterande på topp trots allt ni läst om ovan. Vi fick våra placeringar och vinster och fick framförallt minnen som får mig rysa av stolthet. Det som får mig rysa ännu mer är tanken på hur långt vi skulle ha kommit om allt inte hänt. Då hade vi startat FEI nu. Vi var ett dreamteam.
Jag saknar henne så.
/Linn
En fundering
Om ni fick välja mellan två olika slags hästar med olika slags fördelar.... vilken av dessa skulle ni välja?
Häst nummer ett:
En häst som sitter fast, är stark och som går med huvudet i vädret. Trots mycket och korrekt träning så händer inte mycket. Ibland, några linjer här och var under några ridpass, så är hästen jättefin. Men 9/10 så är huvudet i vädret och allt är stretigt. När man väl får lite utveckling och man får det stressigt en eller två dagar och måste låta hästen vila så tappar den allt och man är tillbaka på ruta ett igen. Ofta får man känslan av att hästen tappar allt man ridit igenom under natten och varje pass börjas från punkten där man startade utan att man egentligen får igenom något under passet.
Häst nummer ett:
En häst som sitter fast, är stark och som går med huvudet i vädret. Trots mycket och korrekt träning så händer inte mycket. Ibland, några linjer här och var under några ridpass, så är hästen jättefin. Men 9/10 så är huvudet i vädret och allt är stretigt. När man väl får lite utveckling och man får det stressigt en eller två dagar och måste låta hästen vila så tappar den allt och man är tillbaka på ruta ett igen. Ofta får man känslan av att hästen tappar allt man ridit igenom under natten och varje pass börjas från punkten där man startade utan att man egentligen får igenom något under passet.
Häst nummer två:
En häst som knäpper av. Det är helt tomt i handen och vad man än gör så krullar hästen ihop sig. Hästen sitter fast lite här och var men det är inget som syns direkt på marken. Den är jämn i sitt presterande, ingen topp och ingen dal - alltid med nacken avknäppt.
Musse, expert på både att ha huvudet i luften och att knäppa av. Men han är underbar ändå.
Jag är lite neutral i frågan. Ingen av hästarna arbetar korrekt och därför är ingen av hästarna "självklar" att välja. Den ena hästen kan man lura andra med (jag menar, det syns inte alltid för orutinerade ögon om hästen knäpper av vilket innebär att man fortfarande kan samla mer poäng på tävlingsbanan än på hästen som har huvudet uppe i värdet och stretar emot), och den andra är jättefin några väldigt få steg - och hur långt kommer man egentligen med det? När hästen tappar allt under natten?
/Linn
Hoppfilm
Här har ni filmen från igår! Ha i åtanke att vi är väldigt ringrostiga och bara gjorde det på skoj. Vi behöver lite mer fart och självförtroende, så går det nog bättre! :D
/Nathalie
Jäkla ungar
Ursäkta rubriken, men så känner jag.
Det värsta med hopptävlingar måste vara framridningen. Man fick akta sig för att inte bli påkörd av småungar som red runt i 190 i galopp på en liten volt. Vände upp mot hindrena så fort och snävt att ponnysarna halvt gick omkull, för att sedan sticka till med sporrarna och kasta sig över hindren. Det gjorde mig så förbannad. STACKARS ponnysar som måste stå ut med det.
Och föräldrarna säger inte till. Hade det varit mina ungar hade jag sett till att de fått börja om på ridskola, för där fick iallafall jag lära mig de enklaste grunderna, vilket dessa ungar inte verkar ha gjort.
Nej fy vad det gör mig arg. Ta hand om din ponny och rid den med respekt, eller sälj den till någon som gör det.
/Nathalie
LD - resultat
Ja, idag var dressyrponnyn hopponny för en dag. Inte en rutinerad sådan, men ändå.
LD: Man fick bara vara 5 ekipage i ridhuset, och framridning och framhoppning är på samma ställe, så vi fick kanske 10 minuter på oss till att rida och hoppa fram. Jag hoppade räcket två gånger och oxern tre gånger, sedan var det min tur.
På banan: Han var väldigt spänd och lite tittig för puliken på ena kortsidan. Han hoppade ettan klockrent, men ett stopp på tvåan som jag tar på mig. Jag visade honom inte vägen ordentligt, och kunde ha hållt om bättre, Trean blev också ett stopp, men då tittade han på publiken på kortsidan (man hoppade mot publiken) och såg nog inte hindret. När jag kom på det igen hoppade han klockrent. En glädjebakut efter fyran, och direkt efter kom femman, men där red jag ordentligt så han hoppade.
Jag är väldigt nöjd med det!
Jag gjorde en omstart också, för att få bättre flyt, men det sket sig... Han stannade på ettan, det tyckte jag var ett onödigt stopp men jag kunde ha ridit bättre. Sedan gjorde han ett kråkhopp på tvåan och trean och stannade på fyran. Då valde jag att utgå. Det kändes att han inte orkade och det var kämpigt, och det ska det inte vara. Allt vi gör ska vara kul, så det skulle varit dumt av mig att försöka pressa honom.
Det kommer en film från första hoppningen! :D
/Nathalie
Markarbete
Idag åkte vi till ridhuset igen för att markarbeta.
Skritten jobbade både han och jag bra i. Jag red och vågade verkligen puscha på gränsen vilket gjorde att han lossade mer än förra gången och blev helt okej. Jag jobbar mycket med att flytta bogarna för det är där han sitter fast allra mest.
I traven och galoppen får vi det inte att stämma. Han sitter fast (inte ett dugg konstigt, nu har han inte blivit trimmad på länge och har innan det inte varit igång på x antal år) och jag kommer inte till ridning. Han blir stark för att det blir jobbigt och jag får honom då inte mellan skänkel och hand. Vilket innebär en ponny som går med huvudet i luften och en ryttare som är helt slut i armarna som fått ett extra ben i handen.
I traven och galoppen får vi det inte att stämma. Han sitter fast (inte ett dugg konstigt, nu har han inte blivit trimmad på länge och har innan det inte varit igång på x antal år) och jag kommer inte till ridning. Han blir stark för att det blir jobbigt och jag får honom då inte mellan skänkel och hand. Vilket innebär en ponny som går med huvudet i luften och en ryttare som är helt slut i armarna som fått ett extra ben i handen.
Jag ska byta tillbaka till andra bettet och se. Sedan behöver han ridas igenom av Britt som verkligen kan lösa alla situationer.
Jag hatar att vara ringrostig för jag kan inte rida i det sista som behövs. Mitt uppehåll som blev under Cherrys rehabilitering gjorde mig inte gott. Blir lite ledsen för jag vet att jag kan, känner mig som en nybörjare nu. Men det blir inte lättare för mig när ponnyn också är ringrostig. Men får vi ordning på varandra så vet jag att underverk kommer ske!
/Linn
Smakprov
Imorgon!
Hej på er! Prov, prov och fler prov den här veckan, och hästar på det = ingen datatid. Ziro har iallafall ridits ut två dagar nu. Vi har mött vildsvin och älg, men min lilla tuffing bara tittar och går på.
Imorgon ska vi iväg på hopptävling, fattar ni?!? Ziro ska få inviga sitt nya schabrak (ja jag var tvungen att köpa ett nytt haha) från Schockemöhle, så fint! Vi hoppar som sagt en LD = 80 cm.
Idag tar vi ett markarbetspass i ridhuset, med bommar och små hinder :D
Spirit - Hästen från vildmarken
Filmtime medans Andreas är på gymmet. Spirit är verkligen en underbar film!
/Linn
#En vecka kvar
Om en vecka händer något väldigt kul, och lyxigt för hästarna! Det gäller Valle och Ziro, de kommer få det som KUNGAR!
Sug på den karamellen!
HAHAHAHAH! Känner ni igen Nathalie, 13 år gammal? Ojojoj!
/Nathalie
Nygodkända New Foresthingstar
Avelsvärderingen var i helgen och här är de nygodkända hingstarna;
BÄSTA 3-års hingst
STACKARPS JACKSON
Poäng: 42
Född 2010 hos Fam. Erlandsson Stackarps Stuteri
f Hoppenhof's Jop RNF 180 m Stackarps Jamaica RNF 2431
mf Rodlease Dancing Gold RNF 132 mm Cristalls Jeanne D'Arc RNF2140
mmf Priory Dallas RNF 122 mmmf Merrie Master RNF 11
Äg. Fam. Erlandsson Stackarps Stuteri Annerstad.
BÄSTA 3-års hingst
STACKARPS JACKSON
Poäng: 42
Född 2010 hos Fam. Erlandsson Stackarps Stuteri
f Hoppenhof's Jop RNF 180 m Stackarps Jamaica RNF 2431
mf Rodlease Dancing Gold RNF 132 mm Cristalls Jeanne D'Arc RNF2140
mmf Priory Dallas RNF 122 mmmf Merrie Master RNF 11
Äg. Fam. Erlandsson Stackarps Stuteri Annerstad.
DIMMANS EMIR
Poäng: 40
Född 2010 hos Helena Gruhb, Skurup
f Jolly Roger RNF 109 m Dimmans Elmia RNF 2092
mf Silverlea Buckskin RNF 96 mm Miss Ellie RNF 1560
mmf Burma Wilton RNF 59 mmmf Dawn of Spring RNF 18
Äg.Helena Gruhb, Skurup
TORPALYCKANS MAN-BOY
Poäng: 40
Född 2010 hos Torpalyckans stuteri, Ingelstad
f Stackarps Peer-Boy RNF 185 m Thera Stb.5890
mf Monday's Moscan He.Stb.161 NFH mm Manon Stb. 2768
mmf Nieuwmoeds Warrendo He.Stb.55 mmmf Broomy Slipon 2894 NPS
Äg. Torpalyckans stuteri, Ingelstad
Godkända 4 åringar
MEWEIS AF TOFTAGÅRDEN
Poäng: 40
Född 2009 hos Siw Mattsson, Bjärnum
f Sturevallens Gentleman RNF 95 m Sturevallens Monami RNF 2701
mf stratorps Mowitz RNF 129 mm Matilda IV RNF 1915
mmf Hedlanda Good-Boy RNF 85 mmmf Lobsang RNF 41
Äg. Siw Mattsson, Bjärnum,
Godkända äldre
BAKKEGAARDS PINPOINT
Poäng: 41
Född 1997 hos Inga Lippman,
f Malibu II NFHE 100 DK NF m Bakkegaards Piccoline NF1138DK
mf Beacon Pericles NFHE 5 DK NF mm Havens Filline NF 662 DK NF
mmf Peveril Probus NFHE 17 DK NF mmmf Forest Horse GBR NF
Äg. Torpalyckans stuteri, Torpalyckan, 360 44 Ingelstad
FOTO: ANNICA CARLSSON
/Linn
Hoppfilm
Film från hoppningen!
Oxern låg på 85 cm, och vi ska hoppa 80, så¨det ska nog gå bra :)
/Nathalie
Uteritt som hoppekipage
Idag klädde vi ut oss som hoppekipage. Han fick låna ett pullarträns och min hoppsadel. Den har jag visserligen ridit i innan men idag blev det full mundering. Det var rätt skönt för min träningsvärk från gårdagen (hehe) kändes inte lika mycket när jag hade korta läder.
Det var riktigt fint väder, det känns som att våren är i luften. Plusgrader var det också så att jag kunde rida i väst istället för en klumpig vinterjacka. Underbart!
/Linn
/Linn
Nya bettet
Bettet jag provade igår var ett novabett. Jag fick det i födelsedagspresent av Karro och Anki som har hästarna här, tanken var då att ha det till Wilma för att få henne våga ta mer stöd på bettet. Det blev en stor skillnad på hela ponnyn när jag provade det på henne, helt plöstligt fick man kontakten med hennes mun och hon sökte sig nedåt.
När Porter kom visade det sig att han har lika liten mun som Wilma och jag bestämde mig då för att prova det även på honom då han inte har styrkan till att vara stadig. Men jag har inte kommit till skott då jag ville vara i ett ridhus första gången då det finns risk (även om den är liten så vill jag tänka på säkerheten, speciellt när jag har en hingst) att de biter av det.
Jag upplevde en stor skillnad. Han skummade redan första delen av passet, det rann fradga hela tiden. Och han tog mer stöd på bettet. Jag upplevde aldrig att han släppte bettet. Tanken är nu att rida med det en period så han får bygga upp styrkan och stadigheten och sedan övergå till det gamla tredelade (kommer variera mellan dessa två i en period).
/Linn
FEI Mästerskap - film
Här är filmen från FEI Mästerskap :)
/Nathalie
Ojojoj!
