Jag tänkte höra med er läsare om ni har några tips att dela med er av. 

När Wilma gått in i transporten så går hon ut igen lika fort. Då är jag snabb som sjutton och säger back så att det blir som att det är jag som backar henne, så att det är jag som bestämmer och säger åt henne vad hon ska göra.

 
I förrgår när vi lastade så visade hon inga av hennes tidigare tendenser utan gick rätt in när jag bad henne - men som sagt - backade ut lika fort igen. Och jag vill inte att det ska bli ett stressmoment att slänga på bommen utan man ska kunna ta det lugnt och säkert. 

 

Kan även tillägga att några händer på rumpan inte är något att prova för då kommer bakbenen farandes. 

 

 

 

 

/Linn

Igår red jag Wilma igen, denna gången på gärdet. Direkt när vi kom dit och skulle stanna och knäppa av grimskaftet så fick hon något ryck och hoppade baklänges och busade så grimskaftet fick vara på hela ritten och det var tur det. Det kändes som att det sprudlade så mycket glädje i henne att det var nära på att spricka, och då ut i bocksprång. Lite som att sitta på Cherry ;) Men hon gjorde mer caprioler...

 

Från och med idag får vi linlöpa innan. Endast för säkerhetsskäl, jag har inte tid att ramla av och skada mig. Hon är helt enkelt bara överlycklig över att få bli riden - och det ser jag som något mycket positivt!

 

Idag red jag både Valle och Ziro, och båda två skämde bort mig med superbra ridpass!

 

Valle red jag i ridhuset. Skrittade mycket, gjorde skrittpiruetter, slutor osv. När han lyssnade bra och lossade så travade vi igång. Han var väääldigt trög och ignorerade mina skänklar, så jag smackade till och skänklade till snett igenom en gång, så efter det var han jättefin!

 

Vi gjorde mest lösgörande, lite skolor, och han var helt super! Det var nog det bästa ridpasset någonsin med honom. Han kändes pigg, glad, känslig och mjuk.

 

Ziro fick också ta ridhuset. Han var så jäkla pigg, och jag lyckades lätt omvandla energin till Power. Den traven vi fick fram, den är inte att leka med! Schwung, tramp, samling. Rysningar. Vi red också mycket lösgörande, och några ökningar där han skulle ligga kvar i formen, inte dra upp huvudet och rusa iväg.

 

Travökningarna idag var nog de bästa vi någonsin gjort, och vi har gjort jäkligt bra innan också. Galoppen var så himla fin den också!

 

Jag har en väldig tur som får rida så fina hästar! Valle ska jag ha torsdag-söndag, så han ska få sig ett par genomkörare!

 

Och Ziro känns bra inför tävlingen på lördag, även om mycket kan ändras på en vecka.

 

 

Igår skulle Ziro och jag ta en lugn uteritt, jo tjena. Det började med at han var spänd som en fiolsträng när vi red iväg. Han gnäggade till och med en gång, det har han aldrig gjort när jag ridit. Jag tänkte att jag travar lite för att få honom att slappna av lite, jogga honom bara. Det gick bättre, han lyfte svansen och travade på hyfsat lugnt.

 

Efter 10 minuter kom vi till en ganska brant nerförsbacke, följt direkt av en ganska brant uppförsbacke. Det ser nästan ut som att rida i ett V. Brant ner och så brant upp direkt. Så när vi skrittat ner för halva nedförsbacken så tvärstannade han och glodde på toppen av uppförsbacken. Han verkligen FRÖS fast. Så ser jag vad han ser. 10-20 vildsvin där uppe, som står och glor på oss.

 

Vad skulle jag göra? Att fortsätta framåt var inget alternativ, och vända på honom? Explosionsrisk mitt i en isig backe, hmm. Och när vi står där, jag känner hans hjärta slå mellan skänklarna, så tror ni inte att grisjävlarna börjar springa? In i skogen, grenar bröts och de grymtade som galningar, skrek sådär som grisar gör. Ziro - fortfarande fastfrusen och stirrar in i skogen.