Vet ni vad Ziro och jag gjorde idag? Vi hoppade! Tanken är att vi ska hopptävla på fredag (hjälp mig!), så det behövdes verkligen en liten check. Han tycker det är så förbaskat roligt, bockar och busar som en liten toker! Men ju mer vi hoppade desto bättre blev det. Ett par stopp fick vi som jag tar på mig, men sedan flög vi över allt vi hoppade! Vågplank (det heter väl vågplank?) hoppade vi till och med!
Det kommer en film!
/Nathalie
Äntligen ridhus
Idag åkte vi äntligen till ett ridhus. Det var väldigt länge sedan på grund av vädret och annat så det var väldigt roligt. Att ridhuset också är fantastiskt fint med riktigt bra underlag gör inte saken sämre.
Det här var första "riktiga" passet på länge, annars har jag bara suttit på gärdet och ställt lite åt båda hållen då det inte är så lätt att arbeta där, man får så svårt att hålla linjer och det blir omotiverande.
Jag provade även ett nytt bett då jag önskar ett lite jämnare stöd, ibland när det blir jobbigt så är han lite glapp i stödet ibland. Jag upplevde faktiskt skillnad och det rann fradga ur munnen på honom så om han får lära känna bettet mer så tror jag underverk kommer ske.
Han kändes helt okej för att inte vara igenomriden på länge. Vi brukar trots allt falla några steg och den här gången hade vi inte fallit fullt så mycket. Han travade fint och släppte igenom lite. På torsdag ska vi iväg igen och då hoppas jag på att få honom lossa ännu mer.
Det här var första "riktiga" passet på länge, annars har jag bara suttit på gärdet och ställt lite åt båda hållen då det inte är så lätt att arbeta där, man får så svårt att hålla linjer och det blir omotiverande.
Jag provade även ett nytt bett då jag önskar ett lite jämnare stöd, ibland när det blir jobbigt så är han lite glapp i stödet ibland. Jag upplevde faktiskt skillnad och det rann fradga ur munnen på honom så om han får lära känna bettet mer så tror jag underverk kommer ske.
Han kändes helt okej för att inte vara igenomriden på länge. Vi brukar trots allt falla några steg och den här gången hade vi inte fallit fullt så mycket. Han travade fint och släppte igenom lite. På torsdag ska vi iväg igen och då hoppas jag på att få honom lossa ännu mer.
Nästa gång ska jag även sätta på mig sporrar så jag kan driva igenom lite till, är för klen i mina ben.
I galoppen jobbade jag mycket med ångraövningen som blev väldigt effektiv.
Blicken börjar bli bättre stundtals.
Och stövlarna blänkte - såklart ;)
/Linn
Fodergiva till ny häst
Har ni tänkt på att man ofta lägger märke till vilka som har ny häst/ponny? Individen i fråga är ofta lite mager eller lite rund. Men det är bara naturligt. Man ska prova nytt foder och hitta en fodermängd som passar hästen utöver ens träning och eftertraktade egenskaper. Även om tidigare ägaren skickar en lista så blir det aldrig exakt då man kanske inte har samma hökvalité och liknande.
Visst kan man räkna ut en foderstatus men jag tycker det är viktigare att se på individen. "Okej, nu är hästen lite mager. Då ökar vi på lite", alternativt "Nu är hästen lite rund, då drar jag ner lite på maten". Det är jättesvårt att hitta rätt mängd på en ny individ.
Visst kan man räkna ut en foderstatus men jag tycker det är viktigare att se på individen. "Okej, nu är hästen lite mager. Då ökar vi på lite", alternativt "Nu är hästen lite rund, då drar jag ner lite på maten". Det är jättesvårt att hitta rätt mängd på en ny individ.
/Linn
Resultat - FEI inledande- och mästerskap
Ja, vad ska man säga? Nationella debuten avklarad iallafall!
Jag är så jäkla trött, så jag drar det lite snabbt bara:
Framridning FEI Lagtävlan: Han kändes väldigt fin! Lugn och uppmärksam..
På banan: Det gick SKIT! Han kollade på allt runt omkring, sket i mig och var rädd för domaren när vi red förbi för 100:e gången. Innan var det inge läskigt alls! Denna kassa ritt där ingenting funkade ( och två felridningar, smartskalle) så var jag så förbannad. Kunde inte hålla tillbaka tårarna, så arg var jag. 55%, och det var inte värt en poäng till.
4 timmar till nästa start då! Han fick käka sin betfor, och sen gick vi på en promenad.
Framridning FEI Mästerskap: Här var jag väldigt sträng. Korrigerade minsta lilla olydnad, hans reaktioner skulle vara blixtsnabba och allt skulle flyta på.
På banan: Han var väldigt fin! Vi hade inga större missar, men det är en heeeel del att jobba med. Slutorna drar ner så himla mycket! Det är flera procent bara där, och så behövs mer styrka och bärighet, det skrev alla domare. Men vi fick fina lovord och bra tips!
59% i denna klassen. Det är jag väldigt nöjd med! Det kommer vi kunna göra mycket bättre, när vi får lite mer rutin.
Gammal bild på bebisZiro! Imorgon får ni film från andra klassen förresten! :D
/Nathalie
En vanlig stalldag
Jag fick en fråga om hur länge jag är i stallet och vad jag gör, så jag kan ta det i ett inlägg :)
När jag kommer till stallet ropar jag några ord till Ziro först av allt, eftersom hans hage är precis bredvid "parkeringen". Sedan går jag och byter om om jag kommer direkt från skolan. Beroende på tiden så antingen mockar jag och gör kraftfodret, eller tar in honom och grejar. Börjar det bli mörkt och jag ska rida, så tar jag alltid honom först.
Mocka är något jag nästan alltid vill göra själv. Det är inte så att jag inte litar på mamma/pappa, men jag är så petnoga när jag mockar. Vill ha ut allt kiss och minsta lilla bajsbit ska ut. Sen ska spånet läggas på rätt sätt. Mest i mitten och mindre mot kanterna. Det är för att han bajsar på kanterna = lite lättare att mocka. Men han är en bajs-kulspruta. Ingen ordning där, utan han bajsar där rumpan råkar vara (fast aldrig mitt i boxen, bara kanter).
Samma med kraften och vattnet, det fixar jag helst själv. Är man kontrollfreak så är man! Han ska ju ha just SÅ mycket, eller SÅ.
Så när jag mockat och grejat rider jag, eller om jag rider först så mockar jag efteråt.
Hösilage får han också såklart, men eftersom han får fri tillgång ute så behöver jag bara göra hösilage till kvällen. Det lägger jag i ett stort och finmaskigt nät så att han får plocka. Jag slänger även ner en höskiva, så att han kan pilla med det när hösilaget är slut. Hö är nämligen inte lika gott, så det blir kvar.
Så jag gör alla sysslor själv, eller ja, nästan alltid. Vi brukar åka till stallet runt 16 på vardagar, och åker hemåt runt 20-20.30 om de inte vilar. Då blir det runt 18.30 kanske.
Gör ni sysslorna själva, eller är det föräldrarnas "grej"`? :)
/Nathalie
Nationell debut
Idag debuterar vi nationellt, och rider båda FEI-programmet (lagtävlan och mästerskap). Vi rider 13.55 och 18.20.
Ni kan följa oss på Equipe om ni klickar HÄR.
/Nathalie
Ett okej genrep
Ikväll var det ju träning fär Susanne. Vi red några delar ur programmet vilket gick ganska okej. Det är ryttarmissar, helt klart. Jag spänner mig för mycket och slutar rida, men jag måste fortsätta vara tydlig och förklara för honom vad det är jag vill, istället för att bara hoppas på det bästa.
Vi red saxen i sluta på ett annat sätt än i programmet, men det var ju själva slutan som skulle jobbas med.
Sedan red vi även halvcirklarna i galopp med enkelt byte. Det kan vara trixigt att få till cirklarna och bytet (som dessutom ska vara rakt, dubbel svårighet!), men när jag slutade mesa (och som Johan skulle sagt) och slutade vara försiktig i fel ögonblick och vara så jävla klen, så funkade det mycket bättre! Jag måste tänka på vägen för att bytet ska bli bra, annars sabbar jag bara för honom.
Travökningarna har jag tyckt känts lite knackliga - ojämna - men de funkade riktigt bra ändå!
Vi hoppas på det bästa, och hoppas att jag skärper mig och rider ordentligt!
Fina, saknade prinsen får stå för bilden <3
/Nathalie
Relationen mellan häst och ryttare
Prio nummer 1 för mig är att ha ett starkt band till min häst. Min häst ska se mig som en vän, inte en boss. Vi ska behandla varandra respekt. Det är något många glömmer, att inte bara hästen ska behandla oss med respekt, utan att vi måste respektera hästen också. Om min häst inte kommer i hagen, det får mig att tänka till. Varför vill han inte komma till mig?
Ziro kommer 99% av gångerna i hagen. Är det jättemycket lera så kan det hända att han bara står och tittar på mig och trampar runt lite, men det förstår jag.
Jag vill att min häst ska VILJA umgås med mig, och inte bli rädd så fort jag höjer handen. Ziro och jag har under våra två år fått en starkt band som överlever alla smällar och slag. Han blir glad när han ser att jag kommer till stallet, och ställer sig vid öppningen i hagen med spetsade öron. Vi springer och leker i hagen, han jagar mig och bockar runt. Han går förbi läskiga saker när vi rider ut, för att han litar på mig. Kom ihåg det ordet, tillit.
Om din häst inte litar på dig som vän och ryttare, så kommer ni inte prestera. Så enkelt är det.
Vad ska du göra för att få hästens tillit och vänskap? Jag har ett par tips!
*Träna lydnad. Hästen ska följa dig, om du springer, går, svänger eller vad som helst.
*Trickträna. Det får hästen uppmärksam på dig, och det är en kul grej att göra tillsammans.
*VAR GLAD. Ingen gillar att umgås med någon om är tjurig och bitter. Om hästen småjävlas lite med dig, skratta åt saken istället för att daska till den.
*Ta din tid. Pussa på hästen, ge den små godisar, borsta extra länge.
*Istället för att skritta ut, ta en promenad tillsammans. Då går ni ihop, och du kan klappa och prata med hästen på ett annat sätt.
*Istället för vilodag - UMGÅS!
Jag blir lite ledsen när jag ser hur många som tar in hästen, rider och sedan ställer in den i boxen. Inget "umgås", utan bara gör det man ska. Ziro och jag småbusar varje dag. Han buffar lite på mig när jag borstar benen, försöker sno borsten ifrån mig, snosar mig i håret, viker upp överläppen och drar den över min hjälm när vi går. Jag fintar honom i hagen när han kommer så han får jaga mig (så skapra svängar gör jag så att mina knän mår uselt haha!).
Ziro och jag är bästa kompisar, och jag är helt hundra på att det underlättar mycket för oss i ridningen. Vi tricktränar, och det är kul att leka med spansk skritt, dutta mulen på hinklock och springa efter dem när jag kastar, och massa mer. Han kan en del trick nu den där killen!
/Nathalie
Vilka klasser ska man starta egentligen?
Alla hamnar vi väl i ett mellanstadie? När man ständigt plockar placeringar och höga procent i LB, men knappt får ihop 60% i LA, som jag och Ziro hade för drygt ett år sedan. Nu är vi där igen, men nu med LA-FEI. Nej, vi är absolut inte "för bra" för LA, men jag börjar känna mig hyfsat färdig där ändå. Men än är vi inte ett av de ekipage som kommer kunna prestera på topp i FEI än. Så vad gör man?
Personligen startar jag hellre en klass som jag inte är helt redo för, än att ligga och nöta i samma klasser på samma procent. Man måste misslyckas för att lyckas. Alltså, det är okej att starta FEI även om man inte är "där", och se en utveckling, och jobba sig uppåt i procenten. Att känna hur det där svåra blir lättare och lättare, och verkligen KÄNNA utvecklingen.
Det hände mig och Ziro i somras. Vi startade LA:P1 gång på gång, med 60-63% ungefär. Men tävling efter tävling kändes det lite bättre, enklare. Och så en gång låg vi där på 68% och vinst. Sedan red vi på 70% och ännu en vinst. Den gången kändes det inte svårare än att rida en LB. Gången efter det vann på en till LA:P1 på 65%. Det gick inte bra alls, men just för att vi hade hittat "lättheten" i programmet så kunde vi kamma hem vinsten med en ganska stor marginal.
Min fina vita prins och jag gjorde samma sak. Kämpade i LA-klasser med 60% som bäst, men skillnaden var att det var våran gräns.
Var inte rädd för att starta de svårare klasserna. Det krävs att man vågar, våga misslyckas för att sedan se resultaten bli bättre, och få den där känslan av att man KAN.
/Nathalie
Att ta hjälp
En sak som gör mig ledsen är att se att det är så många som väljer att stanna hemma och träna på egen hand. Extra ledsen blir jag när man ser potencialen i ekipaget och att de aldrig får nyttja den på samma sätt.
Man är aldrig för bra för att fortsätta träna. Aldrig. Även toppryttarna tränar.
Varför tränar man? Jo, för att bli bättre. Och hur blir man bättre? Genom att träna. Och framförallt att inse att man behöver träning för att utvecklas, det är viktigt att förstå för det är först då man verkligen tar till sig av träningen.
Även om man kanske inte har mål om att komma upp i klasserna så är det för mig inte okej att sitta hemma år ut och år in utan att någon gång fråga om hjälp. För har man aldrig ett öga på sig så är det svårt att upptäcka ovanor som lätt uppstår - att man viker sig i sidan, att man driver lite mer med ena skänkeln, att man sitter i stolsits och liknande, saker som lätt kan förstöra en häst om det pågår tillräckligt länge.
Lite synd tycker jag också att det är när ekipage med potential tränar för tränare som inte får fram något. Jag säger inte att det finns något som bevisar att A tränare är bättre än en outbildad tränare, men tänk efter först. Har den outbildade tränaren några elever som visar framfötterna? Som har kommit någonstans? De alla kanske sitter på sin LC-LB nivå och blir lurade med träningen, med det menar jag att de tränar och tränar och tror att det händer något men det faktiskt inte gör det. Då gäller det att tänka efter om det kanske är dags att byta tränare för sin egen skull.
Jag tränar för Britt Pärsson. Hon är B tränare i hoppning men har ridit mycket hög dressyr. Hon är väldigt, väldigt, noga med grunderna vilket gör att vi fungerar bra ihop. Jag tycker Britt utvecklas som tränare samtidigt som jag utvecklas som elev, hon tar sig tid att förklara och sitter även upp på mina ponnyer för att själv känna problemen och kunna hjälpa mig på bästa sätt. Hon är väldigt "hård", hon säger inte bra i onödan, tvärt om. Men de gånger i livet man fått ett "perfekt" - då är det banne mig perfekt. Hon är ovärderlig.
/Linn
Musse
Musse, min alldeles egna ponny. Den glupska, charmiga, personliga och helt underbara.
I sommar firar vi sex år tillsammans. Och det fick mig tänka över våran tid.
Musse är väldigt kraftig, han är grov och kompakt. Tack vare detta är han stel som en planka och har helt ärligt inga naturliga förutsättningar för att arbetas korrekt. Men efter provridningen kunde vi inte annat än bli kära i honom.
Musse är den som lärt mig mest. Han som jag galopperat över öppna fält med, som jag haft flera av mina bästa minnen med, som gått mig på nerverna flera gånger varje ridpass. Han har lärt mig att inte ge upp.
Jag har gråtit mig igenom många ridpass, haft blod över hela händerna, schabraket och på honom. Men jag har även upplevt hur det är att känna att poletter släpper, att alltid prova lite till och den verkliga lyckan.
På Musse har jag aldrig känt mig vidare duktig. Vi hade ofta minst 4fel i hoppning och låg under 60% i LC klasser i dressyr. Vi har aldrig vunnit något och har en enda placering (sista plats). Men istället för vinster fik jag något viktigare. Lärdomen av att uppskatta det lilla. Jag kunde skina över att han inte hade hängt sig på tre steg under hela programmet. Han lärde mig plocka fram det positiva ur något som någon annan skulle se negativt - och det ser jag som en stor styrka.
Musse och Cherry är båda mina bästa vänner. Musse har även räddat mig många gånger ur flera situationer som tagit kål på mig. Hans fantastiska personlighet får mig att skratta när jag inte ens känner för att le. Min älskade godisråtta.
Men trots alla fördomar, trots alla saker som försvårade för oss så gav vi aldrig upp. Jag kämpade med min älskade ponny och utvecklades något så enormt. På vägen blev han även riktigt, riktigt fin. Han ändrade om sig i typen, musklade på sig och presterade bättre. Vi gjorde det tillsammans.
Och se vart jag är nu. Jag red Cherry som plockade rosetter i princip varje start och nu rider jag en godkänd hingst! ALLT tack vare min älskade Musse.
Ge inte upp. Även om ni kanske inte har den (enligt andra) finaste ponnyn, ge inte upp. Träna, utvecklas och visa de. Brinn för utveckling och se den komma. Det handlar om att tro.
Jag vet hur det är att vara sist på resultatlistan, jag vet hur det är att gråta på träningar och blöda i händerna. Och jag vet att det är värt varenda sekund av det... bara du fortsätter kämpa och lär dig av det.
Jag vet hur det är att vara sist på resultatlistan, jag vet hur det är att gråta på träningar och blöda i händerna. Och jag vet att det är värt varenda sekund av det... bara du fortsätter kämpa och lär dig av det.
/Linn
Min sommar
Den här sommaren tror jag kommer bli annorlunda mot de andra jag upplevt, och om det blir som jag tror så längtar jag oerhört mycket.
Som de flesta vet så har jag mina drömmar och förhoppningar att i framtiden starta ett stall där jag utbildar hästar. Jag tycker det är så roligt och känner att jag hör hemma där. För även om jag är kritisk mot mig själv så måste jag få säga att jag gjorde ett fantastiskt jobb med Cherrys utbildning. Även Musses. De är mina längsta och största projekt och jag ser nu i efterhand en stor skillnad på de båda som individer.
Som de flesta vet så har jag mina drömmar och förhoppningar att i framtiden starta ett stall där jag utbildar hästar. Jag tycker det är så roligt och känner att jag hör hemma där. För även om jag är kritisk mot mig själv så måste jag få säga att jag gjorde ett fantastiskt jobb med Cherrys utbildning. Även Musses. De är mina längsta och största projekt och jag ser nu i efterhand en stor skillnad på de båda som individer.
Wilma och jag straxt efter första galoppfattningen på gärdet. Våran första galopp tillsammans.
Hur som helst, i skolan har vi kursen entreprenörskap. Där bygger jag upp mitt framtida företag med allt från hemsida, budget, marknadsförning samt marknadsundersökning. Allt för att på bästa och lättaste sätt kunna starta upp detta när jag slutar skolan. Nu är det däremot inte mycket kvar, jag har betat av många, många uppgifter på en mycket kort tid och ligger på ett fantastiskt betyg i kursen då jag verkligen brinner för detta.
Tack vare mitt brinnande intresse är det lite småprat att jag under sommaren tar till mig några ponnyer/hästar för utbildning. För att smaka på framtiden och känna att det är det här jag vill göra. Vilket jag är rätt säker på. Det vore oerhört roligt och utvecklande.
Planen är i så fall att vara billig, ca. 2500kr/månaden. Just för att få samla på mig en grund att starta upp på.
Jag återkommer med hur det blir, men jag hoppas att det blir en spännande sommar med mycket lärdomar.
/Linn
Mitt bästa ridtips
Det är många som efterlyser ridtips här på bloggen. Jag har bestämt mig för att inte lägga ut några, av den enkla anledningen att jag inte är utbildad och känner då inte att jag har "rätt" att rota in i någon annans område som jag själv inte har någon utbildning i. Jag känner inte att jag kan skriva ut "gör si och så" till ett ekipage helt enkelt.
Favoritövningar är däremot en annan sak. Men jag tänkte ta mig i kragen och skriva ett inlägg som jag tycker alla ska läsa och ta del av. För det här är så viktigt och det är inte många som förstår innebörden - tyvärr.
Favoritövningar är däremot en annan sak. Men jag tänkte ta mig i kragen och skriva ett inlägg som jag tycker alla ska läsa och ta del av. För det här är så viktigt och det är inte många som förstår innebörden - tyvärr.
Mitt allra bästa tips inom ridning är att få hästen lydig för skänkeln.
Det spelar ingen roll om hur uttjatat det är för det är grunden för all ridning. Svarar inte hästen för skänkeln så kan du inte heller få den fram till bettet och därmed få den arbeta korrekt.
Det är tyvärr allt för många som slarvar med detta. Man ser ofta hur folk trycker till lite lätt med skänkeln och det inte händer något, och de trycker till lite till med samma lätthet och det händer fortfarande ingenting. Vad skapar detta ryttarbeteende för problem hos hästen?
1. Hästen blir skänkeldöv då ryttaren rider med samma hjälp hela tiden utan att begära något utav den.
2. Hästen reagerar till slut inte längre på små, lätta hjälper och för att det någon gång ska hända något kommer du behöva ta i ordentligt och grunden med ridningen - att kunna rida med så små hjälper som möjligt - är som bortblåst. Du faller tillbaka på ruta ett igen.
Hur ska man egentligen göra för att få hästen svara för skänkeln?
Det första du måste göra är att inse problemet och fullföljder om du fortsätter med detta. När du insett detta måste du bestämma dig för att göra något åt saken - då är det dags att sätta in en ny vana som upprepas konsekvent.
Det första du måste göra är att inse problemet och fullföljder om du fortsätter med detta. När du insett detta måste du bestämma dig för att göra något åt saken - då är det dags att sätta in en ny vana som upprepas konsekvent.
Faktum är att det är lättare än vad man tror, det gäller bara att du som ryttare bestämmer dig för att lösa problemet och vara konsekvent i de nya uppgifterna.
Helt enkelt; Trycker du lätt med skänkeln och hästen inte reagerar, kicka då till lite med skänkeln. Oftast hoppar de flesta hästarna till då de är så vana med en kramande skänkel som tillslut inte säger något alls. De vaknar därför till av dvalan och blir alerta. Efter att ha gjort detta så provar du att lägga till en lätt hjälp igen och får förhoppningsvis resultat. Om inte - gör om samma sak igen. Hästen ska svara DIREKT. Jag säger det en gång till - DIREKT, DIREKT, DIREKT.
Om nu hästen inte reagerar när du kickar till den lite lätt så får du helt enkelt prova att ta till spöt så fort hästen är seg i reaktionen. Och vid fortsatt problem ta hjälp av någon duktig som kan lösa detta åt dig.
Helt enkelt; Trycker du lätt med skänkeln och hästen inte reagerar, kicka då till lite med skänkeln. Oftast hoppar de flesta hästarna till då de är så vana med en kramande skänkel som tillslut inte säger något alls. De vaknar därför till av dvalan och blir alerta. Efter att ha gjort detta så provar du att lägga till en lätt hjälp igen och får förhoppningsvis resultat. Om inte - gör om samma sak igen. Hästen ska svara DIREKT. Jag säger det en gång till - DIREKT, DIREKT, DIREKT.
Om nu hästen inte reagerar när du kickar till den lite lätt så får du helt enkelt prova att ta till spöt så fort hästen är seg i reaktionen. Och vid fortsatt problem ta hjälp av någon duktig som kan lösa detta åt dig.
Man känner sig rätt elak när man får "gå hårt" på de och vara bestämd men faktum är att det hjälper både dig och hästen. När du arbetat med detta ett tag så kommer alertheten naturligt vilket kommer underlätta all fortsatt träning. Plötsligt kommer allt bli lättare när du inte behöver driva ihjäl dig för att få en reaktion utan istället har en häst som lyssnar på minsta lilla.
Jag har känt skillnaden på hur det är att rida en häst som segt svarar mot en som är alert och snabbsvarande. Det underlättar all ridning och plötsligt blev de svåraste sakerna lätta. Jag kommer därför alltid sträva efter att ha mina hästar lydiga för skänkeln, inga undantag. Bara konsekvent upprepning vid eventuellt kommande problem.
/Linn
Film från Johanträningen
Här har ni en film från Johanträningen i söndags :) Jag lät ljudet vara kvar så att ni hör vad Johan säger.
Visst är han fin min lilla Ziro? :D
/Nathalie
Förklarning
Min bloggning är inte direkt på topp. När jag hittar något att skriva om så är det åsikter och liknande och det verkar visserligen vara rätt populärt. Men som ni förstår är det inte lätt att skriva om något nytt hela tiden - speciellt inte när jag redan skrivit om det mesta fast då på min gamla blogg.
Just nu händer inte så mycket på hästfronten - jag tänkte beskriva lite lätt hur läget är.
Wilma ska sättas igång direkt när snön och isen är igång. Hon ska då ridas x antal gånger i veckan och vi hoppas kunna lämna ut henne till en duktig liten ryttare med mål om att ta ut henne på tävlingsbanan.
Musse rids inte för tillfället, dels på grund av vädret och dels på grund av tiden. Han tycker även att isen och underlaget är otäckt på vintern och går med myrsteg som i en symaskin och spänner sig vilket gör att jag hellre väntar tills isen är borta.