 

Jag tänkte vända honom lite försiktigt. Jag bara fundera på att krama tygeln lite lätt, och han tvärvände 180 grader och skulle fly. Jag försökte lugna honom bäst det gick, prata, klappa, men han for åt sidorna, drog in baken och smällde med hovarna. Efter kanske 20 meters hoppande tittade jag in i skogen till vänster om mig. Tror ni inte att det står 4 älgar där, 5-6 meter ifrån oss och glor?! Ziro fick också syn på dem = mer panik.

 

Vi studsade, galopperade på stället, flög i luften, gjorde olika luftsprång osv, kanske 5-600 meter. Då lugnade han sig och vi kunde racerskritta/takta till stallet.

 

Jag rider INTE ut där själv igen, det är säkert!

 

 

/Nathalie

 

Blev inspirerad av Johanna Grants inlägg och gör samma sak på mina flickor som jag följt sedan de gjordes. 

 

 

"Linn kan du inte berätta om dom andra hästarna du har hemma och vad du har för historia och mål med dom :)"
Ett mycket bra förslag på inlägg. Först ut är Wilma. 

 

 

 

Stallet har 5 boxar, sadelkammare, foderkammare och det som ska bli spolspilta. Spolspiltan är inte klar, så just nu står hösilagebalen där.

 

Från stallet kan man gå rätt ut, och ca 10 meter fram finns en 20*60 ridbana. Går man 2-3 minuter så finns ett 20*60 ridhus också. Ridvägar finns det också, ganska fina är de också! Mjukt underlag, perfekt att galoppera på.

 

I stallet står Ziro och Valle, en 27-årig storhäst, en 3-årig ponny, och en ung storhäst, vet dock inte hur gammal.

 

Stallet är väldigt fint, och det ser väldigt exklusivt ut. Lätt det finaste stallet jag stått i! Luften är jättebra också, något som är väldigt viktigt för mig.

 

 

 

 

Undrar du ibland hur dressyrdomarna dömer? Då ska du gå på denna inspirerande kväll!

 

Här kommer en fredagsfräckis. Filmen är från en startfälttävlan 2010 och den får mig än idag att skratta. Observera att Lago på filmen var 17 år vid det här tillfället. 

  

 

Jag älskar mammas reaktion! "ÅH". 

 

 

/Linn

 

Gänget (fattas en elev dock). 

 

Träningen började med en individuell framridning där jag la all tid på skritten med att flytta bogarna. Hon satt fast i vänstersidan men lossade väldigt fint efter lite kämpande. Därefter jobbade jag med övergångar och sedan var det dags att börja den gemensamma träningen. Vi red över fyra bommar - en serie på rakt spår och en serie på böjt. 
Hon gjorde allt väldigt bra, det var åt vänster som hon ville trampa om i raka serien men det löste sig tillslut. 

 

När alla bomövningar var klara så var det dags att börja travhoppa. Något som jag alltid haft lite svårt med då jag tycker det är svårt att känna avstånd, speciellt på Sessan som började galoppera de sista galoppsprången vilket Alex förklarade var på grund av brist av styrka i traven. 
Därefter började vi galoppera mot hindren, ett räcke och en oxer. Allt flöt på strålande om man bara lät henne galoppera på framåt och inte störa henne vilket jag faktiskt inte gjorde, jag var bara där som ett stöd och det är jag stolt över. 

  

 

Sessan fick därefter vila medans vi åt mat, därefter tränade vi på att visa häst för hand inför hästskötarexamen. 
Hon har skött sig exemplariskt under dagen och jag fick en JÄTTEfin känsla i traven framförallt! Även i sprången då allt bara flöt på. 

 

Det var en väldigt bra träning och jag längtar tills nästa gång!


/Linn 

Jag har inte mycket att skriva om just nu. Ziro reds igår och han var dunderpigg. Han ville springa på i 190 och inte alls jobba samlat och lugnt. Han var väldigt fin i traven, så jag jobbade mest galopp. Enkla byten där han skulle skritta några steg extra, inte bara rusa iväg. Annars gjorde vi mest övergångar och tempoväxlingar, för att han skulle lyssna litegrann.

Idag skulle jag behöva rida i ridhuset igen, men vi har träning imorgon och tre dagar i rad är för mycket, så det lutar mot uteritt.