Porter rids 4-6 gånger i veckan beroende på väder. Promeneras gör han 1-2 gånger i veckan. Jag väljer helt enkelt inte att skriva om passen då vi gör samma sak dagligen - jobbar med lösgörning och uppbyggning. Det tar tid med en 18 årig ponny som vilat i ett par år. Och jag har mina övningar som fungerar på honom och de sitter jag med, vilket gör att jag inte tycker det är nödvändigt att publicera i princip exakt likadana inlägg flera gånger i veckan.
Så ni behöver inte tro att "jag aldrig rider" eller att Porter "bara promeneras". Suck.
Det blir tyvärr lite dött på hästfronten dessa tider. Is på vägarna, stenhård snö på öppet gärde som det blåser småspik på och inte heller någon tid att åka till ridhus. Men jag har klarat mig i alla år och jag klagar faktiskt inte, även om jag längtar tills en tok till våren så att jag kan sätta igång ordentligt.
Porter är väldigt pigg och superglad och längtar tills han får galoppera på vägarna i full galopp och leva livet. Han piper av lycka ibland, underbara ponny.
/Linn
Startlista inför helgen
Första nationella närmar sig, nervöst! Det är ju inte som att jag går in för att vinna, absolut inte. Vill bara få en bra känsla, och testa på hur det är. Det ska bli förbaskat roligt iallafall, oavsett procent och placering i resultatlistan :D
Jag är rätt nöjd med mina starttider. 4 timmar imellan, lite långt kanske, men man hinner iallafall ta det lugnt och ladda om batterierna.
Minst sagt pirrigt!
/Nathalie
Bilder från promenaden
Älskar bilderna. Det är så mycket känsla och de är så äkta. Förstår ni vad jag menar när jag säger att Porter är gosig? Han brukar ge mig pussar och älskar att kramas. Det kommer verkligen fram på bilderna.
/Linn
Promenad
Porter fick komma ut på en buspromenad idag. Med oss hade vi pressfotografen nr 1 - nämligen min pojkvän. Han kämpade med att få till fina kort med min kamera som inte fungerar och när kameran ställde upp några sekunder här och var så fick han till mycket fina bilder som jag tänkte visa er så fort jag förstår hur man får över de på hans dator...
Jag provade även att springa lite med honom för skojs skull, det är alltid bra att träna upp "handler" kunskapen till framtida utställningar och premieringar och han var på direkt. Han snygga upp sig och krökte på nacken och tryckte på som bara den. Man såg verkligen kandensen i traven - mums.
Det är så roligt med Porter för han tycker allt är så himla lattjolajban kul, han älskar allt.
Det är så roligt med Porter för han tycker allt är så himla lattjolajban kul, han älskar allt.
/Linn
Johanträning
Idag var det dags för Johanträning. Jag hade helst velat skritta ut på Ziro, men Johan kommer väldigt sällan, så man får passa på.
Ziro var väldigt fin! Igår på tävlingen vågade jag inte sätta tryck i honom (explosionsrisk), men idag gjorde jag det.
Vi började med slutorna, då jag önskat det. Vi fick många bra tips, och efter ett par försök flöt de på ganska bra. Sedan ville Johan se skrittpiruetter. Där fick jag kämpa! Jag har svårt för det och krånglar till det, och då passar Ziro på att lata sig lite. Men även där fick vi många bra tips, och de blev också bra efter ett tag.
I galoppen red vi på volten först. Johan tyckte att hans galopp är väldigt fin och bra. Vi red 4 serpentiner över ridbanan, och sedan på volten i förvänd. Sedan tog vi vänstergaloppen. 4 serpentiner där också, men vid medellinjen gjorde vi enkla byten. De blev rätt okej, men han måste vänta på mig och jag måste vara tydligare.
Mot slutet jobbade vi med halterna. Dels att han skulle bromsa med baken, och då få med sig den, och dels att han skulle STÅ STILLA. Han tycker det är tråkigt och blir lite sur, men det är bara att jobba på. Han trampade runt litegrann, men vi får träna på det.
Idag red jag med sporrar... Har jättedåligt samvete nu. Aldrig mer förutom på tävling där jag måste ha dem. Jag HATAR sporrar, men jag trodde att Ziro skulle vara jättetrött idag och att jag kanske skulle behöva reta honom lite. Det är ju inte så att jag sitter och hackar honom med dem, men jag tycker inte att man ska ha dem till vardags. Inte jag iallafall. Som sagt, aldrig igen förutom tävling.
Jag får trösta mig med att Ziro var go och glad i hagen när han kom hem. Han och Valle sprang och busade och bockade!
Imorgon och på tisdag får han skritta ut. Det är påfrestande med träningar och tävling, så han får bara promeneras, och så rider vi ut på onsdag och galopperar litegrann :D
/Nathalie
Ridsport!
Missa inte Världscuphoppningen som går på Svt Play nu!
http://www.svtplay.se/video/1097012/17-3-14-55?dela=1
/Linn
Om tävlingen
Hej på er! Jag hann inte uppdatera er igår. Kom hem och somnade vid halv nio på kvällen, så trött var jag! Men vi tävlade ju, så här kommer lite resultat:
LA:1: På framridningen var han väldigt fin! Lite spänd när en annan häst red förbi, men det värsta han gjorde var att slänga sig litegrann åt sidan.
På banan hade vi ett par missar. Precis vid galoppfattningen mötte vi hästen i collectingring, så då slängde han sig iväg litegrann. Sen fick han bråttom i volten där och snubblade till. Och i mellangaloppen vet jag inte varför, men han tyckte att det passade bra med ett byte! Eller två faktiskt. Han bytte från höger till vänster, men lika fort bytte han tillbaka igen.
Vi fick iallafal dryga 66% en en fjärdeplacering.
LA:P1: På framridningen var han ännu lite finare! Jag kunde sätta honom på rumpan och rida piruettgalopp, för att sedan rida fram igen. Slutorna var helt okej, och öppnorna var bra.
På banan tyckte jag att det gick riktigt bra! Mycket bättre än LA:1, och jag var väldigt nöjd när jag kom ut. Slutorna var väl sådär, och de enkla bytena kunde varit lite lugnare och stadigare. Blev dock väldigt chockad över resultatet.
Vi trodde alla att jag skulle få minst 65%, men jag fick 59%. Jag räknade om protokollet men det stämde. Jaja, vad ska man göra åt saken? Huvudsaken var ju att jag var nöjd!
Jag har varken bilder eller film. Trots att jag förklarat för pappa hur kameran funkar så fattade han inte. Nästa helg kanske!
/Nathalie
Följ oss med Equipe!
Ni vet väl att ni kan följa oss via Equipe? Jag startar kvart i tre och fem! Det blir väl spännande, att se hur det går? Förhoppningsvis rider vi på mer än 50% den här gången haha!
/Nathalie
Tävlingsfix
Hej! Ursäkta min frånvaro, men jag har väldigt fullt upp. Sena skoldagar och sena stalldagar.
Ziro tog det lugnt tisdag och onsdag, och igår red jag ett ordentligt pass i ridhuset. Mycket lösgörande. "Bogen in", skänkelvikningar, slutor, volter, bolla honom mellan skänklarna osv. Han var väldigt fin men liiiite väl pigg efter två slappisdagar. Han ville gärna racea runt, så när vi skulle göra antingen trav- eller galoppökning stampade han till ett par gånger i backen innan han flög iväg.
Jag red även mycket tempoväxlingar. Samla, samla, samla, och sedan öka. Han tyckte det var lite jobbigt, men han kämpade på bra! Han vinklade in bakbenen väldigt fint under sig och var verkligen fokuserad!
Ikväll är det träning för Susanne som gäller. Det blir en kort träning dock. Efter det är planen att tvätta benen iallafall, och borsta igenom svansen ordentligt med massa glanssprej. Vågar inte tvätta den eftersom vi står i kallstall, och det är svårt att torka svansen ordentligt. Den ska ju inte frysa. Hårfön? ;)
Min fina, hoppas att han sköter sig. Om ni inte visste det så TÄVLAR VI IMORGON :D
Det ska bli så himla kul att få tävlingsförbereda igen, efter 4 långa månader :D
/Nathalie
Tankar om sista ponnytiden
Det är skrämmande nog mindre än ett år kvar av mitt sista ponnyår. Fylls jag av panik? Ja, för att vara ärlig så kommer det lite panikkänslor. Det här året var tänkt till så mycket annat, Cherry och jag tränade mot FEI debut och SM kval och vi hade definitivt varit där idag om hon fått vara hel. Istället står jag här med en ny ponny och nya mål. Målen är mindre, ganska mycket mindre. Nu hoppas jag att få rida åtminstone få rida DM med bra förutsättningar som går i stapeln i höst.
Det gör mig lite ledsen, det kan jag ärligt säga. Jag hade verkligen allt. Mitt sista ponnyår i ett guldläge. Jag hade fått ta vara på tiden och suga ut alla erfarenheter det finns att få i ponnyåren. Startat de högsta klasserna och där haft en fin chans - på en ponny som jag ridit upp i klasserna själv.
Det gör mig lite ledsen, det kan jag ärligt säga. Jag hade verkligen allt. Mitt sista ponnyår i ett guldläge. Jag hade fått ta vara på tiden och suga ut alla erfarenheter det finns att få i ponnyåren. Startat de högsta klasserna och där haft en fin chans - på en ponny som jag ridit upp i klasserna själv.
Trots detta är jag så fruktansvärt glad att jag fått äran att rida ingen annan än Skattegårds Porter RNF 156, en ponny som lärt mig mycket sedan han kom hit även fast vi egentligen inte hunnit något. Vi är fortfarande under igångsättning, vi är båda ringrostiga och vi har ingen aning om hur våra framtida dagar ser ut. Även fast det känns ganska mycket att missa det jag siktat mot i alla mina år... så är jag så glad över det kommande året som väntar. För jag kommer få lära mig så mycket.
Jag kommer istället utvecklas mot min framtid som är lite längre bort. Och just då, i framtiden, gäller det inte att ha ridit så många SM som möjligt utan istället att man som ryttare lärt sig så mycket som möjligt.
Jag ska inte säga för mycket, Porter kan ju allt men det är mycket igångsättning, stärkande och uppbyggande just nu. Mycket grunder och mycket sammansvetsning mellan oss två som individer. När styrkan, grunderna, konditionen, musklerna och samspelet är på plats kanske allt går av raketfart.
"Poletten" kanske släpper inom en månad så vi kan ta oss vidare och "go for it", eller så kanske det tar tills i höst innan vi är "där". Vi har hittat traven fylld av schvung så den biten är i alla fall avprickad.
Det är så oförutsägbart men "mirakel" kan ju ske. Så jag ska inte vara för negativ. Men det gör inget om vi inte startar SM, FEI och liknande för vi kommer göra så mycket annat som jag kommer ha med mig i kommande år, saker som är viktigare än ett deltagande någonstans.
Det är så oförutsägbart men "mirakel" kan ju ske. Så jag ska inte vara för negativ. Men det gör inget om vi inte startar SM, FEI och liknande för vi kommer göra så mycket annat som jag kommer ha med mig i kommande år, saker som är viktigare än ett deltagande någonstans.
Mitt sista ponnyår (ush det gör ont att skriva) kommer ge mig lärdom, utveckling och en stabil grund för framtiden. Jag kanske missar de högsta klasserna och delta i SM men istället får jag fokusera på det viktiga - att lära mig, att lära mig ännu mer och att.... lära mig ÄNNU mer. Det kommer Porter hjälpa mig så otroligt mycket med. Och våran tid kommer fyllas med många minnen och meriter - på vilken nivå kan jag dock inte uttala mig om - det återstår att se.
/Linn
Bloggare
Jag som bloggare förväntas skriva inlägg som är provocerande. Jag förväntas skriva om överviktiga ryttare, om hur ful utrustning folk använder och om hur dåliga personer är på att rida. Detta för att locka folk till att komma in på bloggen och lämna kommentarer, nå en högre statistik och öka mängden kommentarer. "Förhoppningsvis" tar det ökande intresset bloggen till topplistor så att den sprids vidare och ännu mer klickar in för att provoceras.
Tyvärr är det jag skrev ovan sant. Ni har själva sett det - Hanna Widerstedt, Kissie, skvallerbloggar inom ridsporten. Man skaffar ett "alter ego" som väcker intresse bland folk för att sedan under en dag ändra bloggens innehåll och bli snäll - detta när man har x antal läsare och är ute på x antal topplistor. Då har man redan marknadfört sig och har en grund att stå på som sitt riktiga jag.
Det allra vidrigaste är att man får betalt för detta om man gör det tillräckligt bra. Man får betalt för att utsätta människor för pikar och hårda ord.
Men nej, det här inlägget ska inte handla om nätmobbning.