 

Jag tar med mig kameran till stallet idag, så ska jag se om jag kan ta lite bilder på stallet och berätta lite mer :)

 

 

/Nathalie

 

I och med att jag ska ha henne på skolträningen imorgon (bomträning som jag tänkte be mamma att filma och eventuellt fota) så bestämde vi att jag skulle rida henne en gång innan i och med att det var väldigt länge sedan jag satt på henne förra gången och jag har inte ridit henne mer än ett par gånger. 
Jag började med att känna efter hur hon fungerade för dagen. Sedan gjorde jag mycket övergångar och fick jobba lite för att få henne extra alert vilket släppte till snabbt, stor skillnad sen sist jag red henne då jag fick driva mig gul och blå så hon har verkligen utvecklats på lyhördheten. Därefter flyttade jag bogarna som hon satt fast i och när hon släppte efter började jag trava. Direkt hade jag med mig ryggen fint. Det svåra var att få igång de långa bakbenen vid några tillfällen men det lossade fint. 
Hon kändes jätte, jättetrevlig att rida. Stor skillnad sen sist. Fick en trevlig känsla och det var väldigt roligt att rida. 

 

 

 

Wilma fick spontant bli riden igår. Det var bara att gå ut och hämta henne i hagen, borsta, sadla och tränsa - och sedan hoppa upp och rida iväg. Sådant psykte gillar jag på de unga hästarna, inga bekymmer trots att det varit vila från sådant hela vintern. Det är min unge det. 
Vi skrittade på vägen förbi läskiga saker där hon bara kollade vaksamt, vi fotograferade och hoppade över en snövall för att komma ut på en annan väg. När vi sedan vände och skulle ner för den så hoppade hon ett sådant sött litet hopp. Debuten för oss i luften ;) 

Är mycket nöjd med min prinsessa, hon var lika fin på novabettet efter vintervilan. Hon sökte sig nedåt och stannade där flera steg och hon kändes väldigt trevlig. Det var väldigt roligt att rida henne. 

 

Vi började med att skritta ut en sväng med hästarna. Ziro var väldigt tittig och fjantig, men han skötte sig bra ändå.

 

Sedan skrittade vi vidare mot det nya stallet! Yes, vi har flyttat hästarna till ett annat stall.. Det var hit det var meningen att vi skulle flyttat först, men det blev ändringar. Men nu flyttade vi alltså till ett annat stall. Och jäklar vilket stall! Det är så himla fint! Det är inget stort stall, men alldeles nybyggt och så lyxigt. Det var bara 10-15 minuters skritt dit, så det var ingen stor grej för hästarna. De såg glada och nöjda ut!

 

De fick gå utan täcke en liten stund, det var så himla varmt och skönt idag! Här kommer ett gäng bilder :)

 

Chuckie får också vara med på ett hörn :D

 

 

/Nathalie

Jag har inte kommit in på bloggen under ett par dagar och nu fanns det ett meddelande på blogg.se att de haft driftproblem vilket kan förklara en del. 

Det har inte hänt så mycket här hemma. Jag funderar på om jag ska klippa Pottan igen då han har fått långa, svarta hårstrån glest över kroppen. Det är varken snyggt eller funktionellt. 
På fredag ska vi rida med skolan med lite bomövningar. Förhoppningsvis tar jag med Porter och det blir då första gången vi använder oss av bommar vilket kan bli spännande. Men det är mycket bra träning. 

 

Wilma ska börja ridas så fort vädret tillåter. Det blir skrittpromenader en vecka på vägarna som har underbart underlag just nu tillsammans med mamma på marken innan vi ger oss på andra gångarter. Vi ska även börja dra igång lastträningen nu när isen försvunnit någorlunda så vi kan åka iväg med henne. 

 

Här är bilderna från skogen. Det är helt sjukt vad han är söt!

 

Förstår ni att man blir glad av att rida honom? Jag blir överlycklig bara av att se bilderna :')

 

 

/Nathalie

 

Här har ni ett gäng bilder. Från ridhuset, och sedan i hagen :D

 

 

 

/Nathalie

Idag var han helt underbar, min lilla kille! Mamma och jag skulle rida ut, men mamma ville rida i ridhuset lite grann innan. Ziro och jag gjorde såklart också det, och han var så himla fin! Vi lekte lite med galoppombyten, vilket han gör superenkelt. Galoppökningarna var magiska idag! Så luftiga och fina.