Tyvärr är det jag skrev ovan sant. Ni har själva sett det - Hanna Widerstedt, Kissie, skvallerbloggar inom ridsporten. Man skaffar ett "alter ego" som väcker intresse bland folk för att sedan under en dag ändra bloggens innehåll och bli snäll - detta när man har x antal läsare och är ute på x antal topplistor. Då har man redan marknadfört sig och har en grund att stå på som sitt riktiga jag.
Det allra vidrigaste är att man får betalt för detta om man gör det tillräckligt bra. Man får betalt för att utsätta människor för pikar och hårda ord.
Men nej, det här inlägget ska inte handla om nätmobbning.
En av mina många headrar under min tidigare blogg.
Hurvida ni upplever att jag har skrivit ett provocerande inlägg vet jag inte. Tyvärr är nog risken att det alltid finns någon där ute i världen som känner sig träffad trots att det är obefintligt eller inte var så menat. Istället vill jag som bloggare dela med mig till er om mina erfarenheter i livet, mina tankar och åsikter. Jag vill dela med mig av mina träningstips, min utveckling och min framtid. Inte bara för eran skull utan även för min, för att ha något att kolla tillbaka på.
Jag är inte ute efter att bli någon idol. Jag känner inte heller något behov av att ha 20k läsare per dag.
Istället känner jag nu att ni som läser bloggen är här för att ni förhoppningsvis får ut något av det vi skriver. Om ni hittar inspiration, gillar bilderna, tycker ponnyerna är fina eller liknande vet jag inte, men något måste göra att ni är här. Och i och med att det var väldigt, väldigt länge sedan jag fick en elak kommentar så känns det som att de flesta är här av en god anledning. Det är även mitt mål med bloggningen. Att ha läsare som är här för att något tilltalar de.
Jag har valt att stå emot den provocerande bloggtrenden. Blir det något av bloggen så har jag något att vara stolt över, jag och Nathalie har varit oss själva redan från början och om vi någon gång ska bli "stora" så är det pga det - att vi är och har vart oss själva.
/Linn
Favoritövning - "Ångra"
En övning som jag fallit för är "ångraövningen". Den går att variera i både gångarter och utförande och bidrar till utveckning av utbildningsskalan, lydigheten och samspelet.
Den är inte vidare svår eller komplicerad men med ett konsekvent upprepande ramlar många pusselbitar på plats.
Utförande
Som man förstår på namnet så handlar det om att man ångrar sig. Låt oss säga att vi rider i trav och rider precis som att vi ska göra halt, och millisekunden innan hästen gör halt så "ångrar" vi oss och fortsätter trava. Det verkar alltså som en tydlig halvhalt. Man kan "ångra" gångartsbyte, tempoändring och liknande.
Vad gör övningen?
Övningen får hästen att komma mer över sina bakben tack vare att man "sätter de på plats" genom en tydlig halvhalt. Den fungerar som inlärning av halvhalter både för ryttare och häst. Den gör hästen uppmärksam för hjälperna. Och gemensamt med det jag nyss nämnde hjälper den även till i utbildningsskalan. Där är det viktigt att hästen är alert och är på sina bakben samt framför hjälpen vilket den här övningen hjälper till med.
Cherry och jag arbetar med ångraövningen. Bilden är från en träning där vi arbetade med "ångraövningen" i stärkandet av galoppen. Jag red i arbetsgalopp och samlade, samlade och samlade så mycket att hon nästan saktade av till skritt. Sen "ångrade" jag mig och red fram igen. Tack vare detta stärkte hon tillslut galoppen och kom igenom sig och fick en rund, samlad galopp på sina bakben.
Övningen fungerar väldigt bra till framridningen både på tävling, hemmaplan och träning. Just för att den får hästen alert och på bakbenen - förutsatt att man gör övningen rätt. Det gäller att ryttaren är kvick med just "ångradelen" så man får fram rätt resultat.
/Linn
Det visste ni inte om mig....
I mitten av tävlingskarriären, ungefär 2011, så hade jag en period där jag var väldigt duktig på att glömma viktiga saker till tävling. Det var precis när allt började bli "allvar" och det inte längre var att snirkla runt en LC:2 utan det krävdes fullständigt fokus från mig. Det gjorde att jag glömde fokusen på allt annat, framförallt packningen.
Till en tävling glömde jag både sadelgjord och kavaj. Gjord fick jag låna på anläggningen och en kavaj till ritten av en tävlingskamrat och till prisutdelning av en underbart snäll människa. Utan deras "utlånande" hade jag inte fått starta - det är äkta kamratskap anser jag. Att de lånar ut sina saker till virriga Linn.
Vinst med lånad kavaj och lånad sadelgjord - tack vare underbara medmänniskor under tävlingen.
Jag har även glömt sadelgjorden ännu en gång vilket ledde till att jag fick sitta barbacka under fotograferingen av laget. Ser lite roligt ut men vad ska man göra när man inte har huvudet med sig....
Som tur är.... så har jag numera lärt mig att kontrollera mitt fokuserande. Nu kan jag behålla fokus på tävlandet men i alla kategorier istället för bara ritten. Nu var det mycket länge sedan jag glömde något.
/Linn
Bildminne från träningar
Jag kom över en mapp från gamla träningar med Cherry. Sommaren 2011.
Jag kommer ihåg detaljer från varje bild. Hur det kändes, aha upplevelser och våran utveckling.
Sofie hjälpte mig och Cherry något så extremt mycket. Hon hjälpte mig med hur jag skulle få henne korrekt, Cherry ville alltid gå bakom med för kort hals och Sofie hjälpte mig rätta till problemet. Jag lärde mig verkligen supermycket och det hände väldigt mycket i min ridning - och framförallt med mitt självförtroende under den sommaren.
Jag kommer ihåg detaljer från varje bild. Hur det kändes, aha upplevelser och våran utveckling.
Sofie hjälpte mig och Cherry något så extremt mycket. Hon hjälpte mig med hur jag skulle få henne korrekt, Cherry ville alltid gå bakom med för kort hals och Sofie hjälpte mig rätta till problemet. Jag lärde mig verkligen supermycket och det hände väldigt mycket i min ridning - och framförallt med mitt självförtroende under den sommaren.
Även om hon inte går perfekt på bilderna så är hon makalöst fin. En del går hon bakom på och hon går inte fullt så mycket i uppförsbacke som hon borde på någon bild... men hon är verkligen en fröjd för ögat trots det.
Jag måste nypa mig i armen för att förstå. Vi var verkligen något extra.
Jag måste nypa mig i armen för att förstå. Vi var verkligen något extra.
Sommarkänslan i bilderna ♥
/Linn
Word
/Linn
Dagens pass
Idag tränade vi på lydnad för vikthjälper. Jag vill kunna stanna utan att behöva för mycket hjälp av tygeln och det går inte riktigt just nu när han har så mycket energi - men jag gör det inte lätt för honom heller när vi hålls på ett öppet gärde vilket får varje ponnybus att vilja leka och springa.
Det är en sak som vi måste träna på konsekvent.
Näthat / internetmobbing
Jag har lagt märke till att flera större hästbloggare ofta klagar på att de blir nätmobbade, får ta mycket skit osv, och att det måste sluta. Jag förstår dem till 110%, det måste vara riktigt jobbigt att få skit kastad på sig dag efter dag.
Men efter dessa långa inlägg om elaka kommentarer osv, så kommer ett provokativt inlägg upp. Bilder från festen där man håller spritflaskor, lättklädda bilder, eller på annat sätt som får folk att reagera. Det är självklart tanken, att provocera. Jag kan ta det med en nypa salt, och skilja på det som är seriöst och det som endast skrivs för provokation.
Om man vill slippa de elaka kommentarerna, då funkar det ju absolut inte att fortsätta provocera. Förstår ni min tanke?
Det är inte bara läsarna som måste uppfylla villkor - att sluta skriva dessa kommentarer. Bloggarna måste ta tag i sin egen uppgift och sluta skriva dessa inlägg som egentligen är till för att reta upp folk.
Det är lite som att säga att folk äter för mycket onyttigt, och direkt efter springa iväg för att och köpa en stor chokladkaka.
Att lägga ut en liknande bild och skriva hur bra man tycker att ens häst är, och hur mycket man älskar den, det ser jag inte som att provocera. Det är att uttrycka sin kärlek genom ord, även om man KAN provocera på så sätt också.
För att få, måste man ge. Ju fler provocerande inlägg, desto fler upprörda läsare. Man ska inte skriva vad som helst, men ska det sluta måste man göra mer än att klaga på saken.
/Nathalie
La dolce vita
När jag och min pojkvän var ute och gick med Porter för ett par dagar sedan så reagerade han på Porters pannband. Han hade ett swarovskipannband med stora stenar.
Istället tyckte han att han skulle ha ett helsvart och att jag definitivt skulle inköpa ett under Göteborg Horse Show för att han tyckte att han för tillfället såg ut som "Ja jag vill leva la dolce vita ooh ooh"....
Haha!
/Linn
/Linn
Att provrida
Jag vet inte om det bara är jag men jag tycker det är oerhört svårt att provrida. Även om man vet precis vad man söker efter så måste man vara så pass lugn och fokuserad som möjligt för att få fram sin vanliga ridning och därefter kunna känna hur hästen fungerar. Men det är allt annat än lätt när ägare, eventuell ryttare och liknande står och tittar på med hököga och granskar varje millimeter av din ridning. Man sätter sig i en ny sadel som man inte känner, man sätter sig på en häst som inte reagerar fullt ut som de man ridit på tidigare. Då är det faktiskt inte lätt att rida.
Jag och Porter under provridning.
Jag beundrar Porters ägare något så enormt som lånade ut honom till mig trots att jag inte kunde rida honom på tygeln ens en gång på provridning. Visserligen hade jag inte ridit på ett halvår då och då är det inte lätt att sätta sig upp på en ny häst som inte blivit riden ordentligt (med ordentligt menar jag att han inte varit igång) på länge. Men troligtvis såg hon något under ytan som fick henne inse att det skulle gå - och det beundrar jag henne för.
Jag provrider Kasper. 175cm hög och sen lilla jag som bara ridit på mina dressyrponnyer och suttit på en storhäst och ridit runt lite någon enstaka gång. Men vi var perfect match.
När vi själva får hit folk för provridning så försöker vi också se utanför boxen. Ja, personen kanske inte kan rida hästen på tygeln - men har personen ambitionen för att lära sig att rida just våran häst? Ser personen nervös ut? Är våran häst svårriden?
Den mest skrämmande provridningen tror jag är när man ska prova storhästar och bara ridit på sina ponnyer i alla år. Att rida storhäst är en helt annan sak.
Jag har haft tur alla provridningar. Jag har provridit Musse, Porter och Kasper. Alla passar mig som handen i handsken. Cherry provred jag aldrig men hon var och är verkligen "made for me". Förhoppningsvis fortsätter turen även i framtiden.... längtar!
Det är en konst att provrida.
/Linn
Att ha hingst
En hingst är alltid en hingst. Oavsett uppfostran, lydnad och temperament.
Vi tvekade väldigt mycket på Porter innan vi provridit första gången endast för att han är just en hingst. Det är krävande att ha en med tanke på all förändring i all hantering av hästarna, stall, hagar och nytt tänk.
Vi tvekade väldigt mycket på Porter innan vi provridit första gången endast för att han är just en hingst. Det är krävande att ha en med tanke på all förändring i all hantering av hästarna, stall, hagar och nytt tänk.
Det finns egentligen två kategorier bland hingstar. De som är väldigt hingstiga och far runt med ston i tankarna dagarna i ända, och de är mycket krävande att hantera för säkerheten. Man måste alltid vara steget före och kunna kontrollera eventuella situationer. Sedan finns det även de som är oerhört väluppfostrande och som alltid är lyhörda, lugna och snälla. De som man lika gärna kan tro är valacker. Och även de är mycket krävande att hantera. Varför? Jo, det kan lätt bli att man "glömmer bort" (läs mer; inte alltid har en vaken tanke på att det är en hingst) och tack vare det kan situationer uppstå just för att man själv blir lite för borta.
Porter är den sistnämnda hingsten, han är fantastisk i all hantering. Det är han verkligen, han står med två ston i stallet varav den ena tycker om att brunsta mycket och ofta. Men han kan ta det hur lätt som helst. Och just därför är det rätt krävande att behålla tanken på att det är en hingst även om man inte tror det för att han är så snäll. Just för säkerheten så är det viktigt att alltid ligga steget före och inte slappna av för mycket i tankarna vid hanteringen även om det är mycket liten risk att något händer.
Porter är den sistnämnda hingsten, han är fantastisk i all hantering. Det är han verkligen, han står med två ston i stallet varav den ena tycker om att brunsta mycket och ofta. Men han kan ta det hur lätt som helst. Och just därför är det rätt krävande att behålla tanken på att det är en hingst även om man inte tror det för att han är så snäll. Just för säkerheten så är det viktigt att alltid ligga steget före och inte slappna av för mycket i tankarna vid hanteringen även om det är mycket liten risk att något händer.
Trots allt extra som tillkommer så är jag fast. Jag är frälst vid hingstar - det är något extra. Det får man känna efter en tid med de, framförallt älskar jag den ständiga energin. De är alltid på topp och färdiga för att arbeta.
Att jag dessutom får spendera min första hingsttid med älskade Porter gör inte saken sämre, han är världens finaste grabb. Från insidan och ut.
Att jag dessutom får spendera min första hingsttid med älskade Porter gör inte saken sämre, han är världens finaste grabb. Från insidan och ut.
/Linn
Tömkörning
Jag tömkörde Porter idag. Fy så svårt det är!
I slutet var han dock fin, men han tyckte det var bättre att vara pigg än att styra och bromsa ;)
Dags att höja kraven ett snäpp till
Marianne tyckte igår att jag skulle höja kraven ännu mer. Han går i samling, men jag ska kräva ännu mer samling och bakben. Hon tyckte att allt var bra "här", men jag ska kräva lite mer så att allt blir bra där också. Det är då vi kommer bli riktigt vassa (även om vi är rätt vassa nu också, akta så ni inte skär er!), och då kommer vi ha det som krävs för att prestera lika bra på nationell nivå som vi gör på regional nivå nu.
Jag tar ju allt så långsamt, inlärning osv, för att verkligen se att allt funkar innan jag går vidare. Det var riktigt kul att Marianne tyckte att vi är redo för den högre samlingen och klasserna, att vi var så pass bra att vi kunde det.
Jag sitter och kollar på filmen, för även om den är väldigt suddig så hör jag utmärkt vad hon säger, och så se jag ju lite grann vad vi gör också :)
Såhär ser filmen ut som bäst :(
/Nathalie
Träningen idag
Träningen gick SÅ bra idag :D Vi började med fartkontroll i galoppen, att kunna samla och öka direkt. Att öka är nemas problemas, men att komma tillbaka är en annan femma haha! Nej men det gick bra efter ett par gånger.
Sedan skulle vi göra bakdelsvändningar. Jag SUGER på bakdelsvändningar, så där fick jag skäll och bakläxa ;) Jag fick många bra tips där iallafall, och ska kräva mer samling i skritten av Ziro.
I galoppen var han så jäkla pigg! På gränsen mot het, men väldigt lätt och fin i munnen - som alltid. Jag kunde lätt sätta honom på rumpan och verkligen få fram tävlingsgaloppen. Marianne var väldigt nöjd med det! Vi fick jobba med de enkla bytena en del också. Vi red dem på volt, och sedan serpentiner. På serpentinerna blev de så himla bra!
Sedan gjorde vi dem på medellinjen. Där gäller det att hålla dem raka, vilket gick på andra försöket. Första gången trodde han halt och jag var otydlig.
I slutet av passet när vi travade så var han så jäkla fin! Verkligen under sig med bakbenen och superfint samlad.
Jag har film, men mamma "visste inte" hur man fixar fokuset, så allt är en luddklump :(
#Taggaenveckakvartilltävling
/Nathalie
En vecka kvar!
Idag är det en vecka kvar till start! Tjat om den där första tävlingen nu, men efter 4 månader utan tävling är jag så gaaalet taggad :D Hoppashoppas att han sköter sig bara!
Men hur tänkte jag med en vitfodrad nosgrimma på Ziro, som redan har världens finaste teckning i ansiktet. All eyes on the face ska det vara :D
/Nathalie
Åh, finaste Ziro!
Idag började det sådär... Jag red mycket basic, steg och fartkontroll. Böjde igenom honom och checkade läget. Han kändes okej, men jag ville ha lite mer tryck och tramp i honom. Han fick gå i en myrtrav, så pyttesmå steg det bara gick. Ur det skulle han antingen komma fram i en galoppökning eller travökning. Efter det blev det bättre!
Andra halvan av passet kändes han helt magisk! Han dansade fram fjäderlätt, samlat och på baken. Det var gick bra att sätta honom i piruettgalopp (inga piruetter än, dock), och hålla honom där ett par språng innan vi fortsatte.
Jag testade även lite "passsagetänk", genom att samla samla samla traven samtidigt som jag kittlade honom med spöt. Känslan alltså. Rumpan försvann ner under honom och fronten kom upp, och två små tramp kände jag allt. Åh, min fina lilla häst!
Han var helt obeskrivligt fin då, så jag ser verkligen fram emot träningen imorgon, och förhoppningsvis ser Marianne en tydlig skillnad sedan förra året :D
/Nathalie
Promenad i solskenet
Idag blev det en promenad med mina pojkar. De är så fina!
Tips
Jag hittade ett par klipp på Youtube från Kyra clinicar som jag tänkte dela med mig av.
Allra intressantast tycker jag var när hon tar upp klassikern med att "röra fingrarna". Lyssna så får ni höra vad hon säger om det.
/Linn
Träning imorgon
Ikväll ska jag träna, men inte för Susanne. Vi tre i gruppen ska träna varandra, men vi får se hur mycket träning vi får. Ett ordentligt pass ska det blir iallafall!
Imorgon är det träning för Marianne Essen iallafall. Som jag längtar! Trots att jag bara ridit för henne en gång förra året, så tyckte jag om henne hur mycket som helst. Hon checkade grunderna, och sen började vi med rörelser. Hon anpassar sig bra till olika hästar och nivåer, och förklarar väldigt enkelt. Hoppas på att få många "aha-upplevelser".
Här är en film från den gången jag tränade för henne. Här låg vi dock fortfarande på lägre LA-nivå, ingen samling eller mer avancerade rörelser eller så :)
/Nathalie
Vikten av en anpassad sadel
En sak jag tycker är skrämmande är när en person har fyra hästar och har en och samma sadel till de - trots att de ser helt olika ut i exteriöret och liknande.
Att man inte har råd med en inpassad sadel till varje häst förstår jag för det krävs ekonomi utöver det vanliga, Cherrys gick på skrämmande mycket.... och den fick vi använda ca. 5 gånger...
Att ha en och samma sadel till fyra olika hästar kan aldrig sluta bra. Är hästarna olika ligger sadeln olika på de, även om det bara handlar om några få marginaler ibland. Ska man kunna prestera till 110% så kan man inte rida runt i en sadel som glappar någon stans, som åker fram-bak-åt sidan och liknande. Man ska istället få hjälp att kunna koncentrera sig till fullo på ridningen och där även prestera utan hämningar.
Det är även skadligt att rida med en sadel som ligger tokigt. Men det hoppas jag att ni redan vet.
Hoppryttare framförallt tycker jag är extra slarviga med oinpassade sadlar (OBSERVERA att det finns de som är mycket duktiga och förståndiga som istället har jättefint inpassade sadlar), det var inte ovanligt att jag såg hur bakvalvet glappade några centimeter när jag då tävlade hoppning. Sadlar som glider hit och dit och hämnar prestationen.
Hoppryttare framförallt tycker jag är extra slarviga med oinpassade sadlar (OBSERVERA att det finns de som är mycket duktiga och förståndiga som istället har jättefint inpassade sadlar), det var inte ovanligt att jag såg hur bakvalvet glappade några centimeter när jag då tävlade hoppning. Sadlar som glider hit och dit och hämnar prestationen.
I dressyren där hela sporten är uppbyggt på rörelser, optimal ridning och liknande är många duktiga på att anpassa sadlar - tyvärr finns det även skräckanfall.
Det ÄR viktigt, jag har själv känt skillnanden. När vi åkte till Sharpman med Cherry blev det plötsligt superlätt att flytta henne sidleds, att hitta den lodräta sitsen och för henne att röra sig bogfritt.
Som tur är har kunniga personer kollat så den sadeln passar även nu på Porter. Skönt, jag älskar den.
Som tur är har kunniga personer kollat så den sadeln passar även nu på Porter. Skönt, jag älskar den.
Standarden är att rätta med paddar, visst, har man fyra olika hästar så kanske det är enda lösningen tills man gifter sig med en miljönär. Det är bättre än inget. Men man ska ALLTID sträva efter att kunna rida utan padd - att sadeln ligger optimalt utan den.
På Porter har jag fårskinnspadd för stötdämpning för tillfället men jag skulle lika gärna kunna rida utan den.
På Porter har jag fårskinnspadd för stötdämpning för tillfället men jag skulle lika gärna kunna rida utan den.
/Linn
Lycka!
Tidigare fick jag ett sms från våran hästlärare där det stod att skolan betalade inträde den 24 på GHS så vi skulle få se bla. Kyra Clinicen som jag önskade. Vilket betyder... ÄNTLIGEN får jag se Kyra undervisa och lära ut.
Som ni alla förstår vid det här laget så är hon min stora förebild och jag är så lycklig. Jag tror jag kommer få mycket inspiration till min egna träning och även få ny förståelse på övningar och tips. Vet att alla säger att hon förklarar så bra och har roliga liknelser. Det ska bli härligt att äntligen få uppleva det själv, går i ett slagt lyckorus.
Det blir alltså mycket GHS för mig i år. Vi åker även ner hela helgen. Underbart.
Jag går verkligen på bästa skolan.
/Linn
Viktigt bland tungridna hästar
Vikten av dressyr är trots allt att ha en lyhörd häst. Men när är det extra viktigt? Jo, när hästen är tungriden.
En tungriden häst, det vill säga ofta de som har ett bristande exteriör - byggd i nersförbacke, grova i typen och allmänt "tunga" - är extra viktigt att den är lyhörd.
Tänk er själva, en häst som är tungriden och om man då inte jobbar med effektheten av hjälperna... det blir ännu värre. Då blir även ryttaren tungriden och får ta i med varje muskel som finns i kroppen och allt ser tungt och ansträngt ut - motsatsen för dressyrens syfte och mål. Istället är det viktigt att jobba med lyrhördheten och effektheten av hjälperna på en sådan häst, driver man så ska den svara direkt. Det är extra, extra viktigt på en sådan häst.
Tänk er själva, en häst som är tungriden och om man då inte jobbar med effektheten av hjälperna... det blir ännu värre. Då blir även ryttaren tungriden och får ta i med varje muskel som finns i kroppen och allt ser tungt och ansträngt ut - motsatsen för dressyrens syfte och mål. Istället är det viktigt att jobba med lyrhördheten och effektheten av hjälperna på en sådan häst, driver man så ska den svara direkt. Det är extra, extra viktigt på en sådan häst.
"Förr i tiden" när jag red Musse 7 dagar i veckan i princip så fick jag dagligen jobba med detta. Det blev bättre och bättre och han blev tillslut riktigt lydig för skänkeln vilket underlättade all ridning och utförning överlag. Det blev inte längre lika tungt.
Jag kan säga att jag hade stenhårda benmuskler efter all drivning tillslut.
Jag kan säga att jag hade stenhårda benmuskler efter all drivning tillslut.
"Numera" när jag fick Cherry dit jag ville ha henne - det vill säga lydhörd och snabbt svarande för skänkeln, och även nu med Porter som även han är lyhörd... så kan jag inte längre rida de tunga hästarna. Jag har helt enkelt inte den styrkan i benen, numera kan jag rida med små, lätta hjälper utan att ta i så ridningen slipper bli en kamp.
Det är så oerhört viktigt att hästen är lyhörd för hjälperna. Det visar sig framförallt ju högre upp i klasserna man kommer, har man slarvat med det i grunden får man gå tillbaka ett par steg och det är inte värt det. Jobba med det dagligen konsekvent. Hästen ska svara NU, DIREKT, inte fråga tillbaka "vad ska jag göra? Jaga, nä men jag väntar ett tag innan jag lyssnar".
/Linn
Pucko eller racer?
Idag red vi ju ut. Det började bra, han var jättepigg men lugn ändå. Vi travade, och han var lite busig, slängde med huvudet och studsade lite. Det var okej!
Sen galopperade vi, och det gick undan! Men ändå, helt okej! Vid en punkt brukar jag galoppera fram och tillbaka på en väg, då det är så himla bra just där. Men idag var det inte kul! När jag skulle vända Ziro så skulle han inte vända, utan han skulle fortsätta. Men nu är det ju jag som bestämmer, och inte han. Till slut vände han iallafall. Då skulle jag göra halt "bara för att". Han blev flyförbannad!
Han backade, studsade, hotade att resa sig osv. Han var så överladdad inför galopp att han inte kunde hålla sig. På sidorna av vägen var det djupa diken just där, kanske 2 meter ner. Han började backa i racerfart mot ett dike, och jag försökte få fram honom. Han stannade och reste sig högt, och ena foten började glida nerför kanten. Jag började glida bakåt, och instinktivt slängde jag mig av åt sidan. Hade jag suttit kvar där hade vi kanske vält över. Men han - som JÄKLA tur är - tog inga fler steg bakåt utan gick fram när jag panikdrog fram honom i tyglarna (hackamore).