 

Så red vi ut då. Mamma skrittade med oss en bit, sedan vände hon. Då var det bara jag och Ziro, och pappa med kameran då! Ziro var helt hyper, skuttade över hela vägen, drog ner huvudet och studsade, så himla glad! Man blir alldeles full av energi av att rida honom, världens finaste Lilleman!

 

Det kommer bilder sen, ska bara redigera dem litegrann (dvs beskära).

 

Jag delade med mig av att vi är i en svacka just nu, jag och Porter. Efter lite funderingar och analyser har jag kommit fram till några saker jag ska prova. 

* Ta bort fårskinnspadden. Satte på den då han blev känslig efter klippningen men upplever nu att jag hamnar för högt upp, vill ha mer kontakt med ryggen.
* Strunta i om det bara blir skritt under en del pass, att verkligen lossa honom i skritten innan jag går över till någon annan gångart. Blir lite stressad när jag vet att jag har en timma på mig att rida och han behöver få gå av sig, men jag får sluta lyssna på andra och verkligen vara supernogrann. Tror det lättar upp de andra gångarterna. 

* Markarbeta oftare. Är lite för fast i Cherrytänken (hon fick en träning i veckan samt ev en tävling. Mer behövdes inte eller kunde hon inte ta, hon var en ponny som behövde ut och busa). Tror det hjälper mycket, tyvärr är det inte speciellt lätt att sitta på ett öppet gärde, det gör bara att han blir starkare men det går åtminstone att jobba i skritt där jag kommer mer till ridning. 

* Ta ut massör eller equiterapeut som kan mjuka upp honom lite så han får bättre förutsättningar. 

 

Idag red vi ett dressyrpass i ridhuset. Jag red på novabettet, vilket jag inte gjort sedan i december/januari. I början kändes det på honom att vi inte ridit dressyr på 4 dagar. Han var absolut inte stel eller ovillig, men det kändes lite ovant med slutor, öppnor, enkla byten osv. Lite ringrostiga kanske?

 

Han kändes inte helt 100 i handen, trots att han brukar gå super på novabett. Han var lite tom stundtals och lite ostadig i formen, och ville gärna göra saker själv.

 

Allt som allt - nja, inte ett sådär bra ridpass. Imorgon tänkte jag antingen ta dressyr igen, eller rida ut. Vi får se vad som lockar mest!

 

Imorgon följer dessutom pappa med till stallet, så då kommer ni nog få bilder eller film! :D

 

Och på måndag, då händer det grejer, woopwoop!

 

Jag kollade precis in i Cherrys mapp och bläddrade igenom några av de finaste korten "in action" på oss. De togs i Mariestad under våren 2012, bara några tävlingar innan allt brast. Vi kom på en fjärdeplats i regional LB:1 och fick därmed våra första poäng. Det var väldigt stort för oss efter en tidigare säsong med uthoppning från banan, stor bristande framåtbjudning vilket en gång ledde till uteslutning för att jag inte fick upp henne i trav och x antal tävlingar där hon inte ville fatta galopp utan det tog halva programmet innan hon gick med på det. 

 

Om man kollar på mina väggar här hemma som är fulla med blågula rosetter, pokaler, vinsttäcken och plaketter (plaketterna är dock på hennes box... och där ska de alltid sitta, för det kommer alltid vara henne box)... så kan man tro att vi hade världens lättaste tävlingskarriär. 
Grejen var den att... trots alla gånger hon inte fattade galopp, trots att hon inte gick fram för fem öre och trots att hon busade i programmen så hade vi så hög standard på resten att vi fick våra placeringar och vinster ändå. Hur många är det egentligen där ute som samlar placeringar när ponnyn inte fattar galopp förens efter halva galoppdelen? Och som vinner en tävling där ponnyn inte går fram för fem öre, men som har så hög standard att man plockar finfina poäng i alla fall? 

 

Allt släppte inför 2012. Hon gick fram så mycket att jag fick bromsa istället för att driva ihjäl mig, hon gjorde allt jag bad henne om och ännu lite till. Hon var naturligt loss och hon presterade som aldrig förr. Vi debuterade LA:1 på nästan 70% med 20(eller 21?!)p marginal till tvåan. Vi fick ihop 74% i en regional LB:1a, vi fick en plats i Div I laget och det var då allt kom.