Gissa om jag blev rädd? Typiskt att han skulle börja just där, det enda stället på hela ridturen med diken på sidorna, en sträcka på max 10 meter.
Resten av ridturen var SUPER. Han var tokladdad och for överallt, sprang som en liten galopphäst och gjorde luftsprång och bocksprång. Så kul hade vi! Jag red samma sträcka hela tiden, just för att han ska gå DÄR utan att tjaffsa.
Jag hittade dessutom en jättefin stig rätt in i skogen, men massa smågranar på sidorna. Den ska vi utforska!
Tjosan!
Han är verkligen ett pucko min lilla häst, men tur för honom att han är världens bästa också!
/Nathalie
Underbara torsdag!
Idag är jag ledig - studiedag. Det ska jag utnyttja, och ska äta lunch med mamma och sedan kör hon mig direkt till stallet. Det är kanonväder ute, så Ziro och jag ska ta en lång uteritt, bara han och jag. Han ska få galoppera precis så mycket och så fort han vill, alltså nästan hela ridturen då? ;)
5 år gammal Ziro!
/Nathalie
Vad tycker ni om färgstarkt?
Dressyren är ju en "tråkig" gren utseendemässigt, eller hur? I hoppning är det starka färger och matchningar, lite för mycket ibland. Det skulle vara så himla kul att få in lite mer färg i dressyren! Det är väldigt få som vågar ha en färgad kavaj (jag t.ex).
Jag var jätteinne på att köpa en röd kavaj förut, men jag bangade. Vi ska tävla på nationell nivå nu, och jag har ingen lust att bli nerdömd av domare som tycker att dressyren ska vara svartvit. Det är kruxet, att dressyr är en bedömningssport. Man kan inte se ut hur som helst.
I framtiden skulle jag dock lätt kunna skaffa en färgad kavaj för att tävla en del regionalt i. Det skulle nog vara coolt! Dock passar inte allt till min rödbruna (ibland orangebrun) ponny. Rött och rosa funkar ju inte så bra...
Är ändå mest inne på rött!
Vad tycker ni? Ska dressyren vara svart-vit, eller är det dags att piffa till det lite?
/Nathalie
Uppsutten hjälp av tränare
Som de flesta vet så brukar Britt rida mina ponnyer mycket. Hon har hjälpt mig med både Musse, Cherry och Porter och kommer fortsätta med det även i framtiden på mina hästar.
Det är inte alls ovanligt att hon rider 60% av lektionen och jag 40%, ibland blir det mer och ibland mindre. Det gör hon för att hjälpa mig och ponnyerna, även fast jag nu de senaste åren kan lösgöra de själva och kan rida mer ordentligt och inte bara åka häst så kan hon alltid göra något snäpp till. Och i och med att jag aldrig haft en färdig häst så har hon kunnat "snabba på" utvecklingen lite när hon rider då hon kan komma ett steg längre än mig.
Jag gillar även att se henne rida för då får jag det verkligen visat hur jag ska rida de. Vilka delar av kroppen använder hon? Vad gör hon när hen gör så? Hur löser hon det?
Jag tycker att alla ska sätta upp sina tränare åtminstone en gång. Det är viktigt för de att få känna känslan hur det är att sitta på och därmed kunna ge ännu bättre tips och råd.
Britt och Cherry!
Jag tycker det är viktigt med även uppsutten hjälp.
/Linn
Hovslagaren
Nu har vi fått besök av hovslagaren. Musse och Porter blev skodda.
Var tvungen att ta kort på Porter och Wilma, se så nära de står och Porter sa knappt ett ljud. Han var så snäll och duktig och brydde sig inte om att hon var ett sto. Snacka om bra temperament.
Det bästa med dressyr
Det jag älskar med dressyren, är elegansen och samarbetet som krävs mellan häst och ryttare. Att få hästen att dansa fram och förflytta sig i luften, det är en magisk känsla. Det är så svårt att beskriva, men det som upplevt det vet.
I hoppning kan det vara lite slit och släng, man behöver inte vara trevlig mot hästen på banan för att vinna. Rider du otrevligt i dressyr hamnar du sist, eftersom det är en bedömingssport.
En av de bästa känslorna måste vara efter ritten, när man väntar på att pappa ska komma med protokollet och man får se sin procent, och pappa ser sådär hemlighetsfullt glad ut.
Att får rida in på ärovarvet och galoppera först (bocka om man heter Ziro ;)). Känslan är oslagbar.
Förhoppningsvis kommer ni få se och läsa en hel del om både Ziros och Porters fram- och motgångar på tävlingsbanorna 2013. Det kommer ni inte vilja missa!
/Nathalie
Tips! Tips?
Just nu går Ziro med 400 grams innetäcke + 250 grams övergångstäcke, utan hals. Varför ingen hals? Jo, dels för att det är såpass varmt nu att det inte behövs, samt att han tappade massa man precis ovanför manken. Det är både fult och opraktiskt när man ska knoppa. Han har alltid haft 7 st lika stora knoppar, från bakom öronen ner till ovanför manken. I år kommer det bli en mindre knopp :(
Jag har hört att linfrön ska vara bra för man och svans. Stämmer det, någon som vet? Jag sprejar även glanssprej på, och borstar inte.
Manen ramlar av då den "kvävs", enkelt förklarat. Ziro har ju gått med halstäcke rätt länge, men nu går han som sagt utan. Man kan vika ner halsen på täcket under natten, men eftersom det inte är kallt får han gå utan.
Min fina i sitt halstäcke (vintertäcket)!
/Nathalie
Riktigt härligt pass!
Idah började med riktigt ordentligt speedcontrol (inspirerad av Matilda Holmström). Korta och länga traven ordentligt. Explosiva reaktioner var jag ute efter, och det fick jag! Jag ökade/minskade ett par meter tills det kändes bra, och sedan ökade/minskade jag igen. Riktigt bra för att få igång bakbenen!
I galoppen red jag med samma fokus. Att kunna variera från korta språng till stora språng, men i samma tempo och takt. Det var samlingen det, men sedan ville jag ha blixtreaktioner till ökning. En liten viskning: "öka", och så drar han iväg. Han lade sig gärna lite över tygeln, men jag bara kittlade honom med skänkeln så trillade han ner igen.
Vi gjorde även samma sak som i fredags. Förvänd galopp på stora mittvolten, och ställd inåt. Väldigt gymnastiserande (stavas det så?) övning, och stärkande för den förvända. Han kändes kalasfin i det arbetet och höll sig rund, samlad och stadig, och höll en jättefin galopp.
I travarbetet mot slutet exploderade han nästan bara min skänkel nuddade honom. Precis som jag vill ha honom! Vi red några riktigt fina slutor då, diagonala med volt på mitten. Också mycket lösgörande!
/Nathalie
Hingstarna till bruksprovet för New Forest
Idag upptäckte jag gladligen att det är två Porteravkommor som ska visas på årets bruksprov för New Forest.
Mycket spännande och ett måste att följa, fast det är det annars också. New Forestnörd som jag är.
Den 23-24 mars får ni hålla tummarna för hans söner!
http://newforest.se/hingstprem-2013/anm-hingstar%202013.pdf
/Linn
Min Cherry
Jag försöker skriva ihop inlägg. Men vad jag än börjar fundera på så kommer Cherry in i mina tankar. Och jag kan inte längre hantera det.
Jag får mina gråtanfall över henne rätt ofta, och jag tänker på henne varje dag. Men jag har försökt hantera det för både min omgivnings och min skull - det är inte så bra att gråta hela tiden så man får kontant huvudvärk...
Men ibland blir det bara för mycket. Jag kan koppla henne till allt. Till ord, till prylar, till tankar, till minnen och till framtiden. Och just nu skulle jag bara vilja gå ut i hagen och krama om henne medans hon pratar, vilket hon alltid gjorde, och kunna hitta tröst i hennes närvaro. Men det går inte, för hon är inte här.
Från att få träffat henne varje dag i flera år till att inte få se henne på flera veckor. Nu är vi uppe i månader utan varandra. Det svåraste är att inte veta när jag får se henne igen. Jag önskar jag kunde göra något drastiskt och springa genom skogar och gå över vägar bara för att få titta på henne men det kan jag inte.
Från att få träffat henne varje dag i flera år till att inte få se henne på flera veckor. Nu är vi uppe i månader utan varandra. Det svåraste är att inte veta när jag får se henne igen. Jag önskar jag kunde göra något drastiskt och springa genom skogar och gå över vägar bara för att få titta på henne men det kan jag inte.
Jag är fast här med minnen. Minnen som ingen någonsin kan radera och som aldrig någonsin kommer sluta glädja mig - och inte heller kommer sluta göra ont. Jag är fast här med endast hopp och tro, hopp om att få träffa henne snart igen och tro på att någon där ute - vem som helst, kan förstå.
Ja, jag har Porter nu. Ja, han gör mig lycklig. Ja, jag trivs med honom. Nej, jag vill inte bli av med honom.
Men det gör det inte lättare. Visst fungerar han lite som min medicin för han förgyller min vardag när ingen annan gör det.
Men det gör det inte lättare. Visst fungerar han lite som min medicin för han förgyller min vardag när ingen annan gör det.
Cherry är min skrivbordsbild på datorn, hon är bakgrundsbild och skal på min mobil. Hon är mitt omslag på facebook, hon är tavlor på mina väggar, hon är i mitt hjärta. Hon är på alla ställen man kan vara - förutom här. Cherry är inte här. Jag bär henne alltid med mig men jag har henne inte vid min sida...
Jag kommer fortfarande ihåg hur det känns att pussa hennes mjuka, stora och goa mule. Hur hon pratade konstant. Hur hennes päls blänkte i solen. Hur hon hoppade och for av glädje när man red henne. Hur hon sken upp när hon blev tävlingsfin och var så stolt. Jag minns allt, hennes bra och dåliga sidor. Hennes vanor och ovanor. Vad hon älskade och vad hon hatade. Vad hon ville och inte ville.
Hennes lila glittrande grimma som passade hennes personlighet som handen i handsken doftar fortfarande henne. Hennes täcken har hennes päls på sig. Hennes borstar har hennes stöv.
Det är inte klokt vad man kan sakna någon. Men Cherry var inte bara en ponny, hon var och är mitt liv . Hon kom in i det i de mörkaste tiderna och sakta men säkert gjorde hon det ljusare och ljusare. Hon fanns där när ingen annan gjorde det, hon lyssnade när ingen annan ville höra. Hon fick mig skratta när allt jag ville var att gråta.
Det är så tomt utan henne. Hennes tillvaro saknas här av ALLA. Jag tror vi alla i stallet saknar hur hon pratade så fort man visade sig. Jag saknar min bästa vän, jag saknar hon som är mitt allt.
Jag försöker vara stark men det är inte så lätt när ens styrka är så långt bort och oanträffbar. Men jag vet i alla fall att hon är okej för hon har mat. Där det finns mat mår Cherry bra. Hihi! Och jag vet att hennes ägare tar hand om henne.
Jag saknar dig
/Linn
Uteritt
Idag red jag och Porter ut. Han var superpigg och glad, speciellt när han fick galoppera upp för en backe i full sula och leva livet. Det finns mycket krut i honom kan jag säga, manen stod åt alla håll och kanter, öronen var spikade farmåt och tårarna rann ner för mina kinder. Det bubblade av lycka i honom och jag skrattade konstant. Tänk vad roligt det är att rida.
Kameran gick inte att zooma med ibland så det är därför vi knappt syns på galoppvideon.
Den här filmen får sammanfatta ridturen:
Söt ponnyskrutt som småtaktade nedåt, och som frustade hela vägen uppåt.
/Linn
Knoppning med Linn
Karro var snäll och hjälpte mig att filma idag när jag knoppade. Tyvärr ville inte Porter sammarbeta utan var mest nyfiken på vad vi gjorde och därför är det lite svårt att se men jag tror de flesta vet hur man gör i grunden i alla fall.
Varför jag börjar på mitten av manen (endast nu när vi filmade till det här klippet) var för att han har lättast man där. Tyvärr är den rätt ponnybusig så det blir lätt spretigt. Ett tips för att undvika det är att blöta manen lite innan så får man bättre koll på alla strån.
1. Ta en jämnt uppdelad bit man och fläta så långt det går. Fläta gärna lite lösare i början och hårdare i slutet för en "fluffigare" knopp.
2. Fäst änden med ett varv, vik upp det överblivna och fäst med ett varv - användandes samma snodd. Håll kvar en bit av snodden och rulla upp flätan och fäst. Detta blir Flyingeknoppar - att man använder endast en snodd.
2. Fäst änden med ett varv, vik upp det överblivna och fäst med ett varv - användandes samma snodd. Håll kvar en bit av snodden och rulla upp flätan och fäst. Detta blir Flyingeknoppar - att man använder endast en snodd.
3. Fortsätt med samma jämna fördelning (använd gärna en kam så det blir helt jämnt) tills det är klart.
/Linn
Underbart väder!
Det är strålande sol, och vi ska nog åka mot stallet snart. Ziro vilade igår, och idag är planen att rida ut. Får se om vi blir själva eller om mamma följer med. Ziro skulle behöva galoppera, så det vore bäst att vara själva. Han börjar blir lite rund om magen nu, så jag får höja arbetsnivån ett par snäpp. Rida lite hårdare helt enkelt, kräva mer och tänja på gränserna.
Vad föredrar ni? Att rida ut själva eller med någon? :)
/Nathalie
Äntligen är det gjort
Nu har vi äntligen filmat när jag knoppar!
Nedräkningen har börjat...
Idag är det två veckor kvar tills Ziro och jag gör årets första start. Det går av stapeln på hemmaklubben - Kumla Ridklubb. Nästa vecka ska vi dit och träna = mycket bra för mitt krutpaket att få titta lite och tänka tillbaka till de andra gångerna han varit där.
Förhoppningsvis har han sina nerver under lite mer kontroll än förra året, för att rida LA:1 på 50% är ju hur pinsamt som helst. Jag vill ha en ponny som stannar på marken, och lugnt väntar på mig. I ökningarna ska jag vara TYST. Jag brukar viska "öka" till honom - och då bär det iväg i en dunderökning. Risken finns bara att det kokar över då haha! Tyst som en mus och låta honom öka själv, eftersom snett igenom och öka är samma sak om man heter Ziro ;)
Mina mål då? Jo, vi rider ju två klasser. Vilken som kommer gå bäst/sämst vet jag inte, det kan variera. Men jag hoppaaaaas att båda två går bra.
Sist vi tävlade i Kumla var förra våren, och gav en fjärdeplats i LA:1 på 66% och någon utanför placering i LA:P1 debuten, bara ett par poäng ifrån själva vinsten. Surt.
Målen för tävlingen:
*Ziro ska vara lugn och vänta på mig, inte öka eller dra iväg på egna äventyr.
*LA:1 på 65% och en okej känsla.
*LA:P1 på 62% och en okej känsla.
*Vi ska ha KUL och inte känna av någon press!
*På framridningen vill jag kunna göra just det - rida fram. Han ska inte bocka och sparka överdrivet mycket, och kunna passera andra hästar utan att skygga eller kicka.
Anledningen till att jag sätter så pass låg procent är för att det är just första tävlingen, och atombomben kan sprängas. Exploderar han en gång så brukar det hålla i sig programmet igenom.
Om två veckor har vi gjort våra första starter, och tävlingen efter det blir nationell. Längtar!
Vem vet hur det kommer gå? Inte jag iallafall ;)
/Nathalie
Granngården
Porter ville ha mat och torv sa han. Hand nöd är min lag ;)
Hårdträning
Igår blev det ett hårt pass för Susanne. Vi började med galoppen och red mycket förvänd. Ziro var väldigt fin och jobbade bra! Fokus var formen, att han skulle hålla sig samlad och rund och orka ligga kvar. Vi låg på mittvolten och ställde åt "fel" håll i den förvända, alltså rätt håll (krångligt). Höger förvänd på volten = ställa inåt. Och samma i vänster då. Mycket lösgörande! Efter det red vi serpentiner över ridhuset, och kände jag att jag behövde det så skulle jag ta ett varv på mottvolten.
I traven jobbade vi med öppnor, volter och slutor. En meter innanför fyrkanten, öppna till B/E, volt, och sedan fortsätta på linjen i en sluta. När det funkade bra jobbade vi med diagonalslutorna. Det går stadigt framåt med dem!
Allra sist red vi ökad trav runt hela fyrkanten, och verkligen tryckte på gränsen där. Han jobbade verkligen jättebra och försökte verkligen, så jag är mer än nöjd!
Mamma red samtidigt som mig, så jag har tyvärr ingen film :/
/Nathalie
Marknadsundersökning
I skolan jobbar vi just nu med entreprenörskap där jag jobbar med att bygga upp mitt framtida företag som jag vill ha.
Jag skulle uppskatta om ni kunde gå in på min marknadsundersökning och svara på tre frågor som går på nolltid. Det hjälper mig att lägga upp min planering.
Jag skulle uppskatta om ni kunde gå in på min marknadsundersökning och svara på tre frågor som går på nolltid. Det hjälper mig att lägga upp min planering.
>>>>>>>>>>>>>>>> Klicka här för att komma till enkäten <<<<<<<<<<<<<<<<
Tack på förhand!
/Linn
Låg form....?
Nya träningsformen sedan ett par år tillbaka är att rida hästarna låga i formen. Benämningen på detta är olika, allt från "LDR = Low deep round", "lång och låg" och så vidare.
När jag tänker på detta så kommer det upp två funderingar i huvudet:
1. Ni som säger "nu ska jag rida henne lång och låg". Lång?! Lång för mig betyder att hästen är lång i kroppen, det vill säga inte ihopriden med bakbenen under sig och höjd rygg. Och om det är vad man är ute efter så känns det fel, för dressyren handlar om att få ihop hästen - få in bakbenen och få de höja ryggen.
Vad det än har för betydelse så tycker jag just ordet "lång" låter fel.
1. Ni som säger "nu ska jag rida henne lång och låg". Lång?! Lång för mig betyder att hästen är lång i kroppen, det vill säga inte ihopriden med bakbenen under sig och höjd rygg. Och om det är vad man är ute efter så känns det fel, för dressyren handlar om att få ihop hästen - få in bakbenen och få de höja ryggen.
Vad det än har för betydelse så tycker jag just ordet "lång" låter fel.
2. Att rida hästen i en låg form betyder inte att hästen ska gå på bogarna. Det är många som missar. De lägger ner hästen och hela frampartiet ramlar med ner och hästen ramlar framåtstupa på bogarna. Det är inte syftet.
Man kan med rätt träning få hästen gå i låg form med bibehållen balans. Om man släpper hästen på bogarna så ser jag inget syfte med att rida hästen låg, det blir ingen verkan mer än att hästen blir framtung.
Man kan med rätt träning få hästen gå i låg form med bibehållen balans. Om man släpper hästen på bogarna så ser jag inget syfte med att rida hästen låg, det blir ingen verkan mer än att hästen blir framtung.
EX: Musse rids i lägre form och går på bogarna. Han är tung och inte ihop.
EX: Cherry går i en lägre form och har med sig ryggaktiviteten, hon jobbar där avspänd med balansen kvar vilket gör att hon inte stupar framåt utan behåller vikten på bakbenen.
Det tar tid att lära sig att rida den låga formen korrekt men det går lättare om man förstår att det inte betyder att hela framdelen ska tippa i marken. Cherry jobbades dagligen i två år med detta då hon hade en kort och kompakt hals. Hon kunde tillslut arbeta i en låg form i balans.
/Linn
Fredagsmys
Porter vet verkligen hur man myser till det på fredagar!
Nu har han gosat med mig länge och han älskar verkligen att vara nära.
Första mars!
Idag är det första mars = VÅR! Egentligen är jag inte ett fan av våren, med allt blött och kladdigt som följer med. Men vår betyder att vi är ett snäpp närmare sommar, vilket jag verkligen är ett stort fan av! Några härliga sommarbilder får ta mig tillbaka (till den kalla sommaren) till förra året!
Sommaren 2013 kommer bli så jäkla bra!
/Nathalie
Hur ska en bra träning se ut?
En bra träning för mig har några olika krav, såsom:
*Variation. Att bara ligga på en volt ger mig inget nöje, och inte Ziro heller. Tycker man inte att det man gör är kul så lär man sig inte mycket av det.
*Jobb med det som behövs. Är det grunderna som behöver slipas så ska grunderna slipas. Det som behövs ska jobbas på, inte det som man vill träna på bara för att.
*Rätt träningsgrad. Ziro är en välutbildad ponny, och jag kan en del jag också. Att trava runt fyrkanten och på några volter ger oss inte mycket. Det vet jag rätt bra hur det ska se ut.
*Sitsen! Jag har en dålig grundsits vilket gör att mina fula små ovanor kan komma fram. Min tränare måste påminna mig om det.
*Vara nogrann. Jag vill inte få massa beröm om något inte är bra, men när det är bra så vill jag verkligen veta det.
*Bra förklaringar. Jag måste ju kunna förstå vad tränaren vill, så en massa kringelkrok-snack går inte hem.
Det är några viktiga punkter.
Tränare jag verkligen fått bra hjälp av är Madeleine Johansson (har hjälpt mig i flera år, dock längesen vi tränade för henne), Susanne Åberg (tränar vi för nu, superbra!). De två har hjälp mig mest, men jag har även testat på Johan Ekenberg och Anna Björkman som jag tycker varit kanon! Johan ska jag börja träna mer för nu är tanken. Jag har även ridit för Marianne Essen, och ska göra det nästa lördag igen.
Bild från i somras, träning för Anna Björkman :)
/Nathalie
De nygodkända hingstarna
Nedanstående hingstar har hittills godkänts för avel. 4- och 5-åriga hingstar samt prestationshingstar i hoppning gör sitt sista prov på fredag. Vilka som godkänns blir klart fredag eftermiddag.
3-åriga hingstar
↑ Certus NL (SWB)
Mörkbrun e. Zuidenwind u. Celica (F. 4) (SWB) e. Figaro R, mankhöjd 168 cm, äg/uppf Bengt Nilsson.
↑ Diador Brun e. Diarado u. Grandessa e. Polydor, mankhöjd 165 cm, äg Stall Österlund, uppf B.J.M. Wezenberg.
4-åriga gångartshingstar
↑ Edison O
Brun e. Johnson u. Zialita O e. Rousseau, mankhöjd 171 cm, äg Björkås C & M, uppf P. Oosterbosch.
↑ Gustav (SWB)
Fux e. Damino SD (SWB) u. Taiga (72) (SWB) e. Rambo (SWB), mankhöjd 166 cm, äg/uppf Per Holmestrand.
.jpg)
↑ Lynch Bages
Fux e. Londontime u. Cinderella e. Cordoba, mankhöjd 172 cm, äg Johan Ifverson, uppf Dorothea och Hermann Osmers.
Sankt Erik II (SWB)
Fux e. Johnson u. Weuchette e. Weltmeyer, mankhöjd 168 cm, äg/uppf Forty Invest AB.
Direktkvalificerade hingstar
↑ Boss VDL 1255
Brun f 2006 e. Indoctro u. Nisolde e. Nimmerdor, mankhöjd 169 cm, äg R. Rikkert och VDL Stud, uppf W. Abbring, ryttare Magnus Österlund
↑ Cormac N (SWB)
Mörkbrun f 2007 e. Corlensky G u. Isis N (SWB) e. Indoctro, mankhöjd 168 cm, äg Olle Kindberg, uppf Ingrid och Olle Kindberg.
↑ Daquar CC 1236
Mörkbrun f 2009 e. Diarado u. Valentina II e. Quinar, mankhöjd 167 cm, äg CC Holsteiner Breeding, uppf Klaus-Peter Wiepert.
↑ Don Primus
Brun f 2005 e. Don Primero u. Landine e. Sandro Hit u. Landane e. Bariton, mankhöjd 168 cm, äg Paul Schockemöhle Pferdehalt. GmbH, uppf Gestuet Lewitz.
↑ Durrant
Brun f 2008 e. Warrant u. Tanagra e. Voltaire u. Cabriola Z e. Calvin Z, mankhöjd 163 cm, äg Björn Svensson.
↑ Last Man's Hope
Brun f 2007 e. Last Man Standing u. Caletta e. Conteros, mankhöjd 170 cm, äg Gestuet Lewitz, uppf Zuchthof Gebr. Müller GbR.
↑ Qurinell (SWB)
Fux f 2008 e. Quaterback u. Cavatina (20) (SWB) e. Ampere, mankhöjd 166 cm, äg/uppf Sundsmåla Gård AB.
↑ Snap Shot
Brun f 2006 e. Sir Donnerhall u. Ally e. Alabaster, mankhöjd 165 cm, äg Calista Holding AS, uppf Kamma Beirholm.
↑ Spitfire Z
Brun f 2009 e. Stalypso u. Uramie e. Lux Z u. Kyra e. Ramiro Z, mankhöjd 164 cm, äg Stald Cajus, uppf Emelie Linderholt.
FOTO: LAILA BERGLUND/ASVH
/Linn